Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Nu ser det äntligen ut som att Tarantinos Krigsepos ska lyfta från marken. Efter ett par års funderingar och tvekande ska QT realisera en av hans många homage-drömmar om att göra en halv crazy version av det klassiska krigsdramat "Dirty Dozen".
Det är ingen remake utan som vanligt när det gäller Tarantino så är det en egen variant för att hylla en favorit, en film som påminner om filmen men ändå inte.
Inspelningarna börjar i Oktober och filmen har fått högsta prioritet hos Weinstein (Som också var med QT när han gjorde Grindhouse) för att filmen ska bli klar till nästa års omgång av Cannes.
Ryktesväga ska Tim Roth, Michael Madsen och kanske kanske Brad Pitt få varsina roller. Men inget är klart än.
[url=http://klubbsuper8.com/?p=560:1b9lt23s]Historiskt möte mellan Christina Lindberg och Quentin Tarantino[/url:1b9lt23s] Trevligt och se att Tarantino verkligen gillar svenska filmer.
[quote="Nit89ram":1lan2w3z]Nu blev jag riktigt glad thumbup Hittade en förhandsvisning i Lund, nu på söndag, som jag hade tänkt att gå på. [/quote:1lan2w3z]
Wait, what?
Läste en intervju nyligen där Tarantino sa att han ville enbart filma sina egna texter framöver och att han siktade på att korta tiden mellan sina produktioner. Jag ser redan fram emot nästa film.
Playboy har publicerat Inglorious Basterds, där de i samarbete med QT har gjort serie av en av filmens scener (Basebollsracks-scenen från trailern). Mycket intressant!
[img:ppbw3az6]http://i25.tinypic.com/29kt2fr.jpg[/img:ppbw3az6] [b:ppbw3az6]Inglourious Basterds[/b:ppbw3az6] [i:ppbw3az6]Quentin Tarantino[/i:ppbw3az6] är en av mina största favoritregissörer och hans [b:ppbw3az6]Pulp Fiction[/b:ppbw3az6] är den främsta anledningen till att jag idag kan kalla mig för filmintresserad. Så när jag fick reda på - för några år sedan, om att herr [i:ppbw3az6]Tarantino[/i:ppbw3az6] skulle göra ett krigsepos, då sköt oundvikligen mina förväntningar på filmen till höjden - vare sig jag ville det eller inte.
[b:ppbw3az6]Inglourious Basterds[/b:ppbw3az6] inleds med frasen: "Once upon a time in Nazi occupied France...", och det är väldigt beskrivande på filmens tema. Detta är en saga, en otroligt underhållande sådan, men likväl en saga. Man ska inte förvänta sig en krigsfilm enligt den vanliga mallen, för [i:ppbw3az6]Tarantino[/i:ppbw3az6] följer inga mallar, utan snarare lämna historieböckerna hemma och låta sig underhållas fullt ut.
[b:ppbw3az6]Inglourious Basterds[/b:ppbw3az6] är storslaget, våldsamt, roligt, men framförallt fruktansvärt underhållande. [i:ppbw3az6]Quentin Tarantino[/i:ppbw3az6] är en mästare på att styra sin publik åt olika håll, vilket leder till att filmen blir en känslomässig berg-och dalbana utan dess like. Vissa scener skäms jag nästan över mig själv att jag överhuvudtaget kan skratta åt det hela.
Rollistan är enorm, där alla inblandade gör sitt bästa för att lyfta filmupplevelsen. Ännu en gång har man verkligen lyckats med rollbesättningen i en Tarantino-film och det är bara till att gratulera regissören och de ansvariga, för ett välgenomfört jobb. [b:ppbw3az6]Inglourious Basterds[/b:ppbw3az6] innehåller både kända och okända skådespelare, som alla på något sätt överraskar positivt på mig.
Dessutom så är det trevligt att se en amerikansk film, där det för en gång skull originalspråk används. Man hoppar fram och tillbaka mellan de olika språken och dialekterna, utan att den röda tråden försvinner.
Musiken är också ett inslag som [i:ppbw3az6]Tarantino[/i:ppbw3az6] brukar kunna prestera inom och [b:ppbw3az6]Inglourious Basterds[/b:ppbw3az6] är inget undantag. Legendarer såsom [i:ppbw3az6]Ennio Morricone[/i:ppbw3az6] och [i:ppbw3az6]David Bowie[/i:ppbw3az6] ger sitt strå till stacken och bidrar till att förstärka den redan satta stämningen.
Mitt enorma berg av förväntan - som tyvärr ofta hämmar filmupplevelsen, grusades lyckligtvis sönder under den inledande halvtimmen och resterande del av filmen var sedan en njutning av de renaste former. [b:ppbw3az6]Inglourious Basterds[/b:ppbw3az6] är en härlig kompott av det som jag älskar så mycket med film och betyget kan därför inte bli något annat än full pott. [i:ppbw3az6]Tarantino[/i:ppbw3az6] har gjort det igen och det är jag oerhört tacksam för.
Wow! Jag kan fan inte sluta tänka på den, haha. Det var verkligen en speciell film-upplevelse. Dock kändes det som den kunde bli ÄNNU bättre, om inte Tarantino hade haft så bråttom med att få klar den till Cannes. Blev först förvånad att den inte alls var vad jag förväntat mig, trots att jag läste manuset för cirka ett år sedan. Således tog det ett tag att smälta den. Men nu tänker jag skriva lite om vad jag tyckte om den, känner att jag måste få skriva av mig lite innan jag blir galen, haha.
Såg denna igår på smygpremiären i Sundsvall. Kan väl först bara påpeka att den är hysteriskt rolig. Betydligt roligare än vad jag trodde. Väldigt lekfull! Man går ibland från att skratta hysteriskt till att vända sig i biostolen av obehag. Och det är främst Christoph Waltz som förmedlar detta på ett alldeles ypperligt sätt. Det tog ett tag att komma in i det, men sedan funkade det. Även om det kändes ganska överflödigt och jobbigt i vissa scener. Tonen velar ganska mycket fram och tillbaka, vilket både är ett till en nackdel och fördel.
Klippningen var ingen vidare. Ibland klipps det ganska plötsligt från en scen till en annan, och även flashbacksen som Quentin annars är så duktig på kändes krystade stundtals. Men detta är ingen större grej att hacka upp sig på egentligen, men det var en grej som jag kom att tänka på när jag såg den.
Skådespelet är verkligen jättebra, den ända som kändes fel var Mike Myers. Resten var superb. Det är i synnerhet 4a stycken jag tyckte stog ut, och det är Christoph Waltz som jag nämde tidigare (borde få en oscarnomiering), Brad Pitt (som var hysteriskt rolig), Michael Fassbender och Til Schweiger, som båda var fantastiska i La louisiana-scenen. Allt i den scenen var för övrigt snuskigt bra, och det är ett av tarantinos bästa scener imo. Eli Roth var det inget större fel på heller. Det var bara Mike Myers som kändes fel, som sagt.
Kameraarbetet är snuskigt bra, även om det var ganska annorlunda jämfört med Quentins andra filmer. Även musiken användes på ett annorlunda sätt jämfört med hans andra filmer. Det var en kul överraskning! Våldet var realistiskt och rått, vilket jag gillade. Tarantino har absolut levererat ytterligare ett mästerverk. Jag vill se om denna, så snabbt som möjligt. Jävligt bra!
[quote="Street Scum":15hve99q]Läste en intervju nyligen där Tarantino sa att han ville enbart filma sina egna texter framöver och att han siktade på att korta tiden mellan sina produktioner. Jag ser redan fram emot nästa film.[/quote:15hve99q]
[quote="Nit89ram":3f6nqb2b][i:3f6nqb2b]Quentin Tarantino[/i:3f6nqb2b] är en av mina största favoritregissörer och hans [b:3f6nqb2b]Pulp Fiction[/b:3f6nqb2b] är den främsta anledningen till att jag idag kan kalla mig för filmintresserad.[/quote:3f6nqb2b]
Kul! Det är ungefär samma här, fast det var med Reservoir Dogs.
Hur högt skulle du vilja ranka IB jämfört med hans andra filmer?
[quote="StuntmanMike":3727fe27][quote="Street Scum":3727fe27]Läste en intervju nyligen där Tarantino sa att han ville enbart filma sina egna texter framöver och att han siktade på att korta tiden mellan sina produktioner. Jag ser redan fram emot nästa film.[/quote:3727fe27]
[quote="StuntmanMike":1qcb39c5][quote="Nit89ram":1qcb39c5][i:1qcb39c5]Quentin Tarantino[/i:1qcb39c5] är en av mina största favoritregissörer och hans [b:1qcb39c5]Pulp Fiction[/b:1qcb39c5] är den främsta anledningen till att jag idag kan kalla mig för filmintresserad.[/quote:1qcb39c5]
Kul! Det är ungefär samma här, fast det var med Reservoir Dogs.
Hur högt skulle du vilja ranka IB jämfört med hans andra filmer?[/quote:1qcb39c5] Skulle nog ranka den tillsammans med "Kill Bill", strax under "Reservoir Dogs" och "Pulp Fiction".
Ska förresten se filmen till helgen igen. Det är filmen verkligen värd.
Nyligen hemkommen från biografen är jag salig och totalt slutkörd.
Jag ser mig själv som ett stort Tarantino-fan. Mannen har gjort min absoluta favoritfilm, [b:1vxsjspf]Pulp Ficton[/b:1vxsjspf], och en annan stor favorit, [b:1vxsjspf]Reservoir Dogs[/b:1vxsjspf]. Jag tycker mycket om [b:1vxsjspf]Jackie Brown[/b:1vxsjspf], som inte når samma höjder som de tidigare men är ruskigt underskattad. [b:1vxsjspf]Kill Bill [/b:1vxsjspf]är jag inte ett lika stort fan av. Vol.1 är underhållande, absolut, och Vol.2 är inte helt oäven den heller. I jämförelse med sina äldre syskon faller de dock något i min mening. [b:1vxsjspf]Death Proof[/b:1vxsjspf] är ju som den är, och dess största problem är den sinnessjuka mängden dialog som mycket sällan känns trovärdig eller intressant. Lååångt ifrån Reservoir Dogs.
[b:1vxsjspf]Inglourious Basterds[/b:1vxsjspf] är fantastisk. Början, den första halvtimmen ungefär, är briljant. Sedan tappar filmen...ja, någonting, och för en liten stund blir den nästan lite långtråkig. Det vägs dock upp av allt annat, för sedan tar filmen fart som bara fan igen och jag sitter med ögon stora som elefantfötter (?) till sista bildrutan. Dialogen är denna gång felfri. Amerikanska, tyska, franska, italienska (!) spelar ingen roll - allt är lysande. Humor finns det ovanligt gott om, actionscenerna är...ja, explosiva kan man säga, och skådespeleriet är PERFEKT. Samtliga medverkande briljerar, och Christoph Waltz är eventuellt det mest obehagliga man sett sedan Kevin Spacey i Se7en.
Jag är alltså mycket nöjd. Inglourious Basterds är Tarantinos bästa film sedan Pulp Fiction. Hade det inte varit för att mitt intresse svalnar lite för en stund, när vi får lära känna Mélanie Laurents karaktär, hade jag rankat den ännu lite högre. Jag är fortfarande helt tagen av filmen, och vet inte om jag är för generös eller för snål med mitt betyg. Förmodligen är det helt perfekt.
[quote="Nit89ram":8be8tuvv][img:8be8tuvv]http://i25.tinypic.com/29kt2fr.jpg[/img:8be8tuvv] [b:8be8tuvv]Inglourious Basterds[/b:8be8tuvv] [i:8be8tuvv]Quentin Tarantino[/i:8be8tuvv] är en av mina största favoritregissörer och hans [b:8be8tuvv]Pulp Fiction[/b:8be8tuvv] är den främsta anledningen till att jag idag kan kalla mig för filmintresserad. Så när jag fick reda på - för några år sedan, om att herr [i:8be8tuvv]Tarantino[/i:8be8tuvv] skulle göra ett krigsepos, då sköt oundvikligen mina förväntningar på filmen till höjden - vare sig jag ville det eller inte.
[b:8be8tuvv]Inglourious Basterds[/b:8be8tuvv] inleds med frasen: "Once upon a time in Nazi occupied France...", och det är väldigt beskrivande på filmens tema. Detta är en saga, en otroligt underhållande sådan, men likväl en saga. Man ska inte förvänta sig en krigsfilm enligt den vanliga mallen, för [i:8be8tuvv]Tarantino[/i:8be8tuvv] följer inga mallar, utan snarare lämna historieböckerna hemma och låta sig underhållas fullt ut.
[b:8be8tuvv]Inglourious Basterds[/b:8be8tuvv] är storslaget, våldsamt, roligt, men framförallt fruktansvärt underhållande. [i:8be8tuvv]Quentin Tarantino[/i:8be8tuvv] är en mästare på att styra sin publik åt olika håll, vilket leder till att filmen blir en känslomässig berg-och dalbana utan dess like. Vissa scener skäms jag nästan över mig själv att jag överhuvudtaget kan skratta åt det hela.
Rollistan är enorm, där alla inblandade gör sitt bästa för att lyfta filmupplevelsen. Ännu en gång har man verkligen lyckats med rollbesättningen i en Tarantino-film och det är bara till att gratulera regissören och de ansvariga, för ett välgenomfört jobb. [b:8be8tuvv]Inglourious Basterds[/b:8be8tuvv] innehåller både kända och okända skådespelare, som alla på något sätt överraskar positivt på mig.
Dessutom så är det trevligt att se en amerikansk film, där det för en gång skull originalspråk används. Man hoppar fram och tillbaka mellan de olika språken och dialekterna, utan att den röda tråden försvinner.
Musiken är också ett inslag som [i:8be8tuvv]Tarantino[/i:8be8tuvv] brukar kunna prestera inom och [b:8be8tuvv]Inglourious Basterds[/b:8be8tuvv] är inget undantag. Legendarer såsom [i:8be8tuvv]Ennio Morricone[/i:8be8tuvv] och [i:8be8tuvv]David Bowie[/i:8be8tuvv] ger sitt strå till stacken och bidrar till att förstärka den redan satta stämningen.
Mitt enorma berg av förväntan - som tyvärr ofta hämmar filmupplevelsen, grusades lyckligtvis sönder under den inledande halvtimmen och resterande del av filmen var sedan en njutning av de renaste former.
[b:8be8tuvv]Inglourious Basterds[/b:8be8tuvv] är en härlig kompott av det som jag älskar så mycket med film och betyget kan därför inte bli något annat än full pott. [i:8be8tuvv]Tarantino[/i:8be8tuvv] har gjort det igen och det är jag oerhört tacksam för.[/quote:8be8tuvv]
Bästa recensionen av IB måste jag säga.
Ska själv se denna nästa nån gång i veckan, är verkligen as taggad.
Då var ytterligare en av årets mest efterlängtade filmer sedd och man lugnt säga att denna filmsommar har varit kanon. En Tarantinorulle som handlar om ett gäng nazislaktande judar kan inte bli annat än rent fantastiskt, så det var med enorma förväntningar jag steg in biosalongen. Nu kan jag med glädje säga att [i:1bvdm7os]Inglorious Basterds[/i:1bvdm7os] är tillsammans med [i:1bvdm7os]Watchmen[/i:1bvdm7os] årets hittills bästa film.
Spektaklet utspelar sig under 40-talet i naziockuperade Frankrike, vi får bevittna ett gräsligt mord av tyska soldater på en judisk familj. Soldaterna är ledda av den obarmhärtige Överste Hans Landa (Christoph Waltz). En av familjens medlemmar, Shosanna Dreyfus (Mélanie Laurent), lyckas dock fly med livet i behåll. Några år senare är hon ägare av en biograf där Joseph Goebbels (Sylvester Groth) vill ha en premiär en av sin nya film ”Nationens Stolthet”. På visningen ska alla de stora nassarna närvara, inklusive Hitler (Martin Wuttke) själv. Shosanna ser detta som en chans att hämnas och hon planerar att inte släppa ut någon av dessa ur biografen levande. Detta får så småningom ”The Basterds” reda på, en grupp judiska gerillasoldater ledda av Löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt), vars mål att döda så många nazister som möjligt.
Bland ensemblen går den största äran till Christoph Waltz som det nästan började lukta lite Oscar om. Likaså strålade Brad Pitt av karisma i rollen som en stentuff men emellanåt inte alltför smart gerillaledare. När en annan figur gjorde entré så började halva salongen att skratta, jag förstod till en början inte varför, men efter någon minut såg jag ju att det var Mike Myers som stod framför mina ögon. Han brukar ju vara bra på att kamouflera sig och denna gång var han knappt igenkännlig.
Endast två aspekter i filmen kan jag uppleva som smått negativa, för det första upptas för mycket tid åt alla långa dialoger som ibland blev aningen för utdragna och därmed gjorde att tempot fick sig några skador. Jag skulle gärna ha sett ett par mer actionfyllda scener med bastarderna på mördarstigen. Nog för att de flesta dialoger är klockrena men vissa kunde gott ha fått lämna lite plats åt mer pangpang. För det andra tyckte jag att man inte fick lära känna ett par av karaktärerna tillräckligt, nämligen Brad Pitts och Eli Roths. Trots att jag verkligen diggade Pitt och hans karaktär så kände jag att man aldrig riktigt fick veta vem han var. Samma sak med Eli Roths ”The Bear Jew” som får mindre utrymme men som verkade fasligt intressant. Detta gjorde att jag upplevde filmen som både djup och ytlig på samma gång.
Tarantino sparar inte på krutet när det kommer till våldsglorifiering och brutaliteter. Det är rått och grovt, sådant gillar vi. [i:1bvdm7os]Inglorious Basterds[/i:1bvdm7os] innehåller även en mängd humor, betydligt mer än vad vi är vana att se i en Tarantinofilm. Det finns särskilt en underbar scen där Aldo Raine ska påvisa sina kunskaper i det italienska språket, man glömmer den inte i första taget.
Som pricken över i:et har filmen en skön sista replik som förmodligen refererar till regissörens tycke kring filmen. Personligen anser jag nog att [i:1bvdm7os]Inglorious Basterds[/i:1bvdm7os] är Tarantinos näst bästa verk hittills efter [i:1bvdm7os]Pulp Fiction[/i:1bvdm7os].
Bra skit, en ganska typisk Tarantinofilm. Jag håller med personen vem det nu var, som hyllar Tarantino för att våga använda sig av utländska skådisar som pratar på sitt modersmål, och inte på engelska med de typiskt fula brytningarna. Jäkligt bra genomfört.
Brad spelar återigen galant, en aning udda karaktär, precis som i Burn After Reading. Bara o njuta med andra ord.
Se nu till o se filmen med samma titel från 70-talet. Dessa två filmer har naturligtvis en del gemensamt, t.ex gruppen av bastarder med ett uppdrag, humorn är rätt lika den med. Originalet har dock mer action och naket. Båda bra men på olika vis.
[quote="Bloody Iris":2lh74hyi]Bra skit, en ganska typisk Tarantinofilm. Jag håller med personen vem det nu var, som hyllar Tarantino för att våga använda sig av utländska skådisar som pratar på sitt modersmål, och inte på engelska med de typiskt fula brytningarna. Jäkligt bra genomfört.
Brad spelar återigen galant, en aning udda karaktär, precis som i Burn After Reading. Bara o njuta med andra ord. Men bäst var Christoph Waltz, jädrar i mig vilken performance...
Se nu till o se filmen med samma titel från 70-talet. Dessa två filmer har naturligtvis en del gemensamt, t.ex gruppen av bastarder med ett uppdrag, humorn är rätt lika den med. Originalet har dock mer action och naket. Båda bra men på olika vis.[/quote:2lh74hyi]
[quote="Voldo":1wl4c0xq]För det andra tyckte jag att man inte fick lära känna ett par av karaktärerna tillräckligt, nämligen Brad Pitts och Eli Roths. Trots att jag verkligen diggade Pitt och hans karaktär så kände jag att man aldrig riktigt fick veta vem han var. Samma sak med Eli Roths ”The Bear Jew” som får mindre utrymme men som verkade fasligt intressant. Detta gjorde att jag upplevde filmen som både djup och ytlig på samma gång. [/quote:1wl4c0xq]
Läste manuset igen och Aldo Raines bakgrund gör sig påmind genom ärren på hans hals. Det nämns inte i filmen men i manuset står det att [spoiler=:1wl4c0xq]innan kriget så överlevde Raine en lynchning i regi av Klu Klux Klan. Inte så överraskande att han leder en judisk grupp som ska döda fascister. "This will never be mentioned in the film" skriver QT och det funkar för att Raine är en rätt så mystisk karaktär.[/spoiler:1wl4c0xq]
Angående The Bear Jew så på pappret hade han en introduktion á la Hugo Stiglitz om bl.a hur han fick sitt basebollträ. Stiglitz var ju den Basterd som behövde en förklaring. Så det funkade.
Annars kan jag säga att jag verkigen gillade den här filmen och längtar tills den parodieras på Saturday Night Live och liknande.
