Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Nu ser det äntligen ut som att Tarantinos Krigsepos ska lyfta från marken. Efter ett par års funderingar och tvekande ska QT realisera en av hans många homage-drömmar om att göra en halv crazy version av det klassiska krigsdramat "Dirty Dozen".
Det är ingen remake utan som vanligt när det gäller Tarantino så är det en egen variant för att hylla en favorit, en film som påminner om filmen men ändå inte.
Inspelningarna börjar i Oktober och filmen har fått högsta prioritet hos Weinstein (Som också var med QT när han gjorde Grindhouse) för att filmen ska bli klar till nästa års omgång av Cannes.
Ryktesväga ska Tim Roth, Michael Madsen och kanske kanske Brad Pitt få varsina roller. Men inget är klart än.
En film där allt klockar verkligen: Intrigen, fotot, klippen, dialogen, regin, skådisinsatserna ja allt!
En film jag nog kan räkna in på min topp 10 lista. Men jag ger ändå betyger en 4a. Varför? jo för jag behöver se den en gång till för att se den verkligen förtjänar topp betyg.
Riktigt bra film. Tänker vara lite kontroversiell och kalla det för Tarantinos bästa.
Ang. det nya forumet: är det någon annan som inte kan redigera sin profil? När jag trycker på den knappen kommer texten: "Användaren kunde inte hittas" fram. Några idéer?
Lite sent att svara här kanske, såg den på premiären den 21 augusti. Jag älskar Quentin Tarantino och ingen av hans filmer har någonsin gjort mig besviken, och jag kan med glädje säga att när jag såg Inglourious Basterds var det ingen skillnad. Absolut årets bästa film, gillade även Watchmen en hel del men jag måste säga att min favorit regissörs verk hamnar på topp ändå!:)
Nyss hemkommen från bio! Satan vilken film! Ett mästerverk! Jag är inte riktigt ett stort fan av Tarantino (sett ungefär alla hans filmer förutom ett fåtal) men detta är fan riktigt jävla bra.
Hans bästa film sedan Pulp Fiction! Och bästa skådespelaren i filmen är Christoph Waltz, jag vet ingenting om honom och inte sett honom i någon annan film förutom just denna (vad jag kommer ihåg iallafall) och gud vad jag blev imponerad av hans skådespel.
Han har huvudrollen i den här filmen tycker jag. Så jävla bra. Helt ofattbart. Detta är Oscar klass! Jag vet inte vad mer jag ska skriva! Jag älskar hur scenen i källar krogen är seg och lång och plötsligt förvandlas till en massaker. Tempot i filmen är riktigt segt och det finns en hel del långa och mysiga scener i den här ifilmen för att plötsligt ändra tempo. EDIT: Gillar att dom talar franska och tyska i den här filmen. Annars är det vanligt med engelska med tysk/fransk brytning. Ett plus för det. Underbart!
Det var en fröjd att se Inglorious Basterds. Efter Death Proof, som var en liten besvikelse, är Tarantino tillbaka med en mästerlig film. Redan i inledningsscenen får vi se prov på Tarantinos extremt skickliga regi. Dialogen är otroligt bra och man vet att något hemskt väntar när Landa förhör mjölkbonden. En fantastisk scen som är krypande obehaglig. Skådespelarna är klockrena i sina roller. Christoph Waltz är makalöst bra som Hans Landa och måste bara få en Oscarnominering. Annars är det inte klokt. Den bästa prestationen jag sett på ett bra tag. Brad Pitt är underbar som Aldo Raine och har några sanslöst roliga scener. Bäst är scenen när han ska vara italienere. Genialt spelat av Pitt, som verkligen har den komiska timingen och ådran. Även Melanie Laurent och Diane Kruger är bra i de kvinnliga rollerna. Tarantino brukar ha en styrka i att skriva bra kvinnokaraktärer och det bevisar han än en gång. Michael Fassbender är även värd att nämna och gör en mycket bra insats som den brittiske Archie Hicox. Inglorious Basterds är en helt galen film, men samtidigt så galet underbar. Bara Tarantino kan få till en sådan här film. Det jag diggar med honom är att han är så originell och kommer på nya idéer. Jag längtar redan mycket till hans nästa projekt. Stark fyra.
Ja, den scenen var bland dom bästa. Med "italienarna". Sen en scen som jag tyckte var lite sorlig var när tysken skulle möta han som slog ihjäl tyskar med baseboll trä. Då Eli Roth frågar vart han fått medaljen ifrån (från att döda judar säger Roth) och tysken svarar "tapperhet".
Hur mycket jag än älskar film är jag inte en person som brukar spendera pengar till att se film på bio - men det har skett undantag (som till exempel The Dark Knight och The Simpsons Movie). Eftersom Tarantino är en av mina favoritregissörer så var Inglourious Basterds ett säkert kort att spendera pengar på en biobiljett. Och fy fan, detta var det bästa jag någonsin upplevt på biografen! Detta är en film som har allt. Action, drama, komik, romantik (väldigt lite, dock), tårproducerande scener, underbart soundtrack, välskrivet manus, fruktansvärt bra skådespelarinsatser och framförallt mästerligt regi. Inglourious Basterds har gått till historien!
Väljer att svara nja på den frågan ;) nästa gång du väljer att se en Tarantino-rulle, håll nere förväntningarna. Pulp Fiction eller vilken annan fiktion som helst du gillar med honom...kommer inte tillbaka. Det är liksom det som är " charmen" med att ha upplevt så mycket innan...:) charmen att bli erfaren, äldre och ....bortskämd då det gäller att förvänta sig, tycka...alltså leva i nuet men samtidigt ha den där knappen, trygga knappen, REW, vid din sida. Tro mig...eller inte. Jag håller mig dig som faen egentligen, men har nu sett dessa Basterds en tre fyra gånger och visst fan är filmen bra. Den håller trots sin regissörs upprepande tryggzon, kaxighet, s.k. originalitet etc. jäkligt hög nivå i jämförelse med de filmer den ställs emot i varierande katerogier. Ny Pulp ? Ny Reservoir ? så klart inte...vart är nu den där REW-knappen igen ? ta mig tillbaka !!!! Ni fattar eller fattar inte vad jag menar, vad jag vill ha sagt är att även om inte Basterds håller full klass rakt igenom ( vilket den ....jaja enligt mig...absolut inte gör ) så är det ändå en riktigt jäkla bra film i sin helhet och vissa scener är, vid närmare eftertanke, djävulskt suveräna. " En film ska inte behöva upprepas och ses om och om igen för att man ska UPPFATTA att den är bra, då SUGER den från första början " och är överreklamerad osv....tycker säkert många, vissa, mina grannar. Har i.o.f. aldrig haft någon så där JÄTTE bra relation till mina grannar, men skulle vilja byta ut uppfatta mot uppSKATTA och redan där har vi en helt annan...uppfattning ? Eller uppfinning...jag har i vilket fall som helst, hur än jag vrider och vänder på det, varit den som uppskattat och uppfattat ren skit som det ultimata. Det var egentligen kassa, billiga, ah....filmer jag hatar nu, som en gång i tiden faktiskt fångade mitt sinne och skapade det vansinniga filmintresse jag har nu idag. Mina favoritfilmer då jag var mindre...yngre...ja då jag var en liten skit var ; Predator uttalade även titeln så också. Rovdjuret. Sen gillade jag även Kung Salomos skatt, med jättespindel, kvicksand och Herbert Lom därtill. Jaja, Richard Chamberlain från Törnfåglarna och "Sallah" från Indiana Jones och det var grymt. Dolph gjorde mig stum i Red Scorpion medans Chucken sparkade arsle i Delta Force. Filmer som Gudfadern, Deer Hunter, Prizzis Heder & Mandomsprovet var bara tråkiga filmer som morsan och farsan gillade. Eller...jag är skilsmässobarn och jag stannade med farsan. Vi hyrde jäkligt mycket film på den tiden och det var nog han som startade filmintresset från första början med En hand full dollar och några få dollar mer och speciellt med Den Gode Den onde och den Fule. Men det stannade inte där, det var gamla Lee Marvin filmer, drunken Westerns och massor av Terence Hill och Bud Spencer. Jag var fast. Jag menar Thats it. Klart som fan jag ville gå längre och trotsa med "underhållningsvåld" alá Chuck Norris eller nåt. Men farsan gillade det mesta och var väl egentligen rätt modern och sa " Clintan sköt och hade ihjäl fan så många mer än den där ". Problemet han hade var dock att Chucken skulle alltid till och sparkas...det var fegt och löjligt. Skulle man göra upp eller helt enkelt banka skiten ur varandra så skulle man fan inte sparkas, jävla " joll " Det var vid Goodfellas ( Maffiabröder ) nånting vände, tog ibland så illa vid mig och ibland blev jag så fascinerad av...ja allt i just den filmen. Jag fick egentligen på något sätt " äran " att växa upp med den filmen. Efter just denna film så ville jag ha och se allt med främst De Niro och även med tiden Scorsese & Pesci. Jag hatade filmen första gången jag såg den, jobbig...störde mig mycket på berättarrösten...HATADE filmer med berättarröst kommer jag ihåg. Nu är det helt tvärtom. Lite sjukt egentligen...är jag TVUNGEN att säga EN film som jag tycker är den bästa någonsin så är det egentligen helt omöjligt, men om jag är TVUNGEN : GOODFELLAS. Den står så mycket mer för mig än bara en film i mängden. Obehaglig, välspelad...vidrigt välspelad, cool, häftig, farlig och på fullaste allvar och så fruktansvärt klockren i alla jävla tänkbara sätt. Bara slutscenen och jag ska inte avslöja för mycket MEN...om nu någon stackare orkar läsa hit, men alltså, scenen där Liotta öppnar sin dörr i ett typ radhuskvarter, i morgonrock, tar och hämtar tidningen...ser in i kameran...med en blick av en sådan skam och uppgivenhet, en "nobody" i ett "average" kvarter, ALLT Henry Hill en gång var TOTALT emot...hehe och sedan så har de den underbara smaken och redan 89/90 fattat ironin och genialiteten att spela " My Way " med Sid Vicious. Den gåshud jag får....gång på gång då jag ser denna filmen och framförallt slutet...ah det är oslagbart. Och första gången jag såg den så brydde jag mig inte om den ens....men den fanns kvar....men...ja...jag är en idiot. Apropå farsan så håller jag faktiskt med honom i det mesta gällande dessa filmer så här efteråt. Jag gillar dock fortfarande Delta Force och det vet jag att farsan gör också ( om det inte vore för de där "karate-scenerna på slutet " ). Men sedan så såg man ju filmer som Den stora flykten, Sju vågade livet och Tolv fördömda män...ja vilken den sistnämnda är på något sätt högaktuell in denna tråd på något sätt hur man än vrider och vänder på det. Hursomhelst, jag fattade tycke för CHARLES BRONSON och farsan tyckte väl att nja...lite äldre bör du väl bli innan jag släpper dig loss på hans filmer. Jag var väl typ 11 bast här...men, ni vet, osv...Hyrde Mot Fort Humboldt och hade redan sett ett par scener och klipp i den där SVENSKA Warner Home Video reklamen som de körde och sjöng på SVENSKA innan varje film man hyrde från Warner Bros på 80-talet; Waaaaaaaaaaaarner Home Video...etc horribel men ändå en klassiker (som Göta Kanal och blå skåp ). Bronson gjorde en sån där hoppspark på en kock där nånstans på ett tåg i just den reklamen bland Bond och Gremlins och där satt jag med precis just den filmens fodral och fick se just den scenen. Coolt. Och då var det COOLT...inte som nuförtiden "fett". Hyrde allt med Bronson sen, farsan fick ge med sig. Han visste ju dock att Bronson hade rätt brutala rullar och allt var väl inte så jäkla bra för en 11-åring eller nåt att se på. Men det blev Mr. Majestyck, Thunderboldt, Chatos Land ( som jag fortfarande tycker är en fenomenal film, Jack Palance är underbar ), Break out & Lycksökarna etc. Sedan kom man till filmer som Death Wish och Den djävulska hämnden. Filmer som farsan hade sett och visste att ja...där väntar vi ett slag. Men en polare till mig fixade ju just dessa filmer ( förutom då just Den djävulska hämnden, vilken i originaltitel heter The Evil That Man Do...sen om det är Maiden eller Bronson som tagit eller inspirerats av vilket...ja det skiter jag i. ) Bra film är det och rå är den, ingenting mot Saw, Hostel och annan skit nuförtiden så klart...men på den tiden klassades det som rätt grovt våld. Death Wish är fortfarande en fantastisk film och har inspirerat många filmskapare. Hans senare alster på slutet av -80 och början av 90-talet baseras väl just mest på Bronson som hämnare, Bronson som självaste Paul Kersey från Death Wish själv, men vill ändå nämna några filmer som jag fortfarande ändå håller hårt och uppskattar ; Murphys Law, Assassination & The Messenger of Death. ( Gillar titlarna för övrigt ) Min favorit är dock och kommer nog alltid att vara Death Hunt från 1981. Lee Marvin och Charles Bronson. Sedan har vi Ed Lauter och William Sanderson ( var klockren i den klockrena serien Deadwood...vad säger man; ding dong ;) ) i biroller tillsammans med Carl Weathers och Angie Dickinson. Ingen vargjakt där inte, däremot hundjakt. Klockren rulle, en klassiker signerad Bronson. Han gjorde även en fantastisk roll i The Indian Runner som jag tycker är en film som förtjänar mer erkännande än vad den fått. Jaja...den har fått en del, men det räcker inte ! Sedan så gillade/ gillar jag ju Burt Reynolds och alla Nu blåser vi snuten, Cannonball Run, Hooper, City Heat-med Clintan, men det fanns även en annan film farsan inte var så glad på att jag skulle se och det var Deliverance ( Den sista färden ) och så här efteråt, ja då jag väl fick se den så förstår jag lite hans censur. Nåväl, såg den för första gången ja...kan det vara typ 20 år sedan nu och än idag anser jag att den filmen är en utav de absolut bästa thrillers som gjorts. OM man nu kan kalla den för en thriller. Orkar inte ens sitta här och räkna upp hur många skitfilmer, vars skitregissörers satans skitdrömmar har varit att försöka återskapa den. Idag skulle Reynolds fått en Oscar, Voight, Beatty med. Skräckfilm skulle jag vilja kalla den och i den genren har den egentligen bara EN konkurrant eller hur man nu stavar och säger det : The Shining. Den dag dessa filmer görs om, eller rullar in för återanvändning och ges ut i 3D...hoppas jag att jag är DÖD. Varför göra om en film som redan är lyckad ? ja varför göra om en låt som redan sitter som en smäck ? Pengar så klart, finns ingen annan ursäkt, vore kul om de åtminstonde ansträngde sig att ta sin publik på allvar då de väl ska visa upp sitt resultat, sitt " konstverk ". Finns en djävulskt bra remake...ah...kom osökt in på covers här. Tycker jag egentligen att är samma sak. Finns bara EN och kommer att finnas bara EN och det är Sid Vicious version av " My Way ". Tror att där någonstans startade ironin och samtidigt blev det en död av något annat. När de sedan väljer att avsluta en utav världens bästa filmer Goodfellas med just denna låt....ja åter till vad tråden handlar om...då får fanimej t.o.m. Tarantino ge vika vad det gäller låtval. Sayonara !
Tobias, du har helt rätt. Inglorious Basterds är överskattad och överhajpad. Den har sina sidor i vissa scener, men som du påpekar är den rätt råkig. Faktum är att filmen består av ett fåtal scener som är bra och att resten mest är en transportsträcka. Jag tycker att det är obegripligt att inte några kunniga flmkritiker har tagit mod till sig och avslöjat filmens brister. Men, men. Det finns ett kraftigt flockbeteende inom kritikerkåren.
De tycker nog inte att filmen har några större brister helt enkelt. Det är inte utan anledning filmen ligger så högt uppe på 250-listan heller. Men det var någon tråkmåns från Sydsvenskan iaf som klankade ner på filmen rejält.
Intressant. Jag har ju just förklarat vari en del av bristerna består. Filmen består av några få utstuderade nyckelscener som knyts ihop med oengagerande standardscener. Om man dessutom plockar bort scenerna med överdrivet våld så hade filmen aldrig blivit populär eftersom fanboysen inte skulle ha haft någonting att fästa sig vid. De skulle ha somnat, helt enkelt. IMdB:s 250-lista är i princip helt ointressant eftersom 90 procent av medlemmarna som röstar på sajten är sjuttonåriga amerikaner.
Tyvärr. Dialogen brister också väldigt uppenbart i filmen. Den är totalt anakronistisk och malplacerad i andra världskrigets Frankrike. Tarantino skriver fortfarande dialog som om det vore amerikansk kiosklitteratur (pulp) från 70-talet. Folk pratade inte så för 60 år sedan. Dessutom är dialogen alldeles för omständlig och inte alls lita smidig och infallsrik som i Reservoir Dogs eller Pulp Fiction. Jag har absolut inget emot att du gillar filmen och att det är en av dina favoriter. Smaken är som baken. Men om man börjar orera om att det är ett filmiskt mästerverk, så måste tyvärr vi som har lite perspektiv ta bladet från munnen och säga ifrån.
"Vi som har lite perspektiv." Jo tjena. Det ska inte vara någon historiskt korrekt film på något vis, det är en saga gjord med glimten i ögat helt enkelt...
nej,och det är jusy det som gör filmen så orginell,man vet att det här är en tarantinos version av andra världskriget,och ingen har någonsin sagt att inglourius basterds ska vara en seriös krigsfilm,tvärtom alla som har varit med och gjort filmen har sagt att den egentligen har väldigt lite med årtalet och kriget att göra. Så med tanke på att allt tyder på att det inte är nån vanlig stereotyp krigsfilm så tycker jag att det är ganska fjantigt att klaga på att det är oseriöa konversationer i filmen...
