Interstellar | sida 1

Yippie!

Hej! Den här tråden går nu utmärkt att använda för Interstellar-snack med spoilers. Obs! Tänk gärna på att inlägg ni skriver syns, delvis, på andra sidor på MovieZine. Börja gärna varje inlägg med 1-2 spoilerfria meningar. 

Jag håller med om att det finns en del brister och logiska luckor i filmen. SPOILERVARNING NEDAN!

Att det gick väldigt snabbt från att han hittade NASA till att han åkte reagerade jag också på. Å andra sidan var det rätt skönt tycker jag, sånt har man sett så ofta i andra filmer. Man förstod liksom redan den enorma vikten av uppdraget.

Däremot håller jag med om att filmen brister i sin hantering av exposition. Ibland blir det väldigt övertydligt (som illustrationen av maskhålets funktion) och känns därför lite som en logisk lucka som du nämner (varför har man inte berättat det för honom innan på ett noggrant sätt? Han är trots allt hoppet till mänsklighetens fortlevnad). Det är väl på detta planet som Nolan skiljer sig mest från Kubrick.

Håller även med om att det är lite märkligt att den framtida människan som kan hantera fem dimensioner, manipulera tid och rum etc. använder ett så pass opraktiskt och till synes riskfyllt sätt att kommunicera. Armbandsuret alltså.

Tidsförskjutningen på vattenplaneten är ju också lite skakig. Först när de är på planeten inser de att kvinnan som samlade data från planeten endast har varit död en väldigt kort stund p.g.a tidsförskjutningen och att datan därför är ofullständig. Med deras kunskap borde de rimligtvis ha tänkt på detta INNAN de landsteg planeten.

"Trots att det tog två år att flyga till Saturnus så tog det typ några minuter att flyga runt Gargantua". Detta är ju dock vetenskapligt förankrat. Ju högre gravitation (ett svart hål har extremt hög gravitation) desto långsammare fortlöper tiden relativt.

Att "det svarta hålet spottade ut McConaughey vid Saturnus" ser jag nog inte heller som en logisk lucka. Det är väl underförstått att de femdimensionella varelserna hjälpte honom tillbaka, på samma sätt som de byggde tesseracten åt honom.

De flesta av dessa logiska luckor köper jag dock. Man gör nog bäst i att luta sig tillbaka och bara "hänga med". Därför köper jag också flera av de vetenskapliga felaktigheterna som finns. Det är trots allt ingen dokumentär. Samtidigt kan jag förstå att vissa blir provocerade då den verkligen UTGER sig för att vara vetenskapligt korrekt, med alla dess utsvävningar om relativitetsteori, singularitet, rumstid etc.

Det största problemet för mig är nog sidospåret med Matt Damons karaktär. För det första tycker jag att Damon känns fullkomligt malplacerad - man borde nog istället valt en mindre känd skådis. För det andra är hans karaktär riktigt dåligt skriven. Han känns nästan som en övertydlig disneyskurk med motiv och handlingar som inte känns helt logiska. Hans enda funktion är ju egentligen att belysa människans naturliga överlevnadsinstinkt och de moraliska dilemman som hela uppdraget innebär. Jag tycker nog att man hade kunnat skildra människans överlevnadsinstinkt på ett mer effektivt sätt och dessutom har filmen redan flera intressanta moraliska frågeställningar.  

Förstår om vissa har svårt med hela "love is the only thing that transcends time and space"-grejen. Att eliten av vetenskapen helt plötsligt under deras viktigaste uppdrag någonsin helt plötsligt överger vetenskapen tycker jag på ett sätt är lite märkligt, men samtidigt filmens största styrka. Det är ett genomgående tema i filmen som gör att filmens emotionella tyngd blir så mycket mer påtaglig. Jag brydde mig verkligen om karaktärerna - till skillnad från i typ "Inception". Scenen i rymdskeppet efter att de har varit på vattenplaneten, när Cooper går igenom videomeddelanden, är fan enorm. Filmen talar verkligen till ens känslor, men jag tycker ändå att man håller sig på rätt sida hela tiden. Den blir aldrig sliskigt sentimental, även om jag också känner mig lite kluven till slutscenerna.

Något som skulle vara intressant att diskutera är huruvida berättelsen vilar på en paradox eller inte. Vid en första anblick gör den ju det: För att rädda mänskligheten måste Cooper och gänget åka genom maskhålet. Detta maskhål är ju dock skapat av framtida människor (om man ska tro på Cooper det vill säga). Dessa framtida människor bygger även tesseracten så att Cooper och Murph kan rädda människorna på jorden och på så sätt utvecklas till femdimensionella varelser. Men hur kan då maskhålet existera från första början om inte Cooper har räddat mänskligheten än?

En förklaring kan ju vara att de människor som föds på den nya planeteten hos Brand (plan B) utvecklas till dessa femdimensionella varelser. Men den teorin faller ju också då även Brand först åker genom maskhålet. Ett teoretiskt scenario där hon har åkt till den planeten (i ett tidigare skede) utan hjälp av maskhål faller också. Om det inte finns något maskhål där, hur kan hon då veta att den planeten ens existerar?

Å andra sidan är det kanske bara våra begränsningar i att förstå tid som gör att det tycks vara en paradox. I samma ögonblick som den framtida människan kan manipulera tid och rum är allting möjligt. Tid är inte längre något linjärt. Verkan kan föregå orsak.

Allt som allt tycker jag att "Interstellar" är en riktigt bra film, som framför allt förtjänar att ses på bio. Foto, musik och klippning lever verkligen i symbios med varandra och skapar flera magiska scener. Har man bara lite överseende med de logiska luckorna så är det en riktigt storslagen åktur.

Jag ber om ursäkt för hur inlägget ser ut, hoppas du kan läsa det ändå. Det verkar bli så när man kopierar text och klistrar in. 

Och nu när jag tänker på det. Vad tusan hade den indiska drönaren för funktion i filmen? 

SPOILERVARNING!

2. Ja, alltså tessaract'en stängs och så dyker han upp utanför Saturnus... Så typ, på något sätt spottas han väl ut där. Jag håller med om att det inte direkt är en logisk lucka (för vem vet vilka förmågor framtidens människor har), men det är verkligen dåligt skrivet och känns som en easy out. 

5. De existerar för att Cooper räddar mänskligheten och Cooper räddar mänskligheten för att de existerar. Det är en nice liten mindloop man kan köra fram och tillbaka. Helt klart en intressant plot device. Det är förmodligen någon sorts fixed point in time som bara måste finnas för att universum inte ska falla ihop och implodera typ. Varken Cooper eller framtidens människor kan göra något åt det utan det bara är ett samband som existerar. Haha, ja, för oss stackars 3D varelser är det svårt att tänka på i de här banorna. 

6. Haha, Nolan ägnar typ 10-15 minuter på den där drönaren men den biten får aldrig någon payoff. Skumt!

Oj, oj, oj här analyseras, dissekeras och vetenkapsförklaras som om Sheldon i Big Bang Theory var närvarande! :) För mig personligen så var filmen en upplevelse i flera aspekter! Att försöka förstå hela filmen fullt logiskt vore som att försöka göra detsamma med en David Lynch film! Det går nog inte och ska nog inte förstås helt ut för det är ju trots allt många teorier och teman som filmen berör! 

Spoiler varning! 

Filmen handlar om en framtid när jorden saknar resurser, ingenjörer finns till exempel inte längre i tjänst och alla är bönder! Detta sägs tidigt i filmen liksom att Matthews karaktär är en gammal Nasa pilot! Behöver vi verkligen få se mer astronaut förberedelse och se honom genomgå en massa träning?? Han e ju en gammal Nasa pilot!! Han har ju varit i rymden förr!! Jag tyckte det var ganska skönt att inte filmen föll i klyschan "året är 2055" (eller vad det nu än är för år) och att bara för att det är framtiden att det finns flygande bilar osv i samhället utan man nöjer sig med att antyda framtiden som filmen utspelar sig i genom att visa att det finns drönare som till och med blivit exotiska att man jagar dem genom fält! Och istället behålla en relativt realistisk ton på jorden och spara det mer orealistiska till senare i filmen. Det gör att åtminstone jag identifierar mig bättre och köper storyn om maskhål och dimensioner längre fram på ett annat sätt! Vi är trots allt i en framtid! Genidrag av Nolan skulle jag vilja påstå! 

Vissa vetenskapliga förklaringar får vi, genom honom, som publik för att förstå filmens  huvuddelar bättre! Maskhål, åldrande i dimensioner, andra planeter som det ska undersökas osv. Sedan är filmen en spelfilm och inte en dokumentär! Allt som de drar upp i filmen är vetenskapliga teorier och inget annat! Dessa teorier är än idag i sin vagga och inte helt bevisade eller skrivna i sten (inte ens relativitetsteorin eller strängteorin) så varför hänga upp sig på de detaljerna så pass att allt ska vara logiskt? Tiden kan ju förvandla sig till väldigt ologiskt för oss människor när vi kommer ut i rymden då tid inte existerar i den bemärkelsen vi är vana vid på jorden! Detta är trots allt en science fiction film! Science fiction är påhittad vetenskap om man översätter just orden Science och Fiction! 

Sedan skulle jag vilja påstå att på samma sätt som filmen är vetenskaplig så är den filosofisk och tar upp livet i sig självt! Jävligt djup med andra ord och självklart att man analyserar därtill, men att bara hänga kvar vid det vetenskapliga är att begränsa sig på en film som innehåller mer än så tycker jag! Ett exempel: Murph förstod att det var hennes pappa som var "spöket", helt enkelt för att hennes kärlek och relation till pappan var stark. De älskade varandra (Hollywood kan inte låta bli) som en far och dotter ska göra enligt normen. Genom filmen lider Matthew med att de skilde sig på det sättet de gjorde och genom att dottern förstår att det är han så får deras törn i relationen åter igen en helande cirkel att slutas igen! Det kallas "true love", ren kärlek och det är också något som filmen tar upp ibland nästan på ett religiöst sätt med Adam och Eva i symbolisk gestaltning genom Matthew och Hathaway som på nått sätt ska bli de nya kolonisatörerna i en annan galax! 

För mig var detta som sagt en upplevelse och bortsett storyn som jag i princip bara snackat om i mitt inlägg så fanns alla komponenter på plats på ett väl genomarbetat sätt, från fotot, via musiken och skådespelarna till ljudet, scenografin och ja allt!! Så jag anser att det är ett mästerverk och Nolans hittills bästa film på cv:et! :) 

Anton: Kul att du gillade filmen lite mer den andra gången!

Dimman: Jag håller med dig om man gör bäst i att bara luta sig tillbaka och låta sig hänföras, men det är ändå intressant att diskutera filmens på detaljnivå. Det finns ju en hel del ingångar, speciellt om man som mig älskar sci-fi :)

SPOILERS   ;) 

Ojoj, imponerande diskussioner här inne! Mycket av det vetenskapliga snacket när det kommer till gravitation, tidsrelativitet och så vidare var rätt så invecklat för mig (själv känner jag mig mycket tryggare i den humanistiska-samhällsvetenskapliga världen...) Ni har redan tagit upp mycket av de detaljer jag själv ifrågasatte, plus andra som jag inte ens hade reflekterat över. Håller med om att Cooper inte kändes kompetent nog att få ansvaret över mänsklighetens framtid, till exempel.

Visst var det kvävet i jordens luft som höll på att ta slut? Jag kände absolut att jag skulle ha behövt textning på den här biofilmen, dels för att ljudet på biografen var av väldigt dålig kvalité (lät som en spräckt högtalare ibland vilket gjorde visknings-dialoger jobbiga att lyssna på, dessutom att det VERKLIGEN inte gjorde Zimmers musik rättvisa) samt att det var många vetenskapliga termer som var svåra att förstå ibland.

I alla fall, angående paradoxen ni skrev om ovan, att framtidsmänniskorna, "They", inte ens skulle kunnat leva i första hand för att hjälpa Cooper med vänner att komma igenom maskhålet och därmed försäkra deras egen existens, håller jag med om att den är problematisk. MEN, om nu tiden är relativ så kan ju den tidsperiod där filmen utspelar vara första gången då människans framtid på jorden är hotad, pga av något som sporrade luften att ändras så att grödor inte kan växa längre. I den framtiden som "They" lever i, hände aldrig detta och andra omständigheter har gjort att de lyckats leva till den fem-dimensionella framtid där de befinner sig nu och därmed möjligheterna är oändliga. Har jag missuppfattat diskussionen helt nu och skapat mig en egen liten teori som inte alls stämmer egentligen? Låt höra :)

Om jag nu lämnar den vetenskapliga delen av filmen och försöker tala lite om vad jag tyckte om den så var det absolut en bra film! Gav den en stark 4/5 här på Moviezine, men tycker som många andra att slutet drog ner betyget litegrann (hade också föredragit att Cooper skulle ha dött). Nolan skulle ha gjort mer tidsfördröjningarna, kanske lekt lite med galenhet kanske? Som redan nämnt ovan, killen som var helt själv på rymdstationen i 20-nånting år verkade helt oberörd när de andra kom tillbaka. Inte okay! Visst, de är vetenskapsmän och de VET att sådant kan hända, men de är också människor som är inrutade i ett sätt att tänka/leva. Jag gillade inte riktigt TARS heller, tyckte han såg ut som ett gående kylskåp och när hen styltade runt togs jag helt ut ur bioupplevelsen. Älskade Hans Zimmers score, gåshud! Gillade också det här med att lita på magkänslan och kärleken som visade sig övervinna alla naturvetenskapliga lagar i slutändan. 

Någon kanske kan hjälpa mig att lösa det största mysteriet av alla, nämligen alla 5/5 och alla "mästerverk" hit och dit. Jag förstår nämligen inte ett dugg. Musiken är fantastisk, de visuella effektscenerna är fängslande och Chastain såväl som tjejen bakom barna-Murph gör bra ifrån sig. Men vad mer är positivt?

Den är Prometheus-dum emellanåt, Michael Caine och Mcconaughey går på auto och filmen känns alldeles för ambitiös för den story och det manus man snickrat ihop. Nolan verkar ha tänkt stort vad gäller teorin men haft tunnelseende i utförandet. Han väljer av någon anledning att strypa filmens potential som vacker rymdsaga, genom att ägna för mycket av speltiden åt att filma på Island och liknande existerande platser. Problemet blir detsamma som i TDKR där man förstör illusionen av ett fiktivt Gotham genom att så tydligt visa att man befinner sig i New York. Kilometerhöga vågor är maffigt i ett par sekunder, men vart är fantasin? Istället för att ge oss storslagna tolkningar av universums mysterier måste man istället dras med massa kyligt prat om relativitetsteorier fram och tillbaka, karaktärer man fullständigt struntar i och en i mitt tycke oerhört irriterande Anne Hathaway. Och låt oss inte glömma de där två robotarna.... 

Missförstå mig inte, filmen är inte genomusel och den har verkligen sina stunder. Men ser man bortom musiken och all sentimentalitet finns bara ett trist försök till en ny 2001 som fullständigt slösar bort sin potential. 

Aaaaaaahh... Ja, då faller ju min lilla teori. Och paradoxen är fortfarande ett faktum. Tack för att du tog dig tid att förklara så bra! Himla snällt.