Darren Aronofsky tillbaka med independentfilm... den här gången med favoriten Mickey Rourke i huvudrollen, som brottaren (wrestlaren?) Randy "The Ram" Robinson. En föredetting, som efter en brutal match under storhetstiden fick en hjärtattack.
pensionerad, fattig å miserabel, utför han små uppvisningsfighter på skolor osv, när han får chansen att åter gå upp i ringen på allvar, för en sista match mot sin ärkerival.
Låter rätt mkt "Rocky" men tidiga recensioner, samt det extremt positiva mottagandet av filmen, lovar att "the Wrestler är en riktigt höjdare, där Rourke gör sitt livs roll, och återtar sin plats som ikon, tillsammans med Marlon Brando och James Dean!
Filmen är sjukt lovordad och kammade hem finaste priset under Venedigs filmfestival. Den har fått distribution av Fox searchlight, som med all säkerhet kommer sikta på ett jävla oscarsrace!
Jag har alltid gillar Mickey Rourke, och även om han rockade hårdast av alla i Sin City, tror jag att det är i och med The Wrestler som han kommer få sin stora revanch!
I filmen medverkar även Marisa Tomei, som sliten strippa, och Evan Rachel Wood som Rourkes dotter.
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1125849/
Hemsida: http://www.thewrestlermovie.com/index.html
Saknas
för
Inga inlägg
Är verkligen spänd över den här, ska se den nästa vecka när den kommer ut. Ska bli kul att se Mickey Rourke i en oscarnominerad roll.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Hehehe, fyfan vad jag älsar Mickey Rourke efter att ha sett den här, jag tyckte han var en skitbra skådis innan också, men nu tycker jag att han är gud. Den här filmen var precis allt jag trodde den skulle vara plus lite till. Darren Aronofsky är ett geni, man märker att han har försökt att få det bästa ur Rourke och det har han verkligen lyckats med. Brottningsscenerna är råa och ibland outhärdliga och det blandas skitbra med The Rams´s plågor, försök att försonas med sin dotter och att hitta kärlek i en strippare(också väldigt bra spelad av Marisa Tomei) som är hans enda vän. Den är inte sentimental och det tackar jag gud för, därför det skulle förstöra hela filmen. Hans depressioner är så verkliga att man ibland tror att det är en dokumentär. Jag ska också nämna Bruce Springsteen´s låt som är en njutning. Bättre än [i:k45fm3d2]Rocky[/i:k45fm3d2] och ja till och med [i:k45fm3d2]Raging Bull[/i:k45fm3d2]. För alla som gillar skitbra filmer, med skitbra skådisar, en skitbra regissör, plågade karaktärer, bra musik och blodiga brottningsmatcher. Håller tummarna för Mickey nästa söndag.
Förväntningar vara höga när jag skulle se denna film.
En sak är säker: Det är bara i den här och [b:uzkxbdrg]Sin City[/b:uzkxbdrg] som man märker att Mickey Rourke är en duktig aktör. Han är var väldigt bra i rollen som Randy och oscarnomineringen var han värd, men han förtjänar inte att vinna. Hans prestation är lite väl överskattad, får lite Rocky Balboa vibbar av både prestionen och karaktären, med andra ord; Det känns som man har sett det här förut.
Annars är det en bra drama som är rätt seg men välidgt välgjord. Fotot är lite ojämnt men funkar. Wrestlingmatcherna är väldigt välgjorda och underhållande.
Draman i filmen är gripande på vissa ställen, framför allt i far-och-dotten scenerna. Synd bara att det inte fanns fler av dem.
Dem övriga insatserna är väldigt bra; Marisa Tomei förtjänar sin nominering. Evan Rachel Wood imponerar mer o mer för varje film hon gör och förhoppningsvis så kommer hon gör en roll som ger henne en Oscar.
Betyget? En klar
En sak är säker: Det är bara i den här och [b:uzkxbdrg]Sin City[/b:uzkxbdrg] som man märker att Mickey Rourke är en duktig aktör. Han är var väldigt bra i rollen som Randy och oscarnomineringen var han värd, men han förtjänar inte att vinna. Hans prestation är lite väl överskattad, får lite Rocky Balboa vibbar av både prestionen och karaktären, med andra ord; Det känns som man har sett det här förut.
Annars är det en bra drama som är rätt seg men välidgt välgjord. Fotot är lite ojämnt men funkar. Wrestlingmatcherna är väldigt välgjorda och underhållande.
Draman i filmen är gripande på vissa ställen, framför allt i far-och-dotten scenerna. Synd bara att det inte fanns fler av dem.
Dem övriga insatserna är väldigt bra; Marisa Tomei förtjänar sin nominering. Evan Rachel Wood imponerar mer o mer för varje film hon gör och förhoppningsvis så kommer hon gör en roll som ger henne en Oscar.
Betyget? En klar
[quote="Rafe":d6hnus1c] En sak är säker: Det är bara i den här och [b:d6hnus1c]Sin City[/b:d6hnus1c] som man märker att Mickey Rourke är en duktig aktör.[/quote:d6hnus1c]
Du har uppenbarligen inte sett "Barfly".
Du har uppenbarligen inte sett "Barfly".
[quote="shitstorm":7m9uh2kj][quote="Rafe":7m9uh2kj] En sak är säker: Det är bara i den här och [b:7m9uh2kj]Sin City[/b:7m9uh2kj] som man märker att Mickey Rourke är en duktig aktör.[/quote:7m9uh2kj]
Du har uppenbarligen inte sett "Barfly".[/quote:7m9uh2kj]
Eller Angel heart, Year of the dragon, Body Heat, Fiket, Löftet (The Pledge) eller The pope of Greenwich village.
Rourke är lysande i samtliga
Du har uppenbarligen inte sett "Barfly".[/quote:7m9uh2kj]
Eller Angel heart, Year of the dragon, Body Heat, Fiket, Löftet (The Pledge) eller The pope of Greenwich village.
Rourke är lysande i samtliga
Jag har tyvärr inte sett någon av hans tidigare filmer, men vill verkligen göra det. Man borde ju se dem för att få en bättre uppfattning av honom som skådespelare och se hur han var innan nedgången. Just den senaste tiden har man ju läst så mycket gott om hans insatser i 80-talsfilmerna.
En sak är dock säker: Rourke är fantastisk bra i The Wrestler, fullkomligt lysande. Han är nu helt klart min favorit för Oscarn.
Jag såg filmen igår och mer lr mindre älskande den. Marcus skrev mycket kloka saker i sitt inlägg som jag verkligen kan skriva under på. Jag gillade verkligen den naturalistiska och avskalade stilen, den nästan dokumentära känslan som genomsyrade filmen tilltalade mig helt och hållet. Det passar materialet och just Rourke på något sätt också, det är å ena sidan relativt rakt och enkelt men å andra sidan så passande för skildringen och det Aronofsky vill förmedla med filmen.
Rourkes insats...det är så jäkla ärligt och emotionellt naket. Man lider verkligen med Randy på grund av det han får uppleva både fysiskt och psykiskt. Ärren finns inte endast synliga på kroppen. Men det som ger en extra dimension till det hela är Randys komplexa natur, han verkar ju vara en hygglig kille som man gärna vill att det ska gå bra för men det är uppenbart att han har förstört sitt privatliv och sin relation till dottern. Just scenerna med dottern är verkligen guld, man känner verkligen smärtan. Den delen av filmen då de promenerar längs kusten, samtalar och börjar etablera en nära kontakt igen är verkligen starkt. [spoiler=:1rsvgm0w]Sen krossar han direkt denna kontakt med ett korkat baräventyr och man blir nästan förbannad på honom.[/spoiler:1rsvgm0w] Evan Rachel Wood är mycket bra i dessa scener.
Hans förhållande till strippan Cassidy/Pam är egentligen väldigt passande, båda jobbar med något som helt och hållet går ut på att underhålla en publik och för båda är det destruktivt. Scenerna mellan Rourke och Marisa Tomei är fint skildrade och Tomei bjuder verkligen på fint skådespeleri (utan tvekan välförtjänt Oscarsnominering).
Sen kommer man då till det bitterljuva slutet. [spoiler=:1rsvgm0w]Han försökte ge sitt liv utanför ringen en chans men när han slutligen inser att han bara har publiken och wrestlingen kvar att leva för bestämmer han sig för att hänge sig åt detta helt och hållet, trots de uppenbara riskerna. Han offrar mer lr mindre Robin Ramzinski för Randy "The Ram" Robinson. Sista spiken i kistan blir när han tittar upp mot läktaren och ser att även Cassidy vänt honom ryggen (vilket han också förtjänade). Det val han gör i slutet är "heroiskt" men även tragiskt och kanske rent av korkat. Det är det som gör det hela så starkt och intressant.[/spoiler:1rsvgm0w] Och så Springsteens låt på det...gah, perfekt.
Det här är ju knappast en "Oscarsfilm" så jag är egentligen inte förvånad över att filmen blev dissad av Akademien. Men framförallt tycker jag att Darren Aronofsky förtjänade en reginominering.
Wrestlingscenerna är för övrigt väldigt bra...och smärtsamma, speciellt en fight (burr). Det finns helt enkelt inte mycket jag kan klaga på.
En sak är dock säker: Rourke är fantastisk bra i The Wrestler, fullkomligt lysande. Han är nu helt klart min favorit för Oscarn.
Jag såg filmen igår och mer lr mindre älskande den. Marcus skrev mycket kloka saker i sitt inlägg som jag verkligen kan skriva under på. Jag gillade verkligen den naturalistiska och avskalade stilen, den nästan dokumentära känslan som genomsyrade filmen tilltalade mig helt och hållet. Det passar materialet och just Rourke på något sätt också, det är å ena sidan relativt rakt och enkelt men å andra sidan så passande för skildringen och det Aronofsky vill förmedla med filmen.
Rourkes insats...det är så jäkla ärligt och emotionellt naket. Man lider verkligen med Randy på grund av det han får uppleva både fysiskt och psykiskt. Ärren finns inte endast synliga på kroppen. Men det som ger en extra dimension till det hela är Randys komplexa natur, han verkar ju vara en hygglig kille som man gärna vill att det ska gå bra för men det är uppenbart att han har förstört sitt privatliv och sin relation till dottern. Just scenerna med dottern är verkligen guld, man känner verkligen smärtan. Den delen av filmen då de promenerar längs kusten, samtalar och börjar etablera en nära kontakt igen är verkligen starkt. [spoiler=:1rsvgm0w]Sen krossar han direkt denna kontakt med ett korkat baräventyr och man blir nästan förbannad på honom.[/spoiler:1rsvgm0w] Evan Rachel Wood är mycket bra i dessa scener.
Hans förhållande till strippan Cassidy/Pam är egentligen väldigt passande, båda jobbar med något som helt och hållet går ut på att underhålla en publik och för båda är det destruktivt. Scenerna mellan Rourke och Marisa Tomei är fint skildrade och Tomei bjuder verkligen på fint skådespeleri (utan tvekan välförtjänt Oscarsnominering).
Sen kommer man då till det bitterljuva slutet. [spoiler=:1rsvgm0w]Han försökte ge sitt liv utanför ringen en chans men när han slutligen inser att han bara har publiken och wrestlingen kvar att leva för bestämmer han sig för att hänge sig åt detta helt och hållet, trots de uppenbara riskerna. Han offrar mer lr mindre Robin Ramzinski för Randy "The Ram" Robinson. Sista spiken i kistan blir när han tittar upp mot läktaren och ser att även Cassidy vänt honom ryggen (vilket han också förtjänade). Det val han gör i slutet är "heroiskt" men även tragiskt och kanske rent av korkat. Det är det som gör det hela så starkt och intressant.[/spoiler:1rsvgm0w] Och så Springsteens låt på det...gah, perfekt.
Det här är ju knappast en "Oscarsfilm" så jag är egentligen inte förvånad över att filmen blev dissad av Akademien. Men framförallt tycker jag att Darren Aronofsky förtjänade en reginominering.
Wrestlingscenerna är för övrigt väldigt bra...och smärtsamma, speciellt en fight (burr). Det finns helt enkelt inte mycket jag kan klaga på.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
En bra och lågmäld film som dock har något för långsamt tempo, men samtidigt känns det inte som att den hade kunnat vara kortare och man kan väl egentligen inte ta bort någon scen. Jag älskar hur deprimerande och oamerikansk den är, nästan elak mot tittaren eftersom att Randy allt som oftast är en väldigt sympatisk karaktär.
Slutet är fantastiskt och filmen har växt mer och mer för mig sedan jag såg den. Blir nästan mer berörd av tanken på den såhär en dag efter än vad jag blev när jag väl såg den. Känns som en film som blir bättre vid andra titten.
Slutet är fantastiskt och filmen har växt mer och mer för mig sedan jag såg den. Blir nästan mer berörd av tanken på den såhär en dag efter än vad jag blev när jag väl såg den. Känns som en film som blir bättre vid andra titten.