Guldbaggen | sida 4

Men det är ju inte så enkelt för honom när han bor i Finland.

Jo det står ju det på hans profil, så att det är ganska självklart.
Ok back to topic.

Det första jag läste var "värma baguetten". Kan inte bara vara jag som trodde att det var ett Carola skämt på G?

Tror garanterat att Lo Kauppi får en nominering för bästa kvinnliga biroll för Tjuvheder. Filmen kommer nog också att ta hem priset som bästa film... 

Om ett dygn börjar röda mattan inför Guldbaggegalan och här är mina tippningar för kvällens slutresultat:

Bästa film: Nu blir det svårt därför att jag har ju inte sett den nominerade filmen "Efterskalv", men av klipp och trailers får jag en slags känsla till Guldbaggevinnaren "Sebbe". Hade "Tjuvheder" varit nominerad hade jag nästan varit säker på att den skulle vinna, men nu hoppas jag istället att det blir någon av filmerna "Min lilla syster" och "En man som heter Ove". Det känns ju mycket ovanligt av Guldbaggejuryn att ens nominera en så folkkär och rolig film som "En man som heter Ove" till Bästa film, vilket skulle göra det ännu mer otroligare om den nu vann, men det gör mig ändå osäker. Jag har sett "Min lilla syster" och uppskattade den otroligt mycket och satte den även högt upp på min lista över årets bästa filmer. Ove kom dock lite högre upp och därför är den min favorit för att vinna Guldbaggen för Bästa film. Hur som helst så tror jag inte att juryn kommer att tycka som publiken utan kommer nog att ge baggen till ett drama istället. Då borde den helt klart gå till "Min lilla syster" som, enligt mig, är så välgjord och privat inriktad att det nästan kändes påträngande att se på den. Jag tror att det är en film som kommer att falla juryn mycket i smaken, men det vore ju också fantastiskt om "En man som heter Ove" faktiskt vann. Om "Efterskalv" vinner kanske jag blir besviken på mig själv för att jag inte sett den (eller inte, vem vet?) men jag blir nog närmast överlycklig om en så bra film som antingen "Min lilla syster" eller "En man som heter Ove" tar hem galans stora pris. 
Min tipp: Min lilla syster

Bästa regi: Jag har ju hört att Peter Grönlund har ett ganska smart system när han regisserar och den här kategorin är väl den bästa kompensationen när "Tjuvheder" inte blev nominerad till Bästa film, men Magnus von Horn är ju mest tippad på nätet och jag har ju av dessa filmer bara sett Sanna Lenkens "Min lilla syster". Kan inte avgöra.
Min tipp: ?

Bästa kvinnliga huvudroll: Jag kan bara gå på kritikernas förhandsval och några trailers och klipp jag sett från "Tjuvheder" när jag säger att Levanon helt säkert kommer att ta hem det här priset.
Min tipp: Malin Levanon

Bästa manliga huvudroll: Jag brukar sällan gilla varken Rolf Lassgård eller hans filmer, men här Hannes Holm bjudit oss på det bästa av Lassgård och Ove i samma rulle. En briljerande gestaltning som förtjänar belöning.
Min tipp: Lassgård!

Bästa kvinnliga biroll: Jag har sett Systern och Ove och om jag ska välja mellan rollpresentationerna från Bahar Pars och Amy Deasismont så hamnar det ganska klart på Deasismont. Johannes Bah Kunkhe bevisade förra året att man inte bara kan gråta sig till en Guldbagge, men min åsikt är att Amy Deasismont är perfekt castad för den här rollen och är en av de högsta grundstenarna för den här filmens hållning. Fast Eva Melander är ju favorittippad på nätet, och av det jag sett av hennes presentation så ser det ut som något Guldbaggejuryn helt klart skulle fastna för. Så även om juryn är känd för att gilla debutanter så tror jag nog att det blir Melander som tar baggen i slutändan. Men jag skulle bli mycket, mycket glad om det ändå blev Amy som fick gå hem med den här kategorins Guldbagge.
Min tipp: Eva Melander

Bästa manliga biroll: Har inte sett någon av dessa kandidater, men jag tycker att det är på tiden att Mats Blomgren vinner en Guldbagge.
Min tipp: Mats Blomgren?

Bästa manuskript: Både Sanna Lenken och Ronnie Sandahl har skrivit riktigt hyggliga manus till sina filmer, men jag vågar inte utesluta Peter Grönlund. Eftersom "Tjuvheder" måste kompensera den förlorade nomineringen till Bästa film, kan det vara fullt möjligt att det blir Grönlund som tar hem det här, men eftersom jag inte sett "Tjuvheder" kan jag inte välja vilken jag skulle tippa på tills imorgon. Kommer väl att heja på Lenken, men vågar inte tippa.
Min tipp: ?

Bästa foto: Code 2.
Min tipp: -

Bästa klipp: Code 2.
Min tipp: -

Bästa kostym: Code 1.
Min tipp: -

Bästa kostym: Code 2.
Min tipp: -

Bästa mask/smink: Eva von Bahr och Love Larson gick en oförtjänt förlust till mötes när de var nominerade för "Hundraåringen". Imorgon tror jag att de får revansch med Ove. Jag tror i alla falla det står mellan "En man som heter Ove" och "Det vita folket". Om "Cirkeln" vinner för bästa visuella effekter, så kan Ove vinna för bästa smink. Jag tycker att sminkparet Larson von Bahr ger en trovärdig ålder till Lassgårds sura gubbe, vilket kompenserar en inte lika trovärdig ålder till Ida Engvolls karaktär. Men det är oavsett ett snyggt arbete som förtjänar Guldbagge.
Min tipp: En man som heter Ove

Bästa originalmusik: Det var inte mycket jag gillade med "Cirkeln", men det tekniska, som fotot, effekterna och Benny Anderssons musik, var av en högklass när det gäller svensk film. Storslagen musik känns inte som en överflöd i svenska filmer, men när vi får lov att använda sådan blir resultatet oftast bra och med Andersson som kompositör är det ett klart val för Guldbaggen. Han lyckas solklart med  att fånga den mystiska och magiska känslan i filmen.
Min tipp: Cirkeln

Bästa scenografi: Code 1.
Min tipp: -

Bästa visuella effekter: För två år sedan så trodde jag faktiskt att LasseMaja skulle bli nominerade för Bästa visuella effekter, tillsammans med "Hundraåringen" och "Känn ingen sorg", och är det något man kan säga om Guldbaggejuryn så är det att den kan vara väldigt oförutsägbar, så det är möjligt att den filmen vinner i år, om nu "Vi är bäst!" kunde vinna baggen för bästa smink mot "Hundraåringen". Ove har sin chans, men den film som känns självklarast är nog "Cirkeln" och ändå inte. Jag tror nämligen att Guldbaggejuryn går mycket på felfrihet när det gäller att utse en vinnare. Det finns vissa riktigt, riktigt snygga effekter i "Cirkeln" och vissa effekter som ser ut att vara gjorda i helt fel datorer, så att säga, vilket gör mig lite osäker. Men det känns ändå i nuläget som den självklaraste filmen att tippa på när det gäller den här kategorin.
Min tipp: Cirkeln

Bästa dokumentärfilm: Jag har visserligen inte sett den andra två, men ändå känner jag mig ganska övertygad om att Stig Björkmans dokumentär om Ingrid Bergman är den bästa svenska dokumentären sedan Bendjellouls Oscarsvinnare "Searching for Sugar Man". Jag tycker även att Michael Nyman skulle ha funnits med bland de nominerade för Bästa musik.
Min tipp: Jag är Ingrid!

Bästa kortfilm: Jag har inte sett den, men jag tror att det blir vissa reaktioner från YouTube-generationen om inte "Kung Fury" vinner den här. Den kanske inte hör till den sort som Guldbaggejuryn vanligtvis faller för, men jag tror nog att det kan ha sina fördelar. "Kung Fury" är något helt nytt inom svensk film och det måste belönas på ett eller annat sätt. Om den inte vinner för Bästa kortfilm så kommer väl David Sandberg i alla fall att ta hem en bagge för Bästa nykomling.
Min tipp: Kung Fury

Bästa utländska film: Code 2.
Min tipp: -

Hedersguldbagge: Det kan ju bli vem som helst, men jag bara väntar på att Max von Sydow ska få sin Hedersguldbagge!

Code 1: Har inte sett någon av de nominerade filmerna i denna kategori.
Code 2: Har bara sett en film i kategorin men vill ändå inte tippa något.

kl 20 smäller det! jag kommer rapportera live från 3e bänk 

Får man fråga varför moviezine tagit bort nyheten om den där regissören som pekade finger ?

Imorgon är det ju Guldbaggegala som är en av mina mest obligatoriska TV-stunder om året. Men det är inte alltid som nomineringarna eller vinsterna föll mig i smaken precis. Det är inte ofta det händer, men jag är så ovanligt intresserad av Guldbaggen så kan jag lika gärna göra en topplista.

BUBBLARE:
Att Alicia Vikander inte blev nominerad till Bästa kvinnliga huvudroll 2013.
Att Mira Eklund inte vann för Bästa kvinnliga biroll 2013.
Att ”Min lilla syster” inte vann för Bästa film 2015.
Att Björn Stein och Måns Mårlind inte vann för Bästa regi 2013.
Att "Känn ingen sorg" inte vann för Bästa foto eller scenografi 2013.

Så här kommer nu: DE TOPP-10 STÖRSTA GULDBAGGE-MISSARNA.

Nr 10: Att Adam Lundgren inte blev nominerad till Bästa manliga huvudroll 2013.
Filmen ifråga är ”Känn ingen sorg”, som är baserad på Håkan Hellströms texter och musik. Jag såg den när den gick på bio och såg många fördelar i den, bl.a. Adam Lundgrens rolltolkning av huvudkaraktären Pål. Adam Lundgren gör sin roll med bravur och det känns verkligen som att han gör det av hela sin själ.
Inför Guldbaggegalan 2014 så var dessa tre kandidater de som jag trodde skulle bli nominerade till Bästa Manliga Huvudroll: Mikael Persbrandt för ”Mig äger ingen”, Robert Gustafsson för ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och Adam Lundgren för ”Känn ingen sorg”. Den tredje nomineringen gick dock istället till Matias Varela för sin rollinsats i ”Snabba Cash: Livet Deluxe” och Adam blev utan nominering.
Men anledningen till att den här missen ligger så långt ner på den här listan är därför att det ändå inte var ett beslut som i slutändan var så nedlåtande alls faktiskt. Varela spelar väldigt bra i ”Snabba Cash: Livet deluxe” och jag tyckte att Adam Lundgren bara var ett hårfjun bättre i ”Känn ingen sorg”. Dessutom så stod det ganska snart klart att det i slutändan skulle stå mellan Robert Gustafsson och Mikael Persbrandt i kampen om Guldbaggen, en kamp som välförtjänt vanns av Mikael Persbrandt.

Nr 9: Att Lasse Hallström inte vann för Bästa regissör 1985.
Visste ni att Brasse Brännström har varit nominerad till en Oscar. Ja så är det i alla fall. Vi kommer till det lite senare.
Det sägs att producenten Waldemar Bergendahl lär ha tänkt på regissörren Lasse Hallström så fort han läste boken ”Mitt liv som hund” när den skulle filmatiseras. Enligt mig så är det en av de bästa filmerna som gjorts i Sverige och mycket av det är Hallströms förtjänst. Han låter skådespelarna spela i en perfekt balans mellan övertygelse och överspel. Det ska nog till en riktigt bra insats från regissörens sida för att få barn att spela så bra som de gör i den här filmen. Så bra att huvudrollsinnehavaren Anton Glanzelius blev den förmodligen yngste Guldbaggevinnaren någonsin på bara elva år. Filmen i sig vann priset för bästa film.
Det här var i slutet av en period då Guldbaggejuryn gärna valde att prisa filmer utav radaparet Hasse o Tage och knappt ett halvår innan galan 1986 hade den ena halvan av det paret, Tage Danielsson, gått bort. Om det var en smaksak eller inte, vet jag inte, men i vilket fall så gick regipriset till Hans Alfredson för hans regi i thrillern ”Falsk som vatten”, en film visserligen var ganska snyggt regisserad men som nog inte kunde mäta sig med Lasse Hallströms regi i ”Mitt liv som hund”, som för övrigt blev en stor internationell succé. Konstigt skickade vi den aldrig som Oscarsbidrag, vilket nog hade resulterat en säker vinst, men istället nominerades den till två stycken på Oscarsgalan 1988, för bästa manus, där Brasse Brännström var med på ett hörn och för bästa regi. Självaste Clint Eastwood lär ha sagt efter att ha sett ”Mitt liv som hund” att han skulle kunna ge sin högerarm för att få jobba med ”den där regissören”.

Nr 8: Att Jan Troell inte vann för Bästa regissör 2012.
Jan Troell är en regissör som tydligen kan ta sig an vad som helst och göra det till något bra. Efter hans enligt mig största mästerverk, den guldbaggefiskande ”Maria Larssons eviga ögonblick” från 2008, fick han ett samtal från Kenne Fant och blev tillfrågad att regissera en film om tidningsmannen Torgny Segerstedt. Detta resulterade ett svartvitt andra världskrigs-drama i Troellsk anda.  Jag såg filmen ”Dom över död man” på bio och kände direkt att det var en regiinsats värd guld, med Troells öga för både regi, ljus och kamera. Mycket riktigt nominerades Troell till en Guldbagge, men förlorade emot Gabriela Pichler för hennes regi i ”Äta sova dö”, en regi-insats som jag tyckte var väldigt lågmäld i jämförelse med Troells i ”Dom över död man”.
Jan Troell blev dessutom utan Guldbagge när han regisserade sin mest kända film ”Utvandrarna” från 1971, för vilken även han blev nominerad till en Oscar för bästa regi, vilket även gör honom till en av tre svenska regissörer som blivit nominerade till det hedersfyllda priset. Men som sagt, någon regi-Guldbagge blev det inte för Troell den gången heller, som i sin tur leder vidare till…

Nr 7: Att Liv Ullman inte vann för Bästa skådespelerska för ”Utvandrarna” eller ”Nybyggarna”.
När filmatiseringen av Vilhelm Mobergs ”Utvandrar”-epos drog igång med Jan Troell i registolen var det den största satsningen någonsin för Svensk Filmindustri, men när förslaget  om att ge rollen som Kristina till skådespelerskan Liv Ullman visades upp för Moberg lär han ha varit tveksam, eftersom hon var norska. Men vi fick ju alla se vilken lysande insats Liv Ullman gjorde i slutändan och det gick så långt att när ”Utvandrarna” och ”Nybyggarna”, som de båda filmerna hette, kom till USA vann hon en Golden Globe och var även nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, då enbart för sin roll i ”Utvandrarna”. Annars är hon ju mest känd som en av Ingmar Bergmans trognaste skådespelare, och senare var hon även nominerad till ännu en Oscar för en av Bergmans filmer, men att Liv Ullman inte har gjort sin bästa rollprestation i en Ingmar Bergman-film är nog ingen fråga.
Men vid tidpunkten då ”Utvandrarna” kom ut tyckte de som hade hand om Guldbaggen att det hade varit ett så mediokert filmår att man beslutade sig för att ställa in årets gala (tänk om man ens hade det alternativet idag). ”Utvandrarna” fick dock den ensamma utmärkelsen ”Högsta kvalitépoäng”, vilket var synonymt med Bästa film. Året därpå hölls en gala där man valde att ha med ”Utvandrarna” och ”Nybyggarna” inom tävlan, men istället för att prisa Liv Ullmans prestation i filmerna valde juryn att ge Guldbaggen för bästa skådespelerska till Monica Zetterlund, för hennes roll i Hasse å Tages film ”Äppelkriget” samt hennes lilla biroll i ”Nybyggarna”. En miss som förtjänas att uppmärksammas. Liv Ullman fick i alla fall en Hedersguldbagge 2015, över 40 år efter "Utvandrarna".

Nr 6: Att Love Larson och Eva von Bahr inte vann för Bästa smink 2013.
Även om det var en stor fröjd för biopubliken att se ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” när det kom ut julen 2013, var det inte alls en lika stor fröjd för huvudrollsinnehavaren Robert Gustafsson att spela in den. Gustafsson förklarade efteråt att han hade fått sitta fem timmar varje inspelningsdag tillsammans med maskörerna Love Larson och Eva von Bahr för att få på sig sminket som frambringade den 100-årige Allan Karlsson. Han sade att han av den täta masken blev ”sårig, flammig och inflammerad”. Efter inspelningen hade han gjort egna undersökningar där det visat sig att han i effektiv tid tillbringat sammanlagt fem och en halv vecka i sminkstolen.
Därför var det inte konstigt att de hoppades stort på att ta hem en sminkbagge på det följande årets Guldbaggegala och flera medier tippade till deras förmån, men till mångas överraskning, inklusive min egen, var det Lisa Mustafa med den lågtippade filmen ”Vi är bäst!” som vann priset.
När ”Vi är bäst!” gick på TV så såg jag den på SVT-Play och när jag hade sett klart den spolade jag tillbaka för att göra en mindre analysering av sminket och håret i filmen, och mitt första intryck var att man bara hade gjort barnens kinder lite mer rosa och klippt en huvudrollsinnehavares hår med en tygsax. Idag har jag en mindre överdriven uppfattning. Lisa Mustafa har trots allt haft ett finger med i sminkningen av filmer som ”Tinker Tailor Soldier Spy” och ”Anna Karenina”. Men jag står fast som sten i att sminkningen i ”Hundraåringen […]” som kostade 50 000 per dag att fullgöra är ett mycket större och snyggare arbete än det i ”Vi är bäst!” Visst, man kanske kan se att det är Robert Gustafsson i en hundrårs-maskering, men det är ändå kolossalt snyggt och han är dessutom inte den enda som man sminkar i den här filmen. Ta scenen där Allan Karlsson arbetar som dubbelspion som ett klart exempel. Hur som helst fick nog Guldbaggejuryn igen när Love Larson och Eva von Bahr blev nominerade till en Oscar för sitt smink i ”Hundraåringen […]” året därpå.

Nr 5: Att ”Känn ingen sorg” inte vann för Bästa film 2013.
Halvvägs genom listan finner vi en film som är en av mina absoluta favoritfilmer och jag vill påminna igen om att det här är ett helt personligt val.
Som jag sa tidigare såg jag den här på bio och tyckte att den bara var en mycket bra film. Sedan när jag fick hem den på Blu-ray och fick den flera gånger började jag tycka mer och mer om den. Det är en film som skiljer från alla svenska filmer jag har sett. Det är värt att nämna att jag inte tycker om den här filmen på grund av någon förkärlek till Håkan Hellströms sånger, jag är inte ett stort fan av honom, men ett större fan av filmen. Många av skådespelarna är perfekta i sina roller och Cilla Jackerts manus håller lång väg. Björn Stein och Måns Mårlinds regi var formidabel och även deras förlust i kampen om regi-baggen var nära att komma med på den här listan. ”Känn ingen sorg” är även i toppklass på flera visuella plan, som foto, klippning, kostym, ljud, scenografi och visuella effekter och innehåller dessutom flera häftiga referenser till Håkan Hellströms sånger både i repliker och i bakgrunden. Och även om jag har det lite svårt för musikaler så måste jag säga att de huvudsakliga musikal-scenerna i ”Känn ingen sorg” hör till filmens bästa.
Filmen nominerades till nio stycken Guldbaggar men vann bara två och nu kommer jag fram till filmen som vann över ”Känn ingen sorg” i kategorin ifråga: Anna Odells ”Återträffen”.
Jag skulle aldrig säga att den här inte är en bra film, jag kände faktiskt en liten belåtenhet när jag såg den efter att ha sett ”Känn ingen sorg” förlora på Guldbaggegalan, men medan Sveriges kritikerelit har målat ut den som ett mästerverk ser jag den sällan som så mycket mer än en godkänd experimentell film, av den typ av film som Sverige vanligtvis tilldelar Guldbaggen. Idag har ju Guldbaggejuryn en tendens att ofta belöna filmer som relativt få i Sverige har sett. Ta filmen som vann nu senast som exempel: ”Efterskalv”. När detta spelas in har denna film sedan sin premiär i november 2015 setts av drygt 10 000 biobesökare, och det ser inte ut som att den siffran kommer att öka direkt.
Men sammanfattningsvis: Hade jag suttit i vinnarjuryn för Guldbaggen hade ”Känn ingen sorg” fått en helhjärtad röst av mig, men jag respekterar allas åsikter i det här fallet.

Nr 4: Att ”Så som i himmelen” inte vann något pris på galan 2005.
2004:s stora publikframgång i Sverige var utan tvekan Kay Pollaks vackra film ”Så som i himmelen” med sammanlagt nära en och en halv miljon biobesökare. Filmen skildrar en internationellt känd dirigent, spelad av Michael Nyqvist, som flyttar upp till Norrland där han blir kantor för en kyrkokör och får där både vänner och ovänner. Filmen berömdes både av kritiker och publik, och när jag såg den hemma på en hemlånad DVD tyckte jag att det var näratill den bästa filmen jag hade sett. Idag tycker jag lite annorlunda, men ”Så som i himmelen” är fortfarande en mycket bra svensk rulle i mina ögon.
Så småningom kom den in på Guldbaggegalan med fler vinstchanser än någon annan film med 8 nomineringar, men fick gå hem från galan utan pris. Detta väckte reaktioner i flera kretsar och jag tycker det är nära en skandal.
Jag säger ändå inte att ”Så som i himmelen” förtjänade att vinna alla priser. Jag tycker till exempel att samtliga vinster till Killinggängets film ”Fyra nyanser av brunt” var välförtjänta, men det känns ändå som ett hål i att en så bra film fick så många nomineringar, varav samtliga slutade i en förlust. 
Det finns till och med exempel på svenska filmer, som har blivit nominerade till flera Guldbaggar och förlorat alla förutom den för Bästa film. Exempel på sådana filmer är ”En pizza i Jordbro”, ”Kådisbellan” och ”Sebbe” från 2010.
Lyckligtvis fylls hålet igen med tanke på att filmen blev Oscarnominerad till bästa utländska film, samt att ”Så som i himmelen” blev den mest sedda svenska filmen under 2000-talet och höll det rekordet i nästan tio år ända tills ”Hundraåringen […]” tog över.
I varje fall kommer nog ”Så som i himmelens” två konkurrenter på Guldbaggegalan, ”Fyra nyanser av brunt” och ”Masj*avlar” knappast bli lika ihågkomna som Kay Pollaks fantastiska filmverk, som nog fyller alla kraven för att bli en svensk klassiker och dessutom innehåller en utav svensk filmvärlds allra vackraste sånger: Gabriellas sång.

Nr 3: Att Max von Sydow (ännu) inte fått Hedersguldbaggen.
Ja, hur konstigt det än låter så har inte allas vår egen Max von Sydow, som enligt mig är den bästa skådespelaren Sverige nånsin haft, inte fått Svenska Filminstitutet stora Hedersguldbagge för lång och trogen tjänst inom svensk film. Anledningen för att den här missen inte håller förstaplatsen är för att det fortfarande finns en potentiell möjlighet för att Filminstitutet att ge honom det här priset.
Max von Sydow är allmänt erkänd, både i Sverige och internationellt, som en av de största skådespelare genom tiderna och han är verkligen synonym med den gamla svenska filmen. Bland den grupp av skådespelare som Ingmar Bergman ofta rollsatte i sina filmer stack Max von Sydow ofta ut lite, i synnerhet i Bergmans mest berömda film ”Det sjunde inseglet” där von Sydow spelar riddaren som utmanar Döden på ett parti schack. En scen som hela filmvärlden känner till.
Sedan dess har von Sydow nominerats till två Oscars och vunnit hela tre Guldbaggar, två för skådespeleri och ett regipris. Vad mer behöver jag säga som jag inte redan sagt för att göra klart i det faktum att Max von Sydow av alla svenskar förtjänar en Hedersguldbagge. Jag vill verkligen att han ska ha en innan det är för sent. Han fick ju inte ens ett Ingmar Bergman-pris, medan det fortfarande delades ut.
Visste ni förresten att Ingmar Bergman aldrig fick någon Hedersguldbagge och det här är ju också en stor miss som Svenska Filminstitutet gjorde, för man tänker ju att en av en av de sammanlagt sju Hedersguldbaggarna, som delades ut innan Bergman gick bort sommaren 2007, borde ha gått till en av våra mest briljanta filmregissörer genom tiderna. Men eftersom att Max von Sydow fortfarande kan ta emot det här priset ville jag uppmärksamma hans ännu förbisedda tilldelning av Svenska Filminstitutets hederpris för lång och trogen tjänst inom svensk film.
Visst, Max von Sydow har inte medverkat i någon svensk film sedan slutet av 90-talet, men ändå…

Nr: 2: Att David Dencik inte vann för Bästa manliga biroll 2013.
Ända sedan jag såg David Dencik spela Fred Åkerström i den biografiska filmen ”Cornelis”, en roll som gav honom hans första Guldbaggenominering, har jag följt hans filmer. Enligt mig är han en av de bästa vi har som fortfarande med vissa mellanrum är med i svenska filmer, eftersom Sverige är ett filmland som föder upp riktigt duktiga skådespelare som vi sedan skickar över till staterna på grund av vår mediokra prestanda vad gäller film.
2013 hade han en av de största rollerna i Lisa Langseths drama ”Hotell” där han spelade bl.a. mot Alicia Vikander, i rollen som den vilsne och mayaindians-besatte karaktären Rikard, en rollpresentation med mycket djup och mycket engagemang från Denciks sida.
Inför Guldbaggegalan 2014 tippade jag på att dessa tre herrar skulle bli nominerade till baggen för Bästa manliga biroll:
Kjell Bergqvist för sin roll i ”Monica Z”, David Dencik för sin roll i ”Hotell” och slutligen Tomas von Brömssen för sin roll i ”Känn ingen sorg”. Konstigt och även lite sorgligt nog så gick den tredje nomineringen istället till Sverrir Gudnason för sin roll i ”Monica Z”. Ännu mer oväntat var det när Gudnason VANN över Dencik i samma kategori.
Jag borde inte klaga på Sverrir Gudnason. Han är en duktig och flitig skådis som har gjort en rad bra prestationer på film och så, men hans skådespeleri i ”Monica Z”, där han spelar basisten Sture Åkerberg, känns väldigt tunt för att vinna en Guldbagge för. Särskilt när hans karaktär inte ger så mycket utrymme för karismatiskt skådespeleri, till skillnad från Rikard i ”Hotell”, som har fler karaktärsdrag och har en mycket större roll för filmen i sig. Förresten, ni som även har sett den danska filmen ”Balladen om Marie Krøyer” från 2012 vet att Gudnason i princip bara upprepar nästan exakt samma roll i ”Monica Z” som han spelade i den filmen.
Sammanfattningen alltså: David Dencik gör sin roll med mycket mer känsla och lever mer upp till den än vad Sverrir Gudnason gör med sin. Gudnason gick en mycket mer värdig seger till mötes året därpå, då han vann för Bästa manliga huvudroll för filmen ”Flugparken”, men att Sverrir Gudnason ska ha två Guldbaggar medan David Dencik har noll känns inte helt okej i min filmvärld.

Nr 1: Att ”Searching for Sugar Man” inte vann för Bästa film 2012.
Det råder ingen tvekan om att 2012 var dokumentärernas filmår i Sverige. Det känns nästan taskigt att Maud Nycander och Kristina Lindströms enastående dokumentärfilm ”Palme” kom ut samma år som det geniala mästerverket ”Searching for Sugar Man”, som tar upp mysteriet kring en av Sydafrikas största artister, Sixto Roudriguez. Att en dokumentärfilm ens blir nominerad till en Guldbagge för Bästa film är idag ytterst ovanligt och vid tidpunkten då ”Searching for Sugar Man” nominerades hade det inte hänt sedan Jan Lindqvists film ”Tiden är en dröm” 13 år tidigare.
Filmen tog otroligt lång tid att göra och regissören Malik Bendjelloul lär ha stött på flera problem under produktionen, men sade i en intervju efteråt att han såg projektet som en guldgruva och inte kunde släppa. Jag tror att vi idag kan tack honom till tusen för det. ”Searching for Sugar Man” blev den bäst betygsatta filmen i Sverige 2012 och jag tycker inte bara att det är den bästa långfilmsdokumentären för det året utan även en av 20 bästa filmer jag någonsin sett. Det är en komplex och nyskapande film, samtidigt som den på utsidan ser ganska enkel ut. I radioprogrammet Sommar i P1 erkände Bendjelloul även att filmen inte ens var färdig när den släpptes, så det är alltså den ofullständiga versionen som filmpubliken har sett och älskat.
Filmen blev inte bara nominerad till Bästa film på Guldbaggegalan, utan även i fem andra kategorier, varav den vann bara en, den självklara för Bästa dokumentärfilm. Bästa film gick istället till klassdramat ”Äta Sova Dö” som även blev en storvinnare på galan genom att även vinna för Bästa regi, manus och kvinnliga huvudroll.
Jag är tyvärr en av de antagligen få som inte alls tyckte särskilt om ”Äta Sova Dö”. I mina ögon var den filmen väldigt tunn och långdragen och jag kan definitivt inte se hur den kunde vinna för Bästa film. Inget ont om Nermina Lucacs prestation som filmens huvudroll Raša och jag kan förstå att folk vill uppmuntra en film som visar en annan bild än det Sverige vi är vana att se på film. Men kan verkligen filmen som vann Guldbaggen för Bästa film i Sverige mäta sig med den konkurrerande filmen som vann för Bästa dokumentära långfilm på Oscarsgalan, va?
Regissören Gabriela Pichler lär ha sagt till Sveriges Radio att ”jag har alltid sett [”Äta Sova Dö”] lite som en svensk Rocky” eftersom det gick så bra för denna på Oscarsgalan, och den jämförelsen kan ju stämma, med tanke på att det finns väldigt många människor idag som  anser att ”Rocky” var en oförtjänt vinnare eftersom den var nominerad tillsammans med en av Martin Scorseses mest kända och omtyckta filmer: ”Taxi Driver”. Så jag hoppas att vi i Sverige kommer att tänka så någon gång.
”Searching for Sugar Man” var definitivt min favoritfilm från 2012. Den ger mig verkligen rysningar varje gång jag ser på den och allt är tack vare en kämpande men alltför tidigt bortgången regissör. Vila i frid Malik!

BONUS: Utdelningen av århundradets bästa skådespelerska
1995 höll TV4 i Guldbaggegalan med Lennart Swahn och Agneta Sjödin som värdar. Under galan så arrangerades en omröstning där tittarna kunde ringa in och röst vilken av tre skådespelerskor som skulle bli utsedd till århundradets bästa skådespelerska. De nominerade kvinnorna var Greta Garbo, Ingrid Bergman och Helena Bergström och eftersom jag tar upp det här så tror att ni kan gissa vem som vann...
Det här är en miss som man egentligen varken kan skylla publiken eller Helena Bergström på. Skulden bör istället läggas på TV4, för en så här viktig omröstning måste verkligen planeras i förhand och genomföras vid rätt tillfälle, för varenda svensk som kallar sig för filmvetare vet ju Helena Bergström inte är 1900-talets bästa svenska skådespelerska.
Det här var nämligen en tid då Colin Nutley och Helena Bergström var som allra störst. Under de senaste fem åren hade Colin Nutley släppt inte mindre än fyra filmer och Helena Bergström hade huvudrollen i samtliga. Alltså herregud, den andra ”Änglagård”-filmen var ju nominerad till tre priser på samma gala.
Det här är inte en utmärkelse som Helena Bergström precis går omkring och skryter om precis för efteråt så gick hon till Aftonbladet och bad svenska folket om ursäkt. ”Jag vet väl för f*n att jag inte är århundradets skådespelare” skrev hon.
Och det var ju faktiskt ett ganska dåligt val av TV4 att göra den här omröstningen på det här sättet. Det är ju som att vi idag skulle göra en stor omröstning där det ska röstas fram vem som är tidernas bästa sångare. Är det Elvis Presley? Är det Michael Jackson? Eller är det Justin Bieber? Även om Justin Bieber skulle vinna skulle det vara ganska tydligt att han såklart inte är tidernas bästa sångare. Men eftersom den här utmärkelsen gavs ut av publiken så kan jag ju verkligen inte lägga med den på min Topp-10-lista, för det skulle ju vara som att jag klagade på att fel film vann i kategorin Biopublikens pris, som är den mest demokratiska av alla kategorierna på Guldbaggegalan.

Så det var min lista över de största Guldbagge-missarna.

Visst är det absurt! Jag väntar varje år på att hans namn ska ropas upp. Imorgon kommer jag definitivt att titta på galan på TV och även försöka mig på att se de första utdelningarna som sänds på webben någon timme innan den tv-sända galan. Det känns ändå ganska klart att det är "Jätten" som kommer att vinna hem det stora priset för Bästa film (och gissningsvis även manusbaggen för att fylla ut det lite). Den fyller minst fem kvoter som de flesta Guldbaggevinnande filmerna idag oftast fyller.

1. Den är en debutfilm.
2. Den berör minoriteter.
3. Det är en film som är väldigt unik för svensk film (med sina YouTube-referenser etc.).
4. Kritikerna tycker om den.
5. Den är både politiskt och moraliskt korrekt.

Jag har suttit ända sedan röda mattan kl fem.