1753 inlägg
Välkomna att diskutera "Joker" (2019) med spoilers. Vad tyckte ni om filmen, Joaquin Phoenix prestation, och slutet?
Jag tyckte det kändes lite märkligt att Arthur behandlades som att han var 30 men såg ut som 50 genom hela filmen men det är bland annat därför jag tror att filmen är ett minne. Det är ialla fall teorin jag tror på.
När jag tänker tillbaka 15-20 år bak i tiden så ser inte jag mig själv som en liten pojk, jag ser mig mer som jag ser ut idag fast kanske med andra kläder och annan frisyr.
Hela filmen är alltså hur Arthur minns allt hända men även med lite fantasier om hur han hade velat att vissa saker skulle hända.
Den sista scen äger rum ca 20 år efter resten av filmen. Batman är en del av Jokerns verklighet nu och det är även han som har spärrat in honom på Arkham igen.
”Skämtet” som han kommer på där är att han själv, på sätt och vis, skapade Batman och att Batmans farsa, på sätt och vis, skapade han själv.
När jag tänker tillbaka 15-20 år bak i tiden så ser inte jag mig själv som en liten pojk, jag ser mig mer som jag ser ut idag fast kanske med andra kläder och annan frisyr.
Hela filmen är alltså hur Arthur minns allt hända men även med lite fantasier om hur han hade velat att vissa saker skulle hända.
Den sista scen äger rum ca 20 år efter resten av filmen. Batman är en del av Jokerns verklighet nu och det är även han som har spärrat in honom på Arkham igen.
”Skämtet” som han kommer på där är att han själv, på sätt och vis, skapade Batman och att Batmans farsa, på sätt och vis, skapade han själv.
Jag gillade att man ganska tydligt märkte tre faser i Arthurs mentala problem.
1. När Arthur är medicinerad. I början av filmen mår Arthur verkligen dåligt hela tiden. Medicinerna gör honom ofarlig men olycklig; dränerad från livsglädje och energi. Han är totalt oförmögen att tänka några positiva tankar alls utan sjunker djupare och djupare ner i ett slags frånvarande tillstånd.
2. När Arthur slutar ta sin medicin vänder den nedåtgående spiralen plötsligt och han börjar må bättre. Hans livsgnista tänds och han får spontana infall. Samtidigt som han blir mer okontrollerad börjar han må bra igen. Scenen när han gett igen och dansar på toaletten ger en bild av lycka att vara fri och göra vad han vill. Men som tittare vet vi att allt eftersom medicinen släpper taget om hans sinne går han djupare och djupare in i vanföreställningar.
3. Mot slutet har Arthur kommit så djupt in i sin schizofreni att han lever helt och hållet i sin egen värld. Han är mentalt frånvarande. Vi vet inte vad som faktiskt händer och Arthur är totalt oberäknelig. Var allt bara en dröm, skapad i Arthurs inre? Slutscenerna skapar osäkerhet och lämnar tittaren med massor av möjligheter.
1. När Arthur är medicinerad. I början av filmen mår Arthur verkligen dåligt hela tiden. Medicinerna gör honom ofarlig men olycklig; dränerad från livsglädje och energi. Han är totalt oförmögen att tänka några positiva tankar alls utan sjunker djupare och djupare ner i ett slags frånvarande tillstånd.
2. När Arthur slutar ta sin medicin vänder den nedåtgående spiralen plötsligt och han börjar må bättre. Hans livsgnista tänds och han får spontana infall. Samtidigt som han blir mer okontrollerad börjar han må bra igen. Scenen när han gett igen och dansar på toaletten ger en bild av lycka att vara fri och göra vad han vill. Men som tittare vet vi att allt eftersom medicinen släpper taget om hans sinne går han djupare och djupare in i vanföreställningar.
3. Mot slutet har Arthur kommit så djupt in i sin schizofreni att han lever helt och hållet i sin egen värld. Han är mentalt frånvarande. Vi vet inte vad som faktiskt händer och Arthur är totalt oberäknelig. Var allt bara en dröm, skapad i Arthurs inre? Slutscenerna skapar osäkerhet och lämnar tittaren med massor av möjligheter.