Hej. Nu är det 2017 men om vi tänker tillbaka till 1920-1990 så var väl mer folk sociala eftersom ingen hade en mobil eller platta fastklistrad i händerna. Jag antar att det inte fanns något annat på under den tidsperioden som gjorde att folk kunde bli osociala, ja förutom de som valde att stanna hemma och vara ensamma då. I alla fall det verkar vara en härlig tid som vi aldrig kommer få uppleva igen tror jag eller man kan ju bara sitta och hoppas att mobiler osv förbjuds men det känns inte som en trovärdig tanke. Jobben var ju också lättare att få förr då det inte fanns maskiner som tog över ens arbete, då paketerade man själv, tejpade lådor och lastade på tunga saker på båtar. Varför pratar jag om detta? Jo för att se om någon här har erfarenhet av det här ämnet. Jag tycker det är intressant även om jag själv bara har upplevt 90 talet och sett hur utvecklingen har förstört ganska mycket när det gäller det sociala livet för människorna. Ni får gärna dela med er av vad ni tycker om det här ämnet också. Det är fritt att prata om vad ni gjorde under de här årtalen för att underhålla er själva när det inte fanns mobiler och så vidare. Ni kanske gick ut och dansade istället eller spelade schack på någon klubb med folk som ni inte kände? Låter som en härlig tid och fick jag välja så skulle jag vilja använda en tidsmaskin och åka tillbaka till årtalen och uppleva dem.
EDIT: Jag antar att det var lättare att reta upp folk och att det lättare blev slagsmål då man inte hade en chatt att bråka via? Jag antar också att det var en mycket mer spännande tid då man inte fick reda på saker lika snabbt som man får idag via media. Typ om drottningen ska besöka Sverige typ nästa vecka det kanske man fick reda på samma vecka?
Du har nog sett lite för mycket film som romantiserar den där tiden. Tror att det mesta av den tiden var jävligt långtråkig och för det mesta satt man bara och väntade.
Hade man en bira och lite kort så var det roligare, tror barndomen var bättre på den tiden då man faktiskt var ute och lekte och inte satt inne vid datorn hela dagarna som de flesta gör. Du har rätt när du säger att jag har sett för mycket film från den tiden men tiden är svår att sluta älska eftersom det känns som att det var bättre på den pågrund av att många var mer sociala och hade ett arbete med mera. Många var mer fysiska än mentala med tänkade om vad man ska skriva i chatt, göra i spel osv.
Har ingen mobil, det är skönt, det räcker med en dator. Jag var väl i princip den sista generationen som inte fick mobil och dator i tidig i ålder, utan vid si så där 10-12 års åldern... Det där med att det var lättare att få jobb stämmer väl, men har svårt att se hur automatiseringen kan ses som något ont, tänk vad sysslolöshet vore underbart, "blått blod till alla dom som vill ha"...
Tror likt 91 att du romantiserar den här tiden. Både när det handlar om det sociala och hur lätt det var att få jobb. Många föddes på den tiden in i ett jobb och kunde inte få den valfriheten om vad du vill göra med ditt liv på den tiden som du kan göra idag.
Min morfar föddes i en syskonskara på sex barn, där hans föräldrar drev en liten livsmedelsbutik. När min morfar var fyra år, gick hans mamma bort, och för att familjens ekonomi skulle gå ihop var alla barnen tvungna att arbeta i butiken varje dag efter skolan. Min morfar jobbade i butiken från fem års ålder. Hans barndom handlade därmed inte om att leka med jämnåriga, utan istället hjälpa till och se till att alla i familjen skulle få mat på bordet.
Om jag fick välja hur mina framtida barn ska växa upp så ser jag hellre att de växer upp i nutid, även om det innebär ett ex antal timmar framför en datorskärm varje dag. Det finns en trygghet i dagens svenska samhälle där barn kan förbli barn. Att leka framför en datorskärm är bättre än att inte få leka alls.
Min morfar föddes i en syskonskara på sex barn, där hans föräldrar drev en liten livsmedelsbutik. När min morfar var fyra år, gick hans mamma bort, och för att familjens ekonomi skulle gå ihop var alla barnen tvungna att arbeta i butiken varje dag efter skolan. Min morfar jobbade i butiken från fem års ålder. Hans barndom handlade därmed inte om att leka med jämnåriga, utan istället hjälpa till och se till att alla i familjen skulle få mat på bordet.
Om jag fick välja hur mina framtida barn ska växa upp så ser jag hellre att de växer upp i nutid, även om det innebär ett ex antal timmar framför en datorskärm varje dag. Det finns en trygghet i dagens svenska samhälle där barn kan förbli barn. Att leka framför en datorskärm är bättre än att inte få leka alls.
Tycker det finns så mycket skit mellan 1920 - 1995 som inte tas upp här, till exempel lidandet efter första världskriget, andra världskriget, depression på 30 talet, betydligt sämre sjukvård, sämre tandvård, rasism, ännu mer ojämställt samhälle, kyrkan var större då än nu. Sen då att man inte hade samma koll på vad som hände runt omkring i världen.
Varför skulle det vara dåligt att socialisera över nätet. Det är ju det du gör just nu? Människan kan nu hitta sin flock av nischade personer mycket enklare. Jag kan nu diskutera Nick Cave senaste platta med en passionerad argentinare ifall jag vill. Sedan stoppar inte internet människor från att gå ut och umgås. I skrivande stund samlar jag några människor som ska fika och snacka böcker. Vi anordnade detta möte över internet. Om vi inte hade internet skulle det varit ett jäkla jobbigt projekt att få ihop den här samlingen människor. Internet är bra. Sluta romantisera.
Okej internet kan vara bra ibland, men bara ibland.
Min upplevelse är att livet var klart enklare, på det sättet att innan Internet blev så omfattande så var det ju att man mer eller mindre tvingades vara social, men visst är Internet bra emellanåt.
Ha ha... att klumpa ihop 70 år som innehållit ett världskrig, steget ut i rymden, fantastiska framgångar inom sjukvården, otaliga diktatorer och deras fall, ekonomiska depressioner, intåget av datorer, mobiltelefoner och otaliga uppfinningar som förändrat vår världsbild och en himla massa andra saker känns väldigt vanskligt och väldigt romantiserande.
Det går inte på några sätt att jämföra dagens Sverige med 1920-talets. Det är så monumentala skillnader de två årtalen emellan. Om industrialiseringen symboliserar 1800-talet så symboliserar 1900-talet digitaliseringen. Två av de mest omvälvande århundrandena någonsin i världhistorien. Än så länge handlar 2000-talet mest om att förfina och förädla den digitala tekniken. Även om vi återigen börjat sniffa på att vinna historiska framsteg inom rymdindustrin så kommer vi inte komma särskilt mycket längre än Mars under detta århundrade. Det är fortfarande de landvinningar man gjorde på 1900-talet som ligger till grund för detta. Möjligtvis, om man mot slutet av detta århundrade lyckas bygga en rymdbas på Mars, kan se detta århundrade som en stor historisk framgång.
Det hade varit underbart om vi kommer se tillbaka på 2000-talet som det århundrade då mänskligheten lät miljön stå i fokus och att vi lyckades bryta trenden, som börjades på 1800-talet, att mänskligheten förbrukar jordens tillgångar mer än vi tillför, men det känns tyvärr som att det är en lång bit kvar tills vi når till en miljömässigt hållbar tillvaro.
- - -
Ska jag ändå filosofera lite över utvecklingen så har vi idag mer möjligheter att tillgå än någonsin. Vill du som västerlänning bli något, så kan du oftast det. Klyftorna är givetvis större än någonsin, men för de som finns på den övre halvan, vi, så drömmer vi om saker som var helt otänkbara för hundra år sedan. Det var ovanligt med människor som hade rest jorden runt i mitten av 1900-talet. Idag har var och varannan gjort det. Det går att få kontakt med likasinnade på ett sätt som var omöjligt tidigare.
Förvisso har det minskade behovet av fysisk ansträngning gjort att folk har mycket mera tid över att ägna åt hjärnverksamhet. Det är lättare att utveckla psykiska avarter idag när folk inte måste trötta ut kroppen fysiskt varje dag. Det är en nackdel, jag tror att fysiskt arbete är ett bra sätt att hålla hjärnan rensad och sund. Man hinner inte grotta in sig i dåliga tankebanor helt enkelt.
Den psykiska ohälsan är ett växande problem i vår värld idag, men det går givetvis att göra något åt. Det är fortfarande mycket upp till en själv. Det fanns givetvis gott om knäppgökar förr i tiden också, men tack vare bondesamhället så interagerade de inte lika mycket med andra människor utan hade fullt upp av att vara ensamma ute på sin gård. Idag bor dessa i städer och riskerar i högre grad att agera ut mot andra människor istället.
Detta är något samhället behöver agera mot. Vi är lite på efterkälken där, jag tycker att terapeutiska samtal borde vara obligatoriska för alla människor. Redan i skolåren borde barn lära sig att prata med neutral part om sitt liv så att man kan isolera problem tidigt i sitt liv och lär sig handskas med det i unga år. Då blir det lättare under senare år och får också människor att utvärdera sig själva och sin livssituation så man är nöjd med den och kan förändra den om man inte är nöjd.
Det går inte på några sätt att jämföra dagens Sverige med 1920-talets. Det är så monumentala skillnader de två årtalen emellan. Om industrialiseringen symboliserar 1800-talet så symboliserar 1900-talet digitaliseringen. Två av de mest omvälvande århundrandena någonsin i världhistorien. Än så länge handlar 2000-talet mest om att förfina och förädla den digitala tekniken. Även om vi återigen börjat sniffa på att vinna historiska framsteg inom rymdindustrin så kommer vi inte komma särskilt mycket längre än Mars under detta århundrade. Det är fortfarande de landvinningar man gjorde på 1900-talet som ligger till grund för detta. Möjligtvis, om man mot slutet av detta århundrade lyckas bygga en rymdbas på Mars, kan se detta århundrade som en stor historisk framgång.
Det hade varit underbart om vi kommer se tillbaka på 2000-talet som det århundrade då mänskligheten lät miljön stå i fokus och att vi lyckades bryta trenden, som börjades på 1800-talet, att mänskligheten förbrukar jordens tillgångar mer än vi tillför, men det känns tyvärr som att det är en lång bit kvar tills vi når till en miljömässigt hållbar tillvaro.
- - -
Ska jag ändå filosofera lite över utvecklingen så har vi idag mer möjligheter att tillgå än någonsin. Vill du som västerlänning bli något, så kan du oftast det. Klyftorna är givetvis större än någonsin, men för de som finns på den övre halvan, vi, så drömmer vi om saker som var helt otänkbara för hundra år sedan. Det var ovanligt med människor som hade rest jorden runt i mitten av 1900-talet. Idag har var och varannan gjort det. Det går att få kontakt med likasinnade på ett sätt som var omöjligt tidigare.
Förvisso har det minskade behovet av fysisk ansträngning gjort att folk har mycket mera tid över att ägna åt hjärnverksamhet. Det är lättare att utveckla psykiska avarter idag när folk inte måste trötta ut kroppen fysiskt varje dag. Det är en nackdel, jag tror att fysiskt arbete är ett bra sätt att hålla hjärnan rensad och sund. Man hinner inte grotta in sig i dåliga tankebanor helt enkelt.
Den psykiska ohälsan är ett växande problem i vår värld idag, men det går givetvis att göra något åt. Det är fortfarande mycket upp till en själv. Det fanns givetvis gott om knäppgökar förr i tiden också, men tack vare bondesamhället så interagerade de inte lika mycket med andra människor utan hade fullt upp av att vara ensamma ute på sin gård. Idag bor dessa i städer och riskerar i högre grad att agera ut mot andra människor istället.
Detta är något samhället behöver agera mot. Vi är lite på efterkälken där, jag tycker att terapeutiska samtal borde vara obligatoriska för alla människor. Redan i skolåren borde barn lära sig att prata med neutral part om sitt liv så att man kan isolera problem tidigt i sitt liv och lär sig handskas med det i unga år. Då blir det lättare under senare år och får också människor att utvärdera sig själva och sin livssituation så man är nöjd med den och kan förändra den om man inte är nöjd.