David Lynch vs Darren Aronofsky
Välkomna till min sista regissör vs regissör kamp. Den här gången ställer jag Darren Aronofsky mot David Lynch, jag tackar alla som har röstat tidigare och som engagerat sig i dessa röstningar för det värmer. Men som sagt låt den sista och ultimata röstningen börja!
Även om Aronofsky både är en riktigt härlig regissör, OCH har en porrig mustasch, så får jag säga att David Lynch's fantastiska, galna huvud går vinnande ur denna kampen, tillsammans med sin smakfulla frisyr.
David Lych är världens bästa regissör, så han måste ju rent tekniskt bli mitt val. Aronofsky är fantastisk och en av mina favoriter, men han kan inte jämföras med Lynch på något plan. Faktum är att det inte finns någon som kan eller bör jämföras med Lynch, att ens kategorisera honom i samma yrke som en annan individ känns tveksamt med tanke på vad Lynch producerar mentalt. Det finns ingen som bemästrar filmkonsten och potentialen inom audiovisuell fiktion som Lynch, han kan skapa en stämning och känsla på ett sätt som ingen annan regissör ens kan drömma om, och han målar upp sina berättelser med en kreativitet och vision som för mig känns omänsklig. Varje gång jag ser en av hans filmer så har jag svårt att greppa att det är en männsika som kommit på allting, hur man bara kan sätta sig ner och skriva "Mullholland Drive" liksom, det är fullkomligt galet. Dock har han faktiskt betydligt större variation i sina filmer än vad många tror, han är ju känd för att göra surrelistiska och konstiga filmer, men både "The Elephant Man" och "Straight Story" är ju regelrätta dramafilmer om tragiska livsöden, två makalöst bra filmer också.
Många har svårt för honom och det är väl priset man får betala när man jobbar på det sättet som Lynch gör, själv blir jag aldrig så berörd av någon film som jag blir av Lynchs, vare sig det är skräck, obehag, mystik, humor, spänning, tragik, eller förvirring. Lynch är för mig beviset på att film inte handlar om att förstå, utan att känna. Sedan är han så jävla mysig som person också, speciellt när han hålller på och joxar med händerna när han förklarar. Så jävla sympatiskt liksom, fuck me vad jag älskar honom! Lynch är den mest kreativa, smarta, och originella regissören någonsin och därför kommer jag alltid ha honom som favorit.
Många har svårt för honom och det är väl priset man får betala när man jobbar på det sättet som Lynch gör, själv blir jag aldrig så berörd av någon film som jag blir av Lynchs, vare sig det är skräck, obehag, mystik, humor, spänning, tragik, eller förvirring. Lynch är för mig beviset på att film inte handlar om att förstå, utan att känna. Sedan är han så jävla mysig som person också, speciellt när han hålller på och joxar med händerna när han förklarar. Så jävla sympatiskt liksom, fuck me vad jag älskar honom! Lynch är den mest kreativa, smarta, och originella regissören någonsin och därför kommer jag alltid ha honom som favorit.
Fantastiska båda två! Men David Lynch är överlägsen, enligt mig världens bästa regissör :)
Hehe får nog hålla med Blaster här som satte ord på det mesta jag tycker och tänker om Lynch :) Hans filmer kan ha en riktigt härlig stämning ibland och visst kan det vara skönt att se någonting annorlunda. Själv tror jag dock inte ens han själv vet vad han pysslar med ibland. Vissa av hans filmer kan jag till och med bli irriterad på då de tar en sådan där klassisk Lynch-vändning, då tänker jag "Åh nej...det här som började så bra, nu ska det bli obegripligt igen...och svårt så svårt", ja eller så bara spårar det ur fullständigt, något som jag dessvärre tyckte han hans "Twin Peaks" gjorde. Men ja...jag gillar honom ändå, då jag känner mig upplagd och på rätt humör :)
Aronofsky...ja han känns så ung ännu för min del, han har nog mycket kvar att leverera. Ska dock säga att jag inte är någon fanatiker av honom. Gillade "The Wrestler" men blev bara irriterad på "The Black Swan", känner mig minst lika splittad här som med Lynch. Ingen av dem är några skitregissörer, men vilken som är bäst av dem? Ja jag vet fan inte. Önskar jag hade sett "Noah" så kanske den hade fått fungerat som vågmästare :)
Aronofsky...ja han känns så ung ännu för min del, han har nog mycket kvar att leverera. Ska dock säga att jag inte är någon fanatiker av honom. Gillade "The Wrestler" men blev bara irriterad på "The Black Swan", känner mig minst lika splittad här som med Lynch. Ingen av dem är några skitregissörer, men vilken som är bäst av dem? Ja jag vet fan inte. Önskar jag hade sett "Noah" så kanske den hade fått fungerat som vågmästare :)
@Blaster: Eftersom att man inte får några svar av Lynchs mer märkliga filmer så är dom rent tekniskt omöjliga att förstå rent objektivt, varje individ får komma på en egen tolkning. Dock så har Lynch själv gett ut ledtrådar till t.ex Mullholland Drive vilket tyder på att han har en konkret bild av vad det egentligen är som "händer" inom filmens universum, om man då som tittare kommer fram till en slutsats/tolkning som stämmer ihop med Lynchs så har man mer eller mindre "löst" den, även om det nu omöjligen går att veta. Men det är ingen som behandlar den som något matematiskt pussel som går att kartlägga, det handlar om att tolka symboliken och Lynchs ledtrådar, koppla ihop händelser och bilda en egen tolkning vilket är mer tillfredsställande än alla thriller-twister någonsin, och det faktum att Lynch lyckas skriva en historia som engagerar och absorberar så pass många till att tolka och använda sin hjärna samt bilda en egen uppfattning gör honom till en perfekt manusförfattare enligt mig.
Sen så överskattar du hur invecklade hans berättlser är. Både Straight Story, Dune, The Elephant Man, Blue Velvet, Wild At Heart, och större delen av Twin Peaks är normalt berättade historier som är full förståeliga, så långt ifrån "svammel" som möjligt och att säga att hela han filmografi består av det är faktafel. Det är bara tre av hans filmer som egentligen har en "mindfuck" ambition, och en regelrätt arthouse. Jag förstår om man kallar "Eraserhead" för nonsens när det kommer till en histora som är rationell, men då är man ignorant och dummdristig eftersom att man totalt missar filmens syfte och ambition. Att anklaga den filmen för att vara konstig är som att anklaga en skräckfilm för att vara läskig. Den är precis vad den borde vara.
Sen så överskattar du hur invecklade hans berättlser är. Både Straight Story, Dune, The Elephant Man, Blue Velvet, Wild At Heart, och större delen av Twin Peaks är normalt berättade historier som är full förståeliga, så långt ifrån "svammel" som möjligt och att säga att hela han filmografi består av det är faktafel. Det är bara tre av hans filmer som egentligen har en "mindfuck" ambition, och en regelrätt arthouse. Jag förstår om man kallar "Eraserhead" för nonsens när det kommer till en histora som är rationell, men då är man ignorant och dummdristig eftersom att man totalt missar filmens syfte och ambition. Att anklaga den filmen för att vara konstig är som att anklaga en skräckfilm för att vara läskig. Den är precis vad den borde vara.
Absolut inte, jag sa aldrig att man skulle se en Lynch-film i förhoppning om att bli förvirrad, däremot så bör man se dom i förhoppning om att uppleva hans konstiga och surrealistiska estetik, vilket jag skrev i mitt inlägg. Dom är "konstiga av enda syftet att vara konstiga" på samma sätt som komedier är "roliga av enda syfte för att vara roliga". Om man kan uppskatta känslan av en film visar upp en surrealistisk verklighet som kan få en att känna otippade känslor så är detta uppenbart, om man däremot inte uppskattar konstighet/surrealism som en aspekt som man eftertraktar i film så är det ju en förutsättning som gör att det blir svårt att uppskatta Lynch.
(Okej svarade på ditt inlägg inna du hade redigerat, här kommer lite mer)
Alla de märkliga elementen i Twin peaks är ju estetiska val av Lynch, och det är väl ingen som sagt att det är något annat. Självklart så tänker jag inte rationalisera dom då jag aldrig påstått att de är nåt annat än vad de är, Lynch leker med sin stilism och målar upp udda scenarion som är roliga, obehagliga, och melankoliska. Det jag menar är att TP inte direkt är något narrativt mindfuck och fullt förståeligt. Sen om folk överanalyserar hans filmer och man har problem med det, ja då är det ju en kritik mot hans fan-base och inte honom som regissör.
[size=1=1]Varken jag eller någon anna Lynch-älskare på forumet sitter ju och tvångsanalyserar all bakgrundekvisita i allt han gör, och om man gör det så bemöter man enligt mig hans filmer på fel sätt. Det närmsta jag kommer till överanalysering det var när jag satt med Lynch's Mullholland ledtrådar och kollade på filmen samt försökte förstå spektaklet med hjälp av dessa, ser inte det fanatiska i detta. [/size]
(Okej svarade på ditt inlägg inna du hade redigerat, här kommer lite mer)
Alla de märkliga elementen i Twin peaks är ju estetiska val av Lynch, och det är väl ingen som sagt att det är något annat. Självklart så tänker jag inte rationalisera dom då jag aldrig påstått att de är nåt annat än vad de är, Lynch leker med sin stilism och målar upp udda scenarion som är roliga, obehagliga, och melankoliska. Det jag menar är att TP inte direkt är något narrativt mindfuck och fullt förståeligt. Sen om folk överanalyserar hans filmer och man har problem med det, ja då är det ju en kritik mot hans fan-base och inte honom som regissör.
[size=1=1]Varken jag eller någon anna Lynch-älskare på forumet sitter ju och tvångsanalyserar all bakgrundekvisita i allt han gör, och om man gör det så bemöter man enligt mig hans filmer på fel sätt. Det närmsta jag kommer till överanalysering det var när jag satt med Lynch's Mullholland ledtrådar och kollade på filmen samt försökte förstå spektaklet med hjälp av dessa, ser inte det fanatiska i detta. [/size]
1633 inlägg
Jag tänker som dig här Putte och väljer att inte välja någon av dessa! Kubrick och Scorsese spöar båda än så länge! :p
Aronofsky har gjort runt 6, 7 filmer medan David Lynch gjort åtminstone det dubbla! Aronofsky gör mest drama, Lynch gör mest psykologiska thrillers med inslag av skräck och surrealistiska dramer! Så njäe kan dessvärre inte välja här! :)
När David Lynch gjorde "Twin Peaks" pilotavsnitt visste han bara att det skulle handla om ett mordfall och jakten på en mördare! Sedan fanns självklart stilen redan uttänkt med FBI, kritiken mot alla såpor som gick på den tiden i riklig omfång och en del annat! Men någon vidare utvecklad story fanns inte utan först när han och Mark Frost fick go for it för ett gäng avsnitt så började de utveckla historien parallellt med att de filmade! Lynch har inte alltid en tanke på allt han gör utan lämnar mycket till spontaniteten att lösa det efterhand (något han själv säger i "Twin Peaks" extramaterial) liksom han lämnar publiken att tolka själv! Detta kan jag uppskatta med honom! Att säga till elektrikern plötsligt "du har det där utseendet jag behöver, vill du spela Killer Bob?" och så plötsligt har han en karaktär i en serie som alla blir rädda för när hans uppgift från början var att sköta ljuset! Najs med spontatinet!! :) Gött att det finns ett rött rum men varför måste det finnas en rationell förklaring? Ska poesi också behöva förklaras?
Jag har sysslat en del med performing art där man med kroppen, dans och poesi uttrycker sig och där det abstrakta är den berättande formen! Det kan jag uppskatta väldigt mkt och därför kan jag ta till mig många av hans filmer, trots att han inte följer den konventionella berättarstrukturen! Men... men... ja ibland är det precis som Putte säger att det blir för mkt av det goda! :) Ibland blir jag faktiskt också lite trött på Lynch!
Aronofsky har hittills bara imponerat på mig, men så har han gjort få filmer än! Vill gärna se "Noah" och flera av hans kommande filmer innan jag kan sätta honom mot till exempel Lynch! Båda är sköna på sitt sätt och jag väljer att avstå från att rösta någon av dem som bättre än den andre utan de får dela platsen bakom Kubrick och Scorsese! :D :p
Aronofsky har gjort runt 6, 7 filmer medan David Lynch gjort åtminstone det dubbla! Aronofsky gör mest drama, Lynch gör mest psykologiska thrillers med inslag av skräck och surrealistiska dramer! Så njäe kan dessvärre inte välja här! :)
När David Lynch gjorde "Twin Peaks" pilotavsnitt visste han bara att det skulle handla om ett mordfall och jakten på en mördare! Sedan fanns självklart stilen redan uttänkt med FBI, kritiken mot alla såpor som gick på den tiden i riklig omfång och en del annat! Men någon vidare utvecklad story fanns inte utan först när han och Mark Frost fick go for it för ett gäng avsnitt så började de utveckla historien parallellt med att de filmade! Lynch har inte alltid en tanke på allt han gör utan lämnar mycket till spontaniteten att lösa det efterhand (något han själv säger i "Twin Peaks" extramaterial) liksom han lämnar publiken att tolka själv! Detta kan jag uppskatta med honom! Att säga till elektrikern plötsligt "du har det där utseendet jag behöver, vill du spela Killer Bob?" och så plötsligt har han en karaktär i en serie som alla blir rädda för när hans uppgift från början var att sköta ljuset! Najs med spontatinet!! :) Gött att det finns ett rött rum men varför måste det finnas en rationell förklaring? Ska poesi också behöva förklaras?
Jag har sysslat en del med performing art där man med kroppen, dans och poesi uttrycker sig och där det abstrakta är den berättande formen! Det kan jag uppskatta väldigt mkt och därför kan jag ta till mig många av hans filmer, trots att han inte följer den konventionella berättarstrukturen! Men... men... ja ibland är det precis som Putte säger att det blir för mkt av det goda! :) Ibland blir jag faktiskt också lite trött på Lynch!
Aronofsky har hittills bara imponerat på mig, men så har han gjort få filmer än! Vill gärna se "Noah" och flera av hans kommande filmer innan jag kan sätta honom mot till exempel Lynch! Båda är sköna på sitt sätt och jag väljer att avstå från att rösta någon av dem som bättre än den andre utan de får dela platsen bakom Kubrick och Scorsese! :D :p
David Lynch är överskattad och flummig. Darren Aronofsky är där emot en mästerlig reggisör som utklassar herr Lynch med hästlängder. Rösten faller på han utan tvekan.
Det blir Lynch för mig! Inte sett så mycket av Aronofsky. Blue Velvet och Elefantmannen väger tungt.
Ja då var tävlingen avslutad och Lynch klev segrande ut ur stridselden. Jag tackar alla som har varit med och röstat. Nästa poll blir en skådespelar poll så höll ögonen öppna för den!
Fail.
Fel regissör vann varje gång.
Men de populäraste filmerna är ju sällan de bästa, så vad kunde man vänta sig.
Fel regissör vann varje gång.
Men de populäraste filmerna är ju sällan de bästa, så vad kunde man vänta sig.