Martin Scorsese vs Stanley Kubric
Svårt val, på många sätt. Främst då de båda i mitt tycke är tämligen långt från varandra vad gäller filmskapande. Stanley Kubricks filmer är visuellt fulländade och banbrytande. Men berättarmässigt anser jag inte att han är särdeles intressant - med undantag för 2001 och möjligtvis Eyes wide shut. Å andra sidan behandlade han filmmediet på ett väldigt säreget sätt genom att ständigt sätta fokus helt och hållet på vad som visas, men på bekostnad av en egendomlig distansering till karaktärerna som befolkar hans filmer vilket medför att man aldrig på allvar känner någon empati eller sympati för dessa. Alex resa i A clockwork orange hade kunnat bli så mycket starkare om hans tragiska "omprogrammering" hade berört. Det närmsta Kubrick kom att skildra mänskliga känslor är i mitt tycke första halvan av Full metal jacket, en film som i övrigt lämnar en hel del att önska; men den psykiska nedbrytningen av Leonard "Gomer Pyle" Lawrence är strålande skildrad - och faktiskt rörande.
Martin Scorsese sätter däremot karaktärerna i centrum; det räcker egentligen med att helt sonika jämföra det sista nämnda ovan med Travis Bickles motsvarande psykiska odyssé för att synliggöra hur överlägsen Scorsese är Kubrick gällande karaktärsstudier. Däremot håller han långt ifrån samma jämna klass som Kubrick och har sålunda betydligt fler mer eller mindre misslyckade filmer på sitt CV. Dessutom tenderar Scorsese att hänfalla allt för ofta till att förstärka machoideal och tar stundom den enkla vägen genom att vara ytlig och underhålla framför att dyka djupare in i mekanismerna som driver hans karaktärer. Men på det stora hela har jag betydligt större behållning av Scorseses bästa filmer framför Kubricks diton.
Jag anser att Scorsese får ut mer av sina skådespelare än var Kubrick var förmögen till vilket i slutänden är vad frågan gäller. Visuellt sett är Kubrick bättre; hans bilder och filmvärldar är intressantare; Scorseses karaktärsskildringar och berättelser är emellertid vida överlägsna - således lägger jag min röst på Martin Scorsese.
Martin Scorsese sätter däremot karaktärerna i centrum; det räcker egentligen med att helt sonika jämföra det sista nämnda ovan med Travis Bickles motsvarande psykiska odyssé för att synliggöra hur överlägsen Scorsese är Kubrick gällande karaktärsstudier. Däremot håller han långt ifrån samma jämna klass som Kubrick och har sålunda betydligt fler mer eller mindre misslyckade filmer på sitt CV. Dessutom tenderar Scorsese att hänfalla allt för ofta till att förstärka machoideal och tar stundom den enkla vägen genom att vara ytlig och underhålla framför att dyka djupare in i mekanismerna som driver hans karaktärer. Men på det stora hela har jag betydligt större behållning av Scorseses bästa filmer framför Kubricks diton.
Jag anser att Scorsese får ut mer av sina skådespelare än var Kubrick var förmögen till vilket i slutänden är vad frågan gäller. Visuellt sett är Kubrick bättre; hans bilder och filmvärldar är intressantare; Scorseses karaktärsskildringar och berättelser är emellertid vida överlägsna - således lägger jag min röst på Martin Scorsese.
Håller med både johnny_silvers och TheSadGeneral... Kubrick är ju mest en visuell och banbrytande regissör, och vad har det egentligen för värde idag - förutom att han självfallet har en given plats i filmhistorien? Jack Nicholson i the Shining, Malcolm i A Clockwork Orange och även det lilla jag sett av R. Lee Ermey i Full Metal Jacket ... Alltså, de överspelar ju nåt så inåt helvete! Folk pratar inte sådär, folk beter sig inte sådär. Kubrick är inte en bra regissör på att återskapa verklighetstrogna karaktärer tycker jag, och då bryr jag mig inte ett skit om dem. Det står liksom "DETTA ÄR EN FILM" skrivet i stora flygande bokstäver över alla Kubrickfilmer, medan jag verkligen kan underhållas och bry mig om vad som händer i en Scorseserulle.
Och så får man alltid höra vilken provokativ och vågad regissör Kubrick var ... suck ... jag säger inget om hur hans filmer kanske mottogs på sin tid, men NU? Femtonåriga ungar som ser A Clockwork Orange och bah: "Shiiit, detta var så sjuuukt!!! De tvinga han att bli gooood för fan, samhället är faan fucked uuuuup!!! Det säääger verkligen nåt om vår mänskliga natuuuur, fan."
Är väldigt pepp på Eyes Wide Shut dock, tror nog den kommer vara bättre än dem jag sett... fast är ännu mer pepp på The Wolf of Wall Street ;)
Och så får man alltid höra vilken provokativ och vågad regissör Kubrick var ... suck ... jag säger inget om hur hans filmer kanske mottogs på sin tid, men NU? Femtonåriga ungar som ser A Clockwork Orange och bah: "Shiiit, detta var så sjuuukt!!! De tvinga han att bli gooood för fan, samhället är faan fucked uuuuup!!! Det säääger verkligen nåt om vår mänskliga natuuuur, fan."
Är väldigt pepp på Eyes Wide Shut dock, tror nog den kommer vara bättre än dem jag sett... fast är ännu mer pepp på The Wolf of Wall Street ;)
@Anton Amnehagen Jag kan tycka att det teatraliska anslaget har ett visst värde även om det självfallet, som du påpekar, knappast blir verklighetstroget. Och detta är något som bidrar till distanseringen jag nämnde ovan. När vi idag vanligtvis skärskådar onaturligt och överspelat skådespeleri tenderar vi att skuldbelägga regissören. I allt från regelrätta B-filmer till barnsliga sci-fi-filmer (jag tittar på dig, George Lucas) blir vi fullkomligt överösta med taffliga skådespelarprestationer som rycker ut åskådaren från inlevelsen och verklighetsflykten; samma problem finns i stor grad hos Kubricks filmer om än med ett annorlunda anslag. Därför kan jag inte heller tycka att Kubrick, som regissör, kan mäta sig med Scorsese.
A Clockwork Orange är ju en surrealistisk film som inte tar anspråk på att vara realistisk överhuvudtaget, så om man inte kan acceptera filmens teatrala natur är det ju en personlig förlust då man ej kan acceptera filmens stil, vilket är upp till varje tittare, men man går enligt mig in med fel uppfattning om man förväntar sig att det ska vara diskbänksrealistisk minimalism. Den ska ju skildra en framtid med andra normer, så självklart beter sig karaktärerna inte normalt enligt våran mall, vilket i sig är realistiskt. Och filmen är ju givetvis inte lika provokativ 40 år senare, det säger väl sig självt. Budskapet är dock fortfarande aktuellt och det är väl det som är poängen. Sen så ser jag inte varför kubricks karaktärer skulle vara mer orealistiska/överdrivna än t.ex Joe Pesci i Goodfellas och Casino, Day Lewis i Gangs Of New York, De Niro i Cape Fear, hela jävla casten i hugo Cabret, Jack Nicholson i The Departed, Sandra Bernhard i King Of Comedy, osv.
Det är ju befängt att se R. Lee Ermey I FMJ och tänka "fan sådär kan ju en vanlig människa omöjligen prata" och sedan se DDL i Gangs Of New York och stämpla honom som en mer trovärdig karaktär. Regissörer skriver ofta dialog och karaktärer som beter sig abnormt för att det är mer intressant att se. Ta bara Tarantinos karaktärer, pratar "vanligt" folk så? Abslout inte, men det är också medvetet till 100% och en av andledningarna till at dte blir underhållande. Sedan så är ju skådespeleriet i Barry Lyndon, 2001, Lolita, Eyes Wide Shut, och Paths of Glory ohyggligt subtilt och inte alls så "large than life" som andra nämnda prestationer. Kubrick bemästrade all skådespelareregi och har md precis lika många over the top prestationer som han har med subtila och minimalistiska.
Sen är det synd att de som uttalar sig om kubrick negativt inte har sett filmer som paths Of Glory, en av de mest tragiska och sorgliga filmer som gjorts, och The Killing, en av de mest spännande filmer som gjorts. Tror många hade rankat honom högre om de utforskat hans filmografi mer.
Det är ju befängt att se R. Lee Ermey I FMJ och tänka "fan sådär kan ju en vanlig människa omöjligen prata" och sedan se DDL i Gangs Of New York och stämpla honom som en mer trovärdig karaktär. Regissörer skriver ofta dialog och karaktärer som beter sig abnormt för att det är mer intressant att se. Ta bara Tarantinos karaktärer, pratar "vanligt" folk så? Abslout inte, men det är också medvetet till 100% och en av andledningarna till at dte blir underhållande. Sedan så är ju skådespeleriet i Barry Lyndon, 2001, Lolita, Eyes Wide Shut, och Paths of Glory ohyggligt subtilt och inte alls så "large than life" som andra nämnda prestationer. Kubrick bemästrade all skådespelareregi och har md precis lika många over the top prestationer som han har med subtila och minimalistiska.
Sen är det synd att de som uttalar sig om kubrick negativt inte har sett filmer som paths Of Glory, en av de mest tragiska och sorgliga filmer som gjorts, och The Killing, en av de mest spännande filmer som gjorts. Tror många hade rankat honom högre om de utforskat hans filmografi mer.
Jo, jag håller absolut med mycket av det du säger. Om premissen för en film är att den ska vara surrealistisk, ja, då ska man såklart inte såga den pga av brist på verklighet. Jag älskar tex Terry Gilliam, och där köper jag hela konceptet på ett annat sätt. Tyckte bara det var en bra poäng som både SadGeneral och johnny_silvers tog upp, att det kanske är därför jag inte kan sympatisera med Kubricks karaktärer.
Och som sagt: jag har inte sett alla Kubricks filmer. Har inte sett alla Scorseses heller. Har inte sett Cape fear, inte King of Comedy, inte Mean Streets, inte Raging Bull... så jag har många att se där med.
Angående överspel så håller jag inte med om de Scorses-exempel du tar upp. Tycker Pesci överspelar i allt han gör, jag tål honom inte. Så håller jag både Goodfellas och Casino som de sämsta Scorsesefilmerna också, tillsammans med Hugo. DDL i Gangs är helt fantstisk tycker jag, precis som Nicholson i Departed. Svårt att gå in på detaljnivå och förklara varför, men jag gillar väl helt enkelt de filmerna mer bara.
Och som sagt: jag har inte sett alla Kubricks filmer. Har inte sett alla Scorseses heller. Har inte sett Cape fear, inte King of Comedy, inte Mean Streets, inte Raging Bull... så jag har många att se där med.
Angående överspel så håller jag inte med om de Scorses-exempel du tar upp. Tycker Pesci överspelar i allt han gör, jag tål honom inte. Så håller jag både Goodfellas och Casino som de sämsta Scorsesefilmerna också, tillsammans med Hugo. DDL i Gangs är helt fantstisk tycker jag, precis som Nicholson i Departed. Svårt att gå in på detaljnivå och förklara varför, men jag gillar väl helt enkelt de filmerna mer bara.
Själv älskar jag Pesci och håller absolut inte med om att han överspelar, definitivt inte i "Goodfellas". Henry Hill kallade hans insats för 90-95 procent on the spot, det enda som skilde var egentligen att den verklige Tommy DeVito (Thomas DeSimone) var mycket större, muskulösare och yngre. Men men...det var ju bara Henry Hill som sa detta och vad vet väl han? Sedan kan man personligen ha emot Pesci som skådis, självklart, men att han överspelar i "Goodfellas" anser i alla fall jag att bara är trams.
Detta var en verklig människa också, medan McDowells roll var ren fiktion vilket också gör det hela till en tacksammare roll i sammanhanget. För ska man jämföra så ska man i sådant fall jämföra rättvist.
Hursomhelst så gillar jag båda dessa regissörer mycket, men jag tycker dock att Kubrick gjort mer nonsens än Scorsese och jag fastnar mycket lättare för Scorseses filmer och framförallt karaktärer.
Detta var en verklig människa också, medan McDowells roll var ren fiktion vilket också gör det hela till en tacksammare roll i sammanhanget. För ska man jämföra så ska man i sådant fall jämföra rättvist.
Hursomhelst så gillar jag båda dessa regissörer mycket, men jag tycker dock att Kubrick gjort mer nonsens än Scorsese och jag fastnar mycket lättare för Scorseses filmer och framförallt karaktärer.
Haha, i såfall kanske det snarare var Tommy DeVito som överspeladå då ;) Nej, men du kan väl ändå hålla med om att Pesci spelar, i princip, samma roll i allt han gör? Han skriker och gapar med nasal röst, är lite småkorkad och våldsam. Sen om man gillar eller hatar det, det är en annan femma? :)
Nja, alltså skriker, gapar och är intensiv håller jag med om :) Det är liksom hans grej, men inte att han alltid gör samma roll och är våldsam. Han har gjort minst lika många komedier som thrillers. Nu var det dock längesen han gjorde någonting av större vikt så jag saknar honom. Men visst, Pesci har sin grej som till exempel Woody Allen har sin grej, dessvärre så rapar dock Allen, till skillnad mot Pesci, ur sig filmer än idag :) Ja och Allen och jag har nog ungefär samma grej ihop som du och Pesci har; nämligen hat ;) Vissa skådisar kan man bara inte med, så är det här i livet och det accepterar jag självklart.
EDIT:
Kan väl även tillägga att Pescis berömda stil mer eller mindre föddes iom just "Goodfellas", innan den filmen hade han inte gjort en massa skrikiga och intensiva roller. Efter "Goodfellas" så tilldelades han många sådana där roller. Nåväl, poängen är att rollen i "Goodfellas" inte var någon tröttsam repetering på det han tidigare gjort. Ni får komma ihåg att filmen är från 1990, även ifall ni såg den typ igår ;)
EDIT:
Kan väl även tillägga att Pescis berömda stil mer eller mindre föddes iom just "Goodfellas", innan den filmen hade han inte gjort en massa skrikiga och intensiva roller. Efter "Goodfellas" så tilldelades han många sådana där roller. Nåväl, poängen är att rollen i "Goodfellas" inte var någon tröttsam repetering på det han tidigare gjort. Ni får komma ihåg att filmen är från 1990, även ifall ni såg den typ igår ;)
Ja absolut! Sen irriteras jag extra mycket på Pesci eftersom jag gillar Maffiabröder i övrigt... han liksom "förstör" en potentiellt fantastisk film för mig, även om jag såklart inser att minst lika många gillar Maffiabröder just PGA av att han är delaktig i den. Samma sak i Casino. :)
Jomen jag förstår precis vad du menar för jag har ju stött på detta problem själv ett otal gånger :) Ja och det är inte endast Allen, finns fler också, men sånt är livet. Jag skulle väl aldrig egentligen påstå att Allen är en dålig skådis, det är hans stil jag fullständigt avskyr. Visst, dåliga resultat i mina ögon, men han ligger ju inte på Megan Fox-nivå direkt (sorry alla Fox-fans). Detta resonemang kanske låter konstigt eller rentav oriktigt, men jag kan inte förklara det på ett annat sätt.
1635 inlägg
@Jonny_Silvers Right on spot Johnny Silvers!! Precis det du talar om var min poäng!
Att som skådespelare få gå igenom 100 tagningar (eller om det var 99 som stackars Nicholson fick gå igenom bara för att slå sönder en dörr med en yxa) där regissören försöker få en förbannad så att man ska bli trovärdig, vet inte om jag hade uppskattat detta som skådespelare! Då arbetar jag hellre med karaktärsarbete utifrån manus, improvisation och tydliga regianvisningar som Scorsese gör!
Jag fullkomligt älskar A Clockwork Orange! Det är just det surrealistiska, musiken och berättelsen som är filmens största styrka! Ett mästerverk helt enkelt! Men när det kommer till Alex karaktär så är det överspel! I det här fallet funkar det skitbra och jag stör mig inte alls på det! Men däremot är det överspel i samtliga Kubricks filmer (det är en del av hans stil som regissör punkt slut). Inget fel i det men jag föredrar att både spela och själv betrakta mer realistiskt skildrade karaktärer! Kubricks styrka är och förblir den tekniska biten! Konsten att med ljud och bild bemästra de fantastiska manus han uppbringade! Färger, kameraarbete och musik sätts ofta ihop till en härlig symfoni i hans filmer! Men när det kommer till att regissera skådespelare och få ut skådespelarnas bästa kvalitéer så tycker jag det var hans akilleshäll! Där vinner Scorsese som har en öppenhet på inspelningsplatsen och repeterar med skådespelare innan!
Att Joe Pesci är överspel i Goodfellas håller jag verkligen inte med om! Han VAR Thomas De Simone om än lite kortare! :) På tal om kameraarbete så innehåller den filmen en av de bästa steadicam åkningar jag någonsin bevittnat! När Henry Hill visar sin date klubben han hänger på så klipps det inte en enda gång på hela den scenen och den är så snyggt gjord!! Det säger mig att Scorsese inte bara bemästrar skådespelare utan har koll på vad en kamera är för något! ;)
Slutligen så tycker jag det är orättvist att bara hylla Kubrick över genrerna! Scorsese har gjort i princip allt utom porr så han är minst lika duktig på att röra sig bland genrer och lyckas leverera! Båda är ju två sanna mästare och det var för mig ett svårt val där jag till slut bestämde mig för Scorsese! Men sätter man dem i piedestalen samtidigt som du har Michael Bay, Roland Emmerich eller Twilight regissörerna framför dig så ser man genast på vilken nivå dessa båda herrar är på! Hatten av för båda och fram med de ruttna äggen till de andra! ;)
Att som skådespelare få gå igenom 100 tagningar (eller om det var 99 som stackars Nicholson fick gå igenom bara för att slå sönder en dörr med en yxa) där regissören försöker få en förbannad så att man ska bli trovärdig, vet inte om jag hade uppskattat detta som skådespelare! Då arbetar jag hellre med karaktärsarbete utifrån manus, improvisation och tydliga regianvisningar som Scorsese gör!
Jag fullkomligt älskar A Clockwork Orange! Det är just det surrealistiska, musiken och berättelsen som är filmens största styrka! Ett mästerverk helt enkelt! Men när det kommer till Alex karaktär så är det överspel! I det här fallet funkar det skitbra och jag stör mig inte alls på det! Men däremot är det överspel i samtliga Kubricks filmer (det är en del av hans stil som regissör punkt slut). Inget fel i det men jag föredrar att både spela och själv betrakta mer realistiskt skildrade karaktärer! Kubricks styrka är och förblir den tekniska biten! Konsten att med ljud och bild bemästra de fantastiska manus han uppbringade! Färger, kameraarbete och musik sätts ofta ihop till en härlig symfoni i hans filmer! Men när det kommer till att regissera skådespelare och få ut skådespelarnas bästa kvalitéer så tycker jag det var hans akilleshäll! Där vinner Scorsese som har en öppenhet på inspelningsplatsen och repeterar med skådespelare innan!
Att Joe Pesci är överspel i Goodfellas håller jag verkligen inte med om! Han VAR Thomas De Simone om än lite kortare! :) På tal om kameraarbete så innehåller den filmen en av de bästa steadicam åkningar jag någonsin bevittnat! När Henry Hill visar sin date klubben han hänger på så klipps det inte en enda gång på hela den scenen och den är så snyggt gjord!! Det säger mig att Scorsese inte bara bemästrar skådespelare utan har koll på vad en kamera är för något! ;)
Slutligen så tycker jag det är orättvist att bara hylla Kubrick över genrerna! Scorsese har gjort i princip allt utom porr så han är minst lika duktig på att röra sig bland genrer och lyckas leverera! Båda är ju två sanna mästare och det var för mig ett svårt val där jag till slut bestämde mig för Scorsese! Men sätter man dem i piedestalen samtidigt som du har Michael Bay, Roland Emmerich eller Twilight regissörerna framför dig så ser man genast på vilken nivå dessa båda herrar är på! Hatten av för båda och fram med de ruttna äggen till de andra! ;)
@Blaster. Fan vad kul att du också har hittat hit :)
Allt snack om att Kubrick inte kunde få ut det bästa ur sina skådespelare är bara trams i mitt tycke. Paths of glory, Clockwork Orange, The Shining och Barry Lyndon bjuder på extraordinära skådespelarinsatset från alla.
Sen det där om att det är svårt att känna någon sympati för hans karaktärer håller jag inte heller med om, få filmer har fått mig att känna lika mycket sympati för en karaktär som paths of glory och clockwork orange har gjort. Scorseses karaktärer berör mig också men inte lika mycket även om det inte är långt ifrån. Att Joe Pesci överspelar i Goodfellas är rent nonsens i mitt tycke, det finns ingen annan som kunde ha gjort den rollen bättre. Men i slutändan det är ju en smaksak precis som allt annat inom film :)
Allt snack om att Kubrick inte kunde få ut det bästa ur sina skådespelare är bara trams i mitt tycke. Paths of glory, Clockwork Orange, The Shining och Barry Lyndon bjuder på extraordinära skådespelarinsatset från alla.
Sen det där om att det är svårt att känna någon sympati för hans karaktärer håller jag inte heller med om, få filmer har fått mig att känna lika mycket sympati för en karaktär som paths of glory och clockwork orange har gjort. Scorseses karaktärer berör mig också men inte lika mycket även om det inte är långt ifrån. Att Joe Pesci överspelar i Goodfellas är rent nonsens i mitt tycke, det finns ingen annan som kunde ha gjort den rollen bättre. Men i slutändan det är ju en smaksak precis som allt annat inom film :)
50 reasons why stanley kubrick is the greatest director of all time. Alla ni som tvivlar på Kubrick borde ta och läsa den, förhoppningsvis så kommer den att öppna era ögon.
Vinnaren är Scorsese med 4 röster mer, ledsen stan men den här gången fick du bita i gräset. Nåväl så småningom så börjar min tredje och sista regissörs-poll, hoppas att den kommer väcka lika stort intresse som de två första :)
Ja, kul att du gör dem Apocolypse Master. Underhållande och givande diskussioner uppstår :)
Tackar tackar! I fortsättningen så kommer jag dock att fokusera på skådespelar röstningar. Ha en trevlig kväll, nu ska jag se på insider :)