Brent's Julkalender 2011 | sida 4

Nja, den gjorde inget större intryck på mig när jag såg den. Det var visserligen ett antal år sen nu, i samband med att den kom.
Tycker att Spielberg i mångt och mycket är en fantastisk regissör, men ibland är han lite för tydlig med "knapptryckningarna". Nu är det sorgligt, nu ska vi vara glada osv.

Nej det var verkligen uppenbart hur översentimental den var i vissa scener, Williams smetiga score var verkligen inget av hans bättre, men som sagt alla tycker vi olika. Liten skräll att du skulle älska den Spielbergrullen Marcus ;)

Hur jag tänker angående musiken? Jo, jag lyssnade och tyckte det rann smör och det kröp i kroppen på mig. Men som sagt så tycker jag att den är översentimental på sina ställen oavsett om du är trött på ordet. Själv har jag inte hört det ordet här inne alls. Men som sagt det är mina tankar om filmen, du och alla andra får gärna älska den. Men vi får väl ta Spielbergdiskussionen i en annan tråd.

Såg precis The Terminal jag med, och måste säga att jag håller med dig David Brent. Tyckte att den i början var rätt charmig och trevlig, lite smörig men ändå på ett charmigt sätt. Mot slutet blev den tyvärr alldeles för sentimental och smörig på ett sämre sätt. 
Scenen i taxibilen i slutet till exempel:  Den scenen såg man ju komma på en mils avstånd, och det var sådana scener som drog ner betyget för mig.
Jag velade lite med betyget, trea eller tvåa. Till slut landar den på en svag trea för mig. 

Bläddrade spänt fram morgondagens kalenderfilm, den underbara The Bishops Wife från 1947 med underbara Cary Grant! Det blir inte mycket bättre än så i julfilmsväg... Blir en högtidsstund imorgon ;)

Ja jag är mycket nöjd med den :)

Och ända sen jag läste vad Beyond Christmas handlade om, har jag velat se den. Därför blev det den idag.
För att beskriva filmen kort är den ett romatiskt drama från 1940 som egentligen, från början, hette Beyond Tomorrow. Alltså egentligen inte någon julfilm om man ska vara riktigt noga. Men visst, filmen utspelar sig vid juletid i början och tar upp ganska många minuter. Så jag förstår tanken med titeln, då större delen av filmen utspelar sig bortom julen, eller efter julen.
Vi kommer in till tre äldre herrar en kväll i December, när de träffar på två unga personer - en kvinna och en man, som de senare lär känna under och blir goda vänner med. När dessa herrar senare dör i en flygkrasch tar det hårt på de unga personerna som beslutat sig för att gifta sig. Herrarna kommer tillbaka som spöken och vi får följa både dem och paret när de försöker hjälpa dem på traven.
Jag vet inte vad jag ska säga om den här filmen, riktigt. Det är en ganska charmig film och jag gillar de äldre herrarna, spelad av för mig okända skådespelare precis som resten av karaktärerna. De har en del roliga scener som lyfter filmen. Men samtidigt blev jag något besviken. Filmen hade potential som den inte nådde upp till, inte minst då jag tycker själva idén är intressant. Istället är den ganska medelmåttig och jag hade helt enkelt förväntat med en bättre film som helhet.
Det får bli en tvåa, till denna ljumma film som blivit en julklassiker.

Blir Love Actually imorgon, en favorit i genren! Ska det vara kvalitetskomedi så ska man se brittiska filmer.

@Ljusbus
Griniga gamla gubbar är en riktigt bra komedi, med två härligt griniga gubbar. Lemmon och Matthau var perfekta med varandra, man saknar verkligen dem. Gillar också den här filmen skarpt. När det gäller dagens lucka, så stämmer inte listan. Om du kollar en gång till så har jag bara listat filmerna i bokstavsordning. Vilken film det blir idag ska jag snart bestämma mig för.
@N10
Tack så mycket, listan har justerats efterhand och nu är jag ganska nöjd med den. Den har många bra klassiker som jag ser fram emot att få se igen. Men samtidigt, låt inte den lura dig. Jag kan mycket väl gå rundor när jag ska bestämma mig för vilken film jag ska se. Ibland känns det som om man lider av beslutsångest! Och då ska vi inte snacka utöver julkalendern...
Det var enkelt att ta ut filmerna, men vilken man ska se... det är en annan femma. Det var därför som jag lät slumpen avgöra vilken film det skulle bli tidigare, men det blev ju inte rätt det heller. Ibland är man ju kanske inte sugen på en viss film.

Nu har jag sett om Love Actually och jag blev som vanligt helt förälskad när jag såg filmen! Den bubblar verkligen över av värme och kärlek och den är den ultimata feelgoodfilmen i mitt tycke! Man skrattar och gråter om vart annat... Britterna är mästare på den här typen av film. Blir man inte berörd av den så kan man inte ha något hjärta i kroppen.
Skådisarna är fenomenala. Hugh Grant är oöverträffad i den här typen av roller där han spelar charmigt disträ med en enorm glimt och värme. Emma Thompson, Laura Linney och alla andra är superba, men ett särskilt omnämnande till den alltid lika fantastiska och underskattade Bill Nighy! Den mannen är en guldklimp!
Se den här filmen om ni inte gjort det, jag lovar er att ni kommer bli fulla av kärlek efteråt!