Vilka filmer tycker ni är mest överskattade?
Själv kan jag bara komma på 2 st just nu men ska försöka komma upp med fler.
1. Superman returns ( nej, så bra var den faktiskt inte)
2.Sin city
Nu får ni komma upp med fler förslag.
Har fortfarande inte kommit över att Boyhood inte var bättre. Tycker Mason helt växer ifrån personlighet - den äldre Mason är fruktansvärt tråkig karaktär - "oj, hur ska vi fördjupa honom som äldre, jag vet han gillar att ta kort".
Nej, det var inget sådant beslut. Det var skådisen själv som gillade att fota i verkligheten, så det är baserat på honom själv. Man är töntig och pretentiös när man är en tonåring så det passade ju skitbra hur han utvecklades. Makes perfect sense.
jag har inte sett boyhood. är det en speciell unge? som lever ett speciellt liv? annars är det väl ingen mening att följa en random-unges liv. eller har jag missat nåt
Han är extremt ospeciell och lever ett väldigt ospeciellt liv. Vill man se en film om en speciell unge är det bättre att se The Last Air Bender från 2010. Den ungen är den allra sista Luftbändaren, och det är väldigt speciellt!
okej då hoppar jag den filmen. då kan man ju lika bra följa nån polares lillebrorsa under uppväxten, behöver man ju inte se en film för.
fy fan vad meningslöst.
fy fan vad meningslöst.
Mm, men är lillebrorsans föräldrar Patricia Arquette och Ethan Hawke? Det är frågan.
Jag vet det - tycker dock inte det blir motiverat för det. Jag hade inte köpt att Indiana Jones fick en förkärlek för att måla i "Indiana Jones 4" för att "Harrison Ford hade börjat gilla att måla i verkligheten". Jag har inga problem med att Mason är "töntig och pretentiös" - men han har inga djupare karaktärsdrag, han känns helt monotom. " Varför fotar jag? Jag vet inte, jag är tonåring och helt borta. Varför är jag ihop med den här tjejen? Jag vet inte, jag är tonåring och helt borta. Varför röker jag på? Jag vet inte, men troligen för att jag är tonåring och helt bort."
men tydligen är ungen skitsamma det är föräldrarna som är grejen.
Överskattade filmer är:
Forrest Gump
Inception
Goodfellas
Guds Stad
Saving Private Ryan
Intouchables
Memento (men ärligt talat så vet jag inte, för det var ett tag sedan jag såg den)
The Prestige
Aliens
Forrest Gump
Inception
Goodfellas
Guds Stad
Saving Private Ryan
Intouchables
Memento (men ärligt talat så vet jag inte, för det var ett tag sedan jag såg den)
The Prestige
Aliens
Jämför du på allvar Indiana Jones med Mason från Boyhood? Svara inte på det, det var en retorisk fråga. Angående Masons motiv till att "röka på" och "vara ihop med en tjej" osv så vill du... vad? Ha en plot som "förklarar" helt allmänmänskliga beteenden som i högsta grad är normala för en kille i hans ålder?
Som den rebell jag är svara jag ändå - nej, jag tog det som ett exempel på att "skådespelaren har det intresset" inte per definition gör det rimligt som karaktärsdrag. Hans passion för fotograferande förklaras nämligen inte alls - att man sedan tar ett intresse från skådespelaren i fråga påvisar vilken tunn karaktär tonårs-Mason är. Filmen är en skildring om livet för Mason - det är vad filmen etablera i början - där Mason har en personlighet och inte gömmer sig bakom allmänmänsklighet Sedan blir Nelson istället enbart en karikatyr av en tonåring - där tittaren förväntas att svälja allt som händer med motiveringen "han är tonåring". För mig är detta tunt och meningslöst karaktärsporträtt - som underskattar såväl sin egna karaktär som tittaren. Karaktärer skulle bli ett ganska intetsägande koncept med motiveringen "det är allmänmänskligt".
I och med att jämförelsen inte var rimlig så blir poängen inte rimlig. I en film som handlar om vardagliga liv, tid och att växa upp så är det väl fullt rimligt att Mason har något intresse? Varför inte basera det på skådespelaren - det var metoden som användes genomgående i den här filmen. Erfarenheter från filmskaparnas verkliga liv användes som inspiration till filmen. Jag ser inte vad det har med saken att göra alls att hans intresse är fotografi, lika lite som det var av intresse att han gillade Harry Potter när han var liten, eller spelade Nintendo Wii. Det är bara slumpmässiga saker människor ägnar sig åt. Är man inte intresserad av en film som handlar om ett vanligt liv så är det självklart fel film att se, men jag ser inget konstigt med det du kritiserar.
Håller inte heller med om att han helt och hållet blir en karikatyr. Skulle säga att han hela tiden balanserar perfekt mellan en egen karaktär och ett "allmänmänskligt kärl" som vi alla kan känna igen och se oss själv i.
Håller inte heller med om att han helt och hållet blir en karikatyr. Skulle säga att han hela tiden balanserar perfekt mellan en egen karaktär och ett "allmänmänskligt kärl" som vi alla kan känna igen och se oss själv i.
jag gillar idéen att göra en film om vem som helst.
på samma sätt kan man skippa att göra filmer om t ex jfk, lincoln, gotti, hitler osv utan istället göra mängder med filmer om vilka som helst. ser fram emot 2-3 timmars filmer som handlar om nån som tömmer sopor eller arbetar med telemarketing.
på samma sätt kan man skippa att göra filmer om t ex jfk, lincoln, gotti, hitler osv utan istället göra mängder med filmer om vilka som helst. ser fram emot 2-3 timmars filmer som handlar om nån som tömmer sopor eller arbetar med telemarketing.
Ja verkligen! Sån jäkla tur att det görs så otroligt många filmer på det här viset, filmade över 12 år som handlar om vanliga människors liv. Hmm... "Boyhood" och... och... och...
Ja, och så synd att inga biopics görs. Personligen fattar jag inte hur det aldrig har gjorts en film om Hitler. Hoppas det kommer någon sådan i framtiden!
Ja, och så synd att inga biopics görs. Personligen fattar jag inte hur det aldrig har gjorts en film om Hitler. Hoppas det kommer någon sådan i framtiden!
Jo det är fullt rimligt - "skådespelaren gillade det" säger föga om hur välplacerat något är. Såklart det är rimligt att Mason har ett intresse - men vi får ingen motivering till intresset och tråden följs inte upp ordentligt. Det är som om Linkler tänkt "jävlar, vi måste ge honom intresse - ja, men du gillar väl att fotografera? Det kör vi på - så får vi in lite biografi med.". Så hur vida hans intresse är fotografi, fotboll, eller scientologi är shite the same. Men Linklater gör amatörmisstaget att han tror att information av karaktären är lika med fördjupning, vilket det absolut inte är. Harry Potter och wii ser jag snarare som en tidsdokuments detaljer, samt det presenteras ej på samma sätt som hans intresse för fotografering. Anledningen till att jag blev besviken på "boyhood" är just att jag generellt älskar skildringar om vardag. Vad gör Mason till en egen karaktär tycker du - finns det något med tonårs-Mason du kan förklara utan att det inkluderar att han är tonåring? Det "allmänmänskliga kärlet" får mig snarare att känna mig fördummad än inkluderad i filmen. Tycker det är ängsligt och kontraproduktivt att försöka skapa en karaktär som alla kan känna igen sig i...
https://www.moviezine.se/movies/jeanne-dielman-23-quai-du-commerce-1080-bruxelles Filmtips. ;P
Tja, det är en coming of age-film, så det är svårt att beskriva honom utan att ta upp det faktum att han växer upp. Men jag skulle kunna förklara honom lika bra som många andra, verkliga, tonårskillar jag haft erfarenhet av i samma ålder som honom. Han är introvert, osäker, passiv, försöker hitta sig själv och sin plats i världen. Han tror att han är smartare än vad han är, han försöker vara alternativ och fördömer den stora massan (vilket bla görs tydligt i konversationen med hans flickvän på road tripen till Austin).
Du får ingen motivering till någonting i filmen, i princip, som jag minns det. Det är som fragment av ett liv. Inga stora milstolpar utan snarare små fönster på en tidslinje som vi får kika in i. Man förklarar aldrig några motiv, eller förändringar i familjens levnadssituation. Det är publikens uppgift. Jag gillar det med filmen, och samma sak gillar jag med fotograferingen.
Du får ingen motivering till någonting i filmen, i princip, som jag minns det. Det är som fragment av ett liv. Inga stora milstolpar utan snarare små fönster på en tidslinje som vi får kika in i. Man förklarar aldrig några motiv, eller förändringar i familjens levnadssituation. Det är publikens uppgift. Jag gillar det med filmen, och samma sak gillar jag med fotograferingen.
Nu var det ungefär ett och ett halvt år sedan jag såg den, så mitt minne är inte precis färskt från den. Kanske ligger det i att vi inte får mycket motiverat - vilket möjligen har inneburit att jag haft lättare att tolka den yngre Mason, då jag inte fann honom stereotyp. Dock skulle jag säga att en del faktorer motiveras - som Masons mors rädsla för att vara ensamstående mamma, vilket gör att hon blir ihop med en instabil man. Även fast jag såklart gör denna tolkningen själv - finns det mer material att jobba med i sin analys i första delen av filmen. Samt Masons osäkerhet tycker jag framkommer ganska klumpigt (via att han anmärker på beroendet av mobiler?) - jag tycker man sett betydligt mer trovärdiga och talande skildringar av ungdomens osäkerhet i andra filmer, där filmskaparna lyckas komma över den stereotypa barriären.