MovieZine var på plats när några 80-talets största filmstjärnor - "ikoner staplade på ikoner", som Harrison Ford uttryckte det - svarade på frågor om konkurrensen sinsemellan, och vad de planerar efter "The Expendables 3". Här är alla godbitar.
Från början var idén med "The Expendables" att gå tillbaka till den gamla goda tidens actionfilmer. Av tvåan och trean verkar ni nu sikta på mer humor och ironi?
Sylvester Stallone: Med den första filmen visste jag inte vilken riktning vi ville ta. Det var ett experiment, med både allvar och komedi men fortfarande barnförbjuden. Med den andra filmen gick vi för långt med humorn och alla oneliners. Då insåg jag att vi borde fokusera mer på det dramatiska. Nu handlar det mer om mänsklig komedi, inte rena skämt. Men när actionscenerna drar igång vill jag inte skoja till det. Faran ska kännas äkta för publiken. Den tredje gången tycker jag att vi äntligen har hittat rätt. Det är lite som med äktenskap...
Hur står sig dagens actionfilmer jämfört med de gamla från 80- och 90-talet?
Sylvester Stallone: Det görs sensationella och otroliga filmer idag. Skådespelarna och regissörerna ger publiken vad de vill ha. Varje generation hittar sin egna stil, och det som funkade på 80-talet funkar kanske inte idag. Så ska det också vara. Jag tror att Arnold, Mel och jag hör till en annan generation så vi gör det bästa vi kan med den typen av action vi känner till. Men det är en evolution och så småningom kommer vi att återgå till enklare action.
Arnold Schwarzenegger: Jag har alltid varit ett stort fan av actionfilmer. Men förutom action måste man också ha en bra handling. Det är vad som gör "The Expendables" till en sådan bra filmserie. Jag är glad att ha fått vara med om de tre första, och är ännu gladare att jag ska vara med i de tre kommande (skratt). Vad gäller andra actionfilmer där ute… En del är riktigt bra, välspelade och välproducerade, och en del är ren dynga.
Stallone: Vilka är de som är ren dynga? Jag vill se dem. Jag har säkert gjort dem! Du pratar om "Bullet in the Head", eller hur? Jag känner dig.
Vad är det enligt er som gör den perfekta actionhjälten?
Stallone: Intelligent, sexig, bra tänder, hög IQ, mycket hår. Nej, vet ni vad. Det svåraste man kan göra är att definiera en actionhjälte. Det går inte. Vad är det som gör att publiken gillar en person? Det handlar inte om muskler för många filmhjältar har inte varit muskulösa. Det är något som inte går att sätta fingret på. Jag vet inte vad det är men det är väldigt ovanligt, för historien har bara haft runt 15 riktiga actionhjältar. Jag vet inte, blir mitt svar.
Avi Lerner: Enligt mig är det viktigaste att publiken, eller kameran, gillar dig. Allt det goda i livet måste finnas med i filmen. Så killen bör vara snygg, intelligent…
Dolph Lundgren: Svensk?
Lerner: …men jag håller med Sly, man vet aldrig vem som blir nästa actionstjärna. Om någon vet det, säg till mig, så har jag jobb i kommande 27 filmer.
Till den unga generationen: var det lätt för er att smälta in i det här gänget?
Victor Ortiz: För mig var det enkelt, jag är vanligtvis den som skojar mest. Jag gillar att driva med alla.
Glen Powell: Det finns en scen där jag springer genom en hall med Antonio (Banderas), Sly och Statham. Det kändes som att vinna en tävling. Jag fick skjuta med alla mina favorithjältar.
Kellan Lutz: Vi unga Expendables kände nog alla likadant. Det är Rondas och Victors allra första film, så att få jobba med alla dessa legender var spännande och surrealistiskt.
Ronda Rousey: Jag har varit med om en hel del galna situationer i mitt liv. Jag visste inte nödvändigtvis hur jag skulle hantera just denna märkliga sits. Men det förvånade mig hur snabbt jag kände mig bekväm. Och det är grymt att vara enda bruden bland så många grabbar. Jag är uppväxt på gymmet där jag mer eller mindre var enda tjejen, så jag hade nog inte känt mig lika hemma bland en kvinnlig cast. Alla var så respektfulla mot mig från dag ett.
Stallone: Det är för att alla var rädda för dig, Ronda.
Kändes det som déjà vu när du kom ombord som regissör?
Patrick Hughes: Absolut. När jag var åtta år gammal sparade jag ihop alla mina pengar och köpte en 8mm-kamera. Den första filmen jag någonsin gjorde var 23 sekunder lång, och det var min Rambo-figur som tände eld på min Han Solo-figur med flugspray och tändstickor. Tjugo år senare är jag på inspelningen med dessa två legender och regisserar dem. För att hedra min första film ville jag att Sly skulle tända eld på Harrison Ford med flugspray och tändstickor.
Hur går man från "Red Hill" till "The Expendables 3", vilka var dina utmaningar?
Hughes: Varje gång man är på en inspelning, vad man än filmar, så är utmaningen densamma: tid. Att få tiden att räcka till för att få göra det man vill. Min första film gjorde jag utan pengar och utan distribution. Anledningen? Jag skrev en lista på filmskapare jag gillar, och Sly var en av dem. Jag kollade upp hur de gjorde sin första film, och historien bakom "Rocky" inspirerade mig. Det var en chansning för honom, och man måste våga satsa för att vinna. Sen fick jag höra att Sly var ett stort fan av filmen. Det var verkligen kul för jag ser själv "Red Hill" som en australiensisk "Rambo".
Ni är ju lite till åren nu. Hur fick ni skydda er i stuntscenerna?
Stallone: Försiktighetsåtgärder? Sånt fanns inte med i budgeten. För att tala allvar, alla blir skadade. Det finns inget sätt att komma undan. På en bra dag får man gå hem med blåmärken. Själv har jag fått opereras flera gånger, och Randy Couture har fått ännu mer skador än jag. Men även professionella löpare råkar ut för skador. Man försöker vara försiktig men i så kallad hands-on-action är det bara att göra det man ska. Det ligger en stolthet i att kämpa på riktigt.
Mel Gibson: Vi har en stab av läkare som kommer in som små älvor och plåstrar om oss på kvällarna.
Jason Statham: Vad kan jag tillägga? Jag är inte lika gammal som de. Men Sly har rätt. Man skadas, saker kan gå fel. Självklart, man slipper inte undan.
Schwarzenegger: Men när man blir äldre så blir folk mer försiktiga med en. När Randy Couture skulle kasta in mig i väggen så var det en vadderad vägg. När Sly skulle ge mig en käftsmäll så tog han det lite lugnt. När Harrison Ford skulle skjuta mot mig så använde han inte skarp ammunition, bara något mindre farligt. Det är de små sakerna som folk gör.
Dolph, när ni möts utanför inspelningen, vad brukar ni snacka om?
Dolph Lundgren: Först och främst, tequila. Skämt åsido, vi har blivit vänner och umgås en del. Vanligtvis gör man en film och träffar aldrig varandra igen. Vi brukar hänga och kommer nog att göra det de kommande 50 åren. Det är ett unikt projekt. Som barn brukade jag se filmer som "12 fördömda män", men något sånt har inte gjorts på länge. Det är vad som gör den här filmserien så speciell, publiken känner att vi verkligen är vänner på riktigt.
Det verkar på klippen som att Antonio har mer dialog än de andra tillsammans?
Antonio Banderas: Ja, jag snackar en hel del i filmen. Jag fick praktiskt taget improvisera allt. Vad jag vill säga om de här killarna har att göra med mitt spanska ursprung. När jag kom till Hollywood för 23 år sedan sa någon till mig på inspelningen av "Mambo Kings" att "du kommer få spela skurkar hela ditt liv, om du vill stanna här". Det ändrades med "Desperado" och "Zorro", där hjälten - jag - fick ha en brytning och skurken kunde vara blond och blåögd. Något ändrades, och att en spanjor som jag blev inbjuden till denna Hall of Fame av acrtionhjältar betyder mycket för mina landsmän, och för mig personligen.
Sly och Arnold, ni var konkurrenter för 20 år sedan och nu jobbar ni ihop. Hur hände det?
Stallone: Jag betalade honom till slut tillräckligt med pengar för att han skulle lämna mig ifred. Han må ha stora armar men har en ännu större hjärna. Han är väldigt smart, tävlingsinriktad och han sviker en aldrig. Vi är lika på så många sätt. Vi gjorde samma slags filmer under samma period, så det fick oss båda att jobba hårdare. Men sen blir man äldre och klokare, och inser: "Tack gode gud att Arnold finns! Han fick mig att ge järnet."
Schwarzenegger: Låt mig säga att Sly var en av mina stora inspirationer, även när vi tävlade mot varandra. Så var det också med Harrison Ford, Mel Gibson och de andra som låg i toppen av deras karriär på 80-talet. Jag såg upp till dem, för där ville jag också vara. Så småningom handlade tävlingen om vem som har större muskler, eller använder större vapen. Vem som dödar folk på de mest fantasifulla sätt, och vem som dödar flest. Vi kunde ringa varann och säga "Jag dödade 49 personer, och du?" "Tja, jag dödade just 78 i min senaste film." Det var en tävling, med alltid med respekt och beundran från min sida.
I "Siste actionhjälten" såg vi Sly på en affisch för "Terminator 2". Om ni två kunde byta roller, vilka skulle ni då välja?
Stallone: Jag borde helt klart ha spelat Terminator. Men vem skulle bygga en cyborg som ser ut och låter som jag? Arnold var perfekt för rollen. Håller du inte med?
Schwarzenegger: Jag håller med. Men jag ville alltid vara med i den där filmen du gjorde, "Mama, Don't Shoot"…?
Stallone: Eller hur, och jag ville vara gravid. Visst födde du barn i en film? Du ska bara hålla käft.
Schwarzenegger: Jag älskar den där filmen, när Sly bär blöjor. Jag hade så roligt! Det var rollen jag var mest avundsjuk på.
Mel, några av de här snubbarna var konkurrenter på 80-talet som senare blev vänner. Kände du också av konkurrensen från dem? Eller var de kanske avundsjuka för att du både dödade skurkarna och fick tjejerna?
Gibson: Jag vet inte. Fick jag verkligen tjejerna på den tiden? Jag minns inte, jag är troligen för gammal för den här filmen. Det var härligt att jobba med dem, jag hade väntat på det länge. Många av dem fick jag aldrig träffa på grund av schemat. Men jo, jag kände nog lite konkurrens på 80-talet. Jag hade gärna utmanat Sly i ringen.
Nu när du spelat skurken är det en av de viktigaste rollerna. Hur utvecklade du din karaktär?
Gibson: Va? Jag tycker inte att han är skurken. Det är de här som är de onda. Jag är hjälten. Det är så man måste se det. Men ja, det mesta fanns i manuset och i övrigt var Patrick och Sly väldigt öppna för mina idéer.
Stallone: Mel är ödmjuk nu, men han har baserat sin karaktär på en verklig person. Det han säger i filmen har sagts på riktigt, det finns väldokumenterat. Jag ska inte nämna några namn, men allt är verkligt. Vi skulle kunna bli dödade för det här.
Sly, du har pratat om att lämna över stafettpinnen. Hur ser planerna ut för filmseriens framtid, och den kvinnliga versionen av "The Expendables"?
Stallone: Det där är väldigt komplicerat och det finns inget bra svar. Det finns en god chans att det händer, men det finns också en möjlighet att de unga Expendables bildar en egen franchise. Vi är så många och det är svårt att få med oss alla i en film. Den första versionen av filmen var fyra timmar! Jag gillade den, det funkade väldigt bra, men ni som tittar kanske skulle bli trötta. Så vi behövde klippa ner mycket. Vi är på oprövad mark, vi har hittat bra skådespelare som funkar väl ihop och funderar på hur vi ska gå vidare. Först ville jag att Mel skulle skriva och regissera filmen. Han hade inte tid, men gick med på att ta en roll. Vi har så mycket talang och vill använda den vidare på något sätt.
Vad säger "The Expendables" popularitet om manlighet på 2000-talet? Finns det en poäng i att ta tillbaka karlakarlarna på bioduken?
Rousey: Varför såna här filmer blir så populära? Jag tror de fångar idealet om vad en riktig man är och kan vara. De flesta killar jag ser går runt i sina skinny jeans och med iPhones. De bär inte läder och vapen. Jag kan sakna de läderklädda, skarpskjutande grabbarna.
"The Expendables 3" har biopremiär onsdagen 13 augusti.
