Steven Knight kommer nog alltid vara synonym med den fantastiska tv-serien "Peaky Blinders", men har länge lyckat servera oss tittare med (ofta) brutala och spännande historier. "Taboo", "See", "Locke" och "Eastern Promises" är bara några av titlarna vi sett från honom hittills - och nu har även det verklighetsbaserade gangsterdramat "A Thousand Blows" släppt alla sina avsnitt hos Disney+.
I samband med premiären fick MovieZine chansen att ta ett långt snack med Knight, som berättade om sitt sätt att skriva både filmer och tv-serier och vad som lockade honom mest med "A Thousand Blows".
Men han berättar även varför det inte blev någon "World War Z"-uppföljare och huruvida hoppet är förlorat för oss som fortfarande går och väntar på en andra säsong av Tom Hardy-serien "Taboo":
Stephen Graham, Erin Doherty och Malachi Kirby axlar huvudrollerna i "A Thousand Blows".
Du har tagit dig an flera historiska berättelser innan, som "Peaky Blinders" och "Taboo". Vad är det som lockar dig mest med den perioden?
- Jag tycker bara att det bästa sättet att arbeta på är att leta efter de bästa historierna. Om man bara begränsar sig till nutida berättelser så går man miste om en väldigt stor del av vår historia. För om man söker igenom de senaste två hundra åren, så finns det några helt fantastiska historier redo att berättas.
- I det här specifika fallet så var det Stephen Graham som kom till mig med historien om Hezekiah Moscow, som är en sann berättelse. Och den blev jag väldigt fascinerad av, men sedan hade jag även länge velat berätta historien om "Forty Elephants"-gänget.
- Här fick jag chansen att kombinera de berättelserna i ett och samma projekt. Två olika historier om verkliga människor, som mycket väl kan ha träffats på riktigt.
"Har haft lite bråttom med att få ut den berättelsen"
Erin Doherty som Mary Carr i den första säsongen av "A Thousand Blows".
Vad var det specifikt med "Forty Elephants"-gänget du hade fastnat för innan? De står helt klart för några av mina egna favoritscener i serien nu.
- Jag fick troligtvis nys om gänget redan i samband med att jag gjorde efterforskningar inför "Peaky Blinders". Och jag har faktiskt känt att jag haft lite bråttom med att få ut den berättelsen. För jag har hela tiden känt att annars kommer någon annan ta och berätta den snart... eftersom den är så bra.
- Ett gäng bestående av fyrtio kvinnor som livnärde sig på att klä ut sig och stjäla så mycket kläder och smycken att de såg ut som elefanter när de gick ut ur galleriorna. Vilket är hur de fick sitt namn. Jag menar, vem skulle inte vilja berätta den historien?
- Det slog mig därför att jag kunde ta den här berättelsen om Hezekiah Moscow och sedan använda mig av Mary Carr, som var ledaren för "Forty Elephants". Eftersom allt ändå tyder på att de har träffats under den här tiden. Man var i alla fall på exakt samma ställe under samma tidsperiod. Men "A Thousand Blows" är bara hur jag tänker mig att det mötet faktiskt kan ha gått till - och vad som hände sedan.
"Jag försöker att inte påverkas av andras verk"
Stephen Graham och Malachi Kirby som Sugar Goodson och Hezekiah Moscow i den första säsongen av "A Thousand Blows".
Vilken typ av berättelse är det du då letar efter? Det verkar ju gärna få luta åt något lite mer kriminellt i alla fall, om man tittar på det du skrivit mest av hittills.
- Jag är intresserad av berättelser om arbetsklassen. Det betyder inte nödvändigtvis att det kommer att handla om kriminella, utan jag är intresserad av människor... men mycket riktigt så finns det ofta något olagligt element i det jag vill berätta om. Jag är intresserad av att berätta om människor som vill fly från sina omständigheter eller vad som upplevs vara deras öde i livet.
- När det kommer till människor i desperata situationer så leder det ofta till att man behöver bryta mot lagen för att lyckas slita sig loss ur sin situation. Det i sig leder till drama. Vilket är intressant för en berättelse. Särskilt om du har goda människor, som gör något dumt - av en i grunden god anledning.
Kan du få inspiration av andras filmer och serier eller hur börjar en idé växa fram för dig?
- Jag försöker att inte påverkas av andras verk. Utan i så fall är det snarare genom nyhetsartiklar i en tidning eller från rättegångspapper och offentliga handlingar. Saker som verkligen har hänt, som gör att jag ligger väldigt nära verkligheten.
Så folk som gått runt och tänkt att Viggo Mortensens brutala badhus-scen i "Eastern Promises" var en referens till Jean-Claude Van Dammes fajt i "Maximum Risk" kan släppa det nu?
- Jag har inte ens ett filmen, så det gör det lättare att inte bli inspirerad så då! Men det är många som brukar fråga mig om den scenen. För det är en sådan scen som nästan får en att titta bort från skärmen, just eftersom den är så våldsam. Den scenen skrev jag med Viggo i ett badhus, men skrev inte specifikt ut att han hade en handduk runt sig. Så då tolkade man det som att "okej, då måste det väl betyda att han är naken i scenen då?". Vilket var hur vi fick en naken man och ett rakblad i samma rum...
"Det räcker att skådespelaren är riktigt duktig"
Cillian Murphy och Steven Knight under inspelningarna av den nya "Peaky Blinders"-långfilmen, som utspelar sig efter den populära serien.
"Peaky Blinders" utspelade sig under samma tid som "A Thousand Blows", fanns det något du lärde dig under skapandet av Peaky som gjorde det lättare nu när du skapade den här serien?
- Ja, faktiskt. När det gäller "Peaky Blinders", det här gäller för övrigt egentligen bara för serier och inte för långfilmer, men när man har så lång speltid på sig så kan man hålla sin huvudkaraktär ganska osympatisk under en väldigt lång tid. Det räcker att skådespelaren är riktigt duktig, så kommer tittarna att stanna kvar och följa med rollfiguren ändå. Det gör att man kan ta sig tiden att verkligen fördjupa sig i vem huvudkaraktären är.
- Så när det kom till den här serien så hjälpte det mig med att skriva för Sugar Goodson, som till en början bara verkar vara en skurk och inte mycket mer än så. Men det är han inte. Samma sak med Mary Carr, vilket är någon som gör dumma grejer men som inte heller är en "onding". Allt sånt får man mer tid att bygga upp empati och förståelse kring från tittarna, vilket alltså är något bra. Och det hjälpte "Peaky Blinders" mig att förstå.
"Boxning känns mer gentlemannamässigt"
Stephen Graham som Sugar Goodson i den första säsongen av "A Thousand Blows".
Vad var den största utmaningen med att ro just det här projektet i hamn?
- Alla historiska produktioner kommer att ge dig ständiga utmaningar. Särskilt om man vill spela in på plats någonstans. I vårt fall så fick vi lyckligtvis en ganska god budget och hade möjlighet att bygga upp en 1880-tals version av London, i ett gammalt bryggeri i närheten av Themsen.
- Våra fantastiska hantverkare hade faktiskt möjligheten att bygga upp ett helt kvarter där, som vi kunde röra oss fritt i under inspelningarna. Man kan gå nedför gatan, svänga av åt några olika håll och exempelvis gå in på puben, gå uppför trapporna och titta ut genom fönstret - på riktigt. Allt ser ut som det ska enligt manus.
- Det underlättade något enormt för oss, att inte behöva klippa runt ett modernt London. Sånt blir så otroligt tidskrävande. När man klev in på inspelningarna här, så var det som att åka tillbaka i tiden. Det underlättar både för skådespelarna och för oss bakom kameran att hålla en hög fart på inspelningarna också.
- Sedan får man väl fortfarande pausa när ett flygplan råkar flyga förbi över himlen eller när ljuset inte ligger på exakt som man vill, men det skiljer sig ju inte åt från några andra inspelningar egentligen.
Sugar Goodson och Hezekiah Moscow var verkliga boxare, har du ett eget intresse för sporten?
- Min pappa var en boxare när jag växte upp. Så jag växte upp kring en massa olika historier om boxare och grejer han själv var med om under den tiden. Han brukade väcka oss mitt i natten när han lyssnade på live-sändningar på radion, från stora boxningsmatcher som hölls i Madison Square Garden borta i USA.
- Jag har däremot aldrig själv känt att det varit en sport för mig eller att jag haft något sånt intresse. Men det finns ändå något där. Om du slår på tvn och det är en boxningsmatch igång, så blir man alltid lite chockad över att se hur brutalt det är ändå. Fast jag föredrar åtminstone boxning framför UFC-fajter. Boxning känns mer gentlemannamässigt på något vis.
"Hollywood kommer och går"
Brad Pitt i "World War Z" som en gång i tiden skulle fått en uppföljare skriven av Steven Knight.
Du har arbetat länge som manusförfattare och ibland ser man ditt namn knytas till olika storfilmer som "World War Z" och något Star Wars-projekt, som sedan inte blivit av. Är det frustrerande att arbeta på den typen av projekt som inte mynnar ut i något - eller är det bara en del av jobbet?
- Ja, det är en del av jobbet. Särskilt när det kommer till Hollywood. Man gör det jobb man gör och när det släpps så får det den framgång det får eller inte får. Hollywood kommer och går. Men sättet att jobba på där borta är annorlunda i jämförelse med hur det fungerar här i Storbritannien. Där borta plockas man in för att göra ett visst jobb. Antingen för att fixa något, eller för att dra igång något nytt.
- Om det gäller ett stort franchise-projekt så brukar det vara en rad olika manusförfattare som plockas in och tittar på vad man gjort fram till den punkten, för att sedan göra en ny vända och en vända till efter det. Om man är känslig för sånt, så får man helt enkelt hålla sig undan den typen av jobb.
- Med "World War Z" så hade vi en grym tid tillsammans under utvecklingen av det projektet. Sedan hände grejer, budgeten kanske blev ett problem eller nåt sånt. Samma grej med Star Wars, jag fick jobba med några fantastiska människor. Folk som verkligen ville göra något bra och inte bara var där för att tjäna lätta pengar.
- Det var verkligen inte den typen av människor jag jobbade med. Utan man är där och gör sin grej, man lägger fram sitt utkast och sen går de vidare till nästa manusförfattare och tar in deras idéer. Och det är bara så det fungerar.
- När det gäller den här typen av grejer som "A Thousand Blows" så har man en helt annan ägandeskap av projektet själv. Och det hade kanske varit lätt att säga att det här är det bästa sättet att arbeta på. Men för mig är det faktiskt två helt olika saker.
Ett projekt där du faktiskt har mer kontroll över som ändå dröjt länge är ju "Taboo" med Tom Hardy. Kommer vi få någon andra säsong där vartefter?
- Jag jobbar med Tom för tillfället på att försöka hitta en väg framåt där. För vi får båda två frågor om den serien hela tiden. Så vi har båda förstått att vi borde göra slag i saken där.
"Alla kan drömma fram riktigt bra dialoger"
Tom Hardy i den första säsongen av "Taboo".
Avslutningsvis. Du verkar alltid ha många projekt på gång och har redan spelat in en andra säsong av "A Thousand Blows". Hur tusan har du tid och hur lyckas du balansera arbetet mellan alla olika projekt du jobbar på?
- Folk brukar anta att jag är väldigt disciplinerad, men om jag vore det hade jag nog slutat för länge sedan. Men jag älskar att skriva, så jag skulle nog bara göra det ändå på något sätt. Jag brukar gå upp tidigt och börja direkt. Sedan skriver jag utan någon egentlig plan. Förutom när man jobbar i Hollywood och behöver lämna in en sammanfattad plan i förväg innan man börjar skriva, vilket väl får fungerar det också då.
- Men jag försöker egentligen bara sätta mig framför tangentbordet och låta det hända. Och ibland rinner det ut tjugo sidor ur en, som bara kommer av sig själv. Jag har jämfört det tidigare med att drömma. Där du bara släpper kontrollen och låter det hända.
- Alla kan drömma fram riktigt bra dialoger. Själva handlingen i sig blir galen men dialogerna blir fantastiska. Om du tänker på dina egna drömmar så handlar det ju om folk du känner... och alla pratar alltid precis som man alltid gör, i det verkliga livet alltså.
- Så det finns någon del av dig som har den förmågan att göra det med olika rollfigurer. Det jag försöker göra är att få in alla dessa olika rollfigurer i mitt huvud, för att sedan försöka släppa taget och bara låta det flöda fram på det sättet.
- Ibland fungerar det och ibland gör det inte det. Ibland är det något som förändras och så får man gå tillbaka och ändra på det som kommit innan. Men i grund och botten så är det här bara något jag verkligen älskar att göra.
- Folk brukar anta att jag är väldigt disciplinerad, men om jag vore det hade jag nog slutat för länge sedan. Men jag älskar att skriva, så jag skulle nog bara göra det ändå på något sätt. Jag brukar gå upp tidigt och börja direkt. Sedan skriver jag utan någon egentlig plan. Förutom när man jobbar i Hollywood och behöver lämna in en sammanfattad plan i förväg innan man börjar skriva, vilket väl får fungerar det också då.
- Men jag försöker egentligen bara sätta mig framför tangentbordet och låta det hända. Och ibland rinner det ut tjugo sidor ur en, som bara kommer av sig själv. Jag har jämfört det tidigare med att drömma. Där du bara släpper kontrollen och låter det hända.
- Alla kan drömma fram riktigt bra dialoger. Själva handlingen i sig blir galen men dialogerna blir fantastiska. Om du tänker på dina egna drömmar så handlar det ju om folk du känner... och alla pratar alltid precis som man alltid gör, i det verkliga livet alltså.
- Så det finns någon del av dig som har den förmågan att göra det med olika rollfigurer. Det jag försöker göra är att få in alla dessa olika rollfigurer i mitt huvud, för att sedan försöka släppa taget och bara låta det flöda fram på det sättet.
- Ibland fungerar det och ibland gör det inte det. Ibland är det något som förändras och så får man gå tillbaka och ändra på det som kommit innan. Men i grund och botten så är det här bara något jag verkligen älskar att göra.
Alla sex avsnitt ur den första säsongen av "A Thousand Blows" finns nu på Disney+.
