Andy Weir är hobbyförfattaren som hann ge upp tanken på att slå igenom, innan hans bok ”Ensam på Mars” blev en jättehit. Det dröjde inte länge innan boken blev till Oscarsnominerad storfilm med Matt Damon i huvudrollen och Ridley Scott bakom kameran.
Här berättar Weir för MovieZine om hur det kändes att se ”The Martian” för första gången, om sina egna sci-fi-favoriter, och om ”Sagan om Ringen”-skämtet som nästan strök med.
När uppstod din kärlek för rymden och science fiction?
- Jag minns inte när jag inte gillade science fiction. Jag var fast sedan jag var en liten unge. En stor anledning är att min pappa var partikelfysiker, och en stor sci-fi-nörd, så jag är uppvuxen med det. Det har alltid funnits där. Även från min mamma, som är elektrisk ingenjör. Jag var dömd till att vara en nörd. Och nördar gillar ju science fiction?
Minns du de första böckerna eller filmerna som du slukade?
- Ja, jag växte upp med ”Star Wars”. Jag var fem år gammal när första filmen kom, en perfekt ålder för att se dessa storslagna rymdäventyr. Jag fastnade senare även för ”Star Trek” och för ”Doctor Who”, även om avsnitten tog lång tid innan de kom till Amerika på den tiden. Men jag älskade det. Jag läste massvis med böcker. Min pappa hade en enorm samling. Han kastade nog aldrig en bok. Tack vare det läste jag många klassiska sci-fi-historier från 50- och 60-talet. Allt det min pappa hade läst, läste jag också. Isaac Asimov, Robert Heinlein och Arthur C.Clarke - det var de som definierade science fiction för mig.
Du valde att publicera ”The Martian” ett kapitel i taget, gratis på din blogg. Varför?
- Jag trodde aldrig att det fanns en chans att ge ut den som en bok! Jag hade länge försökt att få in en fot i branschen och bli professionell författare, men jag misslyckades gång på gång. Så jag bestämde mig för längesen att skrivandet får bli min hobby, något jag gör som en kul grej. Jag gillar ju att skriva, så jag skrev och publicerade saker på min webbsida. Och det blev riktigt populärt.
Berätta om idén bakom ”The Martian” och karaktären, Mark Watney. Han har en positiv inställning till sin ovanliga situation, att bli lämnad ensam på Mars.
- Historien kom till mig när jag satt och funderade, jag är ju som sagt en nörd… Jag föreställde mig hur ett bemannat Mars-uppdrag skulle se ut. Hur skulle vi få människor till Mars, hålla dem levande, och få hem dem? Naturligtvis måste man räkna med motgångar och allting som kan gå fel. Vad gör de om något går sönder? Hur ser vi till att besättningen inte dör? Det skulle bli en intressant story, tyckte jag, så jag skapade Mark och utsatte honom för precis allt som kan gå fel, haha.
Matt Damon läser "The Martian" på inspelningen.
- På tal om Mark så lånar han helt klart personlighetsdrag från mig. Fast han är bättre än jag på allt han gör, jag är inte lika smart eller påhittig. Han har alla de kvaliteter som jag gillar hos mig, och inget av det jag hatar. Han är den perfekta versionen av mig, jag önskar att jag var som Mark.
Fick du chansen att själv prova något av det som Mark går igenom?
- Nej, jag gjorde inga faktiska experiment. Det var bara matte på papper.
Men du var noga med att historien skulle bli så vetenskapligt korrekt som möjligt. Blev du någonsin tvungen att tänja på sanningen för handlingens skull?
- Jo, det finns en sak. Sandstormen i början är något som aldrig skulle kunna hända på Mars. Det finns sandstormar, men Mars har en så tunn atmosfär att sandstormarna inte är så starka. En sandstorm på 150 kilometer i timmen på Mars känns som en vindpust på 1 kilometer i timmen på Jorden. Det skulle inte göra någon skada. Det var en medveten justering jag gjorde för den här historien. Och på den tiden visste ingen om det. Men nu vet alla det, haha.
Nyligen upptäckte man också vatten på Mars.
- Ja, det var också en sådan sak som ingen kände till förut. Men det visar också hur snabbt vi lär oss. Folk tror att vi vet det vi vet, och att det är allt som finns att veta om Mars. Det kunde inte vara längre från sanningen. Det finns fortfarande så mycket att lära sig om planeten. Även under den korta tiden från att jag skrev boken till idag har det kommit massor med ny information. Det är väldigt coolt.
Andy Weir med Drew Goddard, som omvandlade "Ensam på Mars" till filmmanus.
Vad gick igenom ditt huvud när 20th Century Fox och Ridley Scott ville filma din bok?
- Det är inte så att Ridley plötsligt knackade på min dörr. Fox kontaktade mig, och Ridley kom ombord sent i projektet. Det lustiga var att jag aldrig fick ett tillfälle att öppna champagnen och fira. För varje liten grej som hände var det fortfarande osäkert. Jag skrev på kontraktet med Fox, men folk sa att filmstudios ofta köper rättigheter, det betyder inte att de kommer göra filmen. Sedan kom Drew Goddard in för att skriva manuset. Det kändes ju bra med en känd manusförfattare. Sedan hörde jag att Ridley Scott ville regissera, vilket var spännande! Och Matt Damon skrev på för att spela huvudrollen. Men även då hade filmen inte fått grönt ljus. Det skulle ju bli en kostsam film, med Ridley Scott, Matt Damon, mycket specialeffekter, vi snackar långt över 100 miljoner dollar. Studion skulle kanske tveka. Men de gick vidare! Kan jag fira nu? Sedan blev inspelningsdatumet satt, studion byggdes, och äntligen kunde jag slappna av och fira att det blev en film.
Var du inblandad i filmen överhuvudtaget?
- I stort sett inte alls, nej. Drew ringde mig ofta med frågor om manuset, och när de filmade kunde Ridley ibland fråga mig något tekniskt. Som om Ridley Scott behövde mina kreativa råd… Men nej, utöver det hade jag inget med filmen att göra.
Hur var det att se den för första gången? Vad tyckte du?
- Vilken erfarenhet! Första gången var i ett ”viewing room” hos Fox. De har rum för testvisningar. En liten biograf för några få personer. Det var otroligt. De hade visat mig klipp innan, och första trailern hade släppts, men att se filmen och faktiskt se allt de hade gjort, ”holy crap!” Jag grät under de första minuterna. Det var otroligt.
Jag gillade speciellt castingen av Sean Bean, vilket höjer hela ”Project Elrond”-skämtet.
- Det var en ren slump. Skämtet var med i boken, och sedan i manus långt innan Sean Bean hade fått rollen. En lustig historia: när Sean Bean hade fått rollen sa Ridley: ”Skrota Elrond-scenen, det verkar bara dumt nu.” Som om de försökte göra en töntig ”Sagan om Ringen”-referens. Men studion sa nej. ”Scenen stannar, den är hysteriskt rolig.”
Om du fick åka på ett rymduppdrag som Mark Watney, vilka filmer eller böcker skulle du ta med dig?
- När det gäller böcker så en bunt med sci-fi från 50-talet, främst Asimov och Clarke. När det gäller filmer… Jag älskar ju ”Star Wars”-filmerna och ”Star Trek”-filmerna. Min favoritfilm är faktiskt ”Så tuktas ett lejon”, som inte är sci-fi överhuvudtaget. Den med Katharine Hepburn från 1968. Det är vad jag skulle ta med.
"The Martian" finns nu ute på Blu-ray, DVD och digitalt. Läs vår recension här!
