För MovieZine berättar han hur snacket går kring "Jägarna 3" och om hans planer på en Hollywoodkarriär.
Hur har din karaktär Erik förändrats sedan första filmen?
- Hehe, det var ju det som var så roligt att ta tag i eftersom det är så pass långt tidsperspektiv, över 15 år. Det gjorde det extra häftigt. Det som händer i första filmen är att vi ser honom sätta sig i bilen och köra därifrån. Det är det jag har funderat på, den ingångspunkten. Vi har en man som jobbar i Stockholm och mycket på gatan, en ganska hårdför polis som längtade hem till sina rötter och lugnet, till en liten polistjänst uppe i Norrland och så blev det inte alls så.
- I den här har han återvänt till Stockholm och blivit mer en skrivbordspolis, en av rikskrims skickligaste förhörsledare som då åker runt i Sverige och hjälper de olika distrikten. Utgångspunkten är den raka motsatta i jämförelse mot den första filmen, att han vill absolut inte upp dit, tillbaka till minnena och det som hände. Han har ju ett sår efter allt det. Det kände jag också, att han hade mycket oförlöst i honom, brorsan som tog livet av sig och han har den skuldkänslan efter det. Det är dem såren han inte vill röra vid. Det är ju den stora skillnaden, men så har han ju kvar sin rabiatiska envishet. Har han inte varit polis hade han varit rättshaverist.
Vad har Erik sysselsatt sig med under 15 år som har förflutit?
- Nu har jag inte gått igenom år för år, men jag tror han flydde och åkte därifrån. Han fick ju erbjudandet om jobbet, men tackade nej. Jag tror att det är bara jobbet som har upptagit honom. Det är jag övertygad om. Man ser hans lägenhet och han säger att han inte har varit hemma mer än fem dagar. Han reser och lever för sitt arbete och för att glömma det som har hänt. Det är ju ändå hans bror det rör sig om. Vi får ganska snart veta att brorsonen existerar som han överhuvudtaget inte har besvarat ett brev till. Han har inte sett den här pojken och det första som händer däruppe är att han konfronteras med pojken.
Kjell Sundvall berättade filmidén om Lennart Jähkel och en machete i Afrika. Varför blev inte denna underbara grundidé av?
- Haha, jag vet inte. Jag menar även jag och Lennart skojade om det här. När vi hade gjort sista scenerna och om man skulle göra en tvåa, så skulle man öppna uppföljaren med rykande ruiner och så skulle en hand slås upp ur ruinerna. Sedan skulle han få bära en sådan där klassisk grej, eftersom han var brännskadad. Erik drog därifrån och hans bror jagar honom dit ner. Men det hade ju blivit en annan filmgenre.
Hur går snacket kring en eventuell "Jägarna 3"?
- Det går inget snack alls, inte mer än att vi har fått frågan. Min åsikt är, jag menar, tog det femton år förra gången så kan det inte ta femton år den här gången. Samtidigt vill man smälta det här också. En rolig anekdot med detta är att vi gjorde den första i Älvsbyn och den andra i Överkalix och jag var ute och gick i byn i Överkalix och då stannade det en bil på gatan och en person stack ut skallen och sa: "Hej, jag kommer ifrån Gällivare, vi kan ta trean!"
Vad skulle krävas för dig för att hoppa på en trea?
- Samma dignitet och tänkande i kvalitén. Jag har ju haft en oerhörd respekt för Kjell och har hållit honom tillbaka i alla dessa år. Nej, det ska vara en historia som är i nivå, annars gör man den andra filmen orättvisa. Åtminstone försöka att ta den till samma nivå som den första. Det finns en del som tycker att vi avslöjar mördaren i film för tidigt, men då tycker jag att man är på helt fel spår. Det här är ingen TV-deckare. Det är ett annat förhållningssätt som rättfärdigar biografkänslan.
Det är ju skönt att Kjell Sundvall har stått emot alla påtryckningar och mindre bra manusidéer.
- Ja, verkligen. Det har varit tryck från publiken och det är ju roligast, och journalister har ringt en gång per år för att få veta om det finns något nytt om en uppföljare.
Peter Stormare är din motspelare här, som också är en aktiv skådespelare i Hollywood. Svenskarna är väldigt heta där nu. Har du någon gång lockats av att dra dit?
- Jag har faktiskt varit där. Dels när "Under solen" var Oscarsnominerad. Men för att verkligen flytta dit så har jag resonerat så att sker det så sker det. Jag har inte känt för att aktivt flytta dit och aktivt söka jobb. Jag har varit nära några gånger också och det skulle vara roligt att pröva på, absolut. Jag har ju jobbat en del i utlandet med tyska och engelskspråkiga filmer. Det är en otrolig lust att möta skådespelare från andra länder.
Vad var tuffast med "Jägarna 2"?
- Det som var fysiskt jobbigast var kanske slutstriden i forsen och det var också psykiskt jobbigt. Den var fysiskt tuff, så var det. Psykiskt blev det jobbigt med snön som pockade på och "fan, ska vi inte hinna det här", men så kom i alla fall snön sista dan. Ändå är det lite lugnare för Erik i den här än det var med första filmen, rent fysiskt. Men psykiskt var det tufft och så var det i bägge filmerna. Man spelar en karaktär som är snäppet efter dramatiken hela tiden som för handlingen framåt genom de här utposterna och underliggande linjerna. Att ta med sig dem hela tiden. Men visst det var jobbiga klipp att rulla på, tagningarna med slutstriden blev ju längre än det man ser i filmen.
Vad kommer du att göra härnäst?
- Jag kommer inte göra så mycket mer nu i detta livet, hehe. Sedan maj har jag hållit rent den här hösten för att ladda energin. För snart två år sedan gjorde jag "Hairspray" på Kinateatern och började räkna på att det blir 20 månader sedan jag gjorde den. Jag bor ju i Gävle och får dra i handbromsen litegrann och ladda batterierna. Men jag kan avslöja att "Den fördömde" som gick i julas, den ska vi försöka göra en fortsättning på.
