De är två av filmvärldens roligaste personer och de är bästa kompisar. På bara några år har Nick Frost och Simon Pegg tagit klivet från att vara servitör respektive kämpande ståuppkomiker till att tillhöra Storbritanniens verkliga komikerelit.
De slog igenom stort med den romantiska zombiekomedin "Shaun of the Dead" för några år sen och är nu aktuella med snutrullen "Hot Fuzz". Även fast de nu har fru, barn och stadiga inkomster så är de fortfarande samma gamla killar som en gång delade lya, och som fortfarande ser på alldeles för mycket film.
MovieZine passade på att få sig en pratstund med de båda filmälskande skojarna när de nyligen var på Sverigebesök.
Ser man "Shaun of the Dead" med kommentatorspår så inser man att den ganska lättsamma filmen är sjukligt fylld av genomtänkta små detaljer, som att hindi-musiken i den indiska mataffären betyder "De döda kommer tillbaka till livet" och att restaurangen i filmen heter Fulci's efter Lucio Fulci. Hur mycket av den andan fanns kvar i filmandet av "Hot Fuzz"?
Simon Pegg: Nuförtiden, med DVD:er och allt, är det viktigt att göra filmer som tåls att ses om och om igen. Idag kan vi äga filmen, pausa och gå tillbaka, så det är viktigt att anpassa filmen för det mediumet. Som till exempel, när du ser "Shaun of the Dead" första gången så kanske du uppskattar den på ett visst sätt, den andra gången uppskattar man den på grund av nåt annat. Och den tredje gången börjar man upptäcka saker som man aldrig sett förut.
- Jag gillar när man lämnar kvar lite jobb åt publiken, när det alltid finns något att klura ut och nya saker att upptäcka. Precis som du sa, fanns det mycket sånt i "Shaun", men det finns även sådana detaljer i "Hot Fuzz", till exempel är många av platserna i filmen döpta efter kända filmpoliser.
Nick Frost: Hur var den där historien du berättade om E.T och Indiana Jones, eller vad det var?
Simon Pegg: När jag var tolv år gammal och såg "E.T" på bio och såg där de tar ut E.T på promenad på Halloween, och han går omkring med ett lakan över sig och får syn på någon som är klädd som Yoda i "Star Wars" samtidigt som John Williams lägger in en snutt av musiken från "Rymdimperiet slår tillbaka" i soundtracket. Så när man såg Yoda fick man höra Yodas musik, och jag visste det och ville verkligen berätta det för alla i biografen. "That's Yoda's music, did you hear that?" Det kändes som att filmskaparna pratade med mig på min nivå, det var som att de lämnat något där som jag skulle ta reda på. Så jag vill verkligen återskapa den känslan i mina filmer och jag vet att vår regissör Edgar Wright också vill låta publiken vara med lite i leken.
Nick Frost: Det är ju så härligt när man kan sitta i biografen och få chansen att skratta sådär tyst och igenkännande när man upptäcker egna detaljer.
På en skala, hur filmnördiga är ni?
Nick Frost: Simon är värre än mig. Edgar är värst, sen kommer Simon och sen kommer jag.
Simon Pegg: Det är nördighetens hierarki...
Nick Frost: Och det är ett enormt kliv mellan ettan och trean.
Simon Pegg: Edgar är som ett uppslagsverk när det kommer till film, han vet vilka skådespelare som var med i filmer jag inte ens hört talas om. Och jag är hyfsat insyltad i film, men Edgar är på en helt annan Tarantino-nivå av nördighet.
Hur lärde ni känna varandra från första början?
Nick Frost: Vi har varit bästa vänner sen 15 år tillbaka. På den tiden var jag servitör på en restaurang och vi träffades genom en gemensam vän. Och det var djup kärlek vid första ögonkastet.
Simon Pegg: Vi flyttade ihop och bodde med varandra i sju-åtta år, efter att jag flyttat från min före detta flickvän för att bo med Nick. Jag jobbade som ståuppkomiker och träffade sjukt roliga människor hela tiden men ändå så var Nick, som var servitör, den roligaste personen jag träffat. Så när jag började skriva serien "Spaced" som visades på tv i Storbritannien så skrev jag en roll åt Nick och på så sätt tvingade jag in honom i skådespeleriet, för du ville ju egentligen inte syssla med det. Men jag sa, du måste, du är rolig.
Nick Frost: Min uppfattning var att det var världens sämsta jobb, innan jag faktiskt började syssla med det.
Simon Pegg: När du under en kort period höll på med stand-up så älskade du ju de positiva sidorna men hatade de negativa.
Nick Frost: Jag gjorde tio gig som ståuppkomiker, fem var otroliga och de andra fem var mitt livs absolut värsta stunder. Det var så fruktansvärt nervigt att stå och vänta på att få kliva fram inför 400 personer och försöka vara rolig, jag förstod inte att den känslan var en del av jobbet. Jag trodde jag hade komikercancer. Jag fick faktiskt fruktansvärd migrän efter det att jag uppträtt, jag tror det var då all stress och spänning släppte. Men nuförtiden har jag inga problem med att prata inför så många människor. Det handlar om att bli bekväm med vem man är och hur man framställer sig själv.
En sak som "Hot Fuzz" har gemensamt med er tv-serie "Spaced" och "Shaun of the Dead" är att ni båda spelar bästa vänner, precis som ni även är i verkliga livet. Har ni funderat på att spela bittra fiender någon gång?
Nick Frost: Ja, vi pratade faktiskt om det.
Simon Pegg: Saken är den att, jag tror att en stor del av anledningen till att vi gjorde "Hot Fuzz", en kompis-polis-film, var att mycket av den positiva responsen vi fick efter "Shaun" kom från folk som gillade relationen mellan Shaun och Ed, kemin som fanns där på grund av att vi faktiskt är riktiga vänner och är avslappnade med varandra. Om man gör en kompisfilm är det lätt att utnyttja den grejen. Visst, i filmen gillar inte min hårde karaktär Angel Nicks snällare Danny, han tycker att han är fånig. Men han har ändå i slutändan svårt att hålla sig borta från Danny då han är en så god människa. På sätt och vis så lär de varandra något och möts på mitten.
Nick Frost: En annan sak, om vi vore fiender så kunde vi inte vara i samma scen så ofta. Det vore så trist om människor tröttnade på oss på grund av att vi upprepar oss, så vi försöker förnya vår relation.
Simon Pegg: Våra relationer på film är ganska olika ändå med tanke på att "Shaun" handlade om två personer som hade varit tillsammans för länge. I "Hot Fuzz" handlar det om två personer som precis mött varandra. Så nästa film vi gör måste vara nåt helt annat.
Fiender som blir vänner?
Simon Pegg: Ja, nåt sånt.
Nick Frost: Eller älskare.
Tänkte ni något på extramaterialet till DVD:n medan ni filmade "Hot Fuzz"?
Nick Frost: Vi filmade allt.
Simon Pegg: Ja, innan filmen ens börjat spelas in så höll vi på med videobloggar och våra manusrepetitioner filmades. När vi skrev "Shaun of the Dead" så skrev vi den i färdiga DVD-kapitel. Vi är liksom en produkt av det nya formatet, den nya eran. Jag tror det är viktigt att tänka på extramaterialet för det värsta som finns är väl att stå där med en färdiginspelad film och inse att man inte har något extra till DVD:n. Folk förväntar sig en hel del av sina DVD-utgåvor nuförtiden, de är dyra, alldeles för dyra. Så därför måste vi verkligen göra filmen värd pengarna. Ibland köper man ju en DVD och får bara engelska undertexter och en trailer, och det är ju verkligen en rip-off. Det är sånt som gör att folk väljer att ladda ner sina filmer, vilket är hemskt.
- DVD har blivit den ultimata viloplatsen för en film, VHS:en kändes aldrig riktigt som ett permanent format, kassetterna slets ut, det kändes liksom inte värdigt för en film. Nu har man den här skivan som håller hög kvalité och är svår att ha sönder, så länge man behandlar den med lite respekt. Så det är en del av den moderna filmskaparprocessen att inse att filmen en dag kommer bli en DVD. Vår talangfulle polare Dan Mudford som gjorde musiken till "Shaun", rörde sig alltid omkring oss och filmade under inspelningen men det var lugnt, man la aldrig märke till honom förutom när vi pratade rakt in i kameran.
Nick Frost: Det blir dock ett väldigt merarbete att dokumentera varenda liten sak man gör. Om man har jobbat en hel dag med inspelningen och sen kommer någon fram och frågar om man kan ta och filma lite till bloggen så blir man bara gnällig och vill gå hem, för vi har så himla många bloggar.
Simon Pegg: Egentligen är det ju ett helt nytt fenomen, en helt ny grej att göra dessa dagböcker från inspelningen för att lägga upp på nätet. Peter Jackson har ju gjort det med "King Kong", Bryan Singer gjorde samma sak inför "Superman Returns". Jag tror faktiskt att Bryan Singer var med i Peter Jacksons blogg eller så var det tvärtom, och Peter Jackson var även med i vår blogg. Så det finns någon form av bloggincest på nätet nuförtiden. Vi gjorde tolv klipp, som blev väldigt populära så när vi gjort det så ville folk bara ha mer och vi fick tusentals erbjudanden om att göra olika filmbloggar.
Nick Frost: Så vi fick Bloggsjukan, en helt ny sjukdom.
Jag antar att ni inte kan avslöja så mycket om era kommande projekt. Men kommer alla era framtida filmer att innehålla blod, stakethoppning och Cornettos?
Simon Pegg: Haha, det är våra kännetecken.
Nick Frost: De tre stora grejerna.
Simon Pegg: En grej med det upprepade stakethoppandet, är att det slog oss att vi hade möjligheten att göra något som kanske inte gjorts förr, dvs. att berätta ett skämt som sträcker sig över två helt skilda filmer. Man lägger grunden för skämtet i den första filmen och belöningen kommer i den andra. När Shaun hoppar över staketet som välter så är det i sig ett skämt. Men när vi gjorde det den andra gången i "Hot Fuzz" tog vi för givet att folk som sett "Shaun" skulle tro att han skulle ramla på samma sätt, men istället hoppar han akrobatiskt med volter över flera staket och efter kommer Danny. Han tar sig inte över, snarare igenom staketet, om man säger så. Vi förstod snabbt att vi hade en möjlighet att leka med folks förväntningar, på det sättet.
- Biografbesökare i största allmänhet är faktiskt mer sofistikerade än vad filmmakare verkar tro. Man underskattas ofta som biopublik, det räcker med att se filmer som "Epic Movie" och "Scary Movie", filmer som driver med andra filmer, för att se hur lite hjärna det finns i vissa filmer. De spelar bara upp samma scener igen på ett larvigare sätt, och jag tror att folk vill ha mer än det. Man vill bli engagerad och få chansen att tänka lite även om det bara handlar om ett skratt. Comedy is serious business.
Jag är nyfiken på vad som egentligen är grejen med Cornettoglassen, som återkommer i era filmer. Var det regissören Edgar Wrights huskur mot bakfylla eller hur var det?
Simon Pegg: Han var bakfull en gång när han var ung, då åt han en Cornetto och mådde bättre.
Nick Frost: Inte för att det finns någon medicinsk grund för det...
Simon Pegg: Precis, så snälla nämn inget om det i någon form av journal. Var vi än visade "Shaun" så skrattade alltid folk som mest när Cornetton kom fram, för den glassen bottnar i själen av vissa länder. Men i USA fick skämtet aldrig ett enda skratt och vi insåg snabbt att det berodde på att de inte har Cornetto där. Det illustrerar på sätt och vis vad som skiljer sig mellan komedier i olika länder, det är inte våra sinnen för humor. Det är de små detaljerna som bygger upp skämten, för vi kan alla uppskatta varandras humor till fullo men det är ofta kulturella skillnader mellan länder som skiljer oss åt. Hur som helst, vi la tillbaka Cornettoskämtet i "Hot Fuzz" för nu vet amerikanarna vad Cornetto är efter de har sett "Shaun". Så vi sprider kulturella detaljer.
Var det Edgar som valde vilka polisfilmer ni skulle se inför "Hot Fuzz"?
Simon Pegg: Vi hade nog alla en ganska bra uppfattning redan innan, om vilka filmer vi ville se. Vi såg alltifrån "The Blue Lamp", en riktigt gammal brittisk polisfilm till amerikanska 70-tals filmer som "Serpico" och "The French Connection" och även moderna filmer och filmer av det larvigare slaget, som Chuck Norris-filmer. Vi ville greppa vad som bygger upp en actionfilm. Vi ville lära oss alla bokstäver i actionfilmens ABC och det tar inte lång tid innan man hittar mönster.
En sista fråga, berätta om er perfekta söndag? (snott från löjliga journalister i "Hot Fuzz")
Simon Pegg: Hahaha.
Nick Frost: "Favoritfärg?" Nä, men en stek, öl, tidningar och en film vore perfekt.
Simon Pegg: Bra summerat.
Tillsammans?
Simon Pegg: Tillsammans, alla fyra med våra fruar, det är helt klart den perfekta söndagen.
Nick Frost: Eller att bara få sova.
Det låter skönt.
Simon Pegg: En klassiker.
