Bryan Singer om X-Mens framtid: "Vi har pratat om crossovers"

I år är det tjugo år sedan Singer skrev på kontraktet för att regissera första ”X-Men”-filmen. Den kom ut år 2000 och blev starten på en ny era av superhjältefilmer. Mutanterna med ovanliga krafter är nu tillbaka i en sjätte film, och den fjärde som regisseras av Singer. ”X-Men: Apocalypse” är en fortsättning på prequel-trilogin, och introducerar flera karaktärer som vi mött tidigare, men i yngre versioner.

- Det är första gången jag hör det. Men jag läser inte magasin, jag lever i en kokong. 

- Hon var ju med i ”Days of Future Past”! Och jag antar att jag är sexistisk mot män också, för var är Ian McKellen och Patrick Stewart? Det där kan ha tagits ut ur sitt sammanhang. Vi måste göra vad som passar storyn. Vem skulle inte vilja jobba med Famke? Hon är fantastisk, exceptionell. Men hon passade inte in i just den här storyn. Förhoppningsvis kan hon komma tillbaka i en kommande film. Nu när vi har rört om i tidslinjen kan vad som helst hända. 

- Nej. Oavsett vad ni har läst. 

- Hur? Jag ska försöka göra en annan film härnäst. Jag har inga specifika planer för nästa X-Men-film, därför kommer någon troligen att skriva så utan att fråga mig eller tänka efter. Men i slutändan har jag inte övergett X-Men-universumet, så länge jag fortsätter göra film. Jag älskar den här världen, jag älskar skådespelarna, både de unga och de mindre unga. Många av dem är mina personliga vänner. Och jag älskar karaktärerna. Jag älskar det här universumet. Eller rättare sagt, jag blev förälskad i det för 17 år sen. Det vore svårt att bara lämna det.

- Många regissörer tar den typen av svepande beslut. Jag gjorde det när jag var ung och sa: ”Jag ska aldrig ha barn!” Nu har jag en femton månaders son. Jag trodde aldrig att det skulle ske, men jag älskar det. Så man ska aldrig säga aldrig. Men det är inte min nästa film. 

- Ja, det är nu nya X-Men föds. Vi har pratat om framtiden, vi har pratat om olika möjligheter att väva in andra Marvel-serier som Fox är inblandade i. Inget som jag kan prata om mer specifikt, men det finns potential för crossovers. Vi har visat att vi kan ändra framtiden, ändra dåtiden, tidsresor vilket har funnits i serietidningarna, och det öppnar upp för alla slags möjligheter. 

- Nej, jag drömde aldrig så här långt. Men jag hade långa samtal med Patrick Stewart och Ian McKellen om deras karaktärers ursprung. Så många år senare, när jag föreslog idén till ”X-Men: First Class” till studion, var det mitt sätt att börja på en historia där jag så småningom kunde introducera en ung Jean, en ung Scott, och flera andra yngre karaktärer som Nightcrawler och Jubilee. 

- Professor X. Jag är ett stort fan.

- I grunden har X-Men alltid handlat om tolerans. Rädslan för det som vi inte förstår. Det finns kvar, även om den här filmen inte nödvändigtvis fokuserar på det. Apocalypse gör ingen skillnad på mutanter eller människor, han bryr sig inte. Men karaktärerna bryr sig. Och de lever i en värld med två slags människor, de med krafter och de utan. Det gör vårt universum annorlunda från alla andra. Det finns bara en Batman. Det finns bara en Superman. Det finns bara en Captain America. Det finns massor med mutanter. Kanske miljoner. De är alla runtomkring oss. Hjälper du dem? Skyddar du dem? Slåss du med dem? Slåss du mot dem? Är de skurkar, eller är de hjältar? Var är de? När kommer de komma ut ur skuggorna och överraska oss? Det gör både våra hjältar och skurkar mycket breda och intressanta. 

- Vi förändrade tidslinjen i ”X-Men: Days of Future Past”, nu blev världen medveten om mutanter år 1973. Men bara för att du är medveten om någon, betyder inte att du är rädd för dem. Bara för att vissa människor tar emot dig med öppna armar, kan det finnas andra grupper som fördömer dig. Det är något som alla minoriteter, alla grupper som blivit fria, får uppleva. Det finns de som hjälper dem och de som skjuter dem eller gasar dem.

- När jag blivit äldre så har jag slutat fråga: ”Var är Gud när alla människor dör, eller när sjukdomar inträffar?” Mina känslor inför religion är så komplicerade. Men för mig handlade scenen om ett faktiskt offer för Förintelsen. Vår påhittade karaktär Eric Lensherr som förlorade sina föräldrar i Auschwitz. Så det hjälpte att berätta hans historia. 

- Jag förlorade släktingar i Förintelsen, men det var avlägsna släktingar från Polen. Han förlorade sina föräldrar mitt framför sina ögon! Jag kan inte relatera till det. Men för oss var frågan, vad är det värsta som kan hända den här karaktären, hur blir han så desperat så att han till och med kan acceptera löften från en falsk gud? Svaret var att ta honom tillbaka till Auschwitz, där allt började. Apocalypse säger: ”Det var här dina krafter föddes, det var här ditt folk slaktades.” Xavier är kritisk, han förstår att Apocalypse vill locka fram Magnetos mörka sida, men att han även hat gott inom sig. Apocalypse bryr sig inte, han vill få fram det starkaste makten och ilskan. 

- När vi designade honom så fanns inte valet på kartan. Apocalypse är en produkt av serietidningen. Han är mer av en falsk gud än en politiker, även om en av hans starkaste krafter är övertalning. Man måste få folk att följa ditt budskap, särskilt folk som till en början kan vara motvilliga… Inte minst mot kostymen! För att inte nämna hans lustiga röst, eller hans agenda. Manuset och storyn kom till före det amerikanska valet. 

- Slagsmålsklubben var en idé som kom från manusförfattarna Dan (Harris) och Mike (Dougherty). Jag var fascinerad av DDR sedan jag bodde i Östberlin och spelade in ”Valkyrie”. Min mamma hade gjort en hel resa genom Tyskland när Bern var huvudstad under DDR-tiden. Hon berättade allt om det när jag var barn, och jag älskar filmer som ”De andras liv” och hela konceptet med DDR. Vad häftigt, tänkte jag, att skapa en ”fight club” för mutanter bakom järnridån och bakom metallstängsel. Det kändes rätt. Dessutom är de här filmerna globala för mig, jag vill gärna låta publiken studsa runt i världen, och jag känner till Östberlin. Jag tyckte det vore kul att låta scenen utspela sig där. 

- Det häftiga med scenen är att vi har de hårda burarna med vilda fighter i dem, men samtidigt utspelar den sig i en vacker, ymnig teater. En miljö före DDR-tiden, från ett romantiskt och fritt Tyskland. Även det är en kommentar på vad som hände med Tyskland under 1930-talet. Men jag spelade inte in i Tyskland, allt spelades in i Montreal.

- Jag hoppas det är så. Jag sa det när jag gjorde första ”X-Men”, och nu när jag sett de flesta andra serietidningsfilmer säger jag samma sak igen. För mig är de filmer. De råkar utspela sig i fantastiska serietidningsvärldar, men de är först och främst filmer, med förhoppningsvis rika historier och förhoppningsvis rika karaktärer. Ovanpå det finns förhoppningsvis en del cool skit. Med skit menar jag action! Och spektakel! 

- Han är den allra bästa. Jag fick kämpa för att få med honom i ”X-Men: First Class”. Jag pitchade in en ung rollista för studion. De såg inte riktigt Michael Fassbender som ung. Jag sa: ”Nej, nej, nej. Det kommer finnas gott om unga människor.” Michael hade gjort en scen i ”Inglourious Basterds” och inte så mycket mer när han provspelade för mig. Jag såg direkt en ung Magneto. Han måste få spela karaktären! Studion och jag hamnade i en riktig diskussion. Jag vann, tack vare en manöver som jag inte tänker berätta om, men jag fick skyffla om lite för att få som jag ville. Han var en av mina tuffaste förhandlingar. Jag fick ta på mig Apocalypse-kostymen för att övertala studion om att vi behövde Fassbender. Det var det smartaste vi någonsin har gjort, för han är en jäkla bra skådis. Och så rolig att jobba med. 

- Varenda karaktär. Jag väljer dem alla. Jag är regissören, jag är involverad i varje ljudeffekt, var kameran ska stå och när musiken börjar. Varje skådespelare. En del handplockar jag utifrån vad jag har sett dem i. Evan Peters, eftersom jag är ett stort fan av ”American Horror Story”. Sophie Turner, eftersom jag älskar ”Game of Thrones” och hade sett henne där. 

- Om du har tid… Känn inga krav, men om du hinner så ser du dem i korrekt ordning: X-Men 1, 2… 3… ”First Class”, ”Days of Future Past”, och så denna. Det är en sexologi, om det ens är ett ord.

- Nej, för vi tittar faktiskt på vad ”Wolverine”-filmerna gör och försöker se till att vi respekterar deras tidslinje, och vice versa. James Mangold vill till exempel ha med en karaktär från ”X-Men: Apocalypse” i ”The Wolverine 3”. Han bad mig om att få se hur den karaktären såg ut, för att se till att det fanns synergi. Vi är alla vänner. De borde alla samexistera i samma universum. 

- Han är i en period som… Wolverine har varit igenom många perioder. Jag vill naturligtvis inte avslöja något, det ska bli en överraskning för tittarna. Men det här är karaktären i sin renaste form. Så har ni aldrig sett honom förr, och så får ni aldrig se honom igen.

- Jag såg en råklippt version av ”Deadpool” innan den var klar. Jag har inte sett den färdiga filmen, för jag har varit för upptagen med att göra klart ”X-Men”, så jag kommer behöva gå och se den igen. Men det var en nästan färdig version, och den var fantastisk. Väldigt rolig. För mig personligen var den extra rolig! Jag skrattade högt åt alla X-Men-skämt och referenser till mina filmer. Min chef, studiochefen, tittade mot mig hela tiden för att se om jag blev förolämpad. ”Skämtar du? Det är det roligaste jag sett.” Och Ryan ger 100 procent. Så jag älskade den. Jag är inte alls förvånad över framgångarna. 

- Det är upp till publiken. Personligen föredrar jag att se film i 2D. Men om jag ska göra film i 3D… Hittills har jag filmat alla mina 3D-filmer i 3D. Vi postkonverterar inte, så vår 3D överträffar 90 procent av alla 3D-filmer där ute. Det bara är så, kvaliteten är så bra. För om jag ska tvinga någon att ta på sig glasögonen och betala extra pengar, och få den upplevelsen, så måste kvaliteten vara bästa möjliga. 

- Ja, där händer det mer saker i biografen, som komplement till musiken och hela upplevelsen. 4D kan vara allt från dimma till dofter och ljuseffekter, saker som rör sig. Det är en helt annan grej. Jag har en partner som bygger nöjesparker. Han förstår sig på hur den teknologin fungerar, och jag förstår mig på 3D och på film. Vi kommer att ta musikaler till nästa nivå, för jag är också ett stort fan av musikaler.