Stämningen är tryckt när MovieZine satte sig ned med regissören Gore Verbinski, Johnny Depp, Armie Hammer och Ruth Wilson under pressdagen på Corinthia Hotel i London för en pratstund om cowboys och indianer.
För att komma i form inför inspelningen av "The Lone Ranger" var samtliga tvungna att sättas i cowboy boot camp där de fick att lära sig att rida, kasta lasso och skjuta - allt det man behövde veta för att överleva i den vilda västern.
- Jag kan tillräckligt för att fejka det men om du släppte mig i det förflutna skulle jag nog inte klara mig, säger huvudrollsinnehavaren Armie Hammer med ett brett leende på läpparna.
Varför var det så tufft att göra den här filmen?
Gore: I utförandet var det på grund av vädret; vi hade snö, regn och vind. Förutom det är det alltid komplicerat med stora episka äventyr; all energi, svett, pengar och blod är på skärmen. Det var viktigt att det fanns lite ärlighet och inte bara var en blue screen och en vindmaskin. Vi åkte till fem olika stater och spelade in "the old fashion-way". Jag ville inte att det skulle kännas teatraliskt och artificiellt på något sätt.
Ruth: Jag kommer ihåg ett tillfälle när jag var med Tom Wilkinson på ett tåg i rörelse och det enda jag kunde tänka var "detta måste jag komma ihåg". Jag behövde nypa mig i armen för det var så konstigt och underbart. Jag behövde inte spela för allt fanns där för mig. Det var kul att skapa detta och vara en del av en ikonisk västernfilm. Som britt var det ganska fräckt!
Regissören Gore Verbinski med Ruth Wilson på inspelningen
Gore Verbinski har hämtat inspiration från gamla Sergio Leone-filmer och John Ford var en stor influens under arbetet. Bland de verk som filmen refererar till hör "Once Upon A Time in the West"och "The Wild Bunch".
- Armie Hammers karaktär, The Lone Ranger, är från en Frank Capra-film eller från Mannen som sköt Liberty Valance. Jag ville plocka ut honom och sätta honom i en våldsammare värld. I en västern-värld där han måste försonas med sina regler. Tanken var att skapa någon som har lite mer djup, som kommer få kämpa med hans nobla idé om rättvisa och vad som är rätt och fel. Han anländer till det här tåget och stiger av i en värld där rättvisa kan köpas. Vad gör man, hur förhåller man sig till sina regler? Han är en man, han har blod som rinner genom sina ådror, han kan vara ilsken och slå bakut. Så det är trevligt att kunna inspireras av de filmerna och slå samman traditionell väster med postmodern västern.
Tidigt i processen hördes skeptiska röster som oroade sig över att Johnny Depp skulle axla rollen som indian, och att filmen skulle reproducera klassiska stereotyper i sin skildring av dessa.
Gore: Jag berättar historien om Tonto som berättar historien så jag känner att jag måste ta ansvar, det perspektivet måste finnas i de scener som han inte är med i också. För det ligger i musiken, i ljudet, i dammet, i landskapet, i tempot och den viktiga pausen. Jag hyser väldigt mycket respekt för indiankulturen och Johnny hyser enorm respekt för stammarna och frågan i allmänhet.
Armie: Allt jag har hört, allt jag har blivit exponerad för har varit positivt. Jag tror att det var många vita människor som hade problem med att Johnny skulle spela en indian. Varje indian-skådespelare som var med i filmen, varje indian som vi fick chans att interagera med verkade väldigt ivriga. Speciellt när de insåg hur mycket referenser vi använde oss av. Vi filmade mycket på indianreservat och varje gång vi åkte till ett nytt reservat hade de en ceremoni och de frågade sina förfäder om lov för oss att vara där. Vi tog med oss gåvor och de kastade besvärjelser. I varje reservat som vi besökte var processen annorlunda just för att det var olika stammar, olika sätt att tro på. Vi fick uppleva så mycket av indiankulturen.
Johnny: Vi enades alla om att indianerna först och främst måste representeras med den värdighet och integritet som vi vet att de har, och försöka visa de brott som begicks mot dem, speciellt på den tiden, då framsteg slog sig västerut. Det var också viktigt att ta sättet som indianer har porträtterats på i film sedan filmens begynnelse, att ta den idén om dem, klichén om dem som barbarer och vända på det. Jag fick tillbringa tid med de äldre från Comanche-stammen. De var väldigt vänliga och vi pratade om deras historia men från deras perspektiv som egentligen är det riktiga perspektivet eftersom historien alltid skrivs av vinnarna, eller hur?
Vad har ni att säga om det kyliga mottagandet av filmen?
Armie: Recensioner är en märklig sak... Jag försöker bara tänka på alla dessa jobb som en erfarenhet. Jag försöker känna likadant om filmen som jag gjorde för två månader sedan, innan någon hade sett den eller recenserat den. Jag var stolt över upplevelsen. Jag var stolt över att ha en ny grupp människor att kalla min familj. Det bästa med att göra den här filmen var i slutändan hur mycket jag lärde mig under processen om mig själv, om branschen, om allting. Om man läser de bra recensioner och tror på dem så måste man även läsa de dåliga recensionerna och tro på dem, så det är kanske bäst att inte läsa dem överhuvudtaget och bara vara nöjd med det faktum att jag fick göra ett jobb, och att jag nu går vidare till nästa.
Ruth: Det är tråkigt. Jag är verkligen stolt över den här filmen. Jag är lite av en meningsskiljaktig domare när det gäller arbete, och speciellt mitt eget om jag ska vara ärlig. När jag såg den här filmen tänkte jag "jag har aldrig sett något liknande", den är så unik för mig. Den är extremt rolig i grund och botten och det är så mycket som händer, så många nivåer. Den ser spektakulär ut med skönheten i bilden. Det är tråkigt att folk inte kritiserade ambitionen av filmen. Den har någonting att säga. Den är rolig och njutbar - och knäpp. Jag kan inte riktigt förstå det om jag ska vara ärlig. Det är synd för den tiden och ansträngningen som alla lagt ner är något jag aldrig sett förut. Det känns som att filmen blev utdömd från dag ett för att människor visste vad budgeten var. Budgeten recenserades istället för själva filmen.
På frågan om varför regissörer nuförtiden tenderar att överdosera till den grad att det bedövar publiken svarar Gore:
- Vad jag tror att du egentligen frågar är vad anledningen är till att sommarfilmerna blir mer och mer av en attraktion på nöjesparker och mindre av en filmupplevelse. Hela det mönstret av expansionen och uppföljare är en en självuppfyllande negativ profetia. För mig är den riktiga tragedin förlusten av 40 miljoner dollar-dramat och en del av ansvaret måste ligga hos publiken som måste resa på sig och se ett drama. Det finns så mycket bra TV. Det är svårt för en familj att sätta sig i bilen, åka och äta middag och gå på bio. Om man gör en film om bankrån och otrohet, med bra skådespelare, som utspelar sig i tre rum så är det ett avsnitt av "Breaking Bad" eller "The Wire". Det finns så mycket bra TV som gör det så att man inte behöver lämna sitt hus. Det är ett komplicerat problem men förhoppningsvis kommer det bli någon slags symbios så att vi kan gå tillbaka till att göra mellanstora filmer.
Gore Verbinskis "The Lone Ranger" finns idag ute på Blu-ray och DVD.
