Danske skådisveteranen Jesper Christensen är tillbaka i James Bonds universum. Han spelade den mystiske karaktären Mr. White i ”Casino Royale” och i ”Quantum of Solace”, och har återigen fått medverka i bioaktuella ”Spectre”. Det är en liten men avgörande roll, berättar han när vi träffar honom i Köpenhamn inför filmens premiär.
Ge oss en snabb recap. Vem är Mr. White?
- Mr. White är en av de stora motståndarna till Bond. Vi vet inte mycket om honom, vi får faktiskt veta mer om honom i den här filmen än i de två föregående där han var med. Han är… en otäck person. En professionell brottsling, som förmodligen inte hade en lätt barndom. Ingen vet, vi har inte hört mycket om honom. Vad vi har fått höra är att han dödar folk och gör otäcka saker. Och nu också att han har en dotter.
Behöver man se de föregående filmerna innan ”Spectre”?
- Nej, nej. Man kan göra det, jag avråder ingen. Men man kan se varje Bond-film utan några som helst förkunskaper. Man kan bara sätta sig ner och bli hänförd.
Du har spelat samma karaktär tre gånger i tre olika Bond-filmer. Hur har du utvecklat honom?
- Det har jag inte. Manusförfattarna gjorde det, jag spelade bara honom. Jag behövde inte ställa Barbara Broccoli mot väggen och be henne utveckla min karaktär. De hade en idé för hur Mr. White skulle medverka i tre Bond-filmer, även om allting ändras med tiden. De försökte till och med döda mig. Vi spelade in en dödsscen, där jag blir skjuten i nacken och dör. Jag kom tillbaka och sa till alla mina vänner att jag var död, och att de inte fick berätta det för någon. Sedan ringer de och frågar: ”Vad gör du nästa år?” De hade en plan för tre filmer när de kom till mig med ”Casino Royale”. Om det skulle utvecklas så som det gjorde, att Mr. White fick lite mer av ett samvete, det vet jag inte.
Men du fick Sam Mendes att ändra några av dina repliker?
- Nej, det är inte helt rätt. Sam Mendes är en regissör som kommer från teater-världen. De bästa sådana vill att skådespelarna ska göra vad de kan bäst, komma med förslag på förbättringar. Om något inte känns rätt eller känns överflödigt. Så jobbar man med teater, även om det handlar om Shakespeare. Så jobbar Sam, och så älskar jag att jobba också.
Du har fått jobba med tre Bond-regissörer, från Martin Campbell och Marc Forster till Sam Mendes. Vad kan du säga om deras respektive vision för Bond?
- Jag tror att Daniel (Craig) och Broccolis var överens om att den Bond som ”Casino Royale” introducerade var lite mer… dum, en elakare Bond. Lite mer otäck än hans föregångare. Det är inte regissörens konstruktion. Jag tror att Campbell tog till sig deras idé, och det blev fenomenalt. ”Casino Royale” är enligt mig en av de tre bästa Bond-filmerna någonsin. Campbell är en väldigt förberedd regissör, allt in i sista bildrutan är genomtänkt redan innan han kommer in. Medan Marc Forster och Sam Mendes är regissörer som låter dig vara involverad, de vill ha förslag på hur man får karaktärerna att komma till liv. De är alla väldigt olika regissörer. Men det är manusen, och de ligger helt och hållet i Broccolis händer, som avgör vilken Bond man får.
- Jag tror att Sam verkligen har satt sitt avtryck på det här. Han har säkert varit med och skrivit manuset, men man får aldrig glömma vem som äger och kontrollerar franchise.
Finns det fortfarande utrymme för en regissör att påverka de här filmerna?
- Jag vet inte. Jag kan bara gissa, jag har en liten roll i en väldigt stor filmserie. Producenterna är väldigt inblandade, både Barbara Broccoli och Michael G. Wilson är väldigt trevliga och hängivna. De sitter inte i bakgrunden och följer allt, som många amerikanska producenter gör. De är säkra på att man sköter sitt jobb enligt deras önskemål. De gör inget annat utöver det här, och de gör det väldigt, väldigt bra. Det kan vi alla se.
Vad var din första tanke när du fick rollen?
- Att det förmodligen skulle vara kul att spela i en Bond-film, och att det skulle göra gott för mitt CV. Men vill jag göra det här i tre år? Jag hade ingen aning om hur stort det skulle bli. Det visade sig sedan vara en minimal roll, men i tre filmer. Men annars tänkte jag som förmodligen de flesta manliga västerländska skådespelare skulle göra. Blir man erbjuden att göra vad som helst i en Bond-film, så måste man tacka ja! För man vet att ens manliga vänner blir avundsjuka. De kanske inte alltid lyssnar när du pratar om dina framtida jobb, men Bond! Då har man fått deras uppmärksamhet. Bond har mycket street cred. Och man kan komma på omslaget till Euroman, även om rollen är liten.
Bryr du dig om såna saker, som att hamna på omslag?
- Första gången, ja. Det var en slags pojkdröm, ganska korkat. Men efter det, nej. Det är inte alls intressant för mig. En annan sak man erfar är att när man hamnar på omslaget till Euroman, så blir ens medverkan i andra arthouse-filmer plötsligt intressanta. En liten Bond-roll eller ett tidningsomslag hjälper de filmerna på traven. Vilket jag aldrig har kunnat förstå. De som ser arthouse-filmerna är inte samma personer som ser Bond-filmerna, så hur kan det ena påverka det andra? Jag fattar inte. Men så funkar det, det finns ett tydligt samband.
Vilken var den första Bond-filmen du såg?
- Det var ”From Russia With Love” (”Agent 007 ser rött”) med Sean Connery. Jag såg den andra filmen innan jag såg ”Dr. No” (”Agent 007 med rätt att döda”). Jag var helt tagen! Det var en otrolig film, tyckte jag då, och det tycker jag fortfarande. Den sticker inte ut idag, men när jag ser om den så påminns jag om hur häftig den var första gången. Den har den bästa skurken i Robert Shaw, och den har en inte för gammal Sean Connery. Den har humor, den har spänning, den har allt.
Vad gillar du mest med Bonds universum?
- Jag vet inte. Humorn, tror jag. Menar du alla 24 filmerna, varför jag gillar dem? Jag gillar inte dem. Jag gillar inte alla de 24 filmerna. Jag gillar Sean Connerys filmer, vissa saker med dem, men det var väldigt längesen. Och de håller inte riktigt när man ser om dem nu, men jag minns när jag såg dem för första gången och hur spännande det kändes då. Jag gillar Daniel Craigs Bond väldigt mycket. Nu är han lite rolig igen, men det var väldigt nödvändigt för honom att bli elak och dum så som han var ett tag. De tjänar otroliga pengar nu, så det är inte bara jag som tycker att de är på rätt spår.
Är Connery och Craig favoriterna?
- De är de två jag gillar bäst. Men det är 50 år mellan dem, det är inte logiskt att jämföra. Vad hade en ung Sean Connery gjort idag…? Filmerna åldras. Men de är de två giganterna. Däremellan blev det fånigt. Humorn blev töntig och actionscenerna var inte tillräckligt vassa. Jag tycker Daniel är sensationell, han har gjort ett otroligt jobb.
I senaste intervjuerna låter det som att Daniel Craig är trött på att spela Bond…
- Han borde sluta.
Vad tror du, kommer han tillbaka?
- Jag har ingen aning om vad han kommer göra. Han ringer mig inte för karriärsråd, haha. Men som skådespelare som följer honom, så tycker jag att han borde ta sig ur. Han blir inte yngre, och det är väldigt tufft att göra det han gör, i flera år. Han reser 8-9 månader om året. Han är borta från sin familj och vänner. Han lever enbart i den här vansinniga franchisen. Jag gillade och respekterade Daniel redan innan han blev Bond, han är en intressant och unik skådespelare. Om han väntar ytterligare 3-5 år, så missar han chansen till helt andra sorters intressanta, vuxna, manliga roller. När han kommer ut på andra sidan kommer han att bli helt och hållet blockerad från andra projekt, för man kommer enbart se honom som Bond. Redan nu, om han slutade idag, skulle han behöva göra något annat som att spela teater i några år, för att komma ifrån rollen. En annan Bond behöver komma in och ta över den bördan. Han måste ha tillräckligt med pengar nu…?
Kommer Bond att finnas kvar även om 50 år?
- Vem vet, kanske det. De har överlevt så länge. Om många år, när Barbara Broccoli och Michael G. Wilson inte finns med oss längre, vet jag inte vad som händer. Det funkar inte med vilken producent som helst, då dör filmerna ut.
Vad har gjort honom så framgångsrik i alla år?
- Varför vill vi se hus som sprängs och bilar som kraschar och folk som skjuter varann? Jag har ingen aning! Läs Shakespeare eller grekiska tragedier, de handlar alltid om samma saker och har alltid varit populära.
Jämförde du just Bond med Shakespeare?
- Ja. Varför inte?
Den 24:e Bond-filmen "Spectre" går nu på bio.
