Ellar Coltrane var bara sex år gammal när han fick huvudrollen i Richard Linklaters film ”Boyhood”. Redan då stod det klart att inspelningen skulle bli något utöver det vanliga. Tolv år senare fick världen ta del av resultatet: en unik och episk skildring av en pojkes uppväxt. För MovieZine berättar Coltrane hur det var att växa upp med kameror, och vad han tror om Masons framtid.
Du har jobbat med en film under större delen av ditt liv. Hur känns det nu när "Boyhood" finns ute för alla att se?
- Det är väldigt surrealistiskt att lägga ner en så stor del av mitt liv på något, avsluta det och visa det för alla. Ja, väldigt surrealistiskt, men det är också vackert att se hur så många har tagit till sig filmen. Folk känner igen sig och de förstår den.
Du var sju år gammal när ni började spela in. Vad minns du från den tiden?
- De första två åren minns jag faktiskt inte alls bra. Jag kommer ihåg provfilmningen när jag träffade Richard för första gången. Det var väldigt spännande. Annars är mina minnen i början ganska vaga.
Hur var din första provfilmning?
- Jag träffade Richard under väldigt avslappnade former. Han hade inget manus för mig att läsa, vi spelade inte upp någon scen. Vi fick bara lära känna varandra, han frågade ut mig om mitt liv och mina intressen.
Hur gick processen till sen?
- Vi filmade tre eller fyra dagar varje år. Innan dess så repeterade vi ungefär en vecka. Vi, Richard och skådespelarna, hade workshops för att få till dialogen och utveckla karaktärerna. Han hade en ungefärlig idé om vad varje scen skulle gå ut på. Vi pratade om vad karaktärerna går igenom, och relaterade det till våra liv och erfarenheter. Så improviserade vi fram dialogen, och till slut blev det ett manus.
Tror du att Richard hade ett utkast för hela filmen redan från början?
- Ja, iallafall till viss del. Jag tror att han definitivt kände till historien i stort, vad den här familjen skulle gå igenom.
Vi följer Mason under hela hans barndom, vilka likheter har det funnits mellan hans och dina egna barndom?
- Hans liv med familj och skola är väldigt annorlunda från mitt. Men känslomässigt, det han går igenom, är universellt och det kan jag verkligen relatera till. Det fanns karaktärsdrag hos mig som jag kunde använda mig av. Han blev introspektiv och liksom en observerare. Hans intresse för fotografi kom också från mig.
Så med en annan skådespelare hade det blivit en helt annan film?
- Ja, absolut. Och hade jag växt upp till att bli footballspelare hade det också blivit en annorlunda film.
Din egna barndom var ganska annorlunda, säger du.
- Jag fick hemutbildning. Mina föräldrar var gifta mycket längre. Jag hade heller inga storasyskon. Så mycket var annorlunda, men på andra sätt så följer Masons uppväxt också min väg.
Hur var det för dig att se dig själv på bioduken, och se den här lilla grabben?
- Väldigt overkligt att se den här lilla personen, som jag vet är jag, jag känner igen honom men minns inte det. Iallafall de tidiga scenerna. Längre fram, att se mig själv växa och förändras, är lite kusligt. Alla undrar hur de förändras över tiden. Man kan se sig i spegeln, man kan se på bilder, men det är svårt att se sig själv åldras. Det är rätt känslosamt.
Det är ett häftigt projekt som jag verkligen gillade. Vilka är dina favoritscener i filmen?
- Campingscenen med Mason och hans pappa var kul att spela in, och den är en av mina favoriter. Men också sista scenen, det allra sista vi gjorde, var väldigt viktigt och betydelsefullt för mig.
Filmade ni bara scenerna som behövdes för filmen, eller finns det mycket som är bortklippt och kan komma på DVD:n?
- Det finns inte mycket annat. Vi hade ett tajt schema så det var rätt lite som fick klippas bort. Vad jag vet så fick vi med oss det mesta.
Vad var svårast för dig?
- Svårt vet jag inte, men det var helt klart en utmaning att låna element från mig själv och min personlighet och skapa en karaktär som inte är jag, men som är en trovärdig karaktär.
Hur var det för dig att jobba med Ethan Hawke och Patricia Arquette?
- De var både helt underbara. Väldigt genuina och jordnära, men också drivna skådespelare. De blev bra mentorer för mig, bra människor att lära sig av.
Vad lärde de dig?
- Så mycket. Hur man skapar en karaktär. Hur man förblir naturlig. Jag lärde mig mycket av erfarenheten och av att jobba med dem.
Hur var det att ha Lorelei Linklater som din syster?
- Ingen av oss hade syskon när vi träffades. Nu har vi fått syskon, men på den tiden var vi ensambarn. Så vi blev som en bror och syster på många sätt.
Berätta om Richard som regissör, vad är hans styrkor?
- Han är otroligt avslappnad och inkluderande. Han hade som sagt en väldigt specifik bild av vad han ville filmen skulle bli. Känslan och budskapet var klart för honom. Men han var samtidigt väldigt öppen för att samarbeta och ta in andras idéer. Allt det kunde användas i hans plan. Han behandlar alla lika. Till och med när jag var väldigt liten talade han till mig som en jämlike, det händer inte alltid när man är sex år gammal.
Tror du att vi kan få se en uppföljare om kanske ytterligare tolv år?
- Vi får se. Alla vi tyckte om att göra filmen så vi skulle nog vara öppna för det. Men vi försöker fortfarande komma över att den här är slut, så det kan dröja.
Många pratar om "Boyhoods" Oscarschanser, hur ser du på det?
- Det vore otroligt. Många människor bidrog med så mycket kärlek och arbete för att den här filmen skulle bli av. Jag tycker det är vackert med all uppskattning den får.
Vad är dina framtidsplaner, mer skådespeleri?
- Förhoppningsvis. Jag hoppas kunna samarbeta mer på det här sättet, inte bara skådespela men vara med om att skapa en karaktär och utveckla berättelser.
Kanske bli en filmskapare själv?
- Kanske det.
Vilka filmer gillar du själv?
- Det mesta faktiskt. Men jag gillar visuella filmer, och filmer som handlar om mänskligheten och om känslor. Jag har några favoriter… Jag gillar Coen-brödernas filmer, de är mina favoritregissörer. Och Michel Gondry.
Och i filmen pratar du om "The Dark Knight"…
- Ja, det är också en favorit.
När ni pratar om film eller musik i "Boyhood", kommer det från era egna intressen?
- Ibland gör det det, ja. Filmerna vi pratade om, definitivt, "The Dark Knight" var en av mina favoritfilmer det året. Men ibland är det också fabricerat. Mycket av musiken är inte musik som jag själv skulle lyssna på. Jag har aldrig lyssnat på populärmusik till exempel.
Ingen känner till Mason bättre än du, så vad tror du att han gör efter college?
- Tja… Haha, jag vet inte vad jag själv ska göra än. Skapa konst, troligen, det är vad jag tror att han kommer göra. Skapa konst och söka efter svar. Söka efter något.
Vad har du fått för gensvar av publiken?
- Det är verkligen varmt, alla uppskattar filmen och visar äkta känslor. De säger att den påminner dem om deras familj och får dem att vilja uppskatta livet mer, det är verkligen inspirerande för mig.
Och du skulle vara öppen för att göra det igen?
- Absolut, ja. Som en fortsättning på den här historien, eller en helt annan historia. Jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att berätta en historia på, och att samarbeta med folk. Jag skulle gärna göra ett liknande projekt.
"Boyhood" finns nu att se på video on demand.
