Mer än 40 år efter att ”Göta Kanal” med Janne ”Loffe” Carlsson i täten blev en enorm publikframgång kommer nu en fjärde film i den folkkära filmserien.
Upplägget är som det brukar vara: ett båtrace genom Göta Kanal där alla medel är tillåtna. Den här gången börjar det med att Petra (Eva Röse) och hennes make (Per Andersson) ska separera. Dealen är att vinnaren ska få ta över familjeföretaget, Anderssons varv. Barnen och farmor hakar på med en rad tokigheter längs rutten.
I registolen hittar vi regidebuterande Emma Molin, ”Grotesco”-skådis bland mycket annat, som nu tar över rodret på en av Sveriges stora komedi-franchiser. Hon berättar för MovieZine om hur hennes egna skilsmässa vävdes in i handlingen, hur hon rustar för recensionerna och vad som lockade med att få göra en egen ”Göta kanal”-film:
- Det är så mycket genrefilm, så det var kul att ta sig an. Jag såg en jätterolig utmaning med action, och alla båtar… Jag är en äventyrslysten person så det var för svårt att tacka nej, helt enkelt!
Regissör Emma Molin tillsammans med några av skådespelarna.
Många ställde sig nog samma kritiska fråga när det blev klart med ”Göta kanal 4”. Är det verkligen nödvändigt med en till?
- Nödvändigt, det vet jag inte. Men jag vet att vi behöver samlas och skratta tillsammans, när världen ser ut som den gör.
Hur gick det till när du kom ombord? Och vad var din approach när du tog dig an den här redan etablerade filmserien?
- Min ”Grotesco”-kollega Rikard Ulvshammar hade skrivit manus. Vi bollade lite fram och tillbaks, om vilken värld och vilka karaktärer vi ville berätta om. Vi var båda nyskilda, jag och Rikard, så vi grävde där vi stod. Det är väl en allmängiltig problematik som kanske kan intressera folk? Det kändes kul att jobba utifrån det, det fanns mycket skoj att hämta där.
Vad är nytt i din film, och vad kommer vara bekant för publiken?
- Man känner ju igen sig: det är Göta kanal! Storyn bygger på den tidigare grundstoryn med Eva Röses karaktär som är dotter till Janne ”Loffes” karaktär. Men annars har vi lekt fram en helt annan berättelse.
En annan slags humor kanske också, tyckte jag. Jag måste säga att den är roligare än föregångarna.
- Tack! Vi har utgått från vad vi själva tycker är roligt, men såklart inom den här buskisvärlden. Det är fortfarande folk som ska ramla i vattnet, och sånt. Men skämten kommer ju från oss. Det är inte så att man tänker ”nu ska jag göra något annorlunda” utan ”nu ska jag göra det här till vårt”. Men utmaningen här är ju att göra humor för den breda publiken. Jag såg mig inte själv som en person som skrattar när folk trillar i vattnet… men det är jag nog!
Hur roliga är de gamla filmerna, enligt dig?
- Visst är de roliga, bitvis. Jag har inte en sån kärlek till dem som jag haft till exemplevis ”Släpp fångarna loss, det är vår”. Jag har sett dem, och skrattar ibland, men vi har inspirerats stilmässigt mest av den första filmen.
Nu gör du regidebut med en film med mycket actionscener, många miljöer och en lång rad karaktärer längs vägen. Kände du någonsin att du hade tagit dig vatten över huvudet?
- Ja! Pun intended… Det var verkligen extremt svårt utmanande. Men det går inte att lära sig göra film på något annat sätt än att göra film, så jag är superglad för den här erfarenheten.
Vad var den svåraste inspelningsdagen för dig?
- Vid några tillfällen var det folk som gjorde sig illa. Då mår man inte så bra som regissör. Det var en båt som åkte upp på land utan att det var tänkt så. Och vid ett annat tillfälle hade vi problem med drönaren. Då tänker man, ”är det verkligen värt det?” Det var svårt varenda dag. Vi jobbade mot klockan hela tiden. Men också väldigt kul.
Och vad var roligast med hela resan?
- Det är när folk kommer in och ger allt de har, tar det på allvar och levererar. Jag tycker om den här gemenskapen på en filminspelning, det uppstår magi när alla samarbetar. Det tycker jag är grymt med film.
Eva Röse och Tomas von Brömssen.
Tre ikoniska skådespelare ur de gamla filmerna finns inte längre bland oss. Janne ”Loffe” Carlsson, Magnus Härenstam och Svante Grundberg har alla gått bort sedan ”Göta kanal 3” kom ut. Har du hittat något sätt att hedra dem?
- Ja, det måste man ju säga. Kanoten är ju kvar! (skratt) Men nu är det två kvinnor som sitter i den. Och Janne ”Loffes” karaktär finns kvar på det sättet att hans dotter är med, och det referens till honom någon gång. Men ingen kronofogde, haha.
De gamla filmerna blev ju rejält sågade av kritiker. Är du oroad för vad pressen kommer tycka?
- Men vi har inte gjort den här filmen för pressen. Det skulle vara att slå knut på sig själv att söka den bekräftelsen. Jag vet ju hur det är med de här filmerna. Det känns som en dans: en ny ”Göta kanal” skapas, recensenterna sågar den. Jag förväntar mig ingenting annat heller, men hoppas ju att publiken ska tycka om den.
Å andra sidan blir de alltid publiksuccéer. Men känns det lika självklart även nu, efter pandemin? Hur ligger förväntningarna?
- I Sverige ses en film av 200 000 om man har tur. Men alltså, publiken har ju inte riktigt återvänt. Det vet vi alla som jobbar i den här branschen. Det blir på ett sätt väldigt spännande att se om folk kommer och tittar. Asch! Jag tänker inte mer på det, haha.
En del stora svenska filmer har ju gått direkt till C More istället för bio...
- Det har aldrig varit tal om det för oss. Premiären har flyttats lite, för det kommer nån storfilm med Brad Pitt i huvudrollen. Men annars har det varit självklart med bio. Man jobbar ju med film så extremt länge så det känns jätteskönt att den får ut och flyga.
Har du länge drömt om att regissera?
- Det har känts som ett naturligt steg. Jag har tänkt på det tidigare när jag bara varit skådis, och intresserat mig för vad som händer på den sidan kameran. Ja. Men det här har varit så otroligt intensivt. Jag tror jag måste smälta det här lite innan jag ger mig in på något nytt.
Finns det någon annan svensk filmklassiker som du skulle vilja ge dig på?
- Haha! Nä du… Det får någon annan göra.
Vad tycker du själv är roligt?
- Något som jag alltid återvänder till är ”Arrested Development”. Den är min favorit bland humorserier, med sina roliga och skruvade karaktärer. Men jag skrattar åt mycket, ska du veta (skratt). Roliga konton på Insta. Duktiga skådisar. Allt möjligt. När det blir lite absurt och oväntat. Och jag uppskattar trams mest av allt.
Nu är det dags att sjösätta den här filmen imorgon. Vad hoppas du på för mottagande av publiken?
- Jag vill att de skrattar. Jag vill att de kanske mår lite bra av det här. Och att man går hela familjen och kan skratta tillsammans, det är vad jag önskar mig.
Och att de struntar i att läsa recensionerna...?
- Haha, nä men det kan man få göra. De brukar vara ganska roligt formulerade. Så jag kan ta till mig det också, att jag bidrog till det, skrattar Emma.
”Göta Kanal - vinna eller försvinna” får biopremiär 27 juli.
