Fares Fares om kärleken till mörkret och små färgglada figurer

Nu när Micke Persbrandt varit lugn i åratal är det Fares Fares som är landets egen posterboy för en rå maskulinitet – de hårdmejslade dragen sätter kameror i brand men mannen som sitter mitt emot mig i en lädersoffgrupp på Hotell Diplomat kunde knappast vara mer tillmötesgående.

 

Föga vet han att jag gasellsprintat nerför Nybrogatan efter att tuben formligen släpat sig fram mot Östermalm. Föga vet jag att han svarar snabbt och gärna ställer motfrågor. Vi möts i en fruktbar okunskap i en soffgrupp på Hotell Diplomat men redan vid första handslaget står det klart att Fares är jordnära och sympatisk.

 

Klädd i kostym och med signaturskägget och stora bågar ger han mig tips på var man ska placera micken (eller i det här fallet mobilen). Han har varit uppe sen ottan och gjort press för sin senaste film - thrillern ”Boy from Heaven” signerad Tarik Saleh. Men klarar han dagens verkliga utmaning nu när han ska ställas mot de mest oväntade ordprojektiler?

 

 

(Fares skrattar)

 

– N­ej faktiskt inte. Jag är väldigt tacksam för framförallt "Jalla Jalla" och "Kopps" för de har liksom varit en del av in karriär som har skapat mig och lett mig dit jag är idag. Men redan då när jag gjorde dem så var jag egentligen aldrig riktigt dragen åt den typen av filmer, utan det var brorsans energi.

 

- De karaktärerna jag spelade, framförallt i "Jalla Jalla" är ju "straight guys". Du kunde ta den historien och sätta den i en annan miljö och det hade blivit mycket allvarligare - det var det som hände runtomkring honom som var roligt. Jag har egentligen aldrig varit dragen åt komedifilmer.

 

 

(Fares garvar hjärtligt)

– Ja! Ja om man ska kalla det för mörkret. Det är det som är intressant, en eftertanke liksom. Men underhållning kan vara på många olika sätt. En thriller eller action är ju underhållning.

 

 

– Det är att den inte är så styrd av pengar och producenter så som amerikansk film är.

 

 

– Nej jag känner ingen press att göra det men jag känner att det ligger i mitt intresse att försöka berätta någonting som får folk att tänka efter eller ge dem en inblick i någonting som de inte normalt skulle få inblick i. Det är mycket mer intressant att göra än att bara lämna över en uppblåst ballong som spricker om man bara gör ett litet hål i den. Det är samma sak för vad jag själv är intresserad av att titta på. Jag vill få inblick och att filmen lär mig eller får mig att ställa frågor - saker som jag kan svara på eller inte svara på själv.

 

 

– Det tycker jag verkligen.

 

 

– Tuffast som i svåra att göra eller...

 

 

- Jag har faktiskt inte... Med Ibrahim hade jag en nyfödd son så det var ju tufft på det sättet att göra den rollen men jag har inte gjort någonting där jag spelat en roll som skulle få mig att känna mig obekväm i att faktiskt gestalta. Då brukar jag tacka nej till det innan. Det skulle vara klichéroller som jag skulle ha mest problem med. Ibrahim från "Boy from Heaven" är inte den bästa personen även om han har lite samvete ibland. Killen i "Chernobyl" som känner sig tvingad att skjuta en massa djur var ju också hemskt. Man gör ju ibland såna saker - men det är inget som fått mig att känna mig obekväm i mig själv.

 

 

 

– Ja det tror jag. Jag tror att han sover jättegott faktiskt. När vi träffar Ibrahim har han redan gjort en massa hemskheter på vägen till den tidpunkten och kan kommer fortsätta att göra en massa hemskheter efter att vi lämnat honom. Han kan nog sova gott.

 

 

– Han har en egen liten agenda i det här. Men i första hand är det att följa den stora idén och göra det som hans uppdrag är - att försöka fullfölja det men på bästa möjliga sätt.

 

 

– Jag håller på och avslutar "A Day and a Half", som är mitt inne i klipprocessen nu. Sen har jag andra säsongen av ”The Wheel of Time” som kommer att komma ut snart också. 

 

 

– Nej faktiskt inte. Det kändes väldigt självklart och ett fint steg att ta. Det kändes nästan inte som att det var första gången. Men jag känner definitivt inte att det är sista gången i alla fall.

 

 

 

– Jag är ju inte så aktiv alltså. Jag tycker att det är roligt ibland...Jag postar nog inte så många bilder. Det blir nog lite mer nu i och med att filmen har premiär. Jag tycker att det är alldeles lagom som det är nu men det är nog många som tycker att jag ska posta mycket mer än vad jag gör.

 

 

– Ja det tror jag, men det ska inte stickas under stol med att det är en stor del av yrket. Men för mig är just det inte den starkaste drivkraften. Jag struntar mer eller mindre i utseendet när jag skapar en karaktär. Det är ju bara att kolla på Ibrahim! (Processen att bli Ibrahim inbegrep en baldcap - något Fares postade för följarna på instagram). Men det är klart att det är en del av vår bransch.

 

 

– Ja, haha.

 

- Å det är ju många liksom... jag kommer inte kunna hinna nämna alla och säkert glömma en del också. Men jag skulle tycka att det var skitkul att jobba med Jacques Audiard, Quentin Tarantino och Martin Scorsese. På hemmaplan tänker jag von Trier, Ruben Östlund och så klart att fortsätta göra filmer med Tarik, Daniel (Espinosa) och Josef.

 

 

- Alltså jag vet inte jag har aldrig haft åldersnoja innan men nu har jag ju småbarn och då blir jag mer medveten om min egen hälsa. Då försöker man fatta hur viktigt det faktiskt är att träna. Det är inte på grund av fåfänga utan jag vill vara med så länge som möjligt och se mina barn växa upp.

 

 

– Jag spenderar jättemycket tid med att vara spelledare i ”Dungeons och Dragons” och jag har en grupp som jag spelar med. Det är ett jättestort intresse - jag målar själv kartorna och figurerna.

(Givetvis visste jag om att Fares var en gamer precis som brorsan och hans inblandning i Josefs spel ”A Way Out”. Vad jag inte visste är att han skulle börja ställa frågor om mitt eget spelande och D&D-medvetenhet – det förra är solitt, det andra är högst svävande, vilket Fares hjälpsamt rådde bot på.)

 

 

–  Jag har dessvärre inte så mycket tid att gejma utöver D&D. Men jag längtar efter "Baldurs Gate 3" och nya "God of War" blir nog nästa spel som jag pillar på. Men jag har väldigt lite tid över just nu efter jobb, familj och småbarn så jag hinner knappt med Dungeons och Dragons-spelandet.

 

 

– Yes, en del av dem är skådespelare, kan jag säga, haha.

 

 

– Absolut! Det har han, hehe.