Felicia Maxime är vår nya filmstjärna: "Rollen var som den bästa gåvan någonsin"

Redan förra året listade vi henne som ett av 12 svenska stjärnskott att hålla ögonen på. Felicia Maxime har dykt upp i flertalet tv-roller genom åren, och känns kanske främst igen för de som sett "Lyckoviken", "Heartbeats" eller "Young Royals".

 

Jag tippar att många fler kommer uppmärksamma hennes namn efter premiären av "En del av dig", som idag streamar på Netflix. Här sätts den 24-åriga skådespelerskan i en stark roll som tonåriga Agnes, som förlorar en familjemedlem och tappar fotfästet.

 

Det är inte ofta jag ser en skådespelare börja gråta under en intervju. Men jag förstår att det är många känslor när Felicia Maxime nu debuterar i sin första stora huvudroll på film. Det måste ha varit efterlängtat för någon som gjorde sin första tv-roll redan som tioåring. Tidigare i veckan fick hon för första gången se "En del av dig" tillsammans med en biopublik på galapremiären i Stockholm, och de starka känslorna strömmar tillbaka när vi möts på Zoom för att prata om Netflix-dramat

 

- När man har levt med en roll så länge och lagt sin själ in i någonting, och sen hinner man få lite distans till det när det har gått ett tag. Sen plötsligt kommer allt tillbaka och kastas i ansiktet på en... Det är så himla speciellt. Jag har aldrig känt så när jag suttit i en salong och upplevt en film tillsammans med publik. Det var starkt, säger Felicia.

 

 

- Ja precis. Det är ju Sigge (Eklund, regissör) som är igång. Men det fanns en slags längtan inom oss alla, eller en strävan efter att kliva tillbaka in i den typen av universum som kanske inte görs lika ofta längre.

 

 

- Det slog mig inte förrän efter ett tag, när jag såg om "Fucking Åmål". Eftersom att Agnes tittare på den så kändes det rimligt. Då slog det mig att det finns flera referenser till den. Hon fyller ju också år, till exempel. Det finns absolut små pikar.

 

 

 

- Jag börjar nästan gråta igen... Förlåt. Jag har ju alltid längtat efter att få skådespela. Det är något väldigt förlösande i det. Jag har längtat så mycket under åren. Någonting inom mig har behövt komma ut, och jag fick möjligheten i den här rollen eftersom att det är en välskriven karaktär och manuset tillåter det. Så det har varit den bästa gåvan någonsin. Och så alla de gångerna man har varit arg för att man inte fått en roll. Nu kände jag att allt det hade en mening. Det är därifrån det kommer.

 

- Sen hämtar man ju lite från sig själv. Det tror jag att man alltid gör. Det händer också något när man lever så intensivt med en karaktär... Utan att spoila, men det finns en väldigt scen för blir väldigt känslomässig för Agnes. Då hade vi filmat nästan hela filmen och det är som att jag i karaktären har hållit in det så länge. Ett tråkigt svar kanske, men det kommer liksom ganska enkelt.

 

 

- Sigge och jag klickade på ett väldigt specielt plan, så när vi slutade filma pratade vi i telefon varje kväll, nästan tills vi skulle börja filma igen. Under inspelningsperioden hann jag faktiskt inte reflektera över hur jag själv som Felicia mådde. Ja, det var en fin process på det sättet. Men efteråt var det absolut en landningssträcka för mig. Men det var det värt.

 

 

- För det första så är det Michaela (Hamilton) som skrivit manus, som har hämtat mycket från sin egen sorg och egna upplevelser. Det har varit hennes hjärteprojekt från början. Så det har stått mycket på spel för mig som vill göra historien rättvisa. Det känns som ett stort uppdrag att försöka gestalta sorg, för det är något så stort som sköljer över människan. Det går inte riktigt att greppa. Men hon har varit ett jättefint stöd och delar mycket av vad hon har upplevt. Det har varit väldigt viktigt.

 

 

 

- Det är jättehäftigt. Han har också en sån sjuk range. Ofta kan man ju se liknande kroppsspråk och beteende när man ser en skådespelare gestalta olika karaktärer, och han bara kliver in i något helt annat. Det känns typ som att spela mot en ny person, förutom att vi känner varandra så pass bra. Det blir väldigt högt i tak. Man vill ge hundra procent, jag känner mig väldigt trygg och vågar testa nya grejer med honom. Det känns som en blessing. Nu känns det som att det kanske varit lite för många gånger, så nu kanske det kan dröja ett tag, skrattar Felicia.

 

 

- Det var också väldigt fint. Zara som privatperson har ju en väldigt stark energi, hon bara lyser. Hon är en otrolig person att jobba med. Hon var så taggad och peppad och fri i sitt sätt. För mig var det väldigt tacksamt att spela en undergiven karaktär, eller syster till henne, för att det faller sig så naturligt. Det var en bra match helt enkelt.

 

 

 

- Som du märker när jag börjar gråta så betyder det ganska mycket för mig. Jag vet inte, det är svårt att sätta ord på. Jag älskar ju film mer än någonting annat. Jag älskar att jobba med film. Det är det, det är mitt liv. Det är något med känslourladdningen. Det är som att alla de här små grejerna som man inte riktigt når när man lever privat kan man liksom plocka ut och bara hälla ur sig. Och förhoppningsvis blir det något fint av det.

 

 

- Vi får se. Inget som är spikat. Fast det kommer, för jag blir rätt så galen när jag inte får jobba.

 

 

- Ja, men det har bara växt sig starkare genom åren. Jag har blivit mer besatt. När jag var på set som tioåring insåg jag "kan man jobba med det här? Det här måste jag ju göra." Sen har jag filmat en massa grejer sedan jag var liten. Men det är något speciellt med film.

 

 

 

- Det finns inget roligt svar på det. Jag tyckte det var tråkigt att folk hade så svårt att stava det. Det blev allt från Trudesson till Truedson med ett s. Det är ju tyvärr ganska viktigt att folk kan komma ihåg och uttala och skriva ens namn när man jobbar med det här. Så jag bytte. Maxime är mitt mellannamn.

 

 

- Det är roligt, det där. Rent kommersiellt sett är det kanske en smalare film än vad Netflix normalt producerar. Men för mig är det mer viktigt att bara få jobba mer. Jag vill jobba med människor som är duktiga på det de gör. Det längtar jag efter. Så jag hoppas på ett bra mottagande av de människorna så de kan höra av sig och vi kan göra något kul.

 

 

- Jag älskar Andrea Arnold. Det hade varit sjukt fett att få jobba med henne. Men det är konstigt, det där ändras också. Tidigare har jag sagt att jag ville ha en roll där jag får gräva mig ner ända till botten, och nu (efter "En del av dig") känner jag att jag kan avvakta med det. Jag behöver något annat emellan. Vi får se!

 

 

- Ja, men kanske inte rakt ned i sorgen, iallafall. Det hade varit att föredra.

 

 

- Det finns en fransk film som heter "Water Lilies". Jag har bara sett den en gång och jag vet inte när det var, men den berörde mig väldigt mycket. För att jag kände igen mig.

 

"En del av dig" finns nu att streama på Netflix.