När började du och Paul Greengrass spåna på den här filmen?
11:e september och Irakkriget var ett par av förra årtiondets största händelser, som Paul ville göra film av. Han började med "United 93", och när vi spelade in Bourne-filmerna ihop sa han att han var redo att tackla Irakkriget. Han hade dock ingen bra ingångspunkt, förrän han stötte på Rajiv Chandrasekarans bok "Imperial Life in the Emerald City". "Du måste läsa den!", sa han till mig. Han hade då redan gjort ett par filmer baserade på sanna historier, och de påkostade Bourne-filmerna, så tanken var att kombinera dessa två genrer till en stor, maffig actionthriller som utspelade sig i en verklig värld.
Vem är din karaktär, Chief Miller?
Han är en god soldat och en hygglig människa som åker till Irak för att leta efter massförstörelsevapen. Hans uppdrag är väldigt tydligt, men saker och ting är annorlunda än vad han fått veta, så han frågar sig själv: "Vad hände?" Han bygger på en verklig person, Monty Gonzalez, som ledde styrkan som var bland de första att söka efter vapnen. Han hade verkligen räknat med att hitta dem och få vara den första som visade upp bevisen för CNN. Men när den första misstänkta platsen visade sig vara en porslinsfabrik, insåg han att något var fel. I vår film har vi en väldigt spännande inledning där vi stormar en fabrik men hittar ingenting. Då klagar jag på att det är fjärde gången det händer. Men egentligen anade han oråd redan första gången.
Hur var det att träffa Monty Gonzalez?
När vi träffades, satt vi ner i fyra, fem timmar och bara pratade. Han är i min ålder och vi gick ut high school samma år, men valde sedan helt olika vägar. Monty har vigt sin karriär åt att tjäna sitt land. Men när jag frågade om varför han samarbetar med oss på den här filmen tänkte han en stund och sa något som jag tror måste ha varit svårt att säga. Han sa: "För att vi måste få tillbaks vår morala auktoritet."
Hur fick Paul Greengrass filmen att kännas så realistisk?
Det är svårt att förklara, han tar manuset och drar ut varje scen utan att tänka på teknikaliteterna. Det blir omöjligt för skådespelarna att överanalysera, för ingen vet riktigt vad som händer. Han skapar ett vackert kaos, som när det fångas på rätt sätt känns så äkta. Filmen är också fylld med diskussioner som ägt rum på riktigt, som när Greg Kinnear och Brendan Gleeson har videokonferens.
Hur var inspelningen annorlunda mot Bourne-filmerna?
Jag har ju inte jobbat med Greengrass på "Bloody Sunday" eller "United 93", där han använde sig av okända skådespelare och improvisationer som kunde vara i en timme. Men jag har fått processen återberättad för mig, vi har pratat mycket om hur han gjorde de filmerna. Det finns här bland annat en scen med Said Faraj där han vägrar lyssna på mig, och jag ber en marinsoldat att sätta munkavle på honom. Jag glömmer aldrig hans ansiktsuttryck, han visste inte alls hur långt det här kunde gå. Det var lite av ett tufft och fysiskt krävande klimat men det var okej. Och jag ville bära äkta militärkläder för det ä de små detaljerna som ger en levande prestation.
Berätta om era inspelningsplatser för "Green Zone".
Det mesta spelades in i Marocko, en väldigt gästvänlig plats. Det är tredje gången jag filmar där, och jag har fått många vänner i Marockos filmvärld. Sen hamnade vi i Spanien, som vår effektkille på ett fantastiskt sätt omvandlat till en kopia av Iraks "green zone". Och tro mig, södra Spanien ser i vanliga fall inte det minsta ut som Bagdad. Till slut filmade vi i London som var isande kallt, men det syns inte i filmen.
Hur känns det nu när ni är klara?
Så spännande. Jag är nyfiken på att se hur filmen tas emot.
