Henrik Schyffert: "Det är tio gånger enklare att göra drama än humor"

De allra flesta svenska tv-tittarna har nog en ganska god uppfattning om komikern Henrik Schyfferts förmåga att underhålla. Men under de två senaste veckornas tid, så är det faktiskt hans idé för ett spänningsdrama som har legat i topp - som en av de mest populära tv-serierna hos Viaplay. 

 

"Zebrarummet" handlar om det mysterium som omgärdar dödsfallet av en ung elev vid den anrika internatskolan Tuna Kvarn. När skulden pekas mot den närliggande kommunala skolan, blåser fördomar upp till storm samtidigt som klassklyftorna växer sig större och tydligare än någonsin.

 

Under vårt samtal med Schyffert, så är han däremot lika skämtsam och rak på sak som vanligt. Vi hinner exempelvis avgöra varför drama är så otroligt mycket lättare än komedi, förklara både idé bakom serien - och varför man slutligen valde att ändra namnet till "Zebrarummet". Vid ett tillfälle lyckas Schyffert även få in något som både kan tolkas som en hyllning och/eller en vass diss av Jonas Gardell... men jag kan i alla fall förtydliga att han sade "det" med en väldigt positiv ton på rösten.

 

 

 

- Det här är en idé som jag har föreslagit i många år till olika människor faktiskt. Jag tycker nämligen att man får till en så fin bild av ett Sverige i miniatyr på något sätt. Eftersom Sverige blir mer och mer segregerat av klass, tycker jag. Jag har föreslagit den och alltid fått nej innan... men sedan har jag fortsatt plocka upp den ur papperskorgen och försökt igen, vilket ändå fått mig att inse att det måste finnas något här. För jag kunde liksom aldrig riktigt släppa det här projektet. Under årens lopp har den ju dessutom bara blivit mer och mer aktuell. 

 

 

- Jag tror nog att alla delar som jag inledningsvis ville få med har blivit kvar, men sedan har ju Hamilton [manusförfattaren, Michaela Hamilton] skrivit det allra mesta och lagt in egna grejer också. Vi visste däremot alltid att vi ville ha ett mord eller någon större händelse som skulle få agera motor i början, men som sedan låter oss beskriva ett mini-Sverige genom resten.

 

 

 

 

- Jag blir extremt glad över att du säger det. För det är precis så vi har velat att folk ska känna. För karaktärerna ska det här kännas som livsavgörande beslut, i den situation de befinner sig i just där och då. Det har vi jobbat väldigt mycket med - och de unga skådespelarna har verkligen varit så jävla duktiga. Det har verkligen varit skitroligt att få arbeta med dem.

 

 

- Det som jag tänkte med den där gubben var ju att han var en sån där "ändamålet helgar medlen"-typ. Han kan vara rolig på en scen framför en massa investerare, om han behöver bli extremt arg och skälla ut någon som jobbar för honom så kommer det lika naturligt. Om han behöver vara underdånig mot Sara [som spelas av Aliette Opheim] för att hon ska ta det där jobbet, så gör han det också. Han klarar helt enkelt av alla den där typen av situationer utan att ens behöva tänka på det.

 

- Jag känner en person som verkligen är sådär "kameleontig" på riktigt... och jag är ganska fascinerad av honom. Det finns alltså en verklig person som ligger till grund för min karaktär till sättet i serien. Jag ville faktiskt att Jonas Gardell skulle ha spelat honom. Det tror jag hade blivit väldigt bra... men det gick visst inte att få till av någon anledning. 

 

 

 

 

- Jag ska berätta en hemlighet... om jag får. Jag kan säga ett svar som varken Robert eller Johan kommer att hålla med mig nu, men som är helt sant. Det är tio gånger enklare att göra drama än humor. Det är så jävla slitigt att skriva skämt. Det är så mycket mer arbete och jobbigare att göra, det kräver så jävla mycket mer. Skillnaden är som att åka amerikanare nedför Highway 1 i Kalifornien eller ta sig upp för K2... på norra sidan utan sherpa, haha. För så mycket lättare är det att göra drama. Johan Glans sade någon gång att "drama kan en apa göra, det är ju bara att inte vara rolig - det är väl inget svårt?".  

 

- Sedan skulle man väl bli alldeles tokig i huvudet om man bara höll på med en grej i resten av livet. "Arga snickaren" är ju trött på att vara arg... han vill inte vara det längre, utan han vill vara förstående nu istället. Växelbruk, du vet. För annars finns det ingen näring kvar i jorden. 

 

 

 

 

- Absolut. Tanken var faktiskt från början att jag skulle både skriva och regissera "Zebrarummet" också... men sedan sade man ja till att låta mig göra "Spring Uje spring"-filmen. Eftersom Uje är sjuk så var vi ju tvungna att göra den medan han fortfarande kunde. Så då blev jag tvungen att släppa det här andra projektet ett tag och tänkte väl kanske att de skulle vänta på mig... men det gjorde dem inte, haha! Fast det fungerade faktiskt bra på det här sättet också. Jag sade att de kunde komma och fråga mig om grejer, när det fanns behov av det - och att jag kunde sitta med lite under klippningen och sådär. 

 

 

- Haha! Från början var arbetsnamnet "En klass för sig", vilket hade passat bra med tanke på skolklass och temat klassamhälle. Men när vi började beskriva det där "hemligaste rummet" där allt det här händer, så var det ett rum som vi hade en bild på - med en zebra som någon skjutit och hängt upp på väggen. Vilket ledde till att vi i manusarbetet började kalla rummet för "Zebrarummet".

 

- Sedan började känna att det faktiskt var ett ännu bättre titel. Den säger inte så mycket, men när man väl vet vad det står för, så säger det allt. På något sätt. "Nilecity 105,6" var också ett jävligt dåligt namn på ett tv-program, tills man väl förstod vad det stod för... och då fungerar det väldigt bra. Jag tror nog det kan bli lite samma sak här med kanske.

 

 

Hela den första säsongen av "Zebrarummet" finns nu tillgänglig hos Viaplay. Den första säsongen består av totalt åtta avsnitt.