Filmfotografen Hoyte van Hoytema har jobbat med många olika svenska regissör, såsom Mikael Marcimain och Tomas Alfredson. På senare år har han även fått möjligheten att jobba med David O. Russell, Christopher Nolan och Spike Jonze.
MovieZine passade på att fråga ut Hoytema om regissören Spike Jonze och deras samarbete med dramat "Her", vem som vinner Oscarn för Bästa foto och vad som är en typisk Hoyte-stil. Dessutom tog vi reda hur mycket schweizare han egentligen är.
Vad ska du spela in för film härnäst?
- Just nu läser jag lite manus. Mellan de stora filmjobben gör jag en del reklamfilmer.
Hur lyckades Spike Jonze få dig att filma "Her"?
- Jag blev glad att han frågade mig, för jag är ett stor Spike Jonze-fan. Men jag hade aldrig jobbat med honom förut, så "Her" blev första filmen för mig. Han har alltid originella idéer med en stark identitet. När han ringde mig blev jag hedrad och ville träffa honom. Innan man börjar med ett projekt måste man ta reda på om man fungerar med varandra. Vi började med att prata med varandra på Skype och det slutade med att vi pratade i nästan tre timmar. Vi pratade om allt, utom film. Han ville inte säga så mycket om filmen då. Den var väldigt hemlig då och hade inte ens fått titeln "Her".
- Jag kan inte svara för Spike Jonze, men jag ångrar inte det beslutet idag. Jag hade tur som fick vara med på det här äventyret.
Hade Spike Jonze sett dina tidigare filmer som du har filmat?
- Ja, han hade sett alla filmer. Spike är väldigt noggrann och gör alltid sina hemläxor. Jag vet att han pratade med många fotografer och skälet att han valde mig var att han visste vad jag kunde göra. Sedan hade han frågat runt, han känner exempelvis David O. Russell som jag har jobbat med ("The Fighter").
Hur gick diskussionerna med karaktären, Samantha (Scarlett Johansson), som aldrig syns i bild?
- Vi diskuterade en del om henne. Hon är på sätt och vis som ett spöke, för vi ser aldrig henne. Men vi ville få henne att kännas verklig. Det var väldigt viktigt hur vi skulle porträttera henne. Vi testade olika varianter. Vi spelade till och med in scener där Joaquin Phoenix fantiserar om henne, där man får se henne, men man ser aldrig ansiktet. Men till slut insåg vi att det är mer intressant att fokusera på rösten och få publiken att se henne på samma sätt som Joaquin Phoenix ser henne. Man styr publiken om man visar upp henne, så istället överlämnade vi det till publiken.
Hur har inspelningen av "Interstellar" gått?
- Jag får inte säga så mycket än, men det var en fantastisk upplevelse.
Vad är en typisk Hoyte-stil, hur gillar du att jobba med "dina" filmer?
- Det är alltid väldigt svårt att säga det själv, att försöka analysera sitt eget jobb. Men en av sakerna jag är noggrann med är jag vill inte lyfta fram mig själv framför filmen. Varje film behöver sitt eget tillvägagångssätt. Jag försöker att ge filmen bilder som betyder något och som andas liv. Det handlar inte valet av ljus eller inramning. Det är mer om vad man gör med materialet. Utrustningen jag använder varieras hela tiden. För "Her" filmade jag med en Alexa-kamera och "Interstellar" med 70 mm IMAX.
Vem vinner Oscarn för bästa foto i år?
- Med Oscarn är det alltid slumpen som avgör. Men det Emmanuel Lubezki gjorde med "Gravity" är väldigt avancerat, det går inte att frångå. Det är ett gediget fotoarbete.
Vad blir ditt nästa svenska projekt?
- Förhoppningvis blir det "Bröderna Lejonhjärta". Det går framåt, men det finns inget spikat premiärdatum. Jag ser väldigt mycket fram emot den.
Vet ni när det blir inspelningsstart?
- Nej. Med sådana här filmer kan det bli antingen tidigare eller senare. Man vet aldrig när det blir. Finansieringen är så komplicerad, eftersom så många länder är involverade. Det kommer att bli en riktigt bred film och det innebär att många företag kommer att vara inblandade.
Till sist, är du svensk, holländare eller schweizare. Det finns många olika uppfattningar om det.
- Då ska jag passa på och reda ut det. Jag har ingen koppling till Schweiz, jag är född där, men mer än så är det inte. Mina föräldrar var där som hastigast. De är båda från Holland. Jag är holländare, men det är 20 år sedan jag var i Holland. Det som har varit väsentligt för min karriär har ägt rum i Sverige. Jag har en svensk fru och en svensk dotter och känner mig adopterad av Sverige. Jag känner mig mest kopplad till Sverige.
