Etta på amerikanska biotoppen, Bluray-premiär här hemma i Sverige, och till våren ryktas det om att 3D-versionen hittar även till våra biodukar. Vad är hemligheten? MovieZine tog en lång chatt med filmens regissörer, Rob Minkoff och Roger Allers.
Hur är det att fortfarande, efter så lång tid, ge intervjuer om "Lejonkungen"?
Rob Minkoff: Det är så udda, så mycket tid har passerat och ändå känns det som om vi gjorde filmen alldeles nyligen.
Hur förvånad blev du av filmens förnyade biosuccé i USA just nu?
Rob Minkoff: Det är helt otroligt! Jag hörde att de hade räknat med något i stil med 12 miljoner dollar. När vi gick över 30 blev jag chockad, men också väldigt nöjd. Det är fint att publiken fortfarande älskar filmen!
Kunde du någonsin föreställa dig att "Lejonkungen" skulle bli en sådan klassiker?
Rob Minkoff: När vi började på "Lejonkungen", var det den fjärde filmen efter tre framgångsrika, moderna Disneyklassiker. Först kom "Lilla sjöjungfrun", sen "Skönheten och odjuret", till sist "Aladdin". Det var stora skor att fylla. Vi kunde bara hoppas på att kunna jämföras med dem, och inte svika Disneyfansen som blev fler efter varje hit. Det var först när vi gjorde klart "Circle of Life" och visade som trailer på biograferna, som vi insåg att vi hade någonting speciellt. Men vi blev aldrig för självsäkra. Vi fortsatte att arbeta hårt för att leverera en bra film.
Hur delade ni upp regiarbetet mellan er?
Roger Allers: Jag tog alla de bästa bitarna och gav Rob resten (skratt)! Skämt åsido. Vi delade upp filmen i sekvenser, och var noga med att var och en av oss skulle få scener som verkligen tilltalade oss. Vi jobbade tillsammans på själva berättelsen, musiken och klippningen, men när det gällde animering och bakgrunden och sådant, fick var och en fria händer.
Rob Minkoff: Till exempel gjorde Roger "I Just Can't Wait To Be King" och jag tog "Circle of Life".
Vad var idén som födde "Lejonkungen"?
Roger Allers: Vi ville göra en djurfilm baserad i en naturlig miljö. En historia som behandlade vuxenvärldens ansvarstagande.
Rob Minkoff: Från början sågs den som Bambi i Afrika. Snarare ett äventyr än mytiskt epos. Men när Roger och jag satte igång, gav vi filmen mer av de spirituella element som blivit filmens kännetecken.
Det sägs ha varit svårt att locka studions främsta animatörer till "Lejonkungen" - berätta om det.
Rob Minkoff: "Lejonkungen" hette från början "King of the Jungle" och var inget man hade särskilt höga tankar om hos Disney. När Jeffrey Katzenberg tillkännagav att studion skulle bli uppdelad i två sektioner, för att kunna göra två filmer samtidigt, ville de allra flesta jobba med "Pocahontas" istället. "Jeffrey bedömde att "Pocahontas" var ett säkert kort, och "Lejonkungen" ett riskprojekt.
Roger Allers: Sant, men det gav å andra sidan några riktigt duktiga unga animatörer en välförtjänt chans att leda en egen karaktär. Tony Bancroft (Pumbaa), Mike Surrey (Timon) och James Baxter (Rafiki) är alla briljanta - vi hade tur!
Vad ni någonsin oroliga att filmen skulle vara för otäck eller för vuxen för barnen?
Rob Minkoff: Vi jobbade mycket på balansen i filmen, för att se till att det fanns tillräckligt med komiska element för att lätta upp stämningen efter Mufasas tragiska död. Timon och Pumbaa kommer in i rätt tid för att lyfta filmen.
Hur var det att jobba med James Earl Jones?
Rob Minkoff: James Earl Jones har en av de mest otroliga röster i filmens historia. Han kan nog bara mäta sig med Orson Welles. Att få jobba med honom, speciellt för mig som är ett stort "Star Wars"-fan, var fantastiskt. Att se honom värma upp rösten inför en inspelning är speciellt.
Roger Allers: Haha! Första gången vi skulle banda med honom, skulle han harkla sig. Styrkan i hans *hhrrrumpf* fick oss att flyga upp ur stolen. Den mannen ÄR ett lejon!
Tror ni att 3D tillför "Lejonkungen" något, eller är det bara en trend?
Roger Allers: Visst, jag tycker att ger en ny upplevelse. Det har varit kul att se hur tredimensionellt vi har tänkt, när vi från början gjorde den i 2D.
Rob Minkoff: Jag måste erkänna att jag gillar 3D, när det görs på rätt sätt. "Avatar" var fantastisk på vita duken. Det finns ett antal filmer i 3D som inte riktigt når upp till sin fulla potential. Men det gör "Lejonkungen 3D". Det adderar en dimension till de här karaktärernas värld, något som ger en djupare upplevelse. Det tar heller inte bort något från 2D-filmen. Så för min del var "Lejonkungen 3D" definitivt värt mödan.
Vilken scen gillar ni bäst i 3D?
Rob Minkoff: För mig funkar Circle of Life fantastiskt bra. Det är en storslagen början på filmen. Det har alltid varit stark, men nu poppar den verkligen ut från bioduken.
Roger Allers: Speciellt när Zazu flyger mot Mufasa på berget. En härlig känsla!
Var ni någonsin frestade av att "göra en George Lucas" och förbättra delar av filmen, innan nypremiären?
Roger Allers: Nej, vi visste bättre än så. Men jag rättade till färgerna i några scener som jag aldrig blev helt nöjd med.
Vem är favoriten i filmen?
Rob Minkoff: Jag sitter ofta och ritar unge Simba, eller Timon. Simbas oskyldiga entusiasm är smittsam, och Timon är roligast.
Vad gör en riktigt bra barnfilm?
Rob Minkoff: Nyckeln ligger i att göra något som tilltalar både vuxna och barn. Jag älskar filmerna som Pixar har gjort, som "Hitta Nemo" och "Superhjältarna".
Vad har varit det mest oväntade med "Lejonkungens" framgångar?
Rob Minkoff: Att "Hakuna matata" har blivit ett världskänt uttryck. Och det känns som en belöning varje gång någon driver med oss i tv, som på Emmygalan nyligen. Det är trevligt att ha sin lilla plats i popkulturens universum.
