Idag går ”Black Panther”-uppföljaren ”Wakanda Forever” upp på bio. Regissören Ryan Coogler har fått tackla en stor utmaning i att fortsätta på en av Marvels mest framgångsrika filmer, och dessutom göra det utan huvudpersonen. Filmen, som delvis handlar om Wakandas förlust av kung T’Challa, är också en emotionell homage till Chadwick Boseman som gick bort i cancer för två år sen.
Här är det upp till Shuri (Letitia Wright) att ta ett större ansvar över Wakanda, samtidigt som Namor (Tenoch Huerta) dyker upp och hotar med krig. Under en pressträff med skådespelarna fick vi höra mer om filmens skurk, vikten av representation och saknaden efter en nära kollega och vän.
Den första filmen var så betydelsefull för många människor. Kände ni ett ansvar när ni tog er an uppföljaren?
Letitia Wright: Ja, den första blev en stor succé. Den inspirerade hela världen. Såklart vill man att folk ska lockas även till nästa film. Det är en vacker utveckling av karaktärerna och världen som vi känner till och älskar. Och man introducerar nya karaktärer som vi snart kommer känna till och älska. Filmen höjer insatserna men är också ett vackert bidrag till det som redan finns där ute i vår franchise.
Det känns som att ni har en kreativ process som präglas av öppenhet och stor frihet. Hur mycket får ni själva forma era karaktärer?
LW: Precis så är det. Vi kan samarbeta med våra producenter, vår regissör och våra manusförfattare. Vi har en bra struktur, då Ryan kan våra karaktärer bättre än någon annan. Men det är upp till oss att bygga vidare på det. Det finns alltid utrymme och frihet att diskutera våra karaktärer, hjälpa dem att växa och se vad som funkar och inte. Han är så generös.
Letitia, du drar det stora lasset i den här filmen. Men oftast är skådespeleri på låtsas. Här saknar du verkligen personen som din karaktär saknar. Hur gick dialogen om Chadwick när du tog på dig rollen?
LW: Ja, det var en konstant dialog där jag hade många tankar och känslor kring Shuris resa utan honom. Många minnen av hur han var… jag minns hur han höll min hand, han hade ett sätt att prata utan ord. Han kunde lägga min hand på sitt hjärta, eller kyssa min panna, och det hjälpte mig att bli avslappnad.
- Jag försökte att minnas såna ögonblick utöver hans fina ord. Han skrev en fin lapp till mig på sista inspelningsdagen av ”Black Panther” och där stod det att han var stolt över den kvinna jag höll på att bli. Så när jag är på inspelningen med en scen där jag verkligen saknar min bror, och galna känslor väcks till liv, håller jag fast vid de orden. Jag tänker på att han är stolt över mig och jag är säker på att T’Challa är stolt över vem Shuri håller på att bli.
Tenoch, i många år har latino-skådespelare fått spela skurkar. Hur känner du kring det?
Tenoch Huerta: Jag ser inte Namor som en skurk! Kanske antagonisten? Han försöker bara skydda sitt folk. Hans metoder är såklart tveksamma, men man kan inte ifrågasätta hans motivation. Tänk på att karaktären är 500 år gammal, så han har säkert försökt det mesta. Men jag tror att folk ska kunna identifiera sig med karaktären för att han drivs av något mänskligt. Han vill skydda dem han älskar, och det är allt. Ingen kan klandra honom… men jag hoppas att alla andra hade valt andra sätt för att lösa sina problem.
Vad kändes mest utmanande, de emotionella scenerna eller de stora actionscenerna?
TH: Den största utmaningen för mig var nog hela projektet. Att förbereda karaktären såklart. Men det är också en lyx att komma till en inspelning och känna sig så välkommen av alla underbara människor. Det gjorde allting lättare. Man skapar en bubbla kring sig. Det hände mig och Letitia. För engelska är inte mitt modersmål men hon hjälpte mig. Jag kände mig bekväm och skyddad.
Första ”Black Panther” är en stark representation av afroamerikanska kulturen. Hur mäter sig tvåan med det, enligt dig?
TH: Den första filmen var viktig för oss alla, även latinoamerikaner. Vi kände oss stolta och representerade. Det var spännande! När ”Black Panther” kom ut såg vi en vacker film med häftiga karaktärer som var mörkhyade som vi. Nu har vi en ny film med en stark värld som baseras på Maya-kulturen, och det gör mig stolt. Jag hoppas filmen omfamnar och hedrar det latinamerikanska arvet.
- Den visar hur man kan skapa en grym historia med fantastiska karaktärer och en otrolig regissör, men också en betydelsefull historia med bra karaktärer. Vilken succé när alla de här komponenterna klaffar och filmen dessutom tjänar bra med pengar. Det är en del av industrin, och industrin funkar även med representation - kanske till och med bättre? För vi är fler. Vi är miljontals. Äntligen får vi vara en aktiv del av narrativet. Det är en fantastisk industri.
"Black Panther: Wakanda Forever" går nu på bio.
