Många bad guys har passerat Marvels universum genom åren. Nu är det dags att lära känna Kaecilius, en mäktig magiker som vänt sig emot sin lärare och hotar världen. Serietidningsälskaren Mads Mikkelsen tvekade inte när samtalet från Marvel kom med ett erbjudande om en stor roll i "Doctor Strange".
Vi fick en pratstund om hur det var att slåss mot Benedict Cumberbatch, om den kommande ”Star Wars”-rollen, och vilken superhjälte han helst skulle vilja spela på vita duken.
Hur lång tid tog det för dig att komma in i sminket?
- Två timmar. Tre, ihop med håret. Varje dag. Men det var värt det. I början kände vi att det skulle bli jobbigt, men så fort vi såg hur bra det blev… Då var det bara att luta sig tillbaka och njuta av en stunds meditation.
Vad tilltalade dig med rollen?
- Jag gillade att det var en Marvel-film. Jag gillade att Benedict skulle spela Doctor Strange, jag kan inte tänka mig någon annan i den rollen. Och såklart älskade jag all flygande kung fu. Har man växt upp med Bruce Lee och Marvel-historier och här får man allt i ett - vad finns det att inte gilla?
Hur var din relation till serietidningar när du växte upp?
- Jag var extremt dedikerad. När jag inte gick i skolan eller höll på med sport så dök jag ner i serietidningarnas värld. Marvel, Will Eisners ”Spirit”, allt jag kunde komma över. Jag var ett hängivet fan.
Så du har väntat på ett samtal från Marvel?
- Gör inte vi alla det? (skratt) Jag har kanske inte väntat, men jag älskar ju serietidningsvärlden och också vad de har gjort med sina filmatiseringar. Varje enskild film har fångat någon av mina barndomsfantasier, att få vara en del av det är otroligt.
Finns det någon seriehjälte från din barndom som du skulle vilja spela på film?
- Det är för sent påtänkt nu, men Peter Parker var min hjälte. En spinkig grabb med stor käft, vi kan alla relatera till det. Jag var också ett stort fan av Fu Manchu, jag läste en del kung fu-tidningar. Det är kanske inte för sent för det, men de var asiatiska karaktärer. Det var de jag identifierade mig med som barn, men då tänkte man aldrig på att man skulle bli skådespelare och kanske spela dem på film.
Kaecilius är inte den typiske skurken, det finns en del tragedi inom honom. Hur mycket undersökte du hans bakgrund?
- Även om bakgrunden finns där så vidrör vi det knappt. Vår bibel är manuset och det är därifrån vi hämtar vad vi behöver. Självklart diskuterar vi med vår regissör och manusförfattare (Scott Derrickson) för att se till att vi är på samma sida, men research - nej, inte nödvändigtvis för det här. Jag hade svårt att hitta något om Kaecilius faktiskt.
Actionscenerna ser fantastiska ut på bioduken, men fattade ni vad ni höll på med på inspelningen?
- Jadå, och av en anledning. De var snälla nog att göra en liten animerad version av scenerna. Vi kunde alltså se på en skärm och få en uppfattning av vad som är upp och ner, var befinner sig Doctor Strange, finns det en katt, vad händer? Men för det mesta spelade vi direkt mot varandra, antingen slogs vi eller så pratade vi. Vi behövde inte agera mot en tennisboll. Vi befann oss i den här galna världen men med riktiga skådespelarkollegor.
Vad blev din största utmaning?
- Vad jag tror att de flesta av oss såg som en utmaning var de fysiska kraven. Att lära sig rörelserna och koreografin, som är skapad för människor som inte är lika långa som jag, Benedict och Tilda. Och att utföra dem bra nog för vita duken.
Du slåss en hel del med Benedict…
- Självklart! Han förtjänade det.
…men var det svårt att inte bli för hårdhänt?
- Nej nej, hemligheten är att inte slå på riktigt. Visst råkar man göra misstag efter långa dagar, och slå till varann. Det händer självklart. Man får ta det som en man. Men vi gör vårt bästa för att få det att se ut som på riktigt, utan att det är på riktigt.
Hur lärde du dig handrörelserna för alla scener med magi?
- Vi hade en person som lärde oss alla. Han är faktiskt en av mina följare i filmen, mina Zealots. Där finns Blonde Zealot, Brunette Zealot, han fick såklart heta Handjob Zealot. Hans namn är Julian och han har en fantastisk förmåga att göra saker med sina händer. Hans fingrar kan vridas och vändas på ett sätt som ingen annan kan. Vi lärde oss och försökte hitta ett sätt att få det att funka för oss.
Odödlighet, är det något som tilltalar dig?
- Självklart! Men nästa fråga blir, om jag får evigt liv, tappar jag då livskvalitet? Det vore ett högt pris att betala. Men om man kan behålla kvalitén - taget! Det vore kul! Men man vet aldrig, det är frågor vars svar man aldrig får reda på förrän man står där och knackar på dörren. Om det finns någon dörr.
Mads Mikkelsen som Elias i danska "Män & höns".
Du gick direkt från ”Män & höns” till ”Doctor Strange”. Kändes det annorlunda?
- En sån här film är såklart mycket större än en dansk film. Jo, det är den stora skillnaden. Vi försöker vårt bästa att alltid göra upplevelsen till en intim sådan. Vi behöver arbeta med små scener, även i ett gigantiskt universum. Vi måste samarbeta som skådespelare och ta reda på vad det är vi gör. Man känner ofta igen jobbet. Men när man tar ett steg tillbaka inser man ju vilken episk skala man jobbar på.
Hjälper det dig att genomgå en fysisk förvandling inför en roll?
- Olika filmer kräver olika tekniker. I en Marvel-film krävs det naturligtvis att man har en viss look, det hade känts konstigt att göra samma sak i en fin kostym. När min outfit åker på och sminket är på plats blir det lättare att göra galna saker och trolla. ”Män & höns” krävde också sin speciella look, som inte hade funkat i en annan dramafilm. Allt hänger på genren.
Marvel är kända för att vara hemliga av sig. Fick du ens läsa hela manuset?
- Jadå, jag fick ett manus. Det var inte på papper, av goda skäl. Jag skulle kunna berätta en historia, men det ska jag inte göra. Du skulle bara veta vad folk som jag råka göra… (skratt) Så det var ett smart drag. Ge inte ut manus på papper till Mads Mikkelsen. Jo, de har strikta regler och det är logiskt för dem. Det är ett smart drag att läcka små detaljer då och då, men det kan också vara svårt att hålla tyst när man möter väldigt dedikerade fans eller nyfikna journalister.
- Vanligtvis, när folk går på bio, vill de inte veta hur filmen ska sluta. Men i detta universum så vill de det! Fast egentligen inte. Eller så vill de vara de enda som vet. Det är en lustig reaktionskedja.
Hur har fansens reaktioner varit? Marvel-fans skiljer sig ju från Hannibal-fans, till exempel. De har läst i åratal. Har du fått någon feedback?
- Jag träffade massor med fans i Los Angeles, och fick skriva autografer. Jag har ännu inte fått sitta ner med några fans och stå till svars. Men du har rätt, de har serietidningarna och det är deras bibel. De har sina förväntningar och vi kan bara hoppas att vi ger dem det. Men de måste också respektera faktum att vi kör upp detta på bioduken och då måste det vara något nytt. Jag tror att Marvel-fans har lärt sig att hitta den balansen.
Nyligen släpptes en ny trailer till ”Rogue One: A Star Wars Story”, en film från samma studio och ännu en stor roll från dig. Vad har hänt de senaste åren, att du börjar få sådana roller?
- Jag har provspelat många gånger förut, ibland funkar det och ibland inte. Men jag har aldrig gett upp. Ibland råkar popkulturen hitta dig och ibland inte. Jag vet inte exakt vad som hände men jag antar att ”Hannibal”-serien hade något med det att göra. Jag kan inte svara på vem som har sett mig i vad.
Är det ett annat slags ansvar att spela i en ”Star Wars”-film mot en Marvelfilm?
- Nej. Jag tror att vårt ansvar är enormt varje gång vi ställer oss på en inspelningsplats. Vårt främsta mål är att uppfylla regissörens vision, vare sig det handlar om Star Wars, Marvel eller en dansk film. Ansvaret vi bär är detsamma.
Jag ska inte fråga om hur ”Rogue One” slutar…
- Den kanske inte har ett slut?
…men vad kan du berätta om din karaktär?
- Jag kan säga väldigt lite. Jag kan säga att jag spelar far till Felicity Jones karaktär, Jyn Erso, Min karaktär heter Galen Erso. Han är en forskare, och han är i ett gigantiskt dilemma.
Finns det något nytt att säga om Hannibals eventuella återkomst?
- Ingenting just nu. Folk pratar mycket, men ingen har ringt mig än. Det händer inget just nu, men man vet aldrig i framtiden. Jag skulle älska att återvända, jag tyckte serien var briljant och Bryan Fuller är genial. Vi hade en fantastisk rollista. Det var en storartad upplevelse för oss alla. Om allt går vägen så kommer vi alla hoppa ombord direkt.
Vi vet nu att Benedict Cumberbatch och Benedict Wong är klara för ”Avengers: Infinity War”. Har du några förhoppningar om att Kaecilius ska återvända?
- Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har gjort den här filmen, det var en fantastisk upplevelse. Om det finns något mer längre fram så skulle jag ta mig an det med ett stort leende.
Det verkar nästan ett måste att medverka i en superhjältefilm om man ska ha en Hollywood-karriär, hur ser du på det?
- Det här har exploderat bara under de senaste två årtionden, innan dess hade vi också filmstjärnor. Och många har fantastiska karriären utan att de någonsin har spelat superhjältar. Jag tror däremot att det har blivit extremt lockande för skådespelare. För det handlar inte så mycket om vad en superhjältefilm kan göra för dig… Det handlar om att vi gillar dem. Det är bra filmer! Det tilltalar varje skådespelare.
Blockbusters blir allt roligare och mer ironiska, är det också nyckeln till deras framgång?
- Det är naturligtvis en fin balans i varje film. Om filmen blir ironisk, kanske det inte är så smart. Men om en karaktär är ironisk är det en helt annan sak. Man kan ha för många punchlines i en film, man kan ha för få. Jag såg filmen för första gången bara häromdagen. Jag älskade den, och jag älskade humorn. Det var en perfekt balans.
”Doctor Strange” är rätt annorlunda mot andra superhjältefilmer. Mer lättsam, mer stilistisk. Kan det locka även icke-fans?
- Jag håller med om att den är annorlunda. Men jag tycker också att ”Spider-Man” är annorlunda, och att ”Iron Man” är annorlunda. Marvel Studios är måna om att göra varje hjälte till något eget. Vad som är annorlunda är såklart att han inte har några superhjältekrafter. Han har en styrka inom sig, som han lär sig att bemästra. Det kan vi nog känna igen oss i, till skillnad mot att ha superkrafter.
"Doctor Strange" går nu på bio.
