Mark Strong lever dubbelliv i spionserien "Deep State"

I nya spionserien ”Deep State” spelar Mark Strong rollen som Max Easton, en före detta agent som sadlat om till familjefar på heltid. Men oroligheter i Mellanöstern tvingar hans chef att kalla tillbaks Max i tjänst. Det visar sig att ett hemligt dubbelliv är svårt att hantera, speciellt när skurkarna kommer efter ens familj.

Inför premiären fick vi nöjet att prata med den mångsidige brittiske skådisen, som berättar om varför han drogs till ”Deep State” och att han gärna växlar tunga roller med de mindre seriösa - så länge han får vara med och skapa minnesvärda karaktärer.

 

Kan du förklara begreppet ”deep state”?

- Den något grova översättningen betyder ”en maskopi mellan stora företag och politiker”. Det är den enkla förklaringen. Vad som sker bakom kulisserna.

Det blir politiskt, men också personligt. I de inledande avsnitten får vi se hur Max åker iväg på ett farligt uppdrag i Mellanöstern, samtidigt som hans hustru (spelad av Lyne Renee) upptäcker vad hennes make sysslat med i ett tidigare liv. Det gör serien mer personlig än annat i genren, tror Strong.

- En av de frågor som serien ställer mot slutet är ”finns det andra chanser?” Serien uppmanar tittarna till att fråga sig själva om Max förtjänar en andra chans. Det handlar om tillit. Har deras tillit till varandra blivit urholkad?

 

 

Vad lockade dig till rollen som Max?

- Hans komplicerade liv. Att han gick med i MI6 för att han verkligen trodde att han kunde göra gott. Något naivt ville han göra en insats för sitt land. Men så började han inse att han var obekväm med vissa uppdrag, och han slutade. Men det kostade honom hans familj. Nu blir han ombedd att komma tillbaka, och vi får se hur det påverkar hans nya familj. Det finns många lager som gör karaktären komplex.

Letade du specifikt efter nya tv-roller efter ”Low Winter Sun”?

- Nej, det var handlingen som lockade mig. Jag läser allt, filmmanus och teatermanus, och ser ingen skillnad på det egentligen. Jag letar bara efter bra historier. Den här var fantastisk, och jag när jag läste ville jag ständigt veta vad som skulle hända härnäst. Det är för mig första steget.

Vi ser allt fler stora namn gå från filmduken till tv-rutan. Vad är det som lockar skådespelare till tv?

- TV har gått igenom en massiv revolution de senaste 10, 20 åren. Otroliga historier har kommit fram. Det är vad alla är ute efter på tv, på film och i böcker - bra berättelser. Man kan berätta en mycket mer spännande och engagerande historia på tio timmar än två timmar. Jag tror också att den tekniska utvecklingen och CGI gör att biofilmer mest handlar om superhjältar och stora specialeffekter just nu. Det är toppen, man kan se det på bio, men vad som funkar bättre på mindre skärmar är intimitet. Att se karaktärer utvecklas över tio eller tjugo timmar.

- Och ärligt talat så blir folks tv-skärmar allt större, hemmaljudet allt bättre och sofforna allt bekvämare. Att se det här hemma är mycket annorlunda än vad det har varit.

 

 

Det är inte frågan om någon ny "True Lies" eller "24". Snarare har "Deep State" jämförts med den mer lågmälda filmen ”Syriana”. Det saknas inte actionscener, men de får aldrig ta fokus från den verklighetstrogna storyn och karaktärsdramat. Strong förklarar:

- Actionscenerna är kul, jag älskar att spela in dem. Jag gillar att det inte är för mycket. Det finns några häftiga ögonblick, slagsmål och explosioner, bara tillräckligt för att man inte ska tappa intresset. Men vore det för mycket, skulle det bli tråkigt. Vad som gör serien intressant är föreningen mellan de två: actionthriller-elementen och familjedramat, som pågår samtidigt, det tyckte jag var riktigt fascinerande.

För att jämföra två vitt skilda brittiska spionhistorier så är det ett otroligt steg från ”Kingsman” till ”Deep State”. Vilket är roligare för dig: den här typen av realistiska historier, eller något mer over-the-top?

- Jag älskar att blanda det så gott det går. Jag spelade i en Tony-vinnande pjäs, samtidigt som jag filmade ”Grimsby” med Sacha Baron Cohen. Två raka motsatser! En hyllad pjäs och en korkad men kul komedi. Samma sak här. Jag blev just klar med ”Deep State” och ska till Toronto för att spela in superhjältefilmen ”Shazam!”, där jag spelar en arketypisk skurk som skjuter elektricitet ur ögonen och kan flyga.

 

Svenske skådespelaren Fares Fares medverkar i det första avsnittet.

 

- Jag gillar att varva det så, sådan har jag alltid varit som skådespelare. Jag vill skapa illusioner, klä ut mig… När jag gick i teaterskola ville jag hellre spela 70-åringar än ungdomar, för att man fick ta på sig en peruk, sminka sig och verkligen agera. Jag är en karaktärs-skådespelare. Jag hoppas också att mina roller genom åren har varit minnesvärda. Det behöver inte vara de största rollerna, jag hoppas de kommer bli ihågkomna.

På tal om minnesvärda karaktärer. Hur var det att jobba med Fares Fares?

- Riktigt bra. Vi jobbade ihop i en tidigare film. Och det är riktigt roligt när han kliver in i sin scen, plötsligt undrar man vad som hände mitt i den seriösa serien. Det var en av de första scenerna vi filmade när jag kom till Marocko, och jag gillar verkligen att jobba med honom.

Vad tror du, är det möjligt att ha ett familjeliv när man jobbar som spion?

- Den frågan har ställts många gånger. Och det är omöjligt att göra research kring, de är ju hemliga av en anledning. Jag känner inga spioner! Och om jag gör det, så vet jag inte om att de är spioner. Det är ett fascinerande territorium att utforska, kan man ha ett familjeliv som spion? Det är ett riktigt udda dubbelliv, tycker jag. Pressen måste vara enorm.