I USA slår man sannerligen på stort och anordnar även galapremiärer för Blu-ray och DVD-släppen. Årets stora sci-fi-rulle "Super 8" är inget undantag.
J.J. Abrams bjöd in mängder av celebriteter och press för ett gemytligt releaseparty där MovieZine var på plats.
Hur var det att göra den här filmen?
- Det var roligt att få arbeta med dessa unga skådespelare. Det var som att resa i tiden, det kändes precis som när jag själv var i den åldern och gjorde film. Med produktionsdesignen såg det verkligen ut som en annan tid. Steven (Spielberg) kom förbi en dag och han sa precis samma sak.
Berätta om när du gjorde din första Super 8-film och fick din första kamera.
- Jag var åtta när jag åkte på Universal Tour och blev helt tagen av att filmer gjordes på det sättet. Jag visste då att min pappa hade en kamera, en liten super 8. Jag använde den i flera år, tills dess att min farfar köpte en kamera till mig när jag var fjorton.
Vad var den första filmen du gjorde?
- Den första filmen jag gjorde var en mycket dålig animerad liten film, utan stativ, det var ingenting. Det var inte förrän jag var tolv som jag började ha en handling i mina filmer. Och de handlade mest om att spränga saker och döda mina kompisar.
Det finns en gäng ganska lustiga sammanträffanden. Att du och Brian Burk och Larry Fong kände varandra som barn.
- Jag träffade Brian just efter college men Larry och jag lärde känna varandra när vi var elva. Han gjorde en film som hette "Toast Encounters of the Bird Kind". Vi blev vänner genast.
Det andra sammanträffandet som är intressant är hur du först kom i kontakt med Steven Spielberg.
- Jag ska försöka dra det snabbt. När jag var sexton var jag med i en Super 8-filmfestival i Los Angeles, och Matt Reeves och jag var två av filmskaparna som hade filmer med i festivalen. Det skrevs en artikel om festivalen och oss i LA Times nästa dag. Vi fick ett telefonsamtal från Steven Spielbergs kontor. Det var Kathleen Kennedy, som var hans assistent vid den tiden (numera producent till många av Spielbergs filmer) som ringde för att se om vi var tillgängliga och intresserade att restaurera filmer som Steven hade gjort när han var i tonåren. Vi var ju tillgängliga och intresserade, fast vi skulle ha sagt nej, vi hade massor att göra.
Vi trodde att det var ett skämt förstås, men det visade sig vara sant. Och hans kontor skickade över de här filmerna som han hade gjort. Det här var originalen, inte kopior, det var sjukt. Så vi började restaurera dem. Vi arbetade på det i ungefär en månad och jag ville absolut stjäla en credit och jag sa "Matt, snälla vi måste göra det". Och Matt sa bara, "det kan vi inte, det är moraliskt fel". Så det gjorde vi aldrig. Vi lämnade tillbaka filmerna och fick 300 dollar. Och vi fick aldrig träffa honom.
Flera år senare hade jag mitt första möte med honom. I slutet av mötet sa jag, "Mr. Spielberg jag vill att du ska veta att för sju år sedan..." Och han sa, "jag vet, du restaurerade filmerna jag gjorde". Det var jättekonstigt. Han visste. Jag fattade ingenting. Och att han skulle lita på främlingar, tonåringar. Jag menar om man har något som är av stort värde för en, ger man det inte till en femtonåring, för det försvinner. Så jag frågade varför han gav det till oss. Och han sa: "För att jag såg era ansikten i LA Times, jag såg att ni gjorde dessa filmer och visste att ni skulle ta hand om dem."
Många av dina filmer är inte bara sci-fi, de har ofta en mänsklig aspekt. Har jag rätt om jag säger att "Super 8" till en början var ett manus om att växa upp?
- Det var det. När jag först ringde Steven och frågade om han ville vara med och göra en film om barn som gjorde Super 8-filmer, var det mer en typ av "Stand By Me"-film. Ärligt talat, vet jag inte om jag någonsin smälte ihop det till min eller någon annan tillfredställelse. Men tanken var att ta idén om den första kärleken och "coming of age-stories" och kombinera det med den typen av film som jag älskade när jag växte upp. Och idén om att barnen gör en monsterfilm och sedan befinner sig i en monsterfilm var en kul tanke. Det var två separata idéer som jag satte ihop.
Du säger på DVD:n att du inte ville ha "stage kids". Hur kommer det sig? Vilken utmaning var det?
- Vi hade uppenbarligen enorm tur. Denna grupp av skådespelare är den bästa jag har haft nöjet att jobba med. Vad som var otroligt var att när jag skrev den här filmen, kändes det som att jag växte upp med dem, att jag kände karaktärerna, så till den grad att jag visste att det skulle bli svårt att rollbesätta, Och när jag började träffa barn, många av er som är i branschen vet det, många barn i Hollywood har en väldigt professionell attityd. De kommer in och säger "OK, så hur vill du ha det" (säger J.J. Abrams med mörk röst). Och man sitter där och tänker, jag vet inte, kanske någon i närheten av din ålder vore bra.
Det hände mycket. Det gällde att hitta barn som var barn. Det ar viktigt att de var just på den där gränsen innan tonåren. Ryan var en av de första skådespelarna vi träffade och det var uppenbart att han skulle vara med i filmen. Men när man ska rollbesätta en ensemble är det svårt att se vem som är vem, så jag visste inte vem han skulle vara, jag bara visste att vi var tvungna att ha med honom i filmen. Det är inte lätt att rollbesätta när man inte har sett något annat som de gjort. Men Joel kom sedan in och var fantastisk.
Jag träffade Elle Fanning på en inspelning när hon var liten och sprang runt. Så när rollbesättaren sa: "vad tycker du om Elle. Du borde titta på Elle". Och jag tänkte, Elle? Vad tiden går fort. Elle kommer in, längre än vad jag är och hon var riktigt bra. Jag satt och försökte låta bli att inte fnittra när hon läste. Jag kan fortsätta i evighet och prata om hur fantastiska dessa skådespelare är.
"Super 8" släpps på Blu-ray och DVD 14 december.
