Sommartider, hej hej! Det närmar sig premiär för sommarens stora svenska filmpremiär - filmen om Gyllene Tider som redan fått starkt betyg av MovieZines recensent.
Vi har träffat några av de unga skådespelarna som spelar bandet som fick hela Sverige att gunga och sjunga med i några av 80-talets stora pophits. Lancelot Hedman Graaf spelar Anders Herrlin (som utsågs till landets snyggaste popstjärna), Xavier Kulas är Göran Fritzon (vars farfisa gav låtarna ett unikt sound), och Phoenix Parnevik syns som den legendariske trummisen Micke Syd Andersson.
I MovieZines långa intervju pratar vi dialekter, Halmstads-hits och nervositeten inför inspelningen, och får också ett gäng med filmtips.
Ingen av er var födda när Gyllene Tider var som störst. Hur var er relation till bandet och deras musik när ni växte upp?
Lance: Har man bott i Sverige så får man en relation till Gyllene Tider vare sig man vill eller inte. Man dansar alltid till "Sommartider" på alla sommarfester genom åren. Nu när jag kan mer om deras historia så ångrar jag lite att jag inte har följt dem tidigare.
Xawier: Jag är från Halmstad, där har man inte missat Gyllene Tider någonstans. Man hör om dem överallt. Det ligger någonstans i hjärtat, liksom.
Phoenix: Jag hade inte heller en jättestark relation till dem. Men innan inspelningen, när man skulle förbereda sig, kom jag på att jag hade hört de flesta låtarna. Alla deras hits. Så det var kul att få undersöka hur de upptäcktes.
Filmdebutanterna i "Sommartider" är redo att ta Sverige med storm. Foto: Alexander Kardelo/MovieZine
Hade ni skådespelat innan "Sommartider"?
Phoenix: Jag har pluggat film i USA, och mest hållt på med kortfilmer och musikvideos. Men det här är det absolut största jag gjort. Så det känns jättekul.
Och hur har ni huvudrollerna i sommarens stora svenska film. Hur gick det till?
Lance: Det var av en slump. Jag satt med en polare som jobbar inom film. Han bläddrade på Instagram och så kom det upp att de söker någon till en film. "Fan, det här är ju du!" Han skickade in mitt namn, och plötsligt skulle jag ha en casting. På den vägen är det. Helt plötsligt hade man en filmroll.
- Det var väldigt nervöst. Det kändes väldigt konstigt. Man vet inte riktigt vad man ska förvänta sig. Det här är en stor produktion, så allt blir en otrolig cirkus. Det var många intryck. Jag hann knappt tänka under inspelningen. Allting bara flöt på i full fart. Nu när jag ser tillbaka på det är jag väldigt stolt.
Xawier: Jag var i Halmstad city, och då hade Per Gessle just lagt ut info om en casting den dagen. "Jag sticker dit och kollar" tänkte jag. Det gick jättebra. De hörde av sig efter bara två dagar och sa att jag skulle upp till Stockholm. Därifrån gick det jättefort.
Phoenix: Det var faktiskt min moster som sa till mig att de gör en öppen casting för filmen. Jag hade aldrig gjort en audition på svenska, så jag såg det som en rolig utmaning. Men så fort jag gjort min första audition tyckte jag väldigt mycket om hela historien. Men sen tog det nästan två år tills jag verkligen fick rollen. Jag trodde att de redan hade spelat in filmen, men de hörde av sig och ville att jag skulle komma in igen. Det tog tid, men jag är väldigt glad över att jag testade.
Phoenix, på IMDb ser jag att du är med i en amerikansk film? Du står listad som "Partygoer" i "Don't Tell Mom The Babysitter's Dead" med Nicole Richie, berätta mer.
Phoenix: Det var faktiskt under den här inspelningen som jag fick den. Det är den minsta rollen i hela filmen.... Men jag fick en replik! Och i USA innebär det att man får sitt SAG Card (från Screen Actors Guild), då blir det mycket enklare att få större auditions. Så jag flög tillbaka till LA i fyra dagar, spelade in min replik och drog hem.
- Jag håller på mycket i LA, jag har en manager där och det var han som fixade det, förklarar Phoenix.
Phoenix Parnevik i "Sommartider". Foto: Nordisk Film
Ni spelar verkliga grabbar som iallafall en viss generation känner till ganska väl. Hur mycket har ni fått hänga med de riktiga bandmedlemmarna, och hur mycket har ni fått skapa era egna tolkningar av vilka de är?
Lance: Jag tänkte i början att jag skulle studera Anders, nästan stalka honom. Det var min plan. Men med tiden så kände jag att jag bara borde gå på det första intrycket. Och det gjorde jag. Jag ville inte studera honom för mycket, för då börjar jag tänka för mycket. Och när jag tänker för mycket blir det inte bra, haha.
Och ni spelar dem som 20-åringar. Nu är de 60+ och inte samma personer.
Lance: Det fanns iallafall en del material från förr att titta på.
Phoenix: Jag kände mig väldigt lycklig med Micke. Han ville vara med så mycket som möjligt, så jag fick åka hem till honom och spela trummor. Han var med på inspelningsplatsen hela tiden. Han tyckte det var lika kul som vi tyckte att det var. Jag var väldigt lycklig att han hjälpte till så mycket.
Xawier: Jag minns att jag skulle träffa Göran Fritzon och MP tillsammans med Ville Löfgren på ett kafé. Jag tänkte att jag skulle analysera honom inför min roll och se hur han är. Men Göran var ju bara 16 då, så han har självklart förändrats sedan dess.
När ni då ska agera på film för första gången, och inte bara det - ni sjunger, spelar instrument och gestaltar verkliga personer... Vad var den stora utmaningen? Vad kändes läskigast?
Phoenix: För mig var det trummorna, och dialekten. Jag borde inte ha varit så nervös inför trummorna men det var jag. Och dialekten vill man såklart inte att de från Halmstad ska såga. Men vi kämpade väldigt mycket och jag tror vi lyckades väldigt bra. Jag är stolt.
Xawier: Jag var mest stressad över att lära mig ett nytt instrument på så kort tid. Men jag är glad att jag inte fick trummor. Och sen är Göran en person som skuttar och har sig på scenen, jag trodde det skulle vara svårt att få till den energin.
Satte de andra Halmstadasdialekten, tycker du?
Xawier: Ja, de här två löste dialekten med bravur! Jag var helt chockad.
Lance: När jag satt med dialektcoachen fick jag nästan panik. "Hur fan ska jag klara det här...?" Och det var rätt nära inspelning. Så dialekten gav mig många sömnlösa nätter. Men vi gjorde vårt bästa.
Phoenix: Lance är faktiskt den som fått mest beröm från Halmstad när trailern kom, för sin dialekt.
Ni har alla en fantastisk energi och personkemi, ni känns som ett äkta band. Kom det naturligt för er?
Phoenix: En av de första grejerna vi gjorde var att jag och Lance flög till Halmstad och hälsade på Valdemar (Wahlbeck) inför inspelningen. Poängen med resan var att de ville att vi skulle dit och hänga i tre dagar, och kunna skapa kemi och bli vänner på riktigt. Efter det blev allt mycket lättare. Och så fort Ville och Xawier kom in blev vi alla så här tajta.
Lance: Fem unga grabbar som åker på en resa till Halmstad på företagskortet. Förstår du vilken resa det var? (Skratt)
Lancelot Hedman Graaf i rollen som Anders Herrlin.
Lance, du har ju själv släppt musik. Vad vill du helst satsa på framöver? Blir det mer skådespeleri för dig?
Lance: Mitt mål i livet är sinnesro. Sinnesro får jag av att göra grejer som jag tycker är kul, och grejer som utmanar. Jag tävlar i thaiboxning, jag gör musik och jag skådespelar. Jag gör det som känns bra för dagen. Jag vill inte ångra mig när jag ligger på dödsbädden.
Hur ser ni andra på era karriärer framöver?
Xawier: Jag vill lägga allt krut på skådespeleriet. Det har alltid varit en dröm.
Phoenix: För mig har det också alltid varit en dröm att bli skådespelare, sedan jag var liten. Jag var bara väldigt blyg som liten, så det var svårt att få fram det. Men det är vad jag håller på med på heltid nu i Sverige och i LA, så det känns jättekul.
Nu när ni kan allt om Gyllene Tider och deras musik - hur skulle ni beskriva vad de betydde för Sverige på 80-talet? En ny generation som kanske inte har koll, vad bör de veta?
Lance: Jag skulle säga att de var liksom en grund till svensk pop. Allt man hör idag kommer någonstans från den eran. Det var något nytt. Ett nytt sound. De skapade något magiskt, de gamla gubbarna.
Phoenix: Jag tror Lance sa det bäst! Det var en breaking point. Alla spelade rock och samma skit. Så kommer de och bara rör om i smeten.
Vilken är favoritlåten?
Phoenix: För mig blir det "Min tjej och jag", för det är den enda låten som Micke sjunger på.
Xawier: Oj, den var riktigt svår. De har riktigt många bra låtar. Men jag får säga "Kung av sand". Jag låg där på Tylösand för några veckor sen och lyssnade på den.
Lance: Vad heter den vi spelade på Liseberg...? "När alla vännerna gått hem". Den gillar jag, det är en av deras mörkaste låtar.
Vad är det roligaste minnet som ni bär med er från inspelningen?
Phoenix: Allt har ju varit en resa. Man kan inte säga en dag som varit bättre män någon annan. Alla dagar har varit fantastiska. Första dagen satte ribban. Vi var på Tylösand, alla badade och hade kul. Det var en bra start. Då kände vi att det här kommer att bli kul.
Slutligen, vad ser ni helst själva när ni går på bio?
Phoenix: Jag går på bio hela tiden. Vad såg jag sist? Jag måste kolla...
Lance: Att sitta och prata film med Phoenix, det går inte, haha! Han är konstnärlig och ska kolla på franska, hemmagjorda filmer... Jag ser hellre en Kevin Hart-rulle. "Rocky Balboa", den gillar jag. Den har jag sett 150 gånger. Och "Green Street Hooligans", det är också en av de bättre filmer som gjorts.
Xawier: Jag älskar alla Tarantino-filmer, de är bara fantastiska. Men också klassiker som "Scarface", "The Wolf of Wall Street". Lite allt möjligt.
Phoenix: Det här var längesen, men "The Banshees of Inisherin" tycker jag var väldigt bra.
"Sommartider" går upp på bio 17 juli.
