Just nu kan han ses tillsammans med Jonas Karlsson i Rainman på Rival i Stockholm, och i veckan kommer hans nya samlings-DVD med sketcher ut. MovieZine har pratat med honom om livet som komiker, vad som får honom att skratta, och om nya filmen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".
Hur ofta ber folk dig att vara rolig även i vardagen?
- Det händer ofta. Det är lite märkligt, det är som att fråga en tandläkare om han ska laga tänder när han kommer hem. Det här är mitt jobb. Jag skulle vara olidlig om jag var rolig hela tiden. Jag är faktiskt ganska normal till vardags. Det är ingen idé att slå världsrekord i höjdhopp inför tomma läktare. Fast det är klart att jag kan vara rolig även utanför jobbet.
Du har varit komiker i över 25 år. Vilka år har varit roligast?
- Det är alltid roligast just nu. När vi gjorde 25-årsrevyn för några år sedan fick jag anledning att se tillbaka över åren, och då kunde jag komma ihåg saker som jag glömt bort att jag gjort. Jag såg på karriären och kände att "det här är en sjuk människa." Jag har gjort så mycket under åren, hela tiden har det varit något. En rolig sak jag minns var när kungen fyllde 50 år, 1994. Då skulle jag uppträda i direktsändning, och vi hade skickat in ett annat manus än det jag skulle framföra, så ingen visste vad som skulle hända. Men då var jag helt orädd, jag litade på att det skulle bli roligt. Det tror jag inte att man skulle kunna göra idag.
Hur har humorn förändrats under dessa år?
- Humorn i sig är grundläggande, den förändras inte. Däremot förändras referenser i takt med att samhället förändras. Och så kommer nya företeelser, såsom roasting och stand-up. Ordet "komiker" har också förändrats. Säger man komiker idag menar man nästan alltid ståuppkomiker, medan det förr betydde en skådespelare som spelar komedi.
Vilka filmer får dig att skratta?
- Jag skrattar mycket åt dokumentärer, jag gillar verkligheten bäst. Det är där man hittar material. Dokumentärer och nyhetsinslag. Där kan man hitta många karaktärer. Verkligheten är roligast.
Vem är enligt dig roligast i Sverige?
- Det finns så många som är roliga nu för tiden! När jag började så var det nästan bara Galenskaparna, Hasse å Tage, och Magnus och Brasse. Nu finns det massor av människor som jag skrattar åt. Jag tycker att Johan Glans är väldigt rolig, och Mia Skäringer. Och så gillar jag de lite äldre, som jag har jobbat med, som Suzanne Reuter, Peter Dalle och Johan Rheborg. Anna Blomberg är också väldigt rolig, sättet hon gör olika karaktärer. Hon använder sin kropp på ett väldigt bra sätt, med tics och ljud och hur folk rör sig, så att karaktären blir en hel människa. Det är parodier på folk där hon plockar ut typiska drag och förstärker dem så att man ser att "just det, sådär gör ju han/hon". Jag känner igen mig själv i hennes sätt att framföra karaktärer.
Du blir 49 i december, men samtidigt blir du även "Hundraåringen" med hela svenska folket. Hur har den processen sett ut?
- Oj, den var lång, den började för två och ett halvt år sedan med att Felix (Herngren) ringde till mig. Sedan jobbade vi med manus i sex månader, och med att hitta karaktären, hur han skulle gå och vara. Han skulle ju vara både 24, 35, 46 och 100 år gammal. Det var en jätterolig utmaning, jag gillar sådant. Men det var också mycket, mycket smärta, eftersom det tog fem timmar att lägga masken. Den sammanlagda tiden jag spenderade i sminket var tre veckor och två dagar. Men det var bara att härda ut. Emellanåt var det väldigt roligt, och fascinerande att se karaktären växa fram. Jag är faktiskt väldigt stolt över resultatet.
Vad gör du när du är 100 år?
- Jag vet inte ens om jag vill bli 100 år, men kanske om jag är som Allan Karlsson, han har ju fått vara med om mycket och är med om mycket roligt även när han är gammal. Det beror på hur frisk man är. Jag har visserligen jobbat mycket fysiskt, men annars har inte vi 60- och 70-talister haft lika fysiska liv som tidigare generationer, vi har inte slitit ut oss lika mycket, så vi blir nog äldre än tidigare. Men som 100-åring sitter jag kanske på en trehjulig motorcykel någonstans och väntar på att färdtjänsten ska komma när motorn lagt av.
Kommer du någonsin att börja twittra?
- Nej, aldrig. Sociala medier stjäl bara tid, jag vill hellre se folk i vanliga livet. Jag vill se hur folk borstar tänderna och vilket bröd de bakar. Det som skrivs i sociala medier är sällan verkligheten, det är bara hittepå. Det tycker inte jag är så roligt.
I veckan kommer din nya samlings-DVD "Garvsyra". Vad kan vi förvänta oss av den? Någonting nytt?
- Där kommer finnas en hel del nya grejer. Men så har vi även grävt i arkivet och hittat gamla saker som bara funnits på VHS. Även om det är gammalt så kommer det hela tiden nya generationer som inte har sett det, och som vill upptäcka de äldre sakerna. Men mest innehåller DVD:n saker från det gångna året. Det har ju blivit lite av en tradition med Robert Gustafsson-DVD:er, de har kommit ut vartannat år nu ett tag. De är bra i och med att de består av sketcher, så man kan välja om man vill se hela DVD:n från början till slut, eller i delar. Många sätter på en DVD i som uppvärmning på en utekväll, eller bara för att ha roligt för en kväll. Och så finns det de som samlar på DVD:erna. Vi får många brev från sjukskrivna och från folk som ligger på sjukhus som tittar på DVD:erna. Det är en fördel att man kan trycka på paus, att man inte måste titta på hela filmen på en gång. Filmerna får en helt egen funktion då.
Hur ser den närmaste framtiden ut för dig?
- Just nu kretsar allting kring "Rain Man" som jag och Jonas Karlsson gör på Rival fram till jul. Och så ska vi jobba med "Hundraåringen" i tre veckor till, med klippning och sådant, tills den känns klar. Så skriver jag på lite sketcher åt andra. Jag har också en del hemliga projekt på gång till våren.
Vi kommer alltså att få se mer av Robert Gustafsson?
- Ja, det kan jag lova!
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" kommer på bio på juldagen. Robert Gustafssons samlings-DVD "Garvsyra" släpps den 9 oktober.
