"Young Royals"-regissören hoppas att kungafamiljen ska titta

Kommer "Young Royals" bli sommarens stora Netflix-snackis? Den har iallafall alla ingredienser för en bingevänlig succéserie: förbjuden kärlek, exklusiva miljöer, tonårsdramatik och kungligheter. Det är som om "The Crown" mötte "Elitskolan" i den svenska serien där Edvin Ryding och Omar Rudberg måste hålla sina flörtiga eskapader hemliga för den nyfikna omvärlden.

För regissören Rojda Sekersöz krävdes en del research kring det svenska kungahuset samt hur ungdomar är idag, för att serien skulle bli trovärdig. Och hon hoppas att kungafamiljen sitter bänkade framför Netflix när "Young Royals" nu äntligen har premiär.

Hon berättar för MovieZine att hon lockades både av karaktärerna men också den unika värld där serien utspelar sig - en tjusig internatskola där den nye klasskamraten är Sveriges kronprins.

Vad lockade dig till "Young Royals"?

- Dels var det karaktärerna, men också den här världen. Jag tycker om att jobba i begränsningar. Det var så skönt och intressant för mig att det utspelar sig på en skola, där det finns tydliga sociala regler. Jag såg likheter mellan olika klasser och olika kulturer. Jag tyckte det skulle vara kul att utmana mig själv: den här världen som jag inte kan någonting om - hur kan kan gestalta den på mitt sätt?

- Det som gav mig jättemycket lust var också att tänka form, alltså gestaltning. Vad ser jag för färger? Musik? Foto? Jag ville hitta ett annat sätt att gestalta den här klassen på, något som inte är så konservativt och uppstoppat som man kanske är van att se överklassen gestaltas.

 

 

Du kallas för "konceptuell regissör" i alla pressmeddelanden, innebär det vad du beskriver - att du är den som sätter tonen för serien?

- När man gör en serie är det inte alltid man kan göra alla sex avsnitt, av praktiska skäl. Man måste klippa samtidigt och så. Min roll är att jag sätter konceptet för serien, ihop med bland annat fotografen. Största castingen, all kostym, mask, allting. Jag sätter tonaliteten och formen. Erika Calmeyer som är den andra regissören, hon kom också in tidigt och vi bollade och fick vara med och bearbeta manun. De karaktärer som kanske bara var specifika för hennes avsnitt fick hon vara med och casta. Så vi jobbade ändå nära varann.

Det här med kungligheter fascinerar många. De är hårt bevakade, samtidigt vet vi ju väldigt lite vad som sker bakom fasaden. Sitter Silvia där och scrollar på Instagram på kvällarna? Har hon Iphone eller Android? Såna detaljer kring det kungliga vardagslivet - hur gick du tillväga med din research? Eller hade du fria händer?

- Det var ju en av de största utmaningarna för mig. Vi gestaltar ju en väldigt konkret familj, som faktiskt existerar i Sverige. Det jag fick göra är att läsa det som fanns att läsa, både historiskt men också i nutid. Jag såg dokumentärer och en massa intervjuer med vårt kungahus. Jag försökte komma så nära jag kunde med att prata med folk. Men sen tar det ju stopp.

- Vi gör en helt fiktiv historia. I vår berättelse är drottningen överhuvudet och inte kungen. Den här familjen har två söner, istället för tre barn. Vi har gjort en massa research, men någonstans i processen fick jag bestämma: det här tar jag från verkligheten, och det här fiktionaliserar vi. Och det är okej. Det här är ingen dokumentär om kungafamiljen, och det som händer i de mest intima relationerna har man ingen aning om.

- Men en sak som är säker är att de också är människor. De har mänskliga behov, de äter, bajsar, kissar, blir arga, gråter, skrattar... De har förmodligen smartphones. Med det kommer sociala medier...

Har de Netflix?

- Ja, det måste de ju ha. Om inte så kommer de skaffa det inför den här serien! De får köra ett 30 dagars prova-på-konto. (skratt)

 

 

Du var med och valde skådespelarna. Vad var viktigast för att hitta huvudpersonerna Wilhelm och Simon?

- Jag jobbar väldigt nära skådespelare, och för mig är det viktigaste att hitta två personer som kan tolka de här karaktärerna och som kan vara modiga tillsammans. För de har ganska utmanande scener ihop. Och de ska spela känslor som man måste tro på. De har ju olika erfarenhetsgrad. Edvin har filmat sen han var väldigt ung. Det här är Omars första rollprestation. Men det de kunde mötas i när vi provfilmade dem ihop, var att de kunde ta hand om varandras energier så himla fint. Det är unikt att hitta den kemin. De var så professionella och kunde ändå få det att se så äkta ut.

Och du har varit duktig på att hitta unga talanger i dina tidigare filmer också. När man kollar tillbaka på "Dröm vidare" och "En komikers uppväxt", och nu "Young Royals" - finns det någon röd tråd mellan dina projekt? Vilka teman vill du utforska som regissör?

- Jag tycker det finns en solklar röd tråd. För mig handlar alla de här projektet om individ och grupp. Att tillhöra eller inte tillhöra, liksom. Att bryta sig loss från en grupp till förmån för en annan eller inte. Sen är det väldigt olika miljöer. Det tycker jag är så himla lyxigt, med att vara regissör. För varje projekt för jag en inblick i en ny värld som jag inte hade haft tillgång till annars.

- Men det som drar mig till olika projekt är att jag tycker om dramatik. Jag tycker om att kunna jobba med stora teman, med projekt som tillåter mig att ta ett formmässigt grepp med skådespelare som är modiga. Jag älskar modiga människor! När man vågar kasta sig ut tillsammans, och alla de här projekten jag jobbat i har jag bara jobbat med modiga skådespelare, oavsett om de var barn, unga eller vuxna. Det är så tillfredsställande.

 

 

Tonåringar kan vara en rätt kräsen publik. Och de har saker för sig som vuxna inte alltid fattar, med nya sociala medier och allt möjligt. Hur ser du till att det du vill berätta om dagens tonåringar ändå resonerar med den målgruppen?

- Jag har använt min lillasyster ganska mycket (skratt). Hon har precis slutat vara tonåring, men hon var en bra kalibrator för mig. Sen när jag jobbar i projekt som "Young Royals" är jag väldigt öppen och tar in mycket från skådespelarna. Det finns tillfällen då de har sagt "nej, det där är så lame" eller "så 2019". Jag tycker att man håller en öppen dialog. Och alla våra manusförfattare har ju researchat, förhoppningsvis silas det genom flera led. Det är ingen skillnad på att göra research på hur det är att vara ungdom som på monarkin.

Vad skulle krävas nu för att det ska bli en säsong två av "Young Royals"?

- Att det går jävligt bra för den här säsongen! Att många pratar om den och det blir en succé. Jag hoppas det. Det är helt sjukt att få jobba på en sån plattform som har en sån spridning.

 

 

Det gick ju snabbt att få till den första säsongen, du kom ombord i maj förra året. Men har ni börjat tänka något på hur serien kan fortsätta?

- Att drömma är en sak...! Men nej, det finns inget konkret. Vi har inte haft premiär för den här säsongen än. Allt beror på hur det går. Den slutar ju i ett intressant läge. Vad hände sen? Det finns utrymme för mer.

Jag måste säga att jag var lite besviken när "En komikers uppväxt" blev helt förbisedd på Guldbaggegalan. För mig var det bästa filmen från 2019, men den fick inga nomineringar. Hur kände du som regissör kring det?

- Jag blev otroligt kränkt. Jag trodde åtminstone att Johan Rheborg skulle ha blivit nominerad, för han gjorde en så otroligt fin rollprestation. Jag vet inte vad som hände, eller om det är värt att spekulera i. Det är ju människor, individer med egna smak, åsikter och tankar som sitter i juryn. Men jag blev otroligt kränkt, det blev jag (skratt). Jag tyckte den var värd nånting!

Och vad gör du härnäst?

- Jag har köpt rättigheterna till Tone Schunnessons "Dagarna, dagarna, dagarna", så den jobbar vi på som långfilm. Sen hoppas jag att det blir en solig sommar så jag kan få bada, sola och hänga med vänner.