I en intervju med MovieZine berättar Emmerich hur en bok väckte idén till bioaktuella ”Moonfall”, varför han trivs att jobba utanför studiosystemet och om han någonsin skulle vilja filma i rymden på riktigt.
Du är tillbaks med en ny katastroffilm, en genre som du bevisligen trivs i. Vad gör ”Moonfall” annorlunda mot dina tidigare?
- Jag försöker göra varje film mycket annorlunda. En handlade om utomjordisk invasion, en annan om klimatförändringarna, en tredje var en metafor för Noaks ark. Det här är mer av en rymdfilm, för det har alltid intresserat mig. Och att månen faller mot jorden är en intressant story, för mänskligheten upptäcker att månen inte är vad den borde vara.
Så hur kommer du på ständigt nya sätt att förstöra världen?
- Haha, de bara kommer till mig då och då. Jag läste till exempel boken ”Who Built the Moon” för kanske tio år sen. Och det satte igång tankar hos mig. Vore inte det coolt om månen faller mot jorden, och vi inser att den är en enorm konstruktion? Det är en långsam process, det kan ta 4-5 år att komma på den filmidén. Sen sätter man sig ned och börjar skriva i ytterligare 1-2 år.
Du har en enorm budget. Men du jobbar inte med något av de stora studiona. Är ”Moonfall” den dyraste independentfilmen som gjorts?
- Nej, det är det inte. Någon annan film slog mig. Men det för med sig en viss självständighet när man kan ta besluten själv, det är inte studion som bestämmer. Det gillar jag faktiskt mycket. Jag spelade in min förra film, ”Midway”, på samma sätt och tyckte om det. ”Kan vi göra samma sak men för 30 miljoner mer?” Det gick ju, och här är filmen.
Snart släpps ju en av dina tidigaste filmer, ”Moon 44”, på bluray i Sverige för första gången. Hur ser du tillbaka på den?
- Jag jobbade med Malcolm McDowell och Michael Paré. Jag har fina minnen av den. Det var faktiskt filmen som tog mig till Amerika. De var så imponerade av att jag spelade in den för 7 miljoner tyska mark på den tiden. ”Det ser ju fantastiskt ut”, tyckte de. ”Varför gör den här snubben inte filmen för oss?” Jag erbjöds en film för 80 miljoner dollar med Sylvester Stallone. Det var inte riktigt min grej, och efter 8-9 månader i Hollywood sa jag: ”Jag sticker, jag tänker inte göra den här filmen”, haha!
Du har kanske läst nyheterna om att det ska byggas en filmstudio i rymden? Skulle du kunna tänka dig att spela in film i rymden på riktigt?
- Nej, haha. För det är så mycket lättare att göra det på jorden!
Du är tillbaks med en ny katastroffilm, en genre som du bevisligen trivs i. Vad gör ”Moonfall” annorlunda mot dina tidigare?
- Jag försöker göra varje film mycket annorlunda. En handlade om utomjordisk invasion, en annan om klimatförändringarna, en tredje var en metafor för Noaks ark. Det här är mer av en rymdfilm, för det har alltid intresserat mig. Och att månen faller mot jorden är en intressant story, för mänskligheten upptäcker att månen inte är vad den borde vara.
Så hur kommer du på ständigt nya sätt att förstöra världen?
- Haha, de bara kommer till mig då och då. Jag läste till exempel boken ”Who Built the Moon” för kanske tio år sen. Och det satte igång tankar hos mig. Vore inte det coolt om månen faller mot jorden, och vi inser att den är en enorm konstruktion? Det är en långsam process, det kan ta 4-5 år att komma på den filmidén. Sen sätter man sig ned och börjar skriva i ytterligare 1-2 år.
Du har en enorm budget. Men du jobbar inte med något av de stora studiona. Är ”Moonfall” den dyraste independentfilmen som gjorts?
- Nej, det är det inte. Någon annan film slog mig. Men det för med sig en viss självständighet när man kan ta besluten själv, det är inte studion som bestämmer. Det gillar jag faktiskt mycket. Jag spelade in min förra film, ”Midway”, på samma sätt och tyckte om det. ”Kan vi göra samma sak men för 30 miljoner mer?” Det gick ju, och här är filmen.
Snart släpps ju en av dina tidigaste filmer, ”Moon 44”, på bluray i Sverige för första gången. Hur ser du tillbaka på den?
- Jag jobbade med Malcolm McDowell och Michael Paré. Jag har fina minnen av den. Det var faktiskt filmen som tog mig till Amerika. De var så imponerade av att jag spelade in den för 7 miljoner tyska mark på den tiden. ”Det ser ju fantastiskt ut”, tyckte de. ”Varför gör den här snubben inte filmen för oss?” Jag erbjöds en film för 80 miljoner dollar med Sylvester Stallone. Det var inte riktigt min grej, och efter 8-9 månader i Hollywood sa jag: ”Jag sticker, jag tänker inte göra den här filmen”, haha!
Du har kanske läst nyheterna om att det ska byggas en filmstudio i rymden? Skulle du kunna tänka dig att spela in film i rymden på riktigt?
- Nej, haha. För det är så mycket lättare att göra det på jorden!
”Moonfall” går nu på bio.
