Med sina sjungande fiskar i morgonrock på longtime-stay-hotell och deprimerade apor på call center tog hon Göteborgs filmfestival med storm i vintras, där hennes kortfilm “Min börda” belönades med det stora kortfilmspriset Startsladden samt blev framröstad som publikens val för bästa kortfilm.
Nu får fiskarna (som ställs ut på Odenplans tunnelbanestation i Stockholm) packa väskan för rivieran då “Min börda” valts ut till tävlingssektionen Quinzaine des Réalisateurs (Directors' Fortnight) under filmfestivalen i Cannes. MovieZine fick en pratstund med scenografen och regissören Niki Lindroth von Bahr inför det som komma skall.
Berätta lite om hur filmen kom till och varför du tror att den gått hem så väl hos publiken?
- Jag ville göra en kombination av apokalyps och glättig musikal. Och testa att animera steppdans.
Jag tror att musiken är väldigt viktig, Hans Appelqvist har gjort låtar här som inte släpper taget. Tillsammans med Martin Luuks texter blev det liksom den perfekta stormen av Gene Kelly-glädje och existentiell ångest. Sen verkar många uppskatta hantverket och detaljerna.
Du har tidigare gjort ett gäng animerade filmer. "Min börda" blev en musikal, hur kommer det sig?
- Jag har alltid älskat gamla musikalfilmer, det finns något så fascinerande känslobejakande och hudlöst i till exempel “Säg det med sång” (1945). Mina två tidigare filmer är väldigt lågmälda, där använde jag nästan ingen musik alls så jag blev ganska förvånad över hur pass mycket mitt uttryck förändrades av att ta den här vägen.
En Max-restaurang, ett trött telemarketing-kontor, en stormarknad och ett longtime-stay-hotell, platser som känns igen från svenska städers ytterkanter. Varför valde du dessa platser för “Min börda”?
- Jag ville framför allt uppmärksamma en typ av "osynligt" lönearbete, som det finns flera exempel på i ett sådant modernt handelsområde där filmen utspelar sig. Att fronta matvaror på ett supermarket, eller nattstäda på en hamburgerrestaurang. Om dessa individer plötsligt befann sig i en musikal, vad skulle de sjunga om?
Är det lättare att säga saker om livet, tillvaron eller samhället med hjälp av djur än verkliga människor?
- Ja jag tror faktiskt det. Det är lättare att gestalta vårt mänskliga beteende genom ett gulligt djur-filter. Jag tänker lite på mina filmer som moderna fabler.
Berätta lite om hur filmen kom till och varför du tror att den gått hem så väl hos publiken?
- Jag ville göra en kombination av apokalyps och glättig musikal. Och testa att animera steppdans.
Jag tror att musiken är väldigt viktig, Hans Appelqvist har gjort låtar här som inte släpper taget. Tillsammans med Martin Luuks texter blev det liksom den perfekta stormen av Gene Kelly-glädje och existentiell ångest. Sen verkar många uppskatta hantverket och detaljerna.
Du har tidigare gjort ett gäng animerade filmer. "Min börda" blev en musikal, hur kommer det sig?
- Jag har alltid älskat gamla musikalfilmer, det finns något så fascinerande känslobejakande och hudlöst i till exempel “Säg det med sång” (1945). Mina två tidigare filmer är väldigt lågmälda, där använde jag nästan ingen musik alls så jag blev ganska förvånad över hur pass mycket mitt uttryck förändrades av att ta den här vägen.
En Max-restaurang, ett trött telemarketing-kontor, en stormarknad och ett longtime-stay-hotell, platser som känns igen från svenska städers ytterkanter. Varför valde du dessa platser för “Min börda”?
- Jag ville framför allt uppmärksamma en typ av "osynligt" lönearbete, som det finns flera exempel på i ett sådant modernt handelsområde där filmen utspelar sig. Att fronta matvaror på ett supermarket, eller nattstäda på en hamburgerrestaurang. Om dessa individer plötsligt befann sig i en musikal, vad skulle de sjunga om?
Är det lättare att säga saker om livet, tillvaron eller samhället med hjälp av djur än verkliga människor?
- Ja jag tror faktiskt det. Det är lättare att gestalta vårt mänskliga beteende genom ett gulligt djur-filter. Jag tänker lite på mina filmer som moderna fabler.
Filmen rymmer gott om skratt men även en sorg i sitt tema om ensamhet och poänglöshet i våra moderna liv. Vilka tankar ville du själv väcka?
- Jag läste Roland Paulsens bok “Vi bara lyder”, ett reportage om arbetsförmedlingen, och blev väldigt tagen. Det finns så många typer av poänglösa arbeten där livet bokstavligt talat bara rinner en ur händerna. Jag har själv haft flera sådana jobb. Detta i kombination med den vanliga gamla livsledan. Det var kul att göra musikal på det temat.
Igenkänningen som svensk är stor. Tror du att Cannes-publiken kommer att uppfatta din film annorlunda än den svenska?
- Det ska verkligen bli intressant att se! Jag var väldigt osäker på om den här filmen skulle fungera för en utländsk publik, men livsleda är väl universellt. När jag visat mina tidigare filmer i Frankrike har publiken varit väldigt seriös och ibland hyschat folk som skrattar.
Filmen har tagit flera år att göra, kommer du någonsin orka göra en liknande film i ett långfilmsformat?
- Ja men absolut inte på samma premisser. Det har varit extremt tuffa år, ekonomin har inte riktigt gått ihop. Jag trodde nästan jag skulle gå in i väggen på slutet. Men om någon vill ge mig lön så jag kunde ha ett anständigt liv under produktionen så skulle jag absolut vilja göra en långfilm.
Nu när du gjort en musikal, kommer du att pröva på andra genrer som skräck eller sci-fi?
- Jag vill göra skräck, helt klart. Det blir mitt nästa projekt. En skräckfilm om finansvärlden.
Filmfestivalen i Cannes äger rum den 17–28 maj.
- Jag läste Roland Paulsens bok “Vi bara lyder”, ett reportage om arbetsförmedlingen, och blev väldigt tagen. Det finns så många typer av poänglösa arbeten där livet bokstavligt talat bara rinner en ur händerna. Jag har själv haft flera sådana jobb. Detta i kombination med den vanliga gamla livsledan. Det var kul att göra musikal på det temat.
Igenkänningen som svensk är stor. Tror du att Cannes-publiken kommer att uppfatta din film annorlunda än den svenska?
- Det ska verkligen bli intressant att se! Jag var väldigt osäker på om den här filmen skulle fungera för en utländsk publik, men livsleda är väl universellt. När jag visat mina tidigare filmer i Frankrike har publiken varit väldigt seriös och ibland hyschat folk som skrattar.
Filmen har tagit flera år att göra, kommer du någonsin orka göra en liknande film i ett långfilmsformat?
- Ja men absolut inte på samma premisser. Det har varit extremt tuffa år, ekonomin har inte riktigt gått ihop. Jag trodde nästan jag skulle gå in i väggen på slutet. Men om någon vill ge mig lön så jag kunde ha ett anständigt liv under produktionen så skulle jag absolut vilja göra en långfilm.
Nu när du gjort en musikal, kommer du att pröva på andra genrer som skräck eller sci-fi?
- Jag vill göra skräck, helt klart. Det blir mitt nästa projekt. En skräckfilm om finansvärlden.
Filmfestivalen i Cannes äger rum den 17–28 maj.
