Allt du behöver veta om den mystiska miniserien "The Girl Before"

Om du är ute efter en långsam, men psykologisk spännande och allmänt creepy liten thrillerserie - med stundals fantastiskt skådespel - så är den nya miniserien "The Girl Before" troligtvis exakt vad du är ute efter. Serien är baserad på författaren J.P. Delaneys bok (med samma namn) och han ligger för övrigt även själv bakom adaptionen av miniserien, som har regisserats i sin helhet av Lisa Brühlmann ("Killing Eve", "Servant").

 

Med skådespelarna Gugu Mbatha-Raw ("Loki", "Belle"), David Oyelowo ("Selma") och Jessica Plummer ("EastEnders") i huvudrollerna finns det mer än tillräckligt av riktigt goda skådespelarinsatser, vilket i sig gör det värt att se alla fyra avsnitten - trots att serien möjligtvis kommer anses vara en aning långsam för vissa. Det är utan tvekan de rutinerade skådespelarna Mbatha-Raw och Oyelowo som varit seriens dragplåster i marknadsföringen inför premiären, men det råder ingen tvekan om att det är Plummer som har fått den mest utmanande rollen. Och lyckligtvis så kommer hon garanterat att få en hel del fina jobberbjudanden efter sin prestation i några av seriens starkaste scener.

 

Inför premiären av "The Girl Before" så har MovieZine träffat de tre skådespelarna som har berättat om det omfattande arbetet med efterforskningar som behövde göras, stödet som fanns på plats under Plummers mer utmanande scener och varför Mbatha-Raw tycke att just Oyelowo passade in i rollen som den udda arkitekten.

 

 

 

Men innan vi ger oss in på snacket med skådespelarna, så kan det kanske vara på plats med en kortare beskrivning av handlingen. Miniserien kretsar kring ett ultraminimalistiskt hus, som designats av den hemlighetsfulla och mystiska arkitekten Edward (Oyelowo). Av någon anledning hyr han ut hela huset, minimalistiskt möblerat och med alla möjliga slags tekniska prylar förinstallerade och inkluderade i det låga månadspriset... förutsatt att de potentiella hyresgästerna går med på att hundratals ordningsregler följs till punkt och pricka. 

 

Vi får sedan följa hyresgästerna Emma (Plummer) och Jane (Mbatha-Raw), som i två olika tidslinjer drogs till just det här huset av liknande anledningar. Där den senare försöker klura ut varför den första dog i huset - och om det verkligen är säkert för henne att bo kvar. Samtidigt får vi lära oss allt mer om varför arkitekten har byggt huset på det sätt som han har gjort.

 

 

 

 

Gugu: Oh, ja. Jag visste direkt vem jag skulle vända mig till, haha!  

 

David: Hahaha!

 

Gugu: Nejdå, jag skojar bara. Jag förstår att det kan verka lite roligt när man ser på det så. Men sanningen är ju bara att jag vet precis vilket allvar och vilken slags elegans som David kan förmedla genom sitt skådespel. Och det kändes verkligen som något vi behövde till just den här karaktären. 

 

- När det kommer till delarna av hans karaktär som är lite mer "creepy", så vet jag ju hur duktig han är som skådespelare och det kändes kul att få se honom kunna utforska en lite mörkare roll på det här sättet. Det var med andra ord inget personligt här mot dig David!

 

David: Haha, det var rätt svar! Snyggt parerat Gugu. Och jag är så glad över att du ställde den frågan Jonatan... jag har gått och undrat själv ett tag nu! Men lite mer seriöst så var det verkligen en helt fantastisk möjlighet. Oftast får du dina roller som skådespelare baserat på vad du har gjort tidigare, så folk förutsätter att det är vad du borde fortsätta med framöver också. Eller att det är vad du vill göra och därför kommer bara frågor om just den typen av roller. 

 

- Men om man som jag verkligen gillar att skådespela, så vill man givetvis fortsätta att utmana sig själv. Och det här var en utmaning. Jag vet att Gugu tänker på samma sätt kring sin egen karriär och jag är väldigt glad över att hon gav mig den möjligheten med den här rollen.

 

 

 

 

Jessica: Absolut. Jag hade verkligen tur med att jag hade ett så fantastiskt stöd omkring mig. En av grejerna jag gjorde var exempelvis att ge Emma olika signaturmelodier för hennes olika typer av humör, så om hon skulle känna sig rädd, klaustrofobisk eller glad så hade jag olika spellistor på min telefon som jag lyssnade på medan jag lärde mig mina repliker. Precis innan det var dags för inspelning av en viss typ av scen så brukade jag lyssna på musiken igen, vilket fick in mig i rätt sinnesstämning och känsla. 

 

- Sedan arbetade jag en hel med en psykolog också. Hon fanns alltid tillgänglig när jag behövde henne, både för hjälp med att få det rätt i berättelsen men även efteråt för mig själv att bearbeta vissa grejer. Det var några riktigt tunga delar att ta sig igenom även som skådespelare. Lyckligtvis hade jag också turen att spela mot ett gäng helt fantastiska skådespelare, som givetvis gjorde det mycket lättare också.

 

 

 

Gugu: För Janes del i serien så får vi veta att hon gått igenom en graviditet som slutade med att hennes dotter inte överlevde hela vägen fram till födseln. Det var definitivt något som vi var väldigt måna om att göra ordentligt med efterforskningar kring... och vår produktion samarbetade även med en organisation som hjälper människor att bearbeta sina känslor och sorg just efter att ha varit med om en dödfödsel. Jag pratade även en hel del med en barnmorska som jag träffade genom den organisationen. 

 

- Janes minneslåda om sin dotter är exempelvis något som kommer från våra efterforskningar, det är något som många väljer och råds att göra för att bearbeta sin sorg. Sedan pratade jag även med en nära vän som tyvärr har gått igenom det själv och hon var otroligt generös med att dela med sig av sin egen upplevelse.

 

- Med det sagt så kändes det lika viktigt att fokusera på alla andra delar av Jane som människa, kollega och vän. Vi har givetvis alla olika svårigheter som vi tvingas gå igenom under våra liv, men förhoppningsvis så är det inte dessa utmaningar som sedan definierar vilka vi är som människor. 

 

David: Jag tror också att anledningen att just Jane, Emma och Edward dras till ett hus av den här typen, med alla regler, är för att det här är människor som alla har genomlevt en viss typ av trauma. Trauman som gjort att man kanske tappat kontrollen över sitt liv. Att leva i en väldigt kontrollerad miljö, även fast du samtidigt blir begränsad av den, ger nog en känsla av trygghet. Det är nog också en av anledningarna att så få personer har velat bli hyresgäster i huset. Det behöver vara en viss typ av människa, som kan tänka sig att bo där på det sättet.

 

 

 

 

Jessica: Haha, om det är en sak jag inte saknar med hur det var innan covid, så är det att gå in i ett rum innan en audition där man träffar på typ tjugo andra versioner av dig själv. Hela den här castingen sköttes över Zoom. Jag minns att jag fick ett e-mejl från min agent om att jag hade en audition för en roll som Emma i den här adaptionen och att Gugu redan var klar för sin roll. Jag drog fram en bild på henne från Google och lade den bredvid en bild på mig själv och kände direkt att "yes, den här rollen kan jag landa - den är min!". 

 

- Det var faktiskt ganska kul under inspelningarna också. När Gugu fyllde år så kom folk fram och gratulerade mig... flera gånger under den dagen! Men när man ser oss tillsammans, så ser vi faktiskt inte så lika ut. Men i just det här fallet är jag i alla fall glad att man tyckte att jag såg tillräckligt lik ut för att man skulle kunna ge mig rollen!

 

 

Samtliga fyra avsnitt av miniserien "The Girl Before" finns nu tillgängliga hos HBO Max.