"MaXXXine" avslutar en unik skräcktrilogi: "Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta"

Sex, snusk, slakt och stora drömmar går som en röd tråd mellan Ti Wests filmtrilogi. Det började med "Motorsågsmassakern"-inspirerad slakt i "X", och innan vi ens hade hört talas om den hade han redan spelat in en prequel, "Pearl". Nu fortsätter (och avslutas?) sagan om Maxine Minx som jagar lycka - och seriemördare - i 1980-talets Hollywood.

 

Några veckor innan Sverigepremiären fick jag ställa några frågor till filmskaparen som levt med Maxine under de senaste fem åren. Det blev ett spännande samtal om filmiska inspirationer, Mia Goths begåvning, och filmernas mest minnesvärda dödsscener.

 

Vi snackade strax innan "X" skulle komma ut i Sverige. Då var du väldigt hemlighetsfull kring uppföljaren. När visste du själv att det skulle bli en trilogi? Och har planerna för helheten ändrats längs vägen, från din allra första idé?

- Ja, det hela började som en film. Sen kom A24 med förslaget om att spela in två filmer på Nya Zeeland. Jag skämtade om att den första skulle heta "X", den andra "XX" och den tredje skulle utspelas på 80-talet och heta "XXX", efter det amerikanska ratingsystemet. Jag var inte helt seriös kring det. Men jag menade allvar med att göra "Pearl" som en prequel.

 

- Jag skrev den filmen med Mia (Goth) medan vi satt i karantän, och vi spelade in "X" och "Pearl" samtidigt. Sen kom idén om en tredje film tillbaka. "Om folk gillar de här filmerna kan vi ju fundera på en till." Och folk gillade dem. Så jag började skriva "MaXXXine" medan "Pearl" klipptes, för "X" hade redan kommit ut då och publiken längtade efter mer. A24 gav grönt ljus till en tredje film, och jag är glad att de ville satsa på en franchise.

 

Vanligtvis i skräckgenren får man en blek och följsam protagonist som publiken kan identifiera sig med. Du har byggt en trilogi kring en stark, kontroversiell karaktär. Berätta.

- Jag har alltid tänkt att det vore en spännande vinkel, att Maxine inte bara är ännu ett offer eller en scream queen. Jag ville att hon skulle ta itu med riktiga och farliga hot i filmen, men också att hon själv skulle vara farlig. Och kunna försvara sig själv. Jag ville inte göra en film där någon blir jagad och snubblar hela tiden. Jag ville att hon skulle slå tillbaka. Det har alltid tilltalat mig. En huvudroll behöver inte vara passiv.

 

 

Hur gick det till när du skapade två så olika rollfigurer som Pearl och Maxine, som båda spelas av samma skådespelerska?

- Det har varit en märklig resa under fyra års tid. När jag först träffade Mia frågade jag, "vill inte du spela båda rollerna?" Hon såg fram emot att spela två karaktärer i samma film. Sen gjorde vi uppföljaren "Pearl" där karaktären var yngre, och där fick hon ännu en unik chans att utvecklas som skådespelerska.

 

- Den tredje filmen var ytterligare en förlängning av det. Det var viktigt för oss att vi inte bara såg samma sida av Maxine igen. Hon fick skapa ytterligare en ny prestation. Den här trilogin har verkligen bevisat Mias talang. För mig blev hon också en perfekt partner-in-crime för hon var så hängiven. Det är vad man söker i varje samarbete, någon som vill ge allt.

 

Varje film har ett annat tempo, och "MaXXXine" är mer tät och mörk direkt från början. Vad inspirerade dig?

- Jag ville att trilogin skulle ha just "film", cinema, som den röda tråden. Varje film representerar en annan era i filmhistorien. När du ser de här filmerna så gillar du förhoppningsvis alla tre. Och om du inte gör det så gillar du en mer än de andra. Och det är kul, det skapar ett samtal om de här filmerna som alla är så olika. Man behöver inte ha sett varje film, de är fristående.

 

- Det hade varit tråkigt för mig att göra tre likadana filmer. För mig gällde det att hitta en ny vibe för varje film, men karaktären är densamma och den filmiska stilen är genomgående något som förhoppningsvis ska tilltala en biopublik.

 

"MaXXXine" utspelar sig under 80-talet. Vad gjorde det årtiondet till ett passande val för karaktären?

- Vi har sett henne på 70-talet då hon ville bli känd. Det naturliga steget var att ta henne till Hollywood på 80-talet, en era av måttlöshet och den mest glamorösa platsen i världen. Me när finns också en mörk och snuskig sida. Och det var inte bara höjdpunkten för Hollywoodfilmer utan också VHS-film, och för konsumtion och utsvävningar.

 

- För en karaktär med storslagna drömmar var det på alla vis en perfekt plats, för där kunde hennes drömmar bli sanna. Och hon får den chansen. Men något ur hennes förflutna hotar allt det. Och hon är som sagt en bestämd och envis karaktär, så hon kommer inte låta någon stoppa henne.

 

 

Du har en spektakulär och kreativt filmad mordscen i en videobutik. Vilka är dina favorit-dödsfall i varje film?

- Det är svårt att välja en favorit. Brittany Snow och alligatorn i "X" är något minnesvärt och charmigt, tycker jag. Mitzy i "Pearl" också. Det var en väldigt komplicerad scen att spela in, och jag är så stolt över skådespelarna som gjorde ett toppenjobb. I den här filmen... jag vill inte avslöja något, men scenen involverar en bil.

 

Du skapar en unik visuell stil för alla dina filmer. Brukar du ge skådespelarna specifika filmer att se, eller album att lyssna på, för att få dem i rätt stämning? Eller har du några speciella filmer som inspirerat denna?

- Jag brukar inte göra det om de inte ber om det. Varje skådespelare har sina egna metoder. Ibland kan jag be filmteamet om att "se den här filmen" så att de vet vad vi försöker efterlikna, kanske en känsla eller en viss kamerarörelse. Det kan vara hjälpsamt för de som jobbar med det tekniska.

 

- Men vad gäller filmer... Filmer som utspelas i Los Angeles är som en egen subgenre. Det finns många fantastiska noir-filmer som tar plats där. Vill man hitta samma känsla och vibe så se "Vice Squad", "Angel"-filmerna eller Paul Schraders "Hardcore". De visar oss en smutsigare sida av LA och de finns liksom i en egen tidskapsel. De skiljer sig från "Maxxxine", men de påminner om samma estetik.

 

Vad blev din största utmaning under inspelningen?

- Logistiskt sett var allting rätt tufft. Att försöka kontrollera Hollywood Boulevard är riktigt svårt. Även en enkel scen, som att någon stiger ur bilen, med trafik och bara 80-talsbilar i bakgrunden, är en utmaning. Så det här var överlag en ambitiös film. Vi har gått från två småskaliga filmer där allt spelades in på samma plats varje dag, till en hektisk storstad som skulle förvandlas till 80-tal.

 

 

Du tog en paus från registolen i några år. Sen kom du tillbaka med "X" och gick rakt på en hel trilogi. Nu när trilogin är avslutad, hur ser du på den upplevelsen - och skulle du göra det igen?

- Det har varit toppen. Det är ett väldigt unikt projekt. Jag har haft turen att få göra en överraskande filmtrilogi. Jag vet inte om jag hade velat göra det igen, men jag är väldigt nöjd och stolt över filmerna. Jag gillar att de tas emot väl. Men varför göra det igen? Man ska aldrig säga aldrig. Om jag får en ny idé som lämpar sig för tre filmer, visst. Men nu vill jag nog fokusera på en film åt gången för ett tag framöver.

 

Vet du redan nu vad ditt nästa projekt kan bli? Och är det här slutet för Maxine, eller kan du tänka dig en fjärde film om henne?

- Jag vet inte riktigt vad jag gör härnäst. Jag har några idéer. Jag har en plan. Vi får se om den planen blir av. Vanligtvis inte. Då får man göra något annat. Men jag har jobbat med det här i fyra års tid nu, nästan dagligen, så jag ser fram emot lite ledigt. 

 

- Vad gäller en fjärde film i den här världen, det är möjligt. Jag får vänta och se tills hon är äldre och se vad hon har för sig. Jag kan tänka mig att återbesöka Maxine när hon är i 50-årsåldern och se vad hon tänker på. Vem vet?