Men Daniel Craig är i fin dagsform, bortsett från den krigsskadade armen som bärs i en mitella, och svarar retsamt charmigt på även de dummaste av frågor.
Vad har hänt med din arm?
Jag skulle kalla det för en arbetsbelastningsskada, jag har haft problem med min axel sen jag idrottade som grabb. Nu har jag äntligen opererat den och låtit läkarna borra lite i mitt skelett, men det tar lång tid för den att läka så till dess får jag gå runt så här.
Var det ett problem för dig när ni gjorde stunts?
Jo, men inte ett tillräckligt stort problem för att jag skulle hoppa av stuntsen, fast så här efteråt var det nödvändigt att få den fixad innan jag börjar med en ny film. Annars skulle nog armen lossna och ramla av.
Det stod någonstans att du gjort nio av tio stunts till ”Quantum of Solace” själv. Av ren nyfikenhet, vilket är det tionde som du inte skulle göra?
De stunts som jag inte gör är såna där jag skulle skada mig riktigt ordentligt om jag försökte. Jag jobbar med tre-fyra stuntmän, en är gymnast, en är atlet, en annan håller på med kampsport och en fjärde är helt enkelt bara galen. Jag har varit skådespelare hela mitt liv, så jag har knappast de färdigheterna som de besitter. När det måste se riktigt snyggt ut så kallar vi in dem, med förhoppningen att det inte ska synas, ibland använder vi lite CGI och ibland tar vi in stuntmannen Ben Cooke som är väldigt lik mig, enda större skillnaden är att jag har lite mer hår.
Hur skiljde sig inspelningen av ”Quantum of Solace” mot ”Casino Royale”?
Den största skillnaden var att vi reste runt i världen och filmade på olika platser under fyra och en halv månad, vilket är den längsta inspelningsperioden utanför studion för en Bondfilm någonsin. Det gav filmen en speciell känsla, precis som Marc Forster ville ha det. Jag tyckte det var toppen, för alla de Bond-filmerna jag såg som grabb tog mig långt bort i världen, vilket blev en del av upplevelsen. Regissören var ny, produktionsdesignern var ny och filmteamet var nytt. Så filmens känsla blir oundvikligen annorlunda.
Hur skiljer sig Marc Forsters regi från Martin Campbells, som regisserade ”Casino Royale”?
Martin är mer av en traditionell actionregissör, medan Marc är en fantastisk historieberättare med en otrolig bredd. Många frågade sig innan hur Marc skulle klarar av att filma actionsekvenserna, och så här i efterhand måste jag säga att han skött sig strålande. Han har verkligen visioner för sina filmer, och det är egentligen huvudsaken när man har de bästa specialeffektskillarna, de bästa stuntmännen och de bästa övriga yrkesmännen i branschen omkring sig och vet hur man ska utnyttja dem till max. Om vi ska prata om skillnaden så är Martin mer dramatisk, han står och skriker ”Lights! Action!” och sånt, vilket jag kan gilla, medan Marc är mer lugn och tystlåten, och tycker om att diskutera saker lugnt och sansat, medan resten av oss står för skrikandet. Han är en duktig ledare.
Den nya Bondfilmen sägs ha dubbelt så mycket action som förra gången…
Ja de säger det, men jag har inte riktigt förstått hur det går ihop...
Nej, men det känns som att den nye James Bond som du representerar är mer hänsynslös, samtidigt som han tampas med känslor som han faktiskt visar öppet, vilket är rätt nytt för Bond. Tror du att våldet i filmerna behövs för att väga upp de mer känslosamma delarna?
Oavsett om man gör en storproduktion som denna eller en mindre film så måste det någonstans finnas sanning i historien, så att publiken kan känna något, annars är det ju ingen idé att se på film. Jag försökte jobba med det i ”Casino Royale” och som tur var så hade vi den starka kärlekshistorien som vi inledde och som nu kräver en lösning, vilket temat på uppföljaren och titeln ”Quantum of Solace” (ungefär ”en gnutta tröst”) antyder. Bond blev kär, han blev sviken och behöver denna ”quantum of solace”.
Ian Flemings James Bond blev ständigt lämnad av kvinnor som han blivit kär i då de inte orkade med att han bara kunde koncentrera sig på jobbet. Kärlek är en stark känsla och det ger bränsle åt hans passion för arbetet. Oturligt nog så jobbar han som lönnmördare så, som svar på din fråga så kommer faktiskt våldet som en konsekvens av kärleken (skratt). Men i den här filmen kommer frågan upp, tar hans passion över hans förnuft? Klarar James Bond av att separera jobbet och känslorna?
I ”Quantum of Solace” får man också en känsla av de gamla Bondfilmerna, biljaktsscener som känns igen från ”Ur dödlig synvinkel” och en kvinna som hittas död på en säng, ungefär som Shirley Eaton i ”Goldfinger”. Hur medvetet jobbade ni med referenserna?
Det var helt klart en sak som vi hade flera långa diskussioner om. Jag menar ”Dr. No”, ”From Russia With Love” och ”Goldfinger” är så välgjorda att de förtjänar att hyllas utan att man rakt av härmar scener ur dem. Vi inspireras av Ken Adams storslagna klipp ur de tidiga Bondfilmerna samtidigt som soundtracket är väldigt traditionellt, inspelat med en full orkester och knappast hippt eller modernt. Vi ville inte göra någon parodi utan en storskalig, storslagen Bondfilm som folk vill gå och se. Så ja, vi var medvetna om referenserna men jag hoppas inte att det känns för självmedvetet, vi har ju liksom inte med någon bil med en röd knapp för katapultstol i växelspaken.
Vad säger du om att Q inte längre är med?
Ryktet har gått om att Q:s avdelning aldrig skulle komma tillbaka, men det tror jag knappast på. Jag har några nya idéer som jag skulle älska att lägga in i någon kommande Bond-film, så han dyker nog upp när vi hittat en passande plats.
Har du några favoritgadgets i den här filmen?
Bond har ett chip i sig denna gång så att MI6 alltid vet var han är någonstans och all information som de har sammanställs på en avancerad digital vägg som finns med i filmen. Men problemet med gadgets idag är att vi lever i en värld full av gadgets, jag menar, jag har en iPhone och tycker den är helt fantastisk. Så vi måste hitta ett sätt att toppa verklighetens gadgets på samma sätt som vi måste hitta en ny väg in för karaktärer som Q och Moneypenny och det finns även en välskriven karaktär i böckerna som jobbar för Scotland Yard som jag skulle vilja ha med i filmerna. Men de måste passa in i storyn.
Du har gått från att vara starkt kritiserad i pressen och på sidor som CraigNotBond.com till att ha spelat huvudrollen i den mest framgångsrika Bondfilmen hittills, och nu sitter du här som en superstjärna...
Vissa har fortfarande starka åsikter mot att jag spelar Bond, och det är något jag får leva med. Men framgången för ”Casino Royale” blev en överraskning för mig och alla andra. Många människor med mig la ner enormt mycket arbete på ”Casino Royale”, så det känns väldigt bra att få lön för mödan.
Hur mycket har det påverkat ditt privatliv?
Det finns en generell uppfattning bland folk på gatan att jag plötsligt börjat köra runt i en Aston Martin klädd i smoking, vilket jag givetvis inte gör. Den största förändringen som skett är nog att jag blivit mer privat för att bevara det jag har och håller kärt, men samtidigt så känner jag mig överlag mer engagerad i filmskapande än någonsin tidigare, och nu har jag möjligheten att göra större val i mitt liv än jag tidigare kunnat, så det är lika bra att passa på, eftersom att bubblan kan spricka när som helst.
Tidningen Men’s Health skrev att om James Bond vore en verklig person, och mot förmodan fortfarande vid liv, så skulle han vara en impotent lungcancerpatient med alla könssjukdomar man kan tänka sig. Tror du att din version av James Bond kan lägga till något mer till den listan?
I böckerna så går James Bond upp ur sängen på morgonen och gör tio armhävningar, sen beställer han frukost bestående av ungefär tolv ägg, en hel kanna med kaffe och kanske tjugo cigaretter. Ingen dålig frukost om ni frågar mig. Sen vid elvasnåret tar han sin första drink och i ”Moonraker” beställer han en receptbelagd variant av drogen speed från MI6 så att han kan spela kort hela natten. Han dricker alltså inte bara Dom Perignon eller Bollinger utan släpper även ner en tablett i glaset. För att svara på din fråga, så önskar jag att min James Bond kunde lägga till något på listan, det vore toppen. Jag dricker i och för sig sex stycken Vesper Martinis på rad, drinken som du känner igen från ”Casino”, så min lever kunde nog ha mått bättre. Men när det gäller könssjukdomar så lämnar jag det till åskådarens bedömning.
Bortsett från sekvenserna på Island i ”Die Another Day” så tror jag inte att Bondfilmer någonsin har filmats i Skandinavien, känner du suget av att spela in något här?
Ja, det vore fantastiskt, att flyga eller köra en båtjakt bland fjordarna vore toppen. Så svaret är självklart ja! Annars skulle det stå på alla löpsedlarna: Daniel Craig: ”Jag vill inte filma i Skandinavien!”. Förhoppningsvis når ”Quantum” framgångar, vilket skulle betyda att vi har en blank sida som vi kan fylla med vad vi vill. Så länge solen skiner i åtminstone tio minuter så är jag nöjd.
