Tuva Novotny: "Från början var filmen mer av ett familjedrama"

När Kiruna riskerar att jämnas med marken, står allt hopp till Tuva Novotny.

 

Hon spelar rollen som Frigga Vibenius, säkerhetschef över järnmalmsgruvan i Kiruna, som är världens största i sitt slag. Men en dag händer det oväntade: plötsliga jordskalv hotar att rasera hela staden. Frigga behöver förhindra en katastrof samtidigt som hon tacklar en rad familjeproblem.

 

Hon berättar för MovieZine att "Avgrunden" började som ett drama, innan man skruvade upp spänningen:

 

- Jag var med i ett så tidigt skede att jag läste filmen nästan som en annan genre från början. Greppet med gruvan och Kiruna fanns alltid med, men det drog mer åt familjedramat. Sen gick det mer mot genre och katastrof, vilket jag tyckte var otroligt bra och frigörande för manuset. Någonstans blev det en motorväg som alla kunde åka på.

 

 

- Frigga var Frigga redan från början. Sen är det klart, hon kanske blev lite mer actionorienterad i takt med att genren ändrades… Men jag tror vi var eniga från början om att inte göra någon konventionell filmhjältinna. Historiskt sett har ju kvinnor porträtterats på ett sätt i många år - stått på sidolinjen och sett snygga ut. Och sen kom en fas där de kvinnliga huvudrollerna skulle vara supertränade, jättefitta och gärna svära hela tiden.

 

- Vi var eniga om att hon är en vanlig tvåbarnsmorsa. Hon råkar vara säkerhetsansvarig på gruvan, och måste därför ta några beslut när det sker. Men det var grunden: en trött, sliten tvåbarnsmorsa med en gnällig jävla tonåring och en annan som är borta, och en sur exman. Så det var otroligt skönt.

 

 

 

- Jag upplever att det finns en blygsamhet inom svensk film, både som publik och avsändare, att man ska inte tro att man är något. ”Såna där actionfilmer” är till för amerikanarna att göra. Det geniala som Richard (Holm) hittat i den här historien är att det är samhällsrelevant för oss. Det är något vi kan relatera till, både som avsändare och publik. Därför kanske det också har sin plats i vårt kollektiva medvetande i större grad än vad amerikansk katastroffilm har.

 

- Samtidigt har det kanske funnits en lite hånfull inställning mot genrefilmen… Vi kommer från en Bergman-tradition med relationsdramer i fokus. Det vore ju fantastiskt om vi kunde röra oss ifrån det! Vi gör ju humor så det ryker, vi gör crime och thrillers. Så varför inte katastrof? Det är min take på det.

 

 

- Men absolut. Jag uppmanar verkligen människor att gå på bio. För vi kommer inte få göra fler filmer till biografen annars. Och upplevelsen på bio är så annorlunda…! Man kanske går och käkar nånting, sen går man på bio, man kommer ut efteråt och pratar om filmen… Det blir absolut inte samma upplevelse hemma i tv-soffan.

 

- Så vi har ett gemensamt ansvar, både som publik och avsändare. Det är klart att filmen måste hålla måttet också så att man har lust att se den. Men det är upp till publiken nu då!