Nya perspektiv när "Utvandrarna" filmas på nytt

"Utvandrarna" har kallats för årtiondets största svenska filmprojekt. Det är inte svårt att förstå varför. En klassisk romansvit som filmas på nytt, 100 miljoner kronor i budget och enorma förväntningar - det är en speciell stämning som ligger i luften när MovieZine besöker inspelningen i Alingsås.

 

Ett tågmuseum strax utanför stan har byggts om för att efterlikna New Yorks tågstation år 1850, och det känns som att kliva in i en annan tid och värld. 200 statister agerar passagerare i tidsenliga kläder, och fyller stationen där de svenska emigranterna får se ett ånglok för första gången i sina liv. Detaljerna är imponerande: från de slitna affischerna som hänger på väggen till det bröd och hantverk som säljs på perrongen. 

Den komplicerade scenen regisseras med säker hand av norske Erik Poppe. Allt har repeterats minutiöst, och kameran följer efter Gustaf Skarsgård, Lisa Carlehed och Tove Lo i en enda lång tagning. De spelar Karl-Oskar, Kristina och Ulrika, tre av bönderna från Småland som åkt över Atlanten i hopp om ett bättre liv.

Den första av våra intervjuer kring "Utvandrarna" fokuserar dock på mannen som såg till att filmen överhuvudtaget skulle bli av. Fredrik Wikström Nicastro har med filmer som "Snabba cash", "En man som heter Ove" och "Borg" gjort några av de senaste årens största filmer, som dessutom nått internationella framgångar. Jag har fått veta att det här projektet ligger honom extra varmt om hjärtat sedan trettio år tillbaka.

 

Att filma "Utvandrarna" har länge varit ditt drömprojekt. Vad var det som fångade dig med Wilhelm Mobergs böcker?

- Jag läste böckerna när jag var tolv år, som en skoluppgift. Det var ganska jobbigt att få hem en sån tegelstensroman att läsa. Men jag blev förvånad av hur lätt jag kom in i den första boken, och engagerade mig i historien. Jag blev otroligt starkt berörd. Sen läste jag hela sviten på fyra böcker ganska snabbt efter det, på sommarlovet. Det var en av mina absolut starkaste läsupplevelser.

- De här historierna har levt kvar i mitt huvud sedan dess. Det var kanske för sex, sju år sen som jag började tänka tanken att det är synd att man redan har gjort en filmatisering. Jag tittade på Jan Troells filmer en gång till, jag läste om böckerna, och jag kände att man borde göra en film med Kristina som huvudperson. Det skulle bli en väldigt annorlunda historia. I Troells film är det väldigt mycket Max vons Sydows, Karl-Oskars, perspektiv. Han var nybyggaren som skulle ta med sin familj till ett nytt land. Men i böckerna är Kristina en minst lika stark karaktär.

 

 

Manuset till "Utvandrarna" skrevs av norska Anna Bache-Wiig och Siv Rajendram Eliassen. Men andra manusförfattare har varit inblandade innan dess, och ett tag var det tänkt att Daniel Espinosa ("Snabba Cash") somskulle regissera. Att hitta rätt väg med projektet tog några år, berättar Fredrik Wikström Nicastro.

- Det här är ett väldigt ambitiöst projekt, som är väldigt viktigt för mig, men också för publiken - jag tror många har en väldigt stark koppling till det här universumet. Det finns starka känslor kopplade till böckerna och kanske musikalen eller den tidigare filmen. Jag vet att förväntningarna är väldigt höga. Jag bestämde mig för att vi får utveckla tills det blir väldigt bra.

Och man ska alltså inte kalla det för en remake på filmen?

- Nej, den har inget med den tidigare filmen att göra. Vi har gått tillbaks till böckerna. Det är bra att du säger det, det är en del som kallar det för en remake men det är det inte. Det är en ny adaption.

 

Böckerna gjorde ett starkt intryck på dig som liten. Vad beror det på, tror du?

- Jag tror att det var framför allt karaktärerna, de är så otroligt välskrivna. Man lär känna dem. Det känns nästan som att det är riktiga människor. Även om böckerna är från 1940- och 50-talet så låter det inte så när han beskriver de här människorna. De är väldigt moderna, de pratar om sexualitet och drömmar, och de kan vara ganska grova. Det är inte gammalt och mossigt på något sätt.

- Det finns ju historier om svenskar som åkt till Minnesota och letat efter Karl-Oskar och Kristinas grav. De är övertygade om att de här karaktärerna fanns på riktigt. När man läser böckerna så känns det som att det är väldigt svårt att hitta på de här människorna. Det finns många som påstår att "det var min mormor som var inspirationen till Kristina" eller att "Wilhelm Moberg såg alltid Karl-Oskar som mig". Många har påstått att det är de som är de riktiga karaktärerna, men de är påhittade. Moberg skrev de här böckerna under 10-20 år, det var ett enormt arbete.

Även i Troells filmatisering märker vi av väldigt moderna karaktärer. Samtidigt har filmen ett rätt gammaldags språk. Hur har ni tänkt där?

- Språket var en stor fråga för oss. I Jan Troells filmer valde man att ha småländska. En dialekt från Småland. Det valde vi att inte göra. I vår film pratar man mer en historisk rikssvenska.

- Vi har haft med oss en lingvist under hela manusprocessen som har hjälpt oss med varenda ordval i manuset, för att se till att alla ord som sägs är historiskt korrekta. Han har också jobbat som dialektcoach med alla skådespelarna, för att de ska putsa bort all lokal dialekt, så att alla pratar samma neutrala svenska. Vi har tagit det på väldigt stort allvar. Men det kommer inte vara den småländskan som är i Jan Troells filmer.

 

 

Inspelningen har pågått i Sverige i åtta veckor. Snart flyttar man till Rumänien för de sista inspelningarna. Där finns bland annat kulisser över en amerikansk 1800-talsstad - lämpligt nog överblivna från Hollywoodfilmen "Åter till Cold Mountain" (2003) - som kommer återanvändas av det svenska filmteamet. Innan pandemin slog till var det däremot tänkt att största delen av filmen skulle ha spelats in utomlands.

Hur har coronaåret påverkat och förändrat produktionen?

- Mycket. När corona kom har det påverkat varenda aspekt av filmskapandet. Nästan allting vi gör måste man tänka ur det perspektivet. Vi sköt på inspelningen lite grann, och vi valde att flytta hem inspelningen från Tjeckien till Sverige. Vi kände att vi här i Sverige skulle kynne få mer kontroll, och vi kunde undvika en massa resande. Vi hade egentligen förberett hela inspelningen i Tjeckien, med inspelningsplatser och team. Sen innan sommaren fick vi stänga ner det och började om här hemma.

Jag tror att många med mig undrar - varför gör man inte fler filmer som utspelar sig i Sverige, i Sverige?

- Ja, det är en jättebra fråga. Skulle vi få de här skatterabatterna, som är en stor politisk fråga just nu, så skulle det bli så automatiskt. För en sån här film... vi hade nog aldrig velat åka till Tjeckien från början om det inte blev en så stor skillnad ekonomiskt. Jag tror att det kommer gå igenom, det känns som att politikerna lyssnar mer och mer på argumenten. Vi är bland de få länder i Europa som inte har skattelättnaderna. Alla andra har insett att det lockar till sig arbetstillfällen, och att det är en bra affär för staten. Jag tror att vi skulle få hit fler Hollywoodfilmer. Det är sånt som skulle gynna branschen men också gynna bilden av Sverige. Det är positivt för turismen.

 

 

Åter till "Utvandrarna", vad gör den här historien relevant att återberätta idag?

- Att välja det kvinnliga perspektivet kändes angeläget. Ofta när man gör historiska filmer har det varit naturligt att välja det manliga perspektivet. Kvinnor har ofta haft en mer passiv roll i historien. Även om Kristina är en hemmafru så har hon en otroligt djup och stark berättelse.

- Så det kändes angeläget, och mer än det - den migrationen som finns nu i hela världen, det är lite ombytta roller än det var på 1800-talet. Då var det vi som svälte och ville fly från religiöst förtryck, och ville åka och riskera livet på havet för att komma till ett nytt land. Idag är det andra människor som gör det. Det perspektivet fanns inte när Wilhelm Moberg skrev böckerna eller nära Jan Troell gjorde sin film på 70-talet. Då fanns inte den kontexten. När man ser filmen idag kommer vi ha en helt annan blick på allting. Man ser hur det liksom går i cykler.

Tror du att biopubliken är redo att gå på bio igen om ett år?

- Vi hoppas verkligen det! Det kanske är så att den här filmen hjälper till att starta upp det.