”Daredevil” är en av de mest brutala TV-serier som visas just nu. Och det är någonting som huvudrollsinnehavaren Charlie Cox gillar.
- Det var kul att vi kunde göra den så brutal. Utan att stöta bort den unga publiken, så ville vi göra någonting som kunde tilltala de äldre tittarna, säger han till MovieZine.
Han gör detta i telefon från hemstaden London. En stad där han numera tillbringar mindre och mindre tid, efter en karriär som inneburit roller i TV-serier som ”Downton Abbey” och filmer som Lasse Hallströms ”Casanova” och ”The Theory of Everything”.
Hur kommer det sig att en engelsman plötsligt är brottsbekämpare i New York?
- Jag har egentligen ingen aning, jag frågar mig också det. Jag gick på audition och hoppades att dom skulle vara fördomsfria och kunna se bortom det amerikanska. Fast jag trodde nog innan att det var hopplöst. Men det var det inte.
Hade du läst serietidningarna om Daredevil?
- Nix, jag var verkligen en nykomling. Men när jag fått rollen och läst manuset, så läste jag alla serier, och kunde verkligen känna för och identifiera mig med karaktären.
Såg du filmen med Ben Affleck?
- Ja. Och jag gillade den. Fast den hade en ton som kändes förvirrad. Vår show passar den här berättelsen bättre.
Det är mycket action, många långa fightscener. Hur tränade du?
- Mycket och hårt. Jag trivdes med det. Jag har en väldigt bra stuntman, som gör mycket, men det är också väldigt mycket av mig i actionscenerna.
Hur tränade du för scenerna som blind?
- Jag arbetade han med en blind man som konsult. Jag filmade denne, studerade hur han gick och rörde sig. Han har varit blind halva sitt liv, så han har ju det gemensamt med Matt Murdock att han kommer ihåg hur det var att ha syn.
Det är en serie med ovanligt mycket grafiskt våld, till exempel scenen med killen som spetsar sig själv i ögat.
-Ja, och slutscenerna i episod fyra.
Hur resonerade ni när det gäller våldet?
- Jag tycker det är bra att det är så våldsamt, det passar historien. Vi vill inte skrämma bort den unga publiken, men samtidigt vill vi slå fast att detta är en TV-serie för en vuxen publik. Grundmaterialet är otäckt och mörkt, och det är kul att ha en serie som kan utnyttja detta.
- Jag gillar att det är massor av action, men formatet med tretton timmar ger oss också möjlighet att utveckla karaktärerna. Som när Wilson Fisk blir förälskad, det ger en ny dimension till honom.
Fisk är en lysande bad guy. Kommer det fler skurkar i säsong två?
- Jag vet inte så mycket om säsong två ännu, men jag hoppas de introducerar ännu fler bad guys. De håller på med manuset nu, och jag tror vi börjar spela in i slutet av juni.
Vad tror du kommer hända?
- Det kommer nog att handla mycket om Matts resa, och om hans integritet. Kommer han att gå över en linje där han inte kan gå tillbaka? Eller har han redan gjort det?
Ni filmar i New York? Det här är väl inte en av de serier som filmas i Toronto som ska föreställa The Big Apple?
- Nej då, allt filmas på plats. Det är viktigt att det ska kännas att vi är i Hell’s Kitchen, staden ska kännas som en av karaktärerna i serien.
Marvel gillar ju crossover-berättande, och det ryktas att Daredevil ska vara med i nästa Avengers-film? Stämmer det?
- Det skulle vara underbart om det blev så. Det vill jag verkligen göra.
Klart är väl i alla fall att det ska bli en serie där Daredevil möter Jessica Jones, Luke Cage och Iron Fist?
- Ja, det är klart, men jag vet inte när det blir av.
Vi är många som gillar ”Daredevil”, men inte alla. En kollega till mig tycker att serien är som superhjältarnas svar på en avocado-smoothie.
- Hahaha. Men vad menade han med det?
Jag tror att han tycker att Daredevil är en mjukis jämfört med Batman.
- En så konstig sak att säga. Men man kan inte tillfredsställa alla. Jag är nöjd med den fantastiska respons vi har fått.
Gunnar Rehlin
