Det råder ingen tvekan om att Zach Galifianakis har gjort sig ett namn på att kunna säga några av de mest galna saker du kan tänka dig, samtidigt som han ser helt gravallvarlig ut. Kanske inte en komiker för alla, men jag har personligen älskat det allra mesta snubben har gjort genom åren. För den som vill nörda loss på allvar så finns det dessutom ett gäng gamla standup-klipp på YouTube som är helgrymma.
"Baskets" är en enormt underskattad komediserie och "Between Two Ferns" går aldrig att få nog av. Men det är givetvis genom "Baksmällan"-filmerna och "Due Date" som Galifianakis slog igenom på allvar under början av 10-talet.
Nu är han däremot aktuell med den nya långfilmen "The Beanie Bubble", där han axlar huvudrollen som gosedjurs-gurun Ty Warner.
Zach Galifianakis och Robert Downey Jr. i "Due Date" (2010).
När internet fortfarande var nytt för de flesta av oss, så lyckades ett litet företag som gjorde gosedjur ta internet med storm. Av någon outgrundlig anledning fanns det en så hög efterfråg att gosedjuren hela tiden sålde slut, vilket ledde till att föräldrar började handla av varandra för att säkra sina barns lycka. Ända tills andrahandsvärdet på gosedjuren sköt iväg och skapade något som kom att kallas för "Beanie"-bubblan, där vissa samlare lyckades finansiera hela husköp genom att sälja av vissa specifika gosedjur.
Och enligt filmens skapare så fanns det bara en enda person som kunde axla huvudrollen som Ty Warner, en man som drar mer åt att vara en blandning av Willy Wonka och Donald Trump än åt den typ av affärsman som han själv tycks tro att han är. Zach Galifianakis ansågs vara det perfekta valet att spela en karaktär som vi alla kommer att älska att hata - och efter att ha sett filmen så är jag villig att hålla med.
Under mitt samtal med Zach så inleder vi först med att snacka lite om hur komedigenren i stort mår just nu, i en tid där den typ av humor som han själv navigerat sig smidigt fram igenom börjar bli allt svårare att lyckas med. Därefter djupdyker vi givetvis även i lite snack om rollen och handlingen till "The Beanie Bubble":
Zach Galifianakis som Ty Warner i "The Beanie Bubble".
Som skådespelare och komiker så har du ofta spelat karaktärer som uttrycker sig allt annat än politiskt korrekt. Jag är själv ett stort fan av både "Baskets" och "Between Two Ferns" exempelvis. Hur ser du på komedigenren i stort idag, en tid där allt fler tycker till och nästan verkar leta efter skämt att bli upprörda över?
- Politisk korrekthet inom komedi är inte helt enkelt. Jag tror att när folk hör vissa specifika ord, så tar man inte alltid hänsyn till meningen bakom orden. För ibland använder komiker stötande ord eller situationer som ett sätt att bevisa en viss poäng med det som upplevs vara stötande.
- Men jag tror att den allmänna regeln är att om du slår nedåt, eller ger dig på olika minoriteter, så är det en svår balansgång att klara av. Rent matematiskt så är det upplägget svårt att motivera inom komedi, det är bara så det är. Vilket är varför ett gäng gubbar som sitter på någon rikemansklubb och skämtar, sällan lyckas vara särskilt roliga. Om du förstår hur jag menar. Där kommer man i större utsträckning troligtvis hacka på någon i lägre ställning än en själv, men det finns givetvis olika nyanser av det här svaret även där.
- Jag har själv anklagats för att vara allt annat än politiskt korrekt. Men jag tycker ändå att det bör finnas ett visst spelrum inom komedi, eftersom det ibland kan vara ett sätt att lyfta upp något viktigare till ytan. Genom att gå via något mer stötande, eftersom det får oss att reagera.
- Sedan är nog mycket av det här helt enkelt en generationsfråga också. Nu kommer det upp en yngre och medveten generation som säger "stopp, vi tycker inte att det här är okej längre!". Vilket är helt okej, komedi utvecklas och växer tillsammans med sin publik. Med det sagt, så kommer det komma upp ännu en generation som kommer att reagera på det och säga att "vi tänker inte spela efter era regler längre".
- Efter att ha växt upp i den amerikanska södern, så påminner mycket av det här klimatet kring politiska korrekthet om hur det var inne i baptistkyrkorna i södern när jag var liten. "Du får inte säga så, det där är inte okej" [sagt med djup sydstatsdialekt]. Och jag tror att de allra flesta komiker har fått höra just den frasen nu på sistone. Vi lever i en tid där alla har en åsikt och ett tangentbord... och ingen är rädda för att använda det! Det är något som är nytt. För när jag började som komiker så hade man bara sin publik att ta hänsyn till, inte alla där hemma bakom tangentborden.
"Här i Hollywood så växer faktiskt den typen av egon på träd"
Det fanns aldrig någon annan skådespelare i åtanke för huvudrollen i "The Beanie Bubble". Hur kändes det när frågan kom och du fick veta att det var så?
- Det gör ju att man blir lite orolig över huruvida de faktiskt har vad som krävs för att göra en film, om de bara kunde tänka sig mig i rollen. Jag menar, Jude Law kan ju spela vad som helst? Det finns så många andra skådespelare, haha. Men nej, jag känner båda två sedan tidigare och vi har pratat om det lite från och till under flera års tid. Och jag är givetvis smickrad över att de hela tiden tyckt att jag varit rätt man för den här rollen.
Hur mycket kände du till om Ty innan du blev en del av det här projektet?
- Ingenting. Den största utmaningen där var att det finns väldigt lite material om honom att gå efter. Det finns nästan inga intervjuer med honom alls, vare sig i skrift eller något inspelat. Jag försökte verkligen göra mina efterforskningar så grundligt det gick, men jag kunde inte hitta något i alla fall.
- Han har ett hotell i Santa Barbara och jag funderade till och med på om jag skulle åka dit och försöka se om jag åtminstone kunde få en skymt av hans gångstil eller något sånt. Men det var precis innan pandemin, så det satte stopp för den delen av mina förberedelser.
- Jag hade med andra ord bara min egna magkänsla och boken att gå efter, utöver det som regissören ville förmedla. Och min egen fantasi kring hur en man med den här typen av ego lär ha betett sig... för här i Hollywood så växer faktiskt den typen av egon på träd. Men när det kommer till den kroppsliga delen av honom, sättet han pratade på, blinkade eller gick, där fanns det inget för mig att basera det på. Jag fick gå efter min magkänsla och göra det som kändes bäst för filmen där.
"När det väl kom till kritan så valde han alltid sig själv först"
Sarah Snook och Zach Galifianakis som Sheila och Ty i "The Beanie Bubble".
Vi får även följa tre viktiga kvinnor i Tys liv, som på många sätt är anledningen att han lyckades nå så långt som han gjorde. Hur ser du på hans förhållanden med dessa kvinnor och varför han aldrig verkade vilja dela med sig av framgångarna?
- Jag tror att Ty var en typ av person, åtminstone i vår film, vars förhållanden med sina anställda... oavsett om det gällde kvinnor eller män, så var han okej med att betala dig för dina tjänster. Men förvänta dig inte att klättra inom företaget eller i hans ögon. Och det var något som jag tror att alla tre av dessa kvinnor i hans liv förväntade sig att kunna göra. Med andra ord, han kunde behandla folk okej fram till den punkt då man ville "få vad man ansåg sig ha förtjänat". Då var han redo att checka ut.
- I en film som den här och under 90-talet i stort, så fanns det många män som betedde sig på det sättet och ofta tog åt sig äran för något som andra hade arbetat fram. Och det var så "man skulle vara" som man på den tiden. Att man hade klarat av allt själv, medan kvinnorna fick stå kvar i det dolda.
- Såhär i efterhand är det däremot väldigt uppenbart att det var kvinnorna i hans liv som faktiskt byggde upp det här företaget åt honom. Men ur hans sätt att se på det så förtjänade de aldrig att begära något mer än han var villig att ge dem. Han kunde visserligen uppföra sig på ett annat sätt när han ville vara romantisk med någon, men det var fortfarande på hans villkor i slutändan. Så det var hela tiden till hans fördel. I grunden så tror jag bara att han inte ville dela med sig av rampljuset, så när det väl kom till kritan så valde han alltid sig själv först.
"Det blev nästan lite av en Willy Wonka-aktig fantasi"
Elizabeth Banks och Zach Galifianakis som Robbie och Ty i "The Beanie Bubble".
"Air" är ett av många exempel på liknande bakgrundshistorier som också tagit oss "bakom kulisserna" på sanna händelser av den här typen. Varför tror du att vi som tittare gillar att återupptäcka berättelser från 80 och 90-talet så mycket just nu?
- Nuförtiden så spelas vår historia konstant in av allas mobiltelefoner. Under 90-talet så var det inte riktigt så ännu. Det fanns nyhetsinslag om Beanie Baby-hajpen, men väldigt lite om själva skapandet av dessa mjukisdjur. Det blev nästan lite av en Willy Wonka-aktig fantasi som byggdes upp kring det hela. Men i både boken och nu i filmen så får vi lära oss mer av hur det egentligen gick till.
- Det var väldigt lite Willy Wonka och väldigt mycket normalt företagande. Det här var ett helt vanligt företag i grunden. Men folk är helt enkelt fascinerade av den här typen av berättelser, vilket är varför vi fortsätter berätta dem. Och Beanie Baby-berättelsen är fascinerande, faktumet att det exploderade på det här sättet som det gjorde. Vilket även påverkade en rad olika människors liv på intressanta sätt, både på gott och ont.
"The Beanie Bubble" finns nu tillgänglig hos Apple TV+.
Kommer du att ge "The Beanie Bubble" en chans? Kommentera gärna nedan!
