100 årstider 2023

Svensk, experimentell film som blandar verkligt videomaterial från 1990-talet, en fiktiv nutida historia och fantasisekvenser i 1700-tal? ”100 årstider” är mycket men liknar troligen inget du sett förut. Mångsysslaren Giovanni Bucchieri har gjort en film så personlig och intim att du nästan känner dig påträngande när du ser den.

 

Han spelar en version av sig själv - en medelålders, avdankad balettdansare som sliter med bipolaritet och lever på socialbidrag. Han spenderar dagarna med att drömma sig tillbaka till bättre tider och ser på gamla videofilmer med sig själv och före detta kärleken Louise (Louise Peterhoff, också som en variant av sitt riktiga jag).

 

Hon däremot är en framgångsrik teaterregissör vars nya, moderna uppsättning av ”Romeo och Julia” lämnar både teaterchefen och skådespelarna förbryllade. Såväl dejtinglivet som relationen med tonårsdottern haltar som bäst och trots stabil tillvaro liknar hon liksom Giovanni en vilsen konstnärssjäl som ingen förstår.

 

Det är modigt, vågat, konstigt, pretentiöst och fascinerande. Att det inte lär falla alla i smaken är en underdrift men i den svenska filmindustrin är det en frisk fläkt som sticker ut. Du behöver inte vara bekant med någon av huvudpersonernas bakgrunder för att ryckas med i berättelsen - allt serveras på silverfat med skratt, tårar och nattsvart dödsångest.

 

Det kan säkert hjälpa att ha en relativ god kunskap om teatervärlden. Här finns en slags metahumor när namn som Lia Boysen, Stina Ekblad och till och med Peterhoffs egen man Alexander Mørk-Eidem spelar sig själva med glimt i ögat. Men oavsett kan vi alla relatera till grubblerier om meningen med livet, rädslan för döden och tillbakablickande på bättre tider från förr.

 

Det tunga lättas upp av en lekfull filmstil och berättarglädje. Man hoppar i tiden mellan de verkliga videoklippen från 1990-talet och den nutida historien. De unga Giovanni och Louise speglas i deras nutida jag, där den förstnämnda är en mjuk, varm optimist på samhällets botten och den sistnämnda en kylig karriärkvinna. Men båda är trasiga själar vars relation endast existerar i det förflutna och fantasin.

 

”100 årstider” är något unikt, speciellt inom svensk film. Den kan vara något tung och svårsmält för de som kanske uppskattar mer konventionell film. Men en film av denna typ som vågar göra något annorlunda bör alltid välkomas och applåderas.