Uppgörelsen -12 and Holding 2006

Tre barn, tre historier och tre öden som tillsammans är med och formar dessa barns framtid. ”Uppgörelsen” är en sällsynt film om barndomens dagar där varje ord, varje steg känns på riktigt och där manusförfattaren Anthony Cipriano bjuder in till en återblick där det naiva barnet börjar bli vuxet, åtminstone enligt barnet själv. För regin står Michael Cuesta (”Six Feet Under”) och han får ut maximal effekt ur samtliga aktörer på ett minst sagt imponerande sätt. Jacobs tvillingbror, Rudy dör i ett pojkstreck som går fel och som den svagare av bröderna står Jacob kvar och ser sin familj falla samman. Han lägger skulden på sina egna axlar, så därför bestämmer han sig för att själv hämnas på dem som är ansvariga för sin brors död. Kanske skulle han då få den uppskattning av sina föräldrar bara hans bror tidigare kunde nå.

Även vännerna Malee och Leonard sörjer sin vän men snart tar deras egna problem över. Malee lever med sin ensamstående mamma som är psykolog och en dag på hennes mottagning träffar Malee en av hennes patienter, Gus och blir stormförälskad. Problemet är bara att Gus är alldeles för gammal för henne, och han inser lite för sent hur mycket kärlek Malee hyser för honom.

Leonard och hans familj är alla kraftigt överviktiga men han bestämmer sig efter Rudys död att förändra sin livsstil och börjar därför både träna och äta bättre. Men hans familj visar ingen som helst förståelse så därför måste han ta till med sina egna knep för att få sin familj att vakna upp.

Michael Cuestas andra långfilm känns vid första anblicken väldigt lik ”Mean Creek” från förra året, men där den enbart skildrar en händelse breddar sig ”Uppgörelsen” något i och med sina tre historier. Men samma känsla av hur barn tänker och gör har båda lyckats med och även om den här filmen inte är lika spännande så vinner den på sitt sätt hur den lyckas gripa tag om sin publik. Vad som imponerar är att man med sina tre historier lyckats hitta en balans där varje historia är lika gripande som den andra utan att det blir någon form av upprepning. För i grund och botten utspelar sig alla historier ur samma ståndpunkt. En punkt i ett barns liv där fantasin skenar iväg men där upptäckten av att verkligheten både kan bromsa och ge fantasin fart sätter sina spår.

Även om jag har svårt att personligen relatera till någon av dessa karaktärers öden så finns det mycket att känna igen sig i. Speciellt är det tänkandet och hur barnen reagerar på vissa händelser som är löjligt träffsäkert. Även det faktum att filmen spelar på barnens planhalva, helt på deras regler och det utan att finna någon tillstymmelse till att dela ut några saftiga moralkakor är ett imponerande manusarbete.

”Uppgörelsen” är en välberättad och gripande berättelse om den vuxna egoismen och vad det kan få för konsekvenser. Men framförallt är det en film där regi och prestationer av unga skådespelare lever i en perfekt symbios.