16 Blocks 2006

Det här är en film som redan på pappret känns som man sett ett par gånger för mycket, om inte på bio så på tv då upplägget känns direkt stulet ur ett avsnitt av tv-serien ”24”. Fast vad gör det när man har mannen bakom ”Dödligt Vapen” som regissör, Bruce Willis i huvudrollen och ett hektiskt New York som spelplan, det borde kunna bli ganska så underhållande.

New York-polisen Jack Mosley (Bruce Willis) har jobbat hela natten och är på morgonkvisten trött och sliten. Precis när han ska lämna polisstation får han ett sista uppdrag för dagen då han måste transportera Eddie (Mos Def) till domstolen sexton kvarter bort. Motvilligt ställer Jack upp och kör Eddie dit, något som är lättare sagt än gjort i en stad som New York. Snart visar det sig att Eddie är huvudvittnet i en utredning som skulle kunna sätta dit en hel del av New Yorks poliser som ibland själva rör sig på andra sidan lagen. Ingen av Jacks kollegor vill se att Eddie tar sig till domstolen levande men Jack är fast besluten att ta sig de få kvarteren som är kvar för att skipa rättvisa.

”16 Blocks” är rakt igenom en trött film, med trötta karaktärer och ännu mer trött handling. Man ska inte överanalysera en sådan här film, men ”16 Blocks” klarar inte ens en ytlig liten överblick utan att helt falla i bitar med logiken. Men om man bortser från logiken då? Sorry, finns inte mycket att hämta i alla fall. Bruce Willis tar sig an rollen som Jack Mosley lika mycket som jag borstar tänderna varje morgon och kväll, dvs han gör det han ska, han kan det han gör men det börjar bli lite tjatigt nu. Inte blir det bättre av att han spelar en snut med alkoholproblem (vad annars?), som är trött på sitt jobb och väldigt sur i största allmänhet men som helt plötsligt nyktrar till och lyckas med både det ena och det andra när faran lurar. Det har vi väl aldrig sett förut?

Även den annars så duktiga David Morse gör ett blekt intryck som en av poliserna som vill stoppa Eddies väg till domstolen. Fast det är egentligen inte så konstigt när varje karaktär lider av alla svåra klichésyndrom som någonsin skildrats i polisvärlden. Mos Def spelar Eddie, den karaktären man känner mest för och han gör ett godkänt jobb bland sina kollegor men det har han inte så mycket för när filmen släpar efter hela tiden.

Spänningsmomenten är billigt konstruerade och det blir aldrig nervpirrande för oftast försätts Jack och Eddie i sådana situationer att det är så omöjligt för de att klara sig ur knipan, men det är också för tidigt för dem att åka fast så de måste helt enkelt lösa det här och med sådana scener gång efter gång blir kan man inte bli annat än förvånad vilket oengagerat intryck regissören Richard Donner ger.

Jag försökte verkligen hitta små glimtar i ”16 Blocks” men det är svårt. Det går inte ens att säga ”Det är en klassisk Bruce Willis, man vet vad man får” för man vet hela tiden alldeles för mycket av vad man får, och när man inte ens lyckas skapa lite lättsam spänning känns filmen som ett oändligt långt kvarter som aldrig vill ta slut. Ibland kan lättuggad actionthriller vara precis det man behöver, men det får aldrig vara så dumt och lättuggat som det är här.