20,000 Days on Earth 2014

Ett påhittigt och läckert intro i vilket bilder från Caves 19 999 första dagar i livet fladdrar framför oss anger tonen för det som komma skall. Det som sedan följer är sammanfattningsvis och inte ett dugg överdrivet en väldigt vacker och ytterst intressant film i gränslandet mellan verklighet och fantasi. Precis där musiken, liksom livet i sig enligt Cave också sker.

”20 000 Days on Earth” handlar på ett övergripande plan om artisten Nick Caves liv och dagar hittills. Men ännu mer handlar filmen om konsten och skapandet, men fungerar samtidigt som en ren hyllning till både kärleken och livet. I början jämför han visserligen sitt eget liv som konstnär med en slags kannibalism i vilken ingenting är heligt. Alla upplevelser, möten och människor tuggas utan pardon upp av konstnären och spottas sedan med samma frenesi ut igen i form av en melodi eller en sång. Det är en intressant, fastän kanske inte helt unik liknelse och flera andra följer.

Den mytomspunne punkpoeten låter oss följa med under en fiktiv dag (den 20 000:e) i hans liv. Vi får se och lyssna in på samtal mellan honom och bland annat en terapeut, gamla vänner och kollegor och dessutom hänga med på ett besök till ett arkiv där privata gamla foton, brev och testamente dissekeras. Denna personliga men ändå på inget sätt för utlämnande rannsakning av ett liv varvas med klipp från repetitioner och uppträdanden ur både tidigare men också senare karriär. Och även om Nick Cave på sätt och vis hela tiden är i centrum, handlar det som sagt inte egentligen så mycket om honom som om just musiken, konsten och mötet med publiken - då de facto konsten uppstår.

Detta är en fascinerande rundvandring på knappa 100 minuter med Cave som ciceron och han guidar oss fram genom sina minnen och fantasier, hela tiden på hans egna villkor. Han bjuder på lagom intima och filosofiska funderingar, allt vackert ihopkomponerat och dessutom hela vägen ackompanjerat av underbar och passande musik.

Fotot är verkligen otroligt snyggt och redigeringen stundvis närmast genial. Framförallt i snuttarna mot slutet där nyare material från en konsert i Sydney Operahus skickligt och i ett rasande tempo klipps samman med foto från gamla liveuppträdanden. Det är som att jag parallellt är publik till samtliga framträdanden och jag vill så gärna ställa mig upp och tjoa, men låter bli…

Cave är en klok och mycket rolig man med tydlig distans till sig själv och sin egen storhet. ”20 000 Days on Earth” blir därför också just det -både humoristisk och tankfull. Han tar av sig själv och använder sitt skapande för att inspirera och uppmuntra andra att blicka inåt, men viktigare ändå – ut och framförallt framåt. ”Det är bättre att handla utifrån en dålig idé, än att inte handla alls” säger han i voice over mot slutet. Och med den känslan lämnar jag efteråt biosalongen. Jag vill göra, verka och skapa. Exakt hur och vad? Det vet jag inte än, men lusten är i alla fall väckt.