21 2008

Så sjunger Rolling Stones medans sluttexterna rullar på. Men det verkar inte stämma, för vi har precis fått bevittna att det kan minsann hända Ben. Stackars Ben som aldrig någonsin haft "a real life experience" som det tjatas om under hela filmen. Till slut får han skolans snyggaste och mest eftertraktade tjej, han får pengarna och de gamla vännernas förlåtelse efter att ha totaldissat dem. Han kommer in på Harvard på stipendium och till och med kära mamma stryker ett streck över nätet av lögner hennes älskade son spunnit och är snabbt ombord på Team-Ben igen. Har jag förstört hela filmen för er nu genom att berätta detta? Knappast. Man kan med lillfingret räkna ut att det kommer att sluta bra för kära Ben, det här.

Men om vi ändå backar tillbaks lite.

Ben (Jim Sturgess) är en snart 21-årig framgångsrik student på MIT i Boston och har varit så fokuserad på att komma in på medicinutbildningen på Harvard, att han glömt bort att leva. Att ha roligt. Detta blir han plågsamt varse om när han ansöker om ett stipendium till just nämnda skola och blir ombedd att skriva en uppsats om sig själv, som ska få honom att stå ut bland de andra närapå hundra sökande. Lyckligtvis har Bens professor Mickey Rosa (Kevin Spacey) ett exklusivt team av studenter som ska blåsa casinon i Las Vegas på pengar och som Ben får bli en del av! Ben tvekar, men teamet insisterar. Jag dör nästan när Kate Bosworth skickas in för den obligatoriska scenen där kvinnan anspelandes på sex ska locka den tveksamme mannen till att göra som hon (teamet) vill. Hur tror ni det slutar? Ja, just det...

Och det går bra för teamet. Ben får smak för stekarlivet i Las Vegas och borta är den nördiga idealisten som skulle plugga medicin och bara spela poker tills han fått ihop tillräckligt till Harvard-avgiften. Komplikationer i teamet uppstår naturligtvis och snart vet man inte vem som blåser vem. Eller vänta. Det är ju just det man gör. Vilket gör filmen nästan outhärdligt plågsam! Till och med skådespelarna verkar plågade och deras prestationer känns bara trötta. Antagligen för att de känner på sig att detta inte är någon hit. Timingen är av, speciellt humorn. Filmen är konstant försenad, den är i osynk med sig själv.

Så vad gör en skådespelare av rang som Kevin Spacey i denna tröga och högst odynamiska actionthriller? Mannen som gav oss David Gale i ”The Life of David Gale”. Jag förstår inte.

Nej, det här var verkligen ytterligare ett bottennapp för Robert Luketic. Ni minns kanske ”Win a date with Ted Hamilton"? Jag föreslår att man hellre tar och letar upp ”The Rounders” med Matt Damon från 1998 hos närmaste dvd-uthyrare om man känner sig sugen på att se en spännande film om kortspel. För här har man inget att hämta.