3:10 to Yuma 2007

Att få se westernfilmer på de svenska biograferna är inget vi är bortskämda med. Till alla westernfans förtjusning bröts den trenden förra året med ”Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford” och fortsätter nu på samma linje med en remake av ”3:10 to Yuma”. Att göra en nyinspelning av en redan lyckad filmatisering kan lagom fördomsfullt uppfattas som en riktigt korkad idé, men allt hänger givetvis på vem som gör den och vilka som medverkar.

1957 gjorde Delmer Daves sin version efter Elmore Leonards novell. Sjutton år gammal såg James Mangold (”Walk the Line”) ”3:10 to Yuma” som gjorde ett outplånligt intryck hos honom. Drygt 40 år senare skred han till verket och inledde filmatiseringen av denna nyinspelning.

Huvudpersonerna är den fattige, men ärlige ranchägaren Dan Evans (Christian Bale) och den lömske och oberäknelige banditen Ben Wade (Russell Crowe). Efter ett diligensrån blir Wade våghalsig och ger sig oförsiktigt nog till närmsta stad för att fira det lyckade rånet, där han snart blir tillfångatagen av uppbådet. Dan Evans, som är i riktig pengaknipa, ansluter sig till gruppen som ska föra Wade till Contention för att sätta honom på tåget till den väntande snaran i Yuma. Men Wades högra hand, Charlie Prince (Ben Foster) tänker göra allt för att kunna få tillbaka sin ledare, och många chanser till fritagningsförsök kommer att ges under den tre dagar långa resan.

Bale och Crowe gör båda ruggigt bra rollprestationer, men Crowe är dock det starkare kortet. Han gör en karismatisk och oförglömlig Ben Wade och varje scen med honom är en ren njutning att se. Crowe med sin utstrålning och pondus är som gjuten som rollen, som för tankarna tillbaka till ”Gladiator” och ”Master and Commander”. Dramagenren är däremot inte hans gebit och där vill jag inte se honom.

Förutom huvudkaraktärerna gör Ben Foster en riktigt imponerande insats som Wades högra hand, Charlie Prince. Foster blev rätt hårt marknadsförd som Angel i ”X-Men 3”, men i den färdiga filmen fick han bara några enstaka minuters speltid. I ”3:10 to Yuma” får han däremot chansen att visa upp sina talanger och gör det med bravur.

Regissören James Mangold har gjort en otrolig westernrulle, oförskämt perfekt anpassad till dagens moderna publik. Det märks att Mangold känner till sin genre väl och ”3:10 to Yuma” blir ett välkommet tillskott i den något bortglömda westerngenren. Det som är filmens stora styrka är den starka dialogen mellan de suveräna skådespelarna. Naturligtvis får vi se en kaosliknande, men maffig eldstrid. ”3:10 to Yuma” är på snudd ett mästerverk och bör inte missas av någon westernälskare. Det lär dröja innan vi får se en ny westernfilm på biograferna och att den mot förmodan skulle hålla den här höga kvalitén finner jag väldigt osannolikt.