438 dagar 2019
Synopsis
Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson sätter allt på spel när de korsar gränsen mellan Somalia och Etiopien. De vill undersöka hur jakten på olja drabbar befolkningen och med egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare ligger de skjutna i öknen och en annan historia tar sin början.
Info
Originaltitel
438 dagar
Biopremiär
30 augusti 2019
DVD-premiär
27 december 2019
Digitalpremiär
12 december 2019
Språk
Svenska, Engelska
Land
Sverige
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
15 år
Längd
Fängslande om 438 dagar utan yttrandefrihet
I 438 dagar satt journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fängslade i Etiopien, nu har deras självbiografi om dagarna i fångenskap blivit film. Jesper Ganslandt har gjort ett fängslande drama om journalistik med livet, och det fria ordet som insats.
Systemkameran, de dubbla strumporna och snuset var packade. De skulle rapportera om de övergrepp som flyktingar vittnat om i konfliktområdet Ogaden och undersöka kopplingarna till oljeföretaget Lundin Petroleum. Men efter att i skydd av mörkret ha korsat gränsen mellan Somalia och Etiopien utan visum greps journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson av etiopisk militär och utsattes för skenavrättningar. De båda dömdes till 11 års fängelse för terrorbrott och satt 438 dagar som diktaturens fångar utan yttrandefrihet.
"Farväl Falkenberg"-regissören Jesper Ganslandt, som tolkade flyktingkrisen genom ett allt för snävt perspektiv i "Jimmie" förra året, ramar här in journalistduons dramatiska öde med både skärpa och värme. Genom Ganslandts flytande handlag med både foto och dialog, i samspel med vännerna Gustaf Skarsgård (Schibbye) och Matias Varelas (Persson) naturligt avslappnade kemi tar "438 dagar" formen av en dramatiserad dokumentär. Fiktion skarvar över i verklighet. Det stora och det lilla samspelar. Det politiska spelet, rättegången och den svenska tysta diplomatin (Ganslandt själv dyker upp som diplomat) vägs mot Perssons laktosintolerans och en snyftande Schibbyes brusiga satellittelefonsamtal till frun i frysdisken på Coop. "Jag lever och jag älskar dig. Tro inte på någonting du hör. Vi är skjutna båda två. Ring ambassaden."
En mild Gustaf Skarsgård ingjuter Martin Schibbye med en pojkaktig pirrighet inför äventyret likt en blåögd svensk Tintin på farligt uppdrag i fjärran land. Samtidigt fingrar Varelas Persson nervöst på sin cigarett och hoppas komma hem helskinnad. Deras öde fångas i ett naturligt ljus av "Sameblod"-fotografen Sophia Olssons lågmält vibrerande bilder i skarpa utsnitt, fint ackompanjerade av kompositören Jon Ekstrands mix av afrikanska trummor och stråkar. Kombinationen skänker både själ och nerv åt journalistdramat.
Vi är där, vi är med, men samtidigt undrar jag vart berättelsen ska leda oss. I avsaknad av en vinkel på en så välrapporterad nyhetshändelse blir "438 dagar" i mångt och mycket en väntan på att en något metodisk dagbokskildring ska vända blad. På att Ganslandts känsliga handlag ska ta historien bortom redogörelsen för de fysiska och utrikespolitiska omständigheterna, bortom summan av alla dessa hundratals dagar. Att de var många och långa vet vi ju nämligen redan.
Skriv din recension
Användarrecensioner (10)
Den sanna berättelsen om våra svenska frilansjournalister Johan och Martin som tar sig in olagligt in i Etiopien och fångas av militären som skenavrättar dem innan dem fängslas, allt medan får fegis till utrikesminister och regering failar stort på att få hem dem till Sverige igen och lämnar dem till sitt öde.....
Måste vart fruktansvärt och leva i ovissheten, både för dem själva men även familjerna hemma i Sverige :(Kan inte mer än tänka på Dawit Isaak som suttit fast i Eritrea sedan 2001 :( Hoppas han kommer levande därifrån!!!!
Cast: Gustav Skarsgård, Matias Varela, Faysal Ahmed mfl...
AAA
Väldigt bra! Filmen håller dig fängslad av spänning från början till slut. Man vet inte riktigt vad som ska hända och det är det som gör den så bra.
Och så säger folk att Sverige inte kan göra film...
Jag var peppad på att se den här filmen från start och höll mig undan från trailers och recensioner innan jag såg den på bio. Till skillnad från med "Toy Story 4" gjorde jag rätt där.
Det är jättetråkigt att se att "438 dagar" har hamnat i skuggan av den nya Pixar-filmen på biograferna. I mina trakter visades den bara på en biograf på en söndags-, tisdags- och onsdags-kväll. För jag ser i alla fall "438 dagar" som kvalitetsfilm som även en stor del av den breda publiken verkligen kan uppskatta (och det säger mycket om en svensk film).
Filmen är oerhört spännande och får verkligen fram sitt budskap. Jag är jätteglad att de verkliga personerna Persson och Schibbye har varit delaktiga i processen att föra deras vision av det som skedde dem från bok till film. Så mycket står bra på egna ben. Musiken, fotot, regin, manuset (förmodligen det bästa jag har hört från Peter Birro). Skådespeleriet är också riktigt bra. Gustaf Skarsgård och Matias Varela är utmärkt castade som Schibbye och Persson och har en strålande kemi. Josefin Neldén spelar Martins fru Linnea och tog scenerna med honom så bra att jag gärna hade velat se mer av henne. Philip Zandén är förmodligen en showstealer här, för han har samma röst, rörelse och attityd precis som den verkliga Carl Bildt. Jag trodde t.o.m. inte att jag skulle gilla regissören Jesper Ganslandts egna inhopp som diplomaten Fredrik Spik så mycket som jag gjorde.
Min favoritscen i filmen är nog när Martin Schibbye ringer hem till sin fru Linnea, då kom nästan tårarna fram. Briljant utfört!
Jag kanske hade velat se lite, lite mer i filmen av vad som skedde på hemmafronten. Linnea Schibbye intervjuades i "Skavlan" tillsammans med utrikesministern Carl Bildt, det hade man kanske kunnat göra något av. Sedan så kanske slutet kändes lite för snabbt.
Den här filmen var väldigt dyr (43 miljoner) och med tanke på de tidiga biosiffrorna kommer den nog inte att tjäna ihop sina investerade pengar, men jag vill ändå tacka regissören och manusförfattaren och teamet för att ha levererat en så spännande och välgjord film, som definitivt var värd väntan! Jag kan nog inte minnas senaste gången jag blev så berörd av en svensk film på bio!